Erotiskkrönika 04 Bandagesstation

Mina nerver svek mig goda hårdhudade, fastän försökte intala mig att är ju lyxpoet, den som skall kunna komprimest mera inte minst även den svåraste av opplevda verkligheter i de ...

Av: Stefan Hammarén | 26 augusti, 2010
Stefan Hammarén

Vantablack, Källa: Wikipedia

Konstnären som äger det svartaste svarta i konsten

Till konstvärldens förtret har konstnären Anish Kapoor exklusiv rätt till det svartaste svarta i konsten. Han äger sedan 2014 rätten att använda Vantablack som kan absorberar 99.96% av allt ljus.

Av: Mathias Jansson | 19 mars, 2017
Essäer om konst

Loggbok från seglats i Hammarenska farvatten…

Ute på villande hav, GPS ur funktion, kompass och sextant överbord, sjökortet ivägblåst, bortblåst, omhöljda av dimma och mörka moln i stark kulning stävar vi vidare, framåt i detta hav ...

Av: Oliver Parland | 10 november, 2012
Övriga porträtt

Milosz 100 år

"Utan tvekan vill jag hävda att Czesław Miłosz är en av de största poeterna - kanske den störste - i vår tid."(Joseph Brodsky) Den 30 juni 1911, för 100 år sedan ...

Av: Gregor Flakierski | 30 juni, 2011
Litteraturens porträtt

Dostojevskij

Dostojevskijs Dubbelgångaren



Av den ryska 1800-tals litteraturen har nog Dostojevskijs romaner mest att säga vår tids människa (i det som skulle utvecklas till existentialism och vår moderna psykologi, samt de destruktiva krafterna som åter satts i rörelse i Europa). Men den beundran för Dostojevskijs författargärning, som delades av tidigare generationer, bestod främst i romanernas intrikata intriger som skickligt skildrar nya tankegångar som vore de visioner från en främmande värld och står helt väsensskild från de psykologiska underströmmarna, som vår samtidsgeneration av i dag läser in i Dostojevskijs tankevärld.

 


 

Att Dostojevskij låg väl före sin tid (och i viss mån även vetenskapen) när det gällde kunskapen om modern psykologi uppvisas här med all önskvärd tydlighet. Annars är detta en med Dostojevskijmått mätt en ovanligt rak berättad historia, utan det sedvanliga myllret av karaktärer och listiga trådar som flätas i varandra. På många sätt kan man nog se Goljadkin som en föregångare till den betydligt med kände huvudpersonen Raskolnikov som föddes tjugo år senare.

Annons:

I

Denna inläsning behandlar främst Dostojevskijs andra ungdomsverk, Dubbelgångaren, som publicerades strax efter debutromanen Arma människor.
Båda romanerna betecknas idag som klassiker. Båda romanerna utgavs under samma år (1846). Båda romanerna har det gemensamt att de skiljer sig markant ifrån varandra.

Först romanen Arma människor som i sin framtoning skildrar en samhällskritisk hållning genomsyrat det ryska samhället och som Dostojevskij menade hade förlorat sin vikt på moral och mänsklig självaktning. Dostojevskijs samhällsrealistiska debutroman fick översvallande hyllningar från både läsare och kritiker och blev en gigantisk succé för Dostojevskij och förde den unge debutanten rakt in i den ryska litteraturens finrum.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Efter denna geniförklarade framgång blev förväntningarna på nästkommande bok enorma, ändå valde Dostojevskij ett annat stilgrepp för sin kommande roman Dubbelgångaren, en bok skriven med ett omfång på drygt hundra sidor och vars centrala kärna är centrerad på en människas inre moralkonflikt, och i sin formstruktur helt motsatt Arma människor.

Men den så högt förväntade uppföljaren till Arma människor mottogs nu av en resignerad kritikerkår som inte kunde uppfatta bokens litterära förtjänster utan såg den som ordinär av en ordinär författare vilket gjorde att Dostojevskijs starkt lysande författarstjärna förlorade nästan all sin tidigare glans.

Men för de läsare som främst intresserar sig för Dostojevskijs tidiga psykologiska gestaltningar är Dubbelgångaren en sann guldgruva och frändskapen med Kafka faller i ögonen på nästan varje sida. En frändskap som allmänt genomlyser Kafkas texter och i synnerhet En författares dagbok som återspeglar, bland mycket annat, Dostojevskijs tankar och idéer om det mänskliga psyket.

Det stora litterära nederlaget för Dostojevskij blev ändå att Rysslands ledande kritiker Belinskij som tidigare geniförklarat Dostojevskij för hans realism i debutromanen men som efter läsningen av Dubbelgångaren skrev i sin recension;
"I vår tid hör det fantastiska bara hemma på sinnessjukhusen och inte i litteraturen, och bör överlämnas i läkarnas vård, inte i diktarnas.
[...] Varje nytt verk från Dostojevskijs hand är ett nytt fall...
Vi har nog tagit grundligt miste när det gäller detta geni"

Detta skapade en livslång bitterhet, gentemot Belinskij, för Dostojevskijs del, men vem av de båda som avgick med segern i denna kamp råder det idag inget tvivel om.

2

Dubbelgångaren ter sig från början som en högst ordinär roman som handlar om den lojale och godhjärtade tjänstemannen Jakov Petrovitj Goljadkin som lever i 1850-talets S:t Petersburg. Hans arbete är hans liv och närs av en enda dröm om att få gifta sig med adelsfröken Klara.

Goljadkin gestaltas i romanen som en person utan egenskaper, förutom sin dedikation över sitt arbete och Dostojevskij låter inga tecken och spår på en personlighet med eventuella intressen, passioner eller egenheter lämnas ut och läsaren kan därför inte med säkerhet fastställa vad som definierar den riktiga Goljadkin, vilket säkert var väl genomtänkt hos Dostojevskij.

Men så framträder, i romanen, en person påfallande lik Goljadkin själv, fylld av de egenskaper som fattas honom och som alltmer börjar ta över hans liv. Denna person har samma namn, blivit anställd på samma ämbetsverk och stiger i graderna genom att ständigt förtala den äkta Goljadkin som till slut bryter ihop och blir förklarad galen. Han blir också i romanens slutskede bortdeporterad för sluten vård.

Min egen närläsnings-ingång till denna besynnerliga och Kafkaliknande roman, tydligt påverkad av Nikolaj Gogols Petersburgberättelser, är koncentrerad på karaktärernas psykologiska dubbelspel där deras polyfona röster smälter ihop i huvudpersonens huvud som hans egna röster. Dessa röster skapar både förvirring och en inre motsägelse hos en huvudkaraktär som redan är fylld av självhävdelse.

Dostojevskij hade så utvecklat, den till sin början enkla berättelse, till ett existentiellt drama där huvudpersonens ensamma utsatthet slutligen blivit själsligt sammanlänkad med bokens andra huvudkaraktär, dubbelgångaren, först skildrad som en viljelös och naiv personlighet men allt eftersom handlingen fördjupas frigör han sig till en egen mångdimensionell personlighet.

3

Jag nämnde tidigare att Dostojevskij med Dubbelgångaren skriver fram motsatsen till huvudtesen i Arma människor vilken benämns med "självaktning" medan huvudtesen i Dubbelgångaren får sin betydelse genom benämningen "självhävdelse".

Självaktningens grundval i Arma människor är det villkor som gäller för det djupt mänskliga medan självhävdelsens grund i Dubbelgångaren också är högmodets grund. För Goljadkin blir självhävdelsen total.

Goljadkin är en odräglig person. Han baktalar själv folk, men hävdar att han är rakheten och ärligheten själv. Han sviker sina nära men påstår att han är en rättskaffens man. Dessutom är han mycket snål men i närvaron av någon betydande spelar han generös och den högre sociala krets och miljö som han med alla medel spelar på tillhöra, gör att han blir baktalad och förlöjligad av de personer som tillhör hans egna lägre krets.
Med detta spelade och rotlösa leverne blir han fullständigt egenskapslös, en person som osedd och objuden möts av ett starkt avståndstagande från den sociala krets han så gärna vill tillhöra.

4

Men låt oss nu, för en liten stund, vända och återgå till inledningen av romanen då Goljadkins dubbelgångare, likt en skuggfigur, för första gången dyker upp och jag citerar:

"Petersburgs alla klocktorn slog midnatt när herr Goljadkin helt från sina sinnen kom utspringande på Fontankakajen ett stycke från Izmajlovbron. [...] Herr Goljadkin var tillintetgjord, fullkomligt tillintetgjord i ordets fulla bemärkelse och om han i detta ögonblick fortfarande hade förmågan att springa, så var det endast genom ett rent under. [...] Vad vi vet är att herr Goljadkin i detta ögonblick hade nått en sådan grad av uppgivenhet, att han var så pinad, så plågad, kände sig så kraftlös och uppgiven till mods att han glömde allting. [...]
Han hade inte mer än sagt eller tänkt detta, då han upptäckte en gestalt som kom gående mot honom, antagligen en försenad nattvandrare som han själv. [...] För övrigt fanns ingen tid att tänka eller förnimma, den okände var bara två steg ifrån honom. I nästa ögonblick tvärstannade han och stod som förstenad, som slagen av blixten. Han vände sig snabbt om efter den nattlige vandraren som just passerat honom – det såg nästan ut som om någon hade ryckt i honom bakifrån. [...] Vad Goljadkin själv beträffar darrade han i hela kroppen, knäna vek sig och han sjönk stönande ned på en trottoarstolpe. Han hade förvisso all anledning att häpna.
Den okände hade verkat bekant. Inte nog med det. Han kände igen honom."

Vad som föranleder detta långa citatblock återspeglar romanens början där Goljadkin tror sig vara välkommen på en privat tillställning hos statsrådet Olsufij Berendejev vars dotter Klara Olsufjevna fyller år och ska firas av stadens Société

Goljadkin inser att hans egen ställning gör det fullständigt omöjligt att närvara vid födelsedagsfirandet, men inbillar sig ändå att han ska bli mottagen med öppna armar av statsrådet Olsufij Berendejev, vilken Goljadkin ser som sin vän och mentor trots att deras bekantskap helt bygger på formella former.

Goljadkin har även i sin villfarelse fått för sig att han är ett giftas-parti till födelsedagsbarnet Klara just av anledningen att det finns ett varmt tycke dem emellan.
När Goljadkin så dyker upp på tillställningen blir han omgående avisad men som i ett feberrus vänder han tillbaka igen och smiter in bakvägen.
Lika självsäkert som Goljadkin tog sig in lika förvirrad blir han av en fullständig förödmjukelse som resulterar i att han får se sig utkastad under förnedringens alla former.

När nu Goljadkin i sin självhävdelse och envishet fått känna detta förödmjukande nederlag, alltså satt på sin plats, så levandegörs, djupt ur hans undermedvetna, det alter ego som blir hans egen dubbelgångare.

Allt detta går att förstå om man lyssnar på vad han säger och hur han uttrycker sig. Men samtidigt kan allt han upplever och hör inte vara inbillat.
Romanen blir mer och mer en snårskog där Goljadkins paranoida, sårade inre är ett grumligt filter vilket man som läsare försöker se genom en klarare bild och på så sätt få en klarare bild för vad som verkligen händer i Goljadkins huvud.

De flesta läsare av romanen stöter ofta på argument för att Dubbelgångaren i Fjodor Dostojevskijs roman är ett hjärnspöke som Goljadkins medvetande skapat. Dessa argument är ibland så slagkraftiga att till och med Goljadkin tvingas resonera med sig själv om att möjligheten finns att Dubbelgångaren är ett hjärnspöke:
"Denna dunkla historia var faktiskt helt osannolik. För det första var alltsammans gallimatias och för det andra kunde det inte inträffa. Troligen var det något han hade inbillat sig eller också var det någonting annat än det som hände i verkligheten"

Berättelsen kulminerar till slut med vissa detaljer som besvarar några av de eventuella farhågor om vem som egentligen är den riktiga Goljadkin. Protagonisten förklaras nämligen som galen och läsaren erbjuds här möjligheten att tolka detta som att dubbelgångaren hela tiden varit ett fantasifoster som funnits i Goljadkins eget huvud.

Detta faktum, satt i sin kontext, leder in på en dubbel vinkling av romanen. För möjligheten finns att Goljadkin och dubbelgångaren är en och samma person. En faktor som pekar mot denna teori är att Goljadkin romanen igenom behandlas grymt och skoningslöst av sin dubbelgångare men är ändå ytterligt mån om att inte såra hans känslor.

Ändå förekommer det så många passager i romanen där dubbelgångaren agerar så aktivt med sin omgivning att han bara måste existera på riktigt. Ett exempel på detta är då Goljadkin bjuder hem sin dubbelgångare och presenterar honom för sin betjänt med baktanken att undersöka om denne finner något underligt med besökaren. Jag citerar ur boken:
"till sin förvåning upptäckte han att hans betjänt inte gjorde minsta ansats till att verka förvånad utan tvärtom såg ut som om han inte hade väntat sig något annat".
Det går även att argumentera för att dubbelgångaren inte är en mångdimensionell karaktär utan bara hyser en enkelspårig personlighet som övervägande består av ondska, som denne triumferande använder för att plåga Goljadkin.

Ett grundläggande drag för att plåga Goljadkin är hans nemesis insikt i sitt offers tankesätt: Goljadkins dubbelgångare är medveten om att han skadar Goljadkin bara genom att finnas till och upprepande gånger konfrontera honom.

Dubbelgångaren verkar dessutom vara väl insatt i det mänskliga psykets irrgångar och hans taktik grundas nämligen i hans ambition att påminna sitt andra jag om att denne ofta undrar ifall det han själv som försatt sig själv i den mardrömslika situationen som hans liv så katastrofalt har antagit. Det går att argumentera för att Goljadkins nemesis är fullt medveten om den smärta som denne åstadkommer Goljadkin med sin blotta existens, utan att han egentligen inte behöver vara särskilt aktivt.

Det obehagliga och geniala ligger i att man som läsare aldrig blir klar över om dubbelgångaren i själva verket existerar, eller om denne endast utgör en psykologisk projektion av huvudpersonens önskade överjag? Berättelsen utvecklar sig alltmer till en klaustrofobisk labyrint kantad av hätska paranoida utfall och tilltagande utmattning.

Ändå är det uppenbart att Goljadkin känner ett starkt band med sin nemesis vilket visar sig i mötet med Klaras far i textens avslutning. Och de välvilliga tankar, bakom detta beslut, att ta sin nemesis åt sidan i ett försök till vädjan och förklaring resulterar dock i besvikelse. Jag citerar:

Goljadkin [...] sträckte vänligt fram sin hand till herr Goljadkin den yngre. I det ögonblicket tyckte sig herr Goljadkin se ett leende på den trolösa vännens läppar och en hastig och menande blinkning åt de övriga gästerna och att det låg något illavarslande i den usle herr Goljadkin den yngres ansikte och han gjorde en grimas i samma ögonblick som han gav sin judaskyss."

5

Att Dostojevskij låg väl före sin tid (och i viss mån även vetenskapen) när det gällde kunskapen om modern psykologi uppvisas här med all önskvärd tydlighet. Annars är detta en med Dostojevskijmått mätt en ovanligt rak berättad historia, utan det sedvanliga myllret av karaktärer och listiga trådar som flätas i varandra. På många sätt kan man nog se Goljadkin som en föregångare till den betydligt med kände huvudpersonen Raskolnikov som föddes tjugo år senare.

Dubbelgångaren, med sina komplexa känslolager speglas genom Dostojevskijs studier av det outgrundliga mänskliga psyket och har med tiden kommit att få en plats bland de "stora" ryska romanerna som på ett djupare psykologiskt plan levandegör sina karaktärer genom deras motstridiga känslor. En sådan psykologisk aspekt är Goljadkins inre resa mot galenskapen som redan här lämnat tankespår och tydliga likheter som kom att bli signifikativt för Dostojevskijs senare romaner.

Avslutningsvis

Dostojevskij är en av de märkligaste föregångsmännen till våra dagars s.k. djuppsykologi. Personlighetens klyvning och inre motsägelser, drömmarna som uttryck för omedvetna önskningar, den maskerade sexualiteten och självhävdelses drift som drivkrafter i vårt handlande, allt detta har Dostojevskij insett och uppspårat före Freud och Adler.
Till det kan läggas att Dostojevskij varken var akademiskt lärd eller en filosofisk systembyggare, ändå kunde han för sin tid och i vår samtid, som jag ser det, bestämma människans plats i tillvaron.

Göran af Gröning

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Benjamin

Av: Håkan Eklund | Kulturen strippar | 16 augusti, 2011

Basale element i Hegels filosofi

Innledning Det gis mange slags typer av filosofi, og én av disse er Hegels filosofi. Tankegangen i den filosofiske konsepsjonen til Hegel slik. Mennesket er av ånd, der ånden er tredelt ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 27 december, 2014

The God of Carnage med SEST

SEST - The Stockholm English Speaking Theatre är en teatergrupp som spelar bara på engelska. Regissören Samuele Caldognetto och skådespelarna Cheryl Murphy, Kristina Leon och Ingela Lundh driver gruppen sedan flera ...

Av: Guido Zeccola | Reportage om scenkonst | 23 februari, 2013

Amerikansk samtidsestetik för tre stämmor

Mirror in New York av Hebriana Alainentalo Autentiska textstrimlor, diskret nedtecknade, översatta och härmed saluförda av Alan Asaid.   I $ 18 Att utan ord och mening Rusta för en vår Utan ...

Av: Alan Asaid | Utopiska geografier | 05 januari, 2009

Whilde Stefan. Foto: Samuel Dante

Anteckningar om shoppingbordeller, bortgjordhet, D-vitamin och Einsteins mirakel

En ny månadskrönika av Stefan Whilde som berättar i 4 punkter om mycket och om inget.

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 01 mars, 2015

Sofie Livebrant, ”Lighthouse Stories”. Brus och Knaster/Playground.

Lighthouse Stories - Sofie Livebrant

Sofie Livebrant säger att hon läser för att bli inspirerad. Det är lätt att tro henne. Hon har tidigare bland annat tolkat Dan Andersson, Karin Boye och Emily Dickinson och ...

Av: Belinda Graham | Musikens porträtt | 03 februari, 2016

Att skapa tillsammans med andra – om Click festivalen i Helsingör

För fyra år sedan startade Mikael Fock och Casper Øbro New Media Art festivalen Click i Helsingör i Danmark. Under åren har festivalen växt sig allt större med konstutställningar, musikframträdande ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 27 Maj, 2014

När folkbildningsrörelsen kom till Hälsingland

Den 14 september hade jag glädjen att få vara med när biblioteket i Hudiksvall fyllde 100 år. Det väckte en rad minnen, varav det första handlar om min farmor Therese. Hon ...

Av: Mats Myrstener | Kulturreportage | 11 november, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.