Ulf Lundell

Litteraturkrönika i februari

Visst är det överraskande: författaren Ulf Lundell, en av få författare som fortsatt att skriva böcker på en gammaldags skrivmaskin, har nu gett sig ut i cybervärlden och börjat blogga ...

Av: Björn Gustavsson | 09 februari, 2015
Björn Gustavsson

Nora och James

Hon sitter och gråter. Det går inte att låta bli. Tårarna bara kommer trillande, en efter en. Envisa och ohejdbara. Hon sitter ensam på en soffa i den lilla fula ...

Av: Crister Enander | 03 juli, 2011
Essäer om litteratur & böcker

Fyra moderna japanska poeter

Den moderna japanska lyriken, ofta benämnd shintaishi, "de nya formernas poesi", har sin huvudsakliga upprinnelse i tre antologier med översatt västerländsk lyrik publicerade i Japan under Meiji-perioden (1868-1912). Den tidigaste ...

Av: Sven André | 07 juli, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Den flyktiga musan, den svårfångade kärleken, den fördömda skönheten och det högsta…

Belinda Graham om Marcel Carnés Paradiset barn nu i en fin dvd-utgåva.

Av: Belinda Graham | 06 november, 2017
Essäer om film

Shakuntala  är dotter till Vishvamitra och Menaka  och förekommer  i Mahabharata

Fyra hinduiska böner på svenska



Grekiska tragedier och komedier iscensätts då och då på svenska teatrar, men jag kan inte påminna mig att jag någonsin hört talas om att indiska sanskritskådespel satts upp hos oss. Men ibland kan man göra fynd här i livet.

 


Shakuntala avslutas som sagt med en bön, där två gudsaspekter åkallas. Saraswati och Shiva, den senare här kallad purpurguden, åkallas. Saraswati är kulturens, konstens och undervisningens gudsaspekt.
Shakuntala som  vattensnymf

Shakuntala som vattensnymf

Annons:

Ett sånt fynd är delen Det indiska dramat i serien Världslitteraturen De stora mästerverken valda av Fredrik Böök, Per Hallström och Martin Lamm och utgivna på Bonniers 1927. Volymen innehåller tre skådespel. Dels Den lilla lervagnen av anonym författare och dels två skådespel av Kâlidâsa, nämligen Urvasî och hennes hjälte och den mest berömda Shakuntala, de båda förstnämnda översatta av Hilding Anderson och Shakuntala översatt av Hjalmar Edgren.

De här tre sanskritdramerna inleds med bön till guden Shiva och Shakuntala avslutas dessutom med en bön. Här har vi alltså fyra hinduiska böner, översatta till svenska. Faktum är att de känns väldigt fräscha. Den lilla lervagnen inleds således med en bön som kan sägas vara en direkt bild av Shiva som han ofta framställs i yogisk lotusställning.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Shivas andakt, grubblarens, som fastlåst
de vikta benen under sig med knutna ormar,
tillstängt vägarna för andedräkten
och känslolös för intryck dödat alla sinnen
men i själens djup med sanningsögat
betraktar själva varat i dess höga vila,
Sivas andakt, som med tomma blickar
i Brahmat dragit sig tillbaka, skydde eder.
Ja,
er skydde Shiva, vars nacke
är blåsvart som ett åskfyllt moln;
två ljungeldsstrimmor likt blänka
den sköna Gauris armar där.

(Gauri är Shivas gemål.) I denna minst 1500 år gamla bön återfinner vi som i ett nötskal grundläggande idéer som än i dag återfinns i hinduismen. Med slutna ögon skådar eller snarare genomskådar yogaguden tillvaron, där han sitter och mediterar i yogisk lotusställning.

Även inledningen till Urvasi och hennes hjälte inleds med en bön till Shiva.

Han, som av de vise nämns "Den Ende",
Han, vars väsens fullhet hela alltet
ej förmår att rymma: – jord och himmel
han till brädden fyllt och strömmar över –

Han, allena värd att kallas Herre,
enda målet för asketens späkning,
när han kuvar alla sinnesdrifter,
undertrycker själva andedräkten;

Han, som gärna vill sig låta finnas
Av den frommes bön och trogna kärlek,
Han den evige, den högste Shiva,
Give er den enda sanna lyckan!

Kâlidâsa inleder Shakuntala med följande bön:

Må han, som uppenbarat sig i Skaparns första verk, de djupa vattnen;
i helga offerelden, virvlande mot skyn, och uti offerbringarn;
i jorden, alla väsens moder, och i luften, liv av allt som andas;
i sol och måne, tidens stjärnor, och i ändlös rymd som ljudet leder;
må han, må Shiva, nådigt skydda eder!

Shakuntala avslutas som sagt med en bön, där två gudsaspekter åkallas. Saraswati och Shiva, den senare här kallad purpurguden, åkallas. Saraswati är kulturens, konstens och undervisningens gudsaspekt.

Må kungen vaka
För folkets lycka,
Och må de Vise,
O, Saraswati,
beprisa dig!
Må purpurguden,
som fötts av ingen
och fyller världen,
från själavandring
befria mig.

Bertil Falk

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Rena rama sanningen - “that’s the gospel truth!”

I Sverige är attityden “stanna hemma och må dåligt ensam, och vänta på att du mår bättre, innan du går ut“. I Chicago är attityden “jag mår dåligt, så jag ...

Av: Belinda Graham | Gästkrönikör | 17 juli, 2013

Helena Leijd. Dikter

1.   Inte kan du riktigt förstå Verkligheten för mig levs i olika dimensioner dröm kan bli sanning och sanning kan bli dröm   drömmer jag möjligen hela tiden   vet inte, men har falska egocentriska minnen om att ...

Av: Helena Leijd | Utopiska geografier | 10 november, 2014

Är öst verkligen öst, väst verkligen väst?

Jag for västerut till USA och där till Kalifornien och västkusten. Därifrån vidare västerut till Hawaii. Om jag fortsatt västerut hade jag kommit till Japan. En hel del japaner hade ...

Av: Anna-Karin Svedberg | Essäer om samhället | 06 maj, 2016

Förnuftets källor är språkets förbrytelse

Filosofen (eller diktaren) som en världsfrånvänd, opraktisk, naiv och excentrisk människa. Likgiltig socialt anseende, förmögenhet eller personlig lycka (gör ingen korrelation mellan dessa). Däremot, utan att generalisera, kan den ”teoretiska” ...

Av: Göran af Gröning | Agora - filosofiska essäer | 04 januari, 2017

Poesi, poeter och psykoanalys

Långt innan jag blev psykoanalytiker skrev jag poesi. Min första dikt finns bevarad och den börjar: Jag sitter i en mörk liten vrå… Då var jag nio år. 1971 debuterade ...

Av: Else-Britt Kjellqvist | Essäer om litteratur & böcker | 11 januari, 2013

Strömmen som aldrig slutar virvla – På jakt efter forsens låt

Tidningen Kulturens Peter Sjöblom möter Roland Keijser och Anders Rosén för att gå en svensk folkmusikklassiker på djupet. Den svenska folkmusik har sina milstolpar. Den kanske första men troligen största är de ...

Av: Peter Sjöblom | Musikens porträtt | 30 januari, 2014

Ingångar och utgångar ur Borges Bibliotek

Klockan, ja något mellan tidigt och sent, kan inte urskilja riktigt och jag känner mig som insprängd i en målning av George Fredric Watt, eller ur en text av Borges ...

Av: Göran af Gröning | Essäer om litteratur & böcker | 21 oktober, 2013

Böcker mellan höst och vår

  Finlandssvenske Claes Andersson, född 1937, har inte bara varit verksam som läkare, jazzpianist samt engagerad vänsterpolitiker (och 1995-1998 Finlands kulturminister); han har dessutom skrivit 23 diktsamlingar, 7 prosaböcker och en ...

Av: Björn Gustavsson | Essäer om litteratur & böcker | 05 februari, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.