Hur mår din själ?

"Hur mår du?" säger jag och ler lite låtsascoolt. Men så - helt plötsligt, exakt när jag ska få mitt svar, står allt still: det är som om tiden stannar ...

Av: Sara Shams | 05 mars, 2009
Gästkrönikör

C'est la vie!

Vår granne, vi kan kalla henne Ewa, huvudsakligen för att hon hette så, levde fram till sin 12-årsålder hos en familj som slog och skändade henne från morgon till kväll ...

Av: Vladimir Oravsky | 07 september, 2013
Gästkrönikör

Slå i glasen och låt oss lustiga vara

Jag har haft mina uppgörelser med julen. Jag har barrikaderat mig, dragit ur telefonjacket, hyrt en stuga i ödemarken, sjukskrivit mig efter att frivilligt smittat ner mig med vinterkräksjuka. Jag har ...

Av: Stefan Whilde | 06 december, 2011
Stefan Whilde

Gunnar Lundin

Prosadikter av Gunnar Lundin

Gunnar Lundin är tillbaka med en skönlitterär text

Av: Gunnar Lundin | 17 maj, 2017
Utopiska geografier

Näktergalen  CC BY-SA 4.0

Fågelsång och konstmusik



Den oerhört produktive och inte sällan provokative danske författaren Kelvin Lindeman skrev bland mycket annat en mängd naturbetraktelser sedan han skaffat hus på landet nära Fredensborg på Själland.

 


Staffan Börjesson Foto: Atlantis

Staffan Börjesson Foto: Atlantis

Lundaläraren Staffan Börjesson har tidigare på Atlantis gett ut tre böcker, två om fåglar och fågelsång ("Fågelmusik. Ett tema med variationer", 2002, och "Morkullans öga" 2008) och en om fjärilar och Vladimir Nabokov som var en ivrig samlare av dem ("Ingen kan sitta som en grönsnabbvinge", 2010). Nu återkommer han med en fjärde som kanske närmast ska klassificeras som en lång essä, den är på knappt hundra sidor. "Kärrsångaren och Percy Grainger" är en läcker liten volym med ett vackert omslag, med ett ungdomsfoto på den australiske kompositören bakom en ridå av timotej och vallmo, fast kärrsångaren gömmer sig.

Annons:

En samling sådana kåserier kom på svenska, med ett vackert omslag av den skicklige tecknaren Mads Stage: "Medan näktergalen sjunger". Det är länge sedan jag läste den, men jag minns att den var bra, kanske vore den förtjänt av ett nytryck. Om näktergalar har skrivits mycket, också när de uppträder i litteraturen, om kärrsångaren mindre fast det nog är lättare att få ett tillfälle att lyssna till den. Arten Acrocephalus (spetsigt huvud) palustris (kärr) som tidigare bara fanns i sydvästra Skåne dit den invandrat från Danmark har nu också dragit betydligt längre norrut.

Näktergalen har en karakteristisk tredelad sång som man lätt känner igen, den är sig lik från gång till gång. Kärrsångaren hör i stället till de stora imitatörerna. På Sveriges Radios utmärkt intressanta hemsida P2-fågeln kan man lyssna till den, och också hitta ett tolvminuters samtal om den. Där sägs också att Erik Rosenberg, en av våra stora ornitologer, antecknat att kärrsångaren imiterar minst tjugo andra arters sång: "Somliga av härmningslätena voro exakt återgivna medan andra voro visserligen tydliga men "konstnärligt" behandlade." – i sitt läte alltså en riktig kameleont.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Lundaläraren Staffan Börjesson har tidigare på Atlantis gett ut tre böcker, två om fåglar och fågelsång ("Fågelmusik. Ett tema med variationer", 2002, och "Morkullans öga" 2008) och en om fjärilar och Vladimir Nabokov som var en ivrig samlare av dem ("Ingen kan sitta som en grönsnabbvinge", 2010). Nu återkommer han med en fjärde som kanske närmast ska klassificeras som en lång essä, den är på knappt hundra sidor. "Kärrsångaren och Percy Grainger" är en läcker liten volym med ett vackert omslag, med ett ungdomsfoto på den australiske kompositören bakom en ridå av timotej och vallmo, fast kärrsångaren gömmer sig.

I tio koncentrerade kapitel varvas korta naturiakttagelser, från midsommar till slutet av juli, den tid på året då man hör kärrsångaren som bäst, tills den blir hes och flyttar söderut igen – med inblickar i den märklige Percy Graingers liv och träffande kommentarer till hans kompositioner. Överensstämmelserna mellan kompositör och kärrsångare blir allt tydligare ju längre fram i boken man kommer: Grainger som var tidigt ute med att samla in folkmusik inte minst i Danmark samman med folklivsforskaren Evald Tang Kristensen hör i sin musik till de betydande imitatörerna eller kanske mera rättvist, pastischörerna. Han höll sig genomgående till det korta formatet, men hade samtidigt grandiosa idéer om väldiga orkestrar.

Eftersom jag skrivit utförligt om honom efter att ha besökt hans museum i Melbourne ett par gånger ska jag inte upprepa mig här utan i stället lägga in länken där man också kan lyssna till en del av hans korta kompositioner: xxxxx. Och om kärrsångarens kanske mera skönsjungande kollega har jag ordat här: xxxxx. Slutligen länken till Sveriges Radios P2-fågel kärrsångaren vars drillande man gärna kan ha i ljudminnet när man läser Staffan Börjessons eftertänksamma och på alla vis vackra och behagliga bok.

Om Percy Grainger som var vän till Grieg och Frederick Delius och en ivrig naturmänniska någonsin fick tillfälle att lyssna på kärrsångaren vet man inte. För att citera baksidestexten: "Grainger dog 1961 och det är för sent att låta honom höra kärrsångaren.

Men det är inte för sent att låta kärrsångaren höra Percy Grainger." Ja det vore ju ett intressant experiment om Staffan Börjesson kunde rigga upp en cd-spelare i sina blekingska våtmarker och spela Graingers medryckande folkmusikpastischer ("Molly on the Shore", "Brigg Fair" och alla de andra) för en kärrsångare, och sedan spela in hur den i sin tur lägger till den musiken till det dryga tjoget andra läten, i sitt ivriga härmande.

Se också: http://www.dixikon.se/percy-grainger-och-ella-viola-strom/
Och http://www.dixikon.se/jug-jug-to-dirty-ears/
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3275&artikel=2776330

Ivo Holmqvist

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Vita Frun och andra gengångare

Varje europeisk adelsfamilj med anseende verkar ha sitt eget slottsspöke. Överallt på slotten bultas, knackas och hånskrattas det. De äldsta spökhistorierna härstammar från 1100-talet, men tron på gengångare hade sin ...

Av: Lilian O. Montmar | Allmänna reportage | 21 maj, 2009

Andrzej Wajda 1974

Några ord om Andrzej Wajdas konst med lång hållbarhet

Den 9 oktober 2016 dog Andrzej Wajda nittio år ung och han var aktivt skapande in i det sista. Förutom allt konstnärligt och politiskt och organisatoriskt och utbildningsmässigt annat, regisserade ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 13 oktober, 2016

Porrslinsblomman

Av min okända och förvackra porrslinsblomma. De toaornas fler tvenne antal på det. Vuxit innan i en lavoar vara, ser man brunt envist kvar det lavoariska havets tidvattensbevis. Dessa varit ...

Av: Stefan Hammarèn | Stefan Hammarén | 21 oktober, 2010

Varför gnäller männen?

– Det är svårt att tala om män som offer, sade Jens Liljestrand. – Jamen vad beror det på, frågade Belinda Ohlsson. Och längre kom de inte, trots att de drog över ...

Av: Håkan Lindgren | Kulturreportage | 28 september, 2011

Från penselhår till pixelporr – en essä om pornografi i konsten

Hur många unga pojkar slet inte ut sin joystick på 80-talet i dunkla pojkrum framför en flimrande TV-skärm? Det var inte bara plattformsspel och shoot-em-up spel som visades på skärmarna ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 22 december, 2012

Grattis Sverige

När medicine doktor Naděžda Kavalírová dog 93 år gammal i början av 2017, förlorade Förbundet av politiska fångar i Tjeckien (Konfederace politických vězňů České republiky) och Institutet för studier av totalitära regimer (Ústav pro studium ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 11 februari, 2017

Jubeldårar

Åter ser man hur bra förlag riktigt läser manuskript, de vet inte ens om de läser. Visst kan man ju ana att de inte orkar läsa manuskripten, med minsta motståndets ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 11 december, 2013

Omöjliga intervjuer. Bertil Falk intervjuar Aurora Ljungstedt

De omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar ...

Av: Bertil Falk | Litteraturens porträtt | 11 mars, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.