Solkonungen i Versailles i modern kaross

Konstnären Xavier Veilhan har med sina färgstarka stålskulpturer invaderat slottet i Versailles denna varma och soliga höst Versailles Jag tog mig ut till Versailles med Paris snabbtåg eller RER som det heter ...

Av: Anne Edelstam | 17 november, 2009
Allmänna reportage

Torun Börtz. Foto: Nora-Börtz-Vagenheim

Det kriminella 2015, enligt Eriksson

Bengt Eriksson bjuder oss på en kavalkad över förra årets bästa deckare.

Av: Bengt Eriksson | 12 januari, 2016
Kulturreportage

Dikter av Daniel Westerlund

Dikter av Daniel Westerlund vi var i dessa gående vi kom att nyktra till när dom som kallade nytt stoff kallade dom vi var i våra identiteter när vi samtidigt försökte solidifiera ...

Av: Daniel Westerlund | 26 januari, 2007
Utopiska geografier

Bertel Gripenberg. Källa: Wikimedia Commons

Rytm och teman vävs skickligt samman

Gripenberg kan aldrig fråntas sin skicklighet som förfaren rimsmidare.

Av: Crister Enander | 17 januari, 2016
Essäer om litteratur & böcker

Leila Aboulela  Foto CC BY SA 3.0 Wikipedia

En afrikansk röst att lyssna till



Den afrikanska litteraturen har äntligen börjat få sitt rätta värde. Visst har det funnits en rad afrikanska författare, framförallt från senare halvan av förra seklet, som nått erkännande och berömmelse – exempelvis Soyinka, de vita storheterna från Sydafrika, den kenyanske – och kanske blivande Nobelpristagaren – wa Tiongó – och en rad andra (ugandiern) Okot p´Bitek, somaliern Nuruddin Farah, nigerianen Chinua Achebe, Leopold Senghor osv.). På senare tid naturligtvis också, och inte minst, (den blivande Nobelpristagaren?) Chimamanda Ngozi Adichie (också från Nigeria). Ändå väntar den afrikanska, och framförallt den svarta, litteraturen (och konsten; musiken, i bland annat Mali är ju redan etablerad) att få sitt rättmätiga erkännande.

 

Om Leila Aboulela


Som läsare kastas man fram och tillbaka genom olika tider, rum och viktiga händelser. Definitioner av jihad, vad vi här i Sverige kallar radikalisering och vad det kan innebära att bli felaktigt anklagad tas upp i en syrastark redogörelse.

Annons:

Året är 2010 och Natasha, en halvrysk och halvsudanesisk historieprofessor, forskar om 1800-talsimamen Imam Shamil, en muslimsk ledare, som ledde det antiryska motståndet i Kaukasien. Natasha upptäcker att hennes bäste student, Oz, inte bara härstammar från Shamil, utan även är ägare till dennes mytomspunna svärd. Imamens blir härmed livfullt närvarande i nuet. När Natashas förhållande till Oz, och Oz märkliga mor, intensifieras, tvingas hon att konfrontera frågor som hon länge förträngt – detta med hennes muslimska arv. När så Oz plötsligt arresteras en tidig morgon, inser Natasha att alla hennes värderingar börjar vackla.

Berättad med Aboulelas eleganta stil, från både hennes egen och hennes beforskade, historiska karaktärers ståndpunkter, framstår "The Kindness of Enemies" både som en väldig, episk berättelse i sig, och som en viktig analys av vad det vill säga att vara muslim efter den 11 september-katastrofen i New York.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Aboulela föddes i Kairo 1964, men växte upp i Khartoum. Hon är till hälften egyptier, till hälften sudanes. Hon tog sin examen vid Khartoums universitet 1985 och studerade senare statistik vid London School of Economics. Aboulela har skrivit bl.a. "The Translator" (1999) som nominerades till The Orange Prize.

I romanen "Minaret" (2005) berättar hon om Najwa, en aristokratisk sudanesisk kvinna som tvingas gå i exil i England. Hon vann det första Caine Prize for African writing 2000. Aboulela har skrivit flera pjäser för radion, "My Mystic Life" (2003) och "The Lion of Chechnya" (2005). Nu delar hon sin tid mellan Aberdeen och Dubai. På svenska finns "Minaret" (från 2008) och novellen "Nånting gammalt, nånting nytt" i novellsamlingen Kärlek x 21 (2010).

"Med sin slöja och nedslagna blick är Najwa osynlig för andra, inte minst för de välbärgade London­familjer vars barn och hem hon tar hand om. Tjugo år tidigare hade allting varit annorlunda. Då tillhörde hon själv en rik sekulariserad familj i Sudan. Hon studerade på universitetet i Khartoum. Hennes framtid såg ljus ut. Men så en dag vänds allt uppochned. Najwa tvingas fly landet. Hon kommer till London och där fortsätter hennes fall – ett fall som inte slutar förrän hon hamnat på samhällets botten. Till sin egen förvåning börjar hon då känna en dragning till de människor som besöker den lokala moskén, människor som hon i sitt tidigare liv sett ner på. Här finner Najwa sig till-rätta och skapar sig ett nytt liv och en ny trygghet – tills hon en dag blir mer än synlig för den unge sonen hos sin nya arbetsgivare. "

Ett samtida ruralt Skottland i vintrigt grepp kan måhända förefalla som en märklig bakgrund – ja, en kuliss – till Aboulelas berättelser om barndomsminnen från Sudan och händelser i de kaukasiska bergen under Krimkriget. Lik förbannat lyckas Leila Aboulela smälta samman dessa tre verkligheter till en klar bild av liv.

Som läsare kastas man fram och tillbaka genom olika tider, rum och viktiga händelser. Definitioner av jihad, vad vi här i Sverige kallar radikalisering och vad det kan innebära att bli felaktigt anklagad tas upp i en syrastark redogörelse.

Natasha Wilson vet allt om svårigheterna att tillhöra och inte (som dotter till en rysk mor och en sudanesisk far ), om att mor denna bakgrund flytta till Skottland, att ivrigt acceptera sin styvfars efternamn etc. Men även som framgångsrik akademiker förblir hon existentiellt oviss och skör.
Hon formar ett hårt skal, "keeping back the shards and useless memories", men blir s.a.s. emotionellt väckt redan av ett the som "smelled of cinnamon". Och här finner vi alltså hennes elitstudent Oz (Osama) Raja.

De partier som hör hemma här förstärker betydligt Aboulelas lyriska stämma. Inte minst när hon tar sig an Shamils sufiske lärare. Detta är också ett tema som Aboulela berört i några tidigare romaner (ex. ). Anekdoter om visdom skulle jag vilja benämna dessa passager.
Erica Wagner, en av New York Times litterära krönikörer skrev bl.a. så här i januari om The Kindness of Enemies:

"Perhaps we only imagine that questions of allegiance, of belonging, are more urgent now than they ever were. The "war on terror" asks for a pledge of loyalty: Whose side are you on? The question seems straightforward, but as Leila Aboulela's new novel reminds us, to ask where we come from, to choose where we belong, is not a simple matter at all.

"The Kindness of Enemies," ­Aboulela's fifth work of fiction, runs two stories in parallel. In the present day, Natasha Wilson — born in Khartoum as Natasha ­Hussein to a Russian mother and a Sudanese father — is an academic working at a Scottish university, her special area of study the 19th-century Caucasian War, which saw a fierce Muslim resistance to the Russian invasion of Dagestan, ­Chechnya and Circassia. When she discovers that one of her students, Oz, possesses an extraordinary heirloom, the sword of Imam ­Shamil, one of the great leaders of the ­forces of resistance, she visits his home to see it — just as Oz, whose email user name is "SwordOfShamil" and who had been emailing Natasha using subject lines like "Weapons used for Jihad," is arrested in an early morning raid, dragged out of his mother's house by the security services.

This arrest reverberates against the historical stream of the novel's other narrative, which begins in Caucasian Georgia in 1854 when Anna, a noblewoman, is taken — along with her two young children and a French governess — as a hostage. The imam will welcome her as a "guest," but she is a captive all the same, held in retaliation for his son, Jamaleldin, who has been a captive of the Russians since 1839. Anna's story, that of a stranger in a strange land, also mirrors Natasha's. As time passes, Anna comes to feel if not comfortable with her captors then acclimated. As for Natasha, she belongs nowhere, considering herself "a failed hybrid, made up of unalloyed selves." The same holds true for Jamaleldin, who ends up living almost his whole life among the Russians. By the time he returns to his father's house, he no longer feels any sense of belonging.

This is an absorbing novel, especially in the sections set in the 19th century. Anna is deeply attached to her native Georgia, and Aboulela shows this in vivid descriptions of the land around the Georgian estate where Anna spends the summer with her husband, who is far more committed to a future as part of the Russian empire. To him, Georgia is "the edge of civilization," and St. Petersburg where the family belongs. Anna is a victim of her ­circumstances, controlled first by her husband and then by her captors, yet she is a rounded, active presence in the novel. As is Jamaleldin, torn between the Russian culture he has come to love and a longing for his homeland, a man in whom a desire to attend the ballet for "really the very last time" conflicts with the elation he feels at the possibility of seeing his family.

The 21st-century tale carries less conviction; its political message can often seem forced. Oz's real name, we learn, is Osama, a heavy-­handed ­gesture. In addition, the conversations between the characters in the present day can feel like lectures rather than genuine dialogues. ("I was saying that you Sufis play down your historical role in jihad.") And the insertion of petty university squabbles into the plot is an unnecessary distraction.
More important, though, is the novel's exploration of the difficult politics of the Caucasus just as Russia and the West become embroiled anew in struggles involving land and faith. "The Kindness of Enemies" reminds us of the complexity of the web woven by those threads of faith, nationality, politics and history".

Carsten Palmer Schale

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Noveller av Björn Augustson

Björn Augustson låter ett nostalgiskt tillbakablickande balanseras med en strävan efter att leva för stunden. Han låter drömmarna leva och ser i dem både motivation och inspiration. Han skriver krönikor ...

Av: Björn Augustson | Utopiska geografier | 05 mars, 2012

Casablanca

Vive la démocratie!

Den 16 februari 1944 hade Bogart-filmen Passage to Marseille premiär. I filmen möter vi Humphrey Bogart i rollen som den franske journalisten Jean Matrac. Världskriget rasade ännu, utgången var inte ...

Av: Mohamed Omar | Essäer om film | 29 juli, 2017

Klassängslighetens dialektik

Nu talar vi kulturellt kapital. Klass. Klyftor. Vi är medelklassen. Vi är osäkra, men vi vet hur man är fel eller rätt. Vi är den osäkra medelvägen. Vi skäms. Vi ...

Av: Nina Ahlzén | Kulturreportage | 13 december, 2012

Samtalets tid och plats

Den västerländska vetenskapen föds ur ett samtal. Platon skrev dialoger. Han uppfann inte formen; inom den filosofiska tradition som han själv tillhörde finns hänvisningar till försvunna dialoger av Protagoras, Zenon ...

Av: Anna-Lena Renqvist | Agora - filosofiska essäer | 21 augusti, 2013

33 meter över havet

Vi skulle stråla samman. Frågan blev var ses vi? Vi kom från lite olika håll och skulle senare ut på middag på Tabac i gamla stan respektive föreställningen ”Knitting Peace” ...

Av: Per-Inge Planefors | Gästkrönikör | 21 februari, 2014

Marie Ndiaye

Marie Ndiaye – en av vår samtids främsta författare.

Efter det att jag läste alla Chimamanda Ngozi Adichies och Zadie Smiths romaner snubblade jag över Marie Ndiaye. Alla tre är fantastiska författare, men jag tror nog ändå att jag ...

Av: Carsten Palmer Schale | Litteraturens porträtt | 20 november, 2017

Utsikten från Strandverket är något utöver det vanliga. Foto: Lena Andersson

När utanförskap skapar konst

Konst vid sidan av den etablerade konstscenen. Det är något som Strandverket vill lyfta fram med utställningen Mystrium.

Av: Lena Andersson | Essäer om konst | 01 juni, 2017

Eyvind Johnsons Norrbotten

Eyvind Johnson inleder sin självbiografiska romansvit om Olof med att beskriva den 13-årige huvudpersonens uppbrott från fosterföräldrarna. Olof dras nämligen med en stark längtan efter att få komma ut i ...

Av: Björn Gustavsson | Litteraturens porträtt | 16 december, 2008

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.