Arne Sucksdorff

Ett stort äventyr med en stor filmare!

Vilken var den förste svensk som belönades med en Oscar? Rätt svar på denna TP fråga är inte Ingmar Bergman. Rätt svar är Arne Sucksdorff. För första gången går det ...

Av: Belinda Graham | 22 april, 2017
Filmens porträtt

Hermann Hesse

Hermann Hesses klassiker: Narziss och Goldmund

I Klas Östergrens nya roman I en skog av Sumak finns en parafras på kastanjeträdet i Herman Hesses roman Narziss och Goldmund. Precis som Östergrens roman som gått som följetong ...

Av: Ulf Nygren | 27 augusti, 2017
Essäer om litteratur & böcker

Bland alla dessa nya deckardrottningar och kriminalkungar.

Det är tur att man kan simma. Annars hade jag för längesedan dränkts av den svenska deckarvågen som vuxit sig stor och blivit till ett eget litet innanhav. Idag, fyrtiofem ...

Av: Crister Enander | 31 Maj, 2011
Crister Enander

Metaltown 2013 – en nära-döden-upplevelse?

Årets Metaltownfestival bjöd på allt man kan önska sig av en festival: Bra musik, sol, glada festivalbesökare och god mat! I detta festivalreportage beskriver Linda Olsson varför Metaltown är en ...

Av: Linda Olsson | 03 augusti, 2013
Essäer om musik

Pancrazi. Foto: Catherine Helie, Grape förlag.

Antikolonial barnslakt



En intensiv bok, med utgångspunkt i traumat när sex av hans skolkamrater fick halsarna avskurna av algeriska upprorsmän uppe i bergen, efter att frivilligt ha följt med på ett lastbilsflak på vad de trodde skulle bli en harmlös men spännande utflykt.



Om Berget av Jean-Noël Pancrazi.


 

 

Kolonialism och imperialism är i längden inte några särskilt fruktbara projekt, och kampen för etniskt-nationellt självbestämmande i Algeriet blev som bekant förbittrad och blodig, och slutade med att den franska staten gav upp sina herraväldesanspråk och att den franska befolkningen i Algeriet tvingades lämna landet.
Gillo Pontecorvo. Foto: Public Domain, Wikipedia

Gillo Pontecorvo. Foto: Public Domain, Wikipedia

Annons:

Jean-Noël Pancrazi föddes 1949 i en fransk-korsikansk familj i Algeriet, detta är den första av hans böcker som översatts till svenska. Temat är hans barndomsminnen, och det levnadspräglande vågsvallet efter dem, med utgångspunkt i traumat när sex av hans skolkamrater fick halsarna avskurna av algeriska upprorsmän uppe i bergen, efter att frivilligt ha följt med på ett lastbilsflak på vad de trodde skulle bli en harmlös men spännande utflykt.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Det är en intensiv och välskriven bok, knappt 90 sidor lång, med ett språk nedslipat till stingande skärpa och smidig uttryckskraft, en förtätad och liksom andtruten text, med många semikolon; ett personligt men allmänmänskligt minne av ond bråd död, skräck, uppbrott, vilsenhet.

Mordet på pojkarna bör ha ägt rum när de och berättaren var i tio- eller elvaårsåldern och bodde med sina föräldrar i staden Sétif. På biografen med sina matinéföreställningar under eftermiddagen visades Jules Dassins film Lagen från 1959, med Gina Lollobrigida, Marcelo Mastroianni, Yves Montand, Pierre Brasseur och Melina Mercouri.

Illgärningen, halalslaktandet av de franska gossarna, utlöser en primitivt känslostyrd kedjereaktion av förtvivlan, rädsla, hämndlystnad, repression, attentat, avrättningar, ömsesidigt ras- och främlingshat...

Illgärningen, halalslaktandet av de franska gossarna, utlöser en primitivt känslostyrd kedjereaktion av förtvivlan, rädsla, hämndlystnad, repression, attentat, avrättningar, ömsesidigt ras- och främlingshat, en circulus vitiosus av övergrepp och vedergällning, hat mot de som upplevs som sadistiska förtryckare, kontrahat mot de som uppfattas som bestialiska barbarer:

"Hatet spred sig – det fanns överallt och behövde inte ens längre några slagord, någon förevändning eller tändgnista för att omsättas i handling. Jag var på väg hem från bion, från tvåföreställningen. Rue du Stand var tom. Några långa araber tog plötsligt tag i mig, band fast mig i en elstolpe innan de, först en och en, och sedan alla på samma gång, långsamt och metodiskt, spottade mig i håret, på munnen, i ögonen som jag inte lyckades sluta helt; --- sedan blev det tyst, en knivspets trycktes gång på gång mot halsen på mig, det gjorde ont, som de värsta smärtorna när man har halsfluss --- ; men så drog en skugga förbi, det var en bit hopvirad taggtråd som vinden just hade slitit loss längst bort på gatan och som rullade nerför backen; de släppte kniven, sprang snabbt iväg, trodde att det var en militärpatrull som kom."

Kolonialism och imperialism är i längden inte några särskilt fruktbara projekt, och kampen för etniskt-nationellt självbestämmande i Algeriet blev som bekant förbittrad och blodig, och slutade med att den franska staten gav upp sina herraväldesanspråk och att den franska befolkningen i Algeriet tvingades lämna landet.

De flesta av dem var förstås småfolk, lägre medelklass, högst ordinära och inte välbeställda människor som av en historisk tillfällighet hamnat i en situation där deras närvaro inte längre var önskvärd. För någon månad sedan såg jag efter många år på nytt Gillo Pontecorvos Slaget om Algerfrån 1966 – en storartad film, inte minst därför att den gestaltar utan att predika eller bli sentimental. Jean Martin spelar den överste som leder fallskärmsjägarna i kampen mot attentatsterroristerna, och han framställs som en intelligent, charmerande och sansad strateg, när det är nödvändigt hård i sina metoder.

Gillo Pontecorvos sympati ligger tveklöst på de algeriska motståndsmännens sida, men han skyr inte att skildra hur skoningslöst de uppträdde såväl mot franska som algeriska civila. Upprorsmännen spelas av amatörer, vilket fungerar väldigt bra, de ter sig mycket trovärdiga. Filmen har en dokumentär atmosfär och är fascinerande rakt igenom. Det har gjorts fler utmärkta filmer om det algeriska självständighetskriget – Florent-Emilio Siris L'ennemi intime från 2007, om en fransk pluton på politiskt lönnmordsuppdrag i berbernas berg, är en från senare tid som är ytterst sevärd.

Pancrazis Berget frambesvärjer bilder på ett nästan filmiskt vis, men i glimtar, i skimrande, tingliga fragment.

Det rör sig till en början om det en gång för länge sedan upplevda, nu luttrat och anrikat av erinran och självrannsakan. Pancrazi ser med ömhet på gestalter från båda sidor av konflikten, som för dagens fransmän och algerier tydligen ofta är ett mycket avlägset fenomen som man har vaga föreställningar om. Sorg och förluster summeras i en obeveklig ödestragedi som satte djupa spår i många av de som överlevde. Berättelsen förs fram till mer eller mindre nutid, med en åldrande Pancrazi, som berör sina föräldrars liv och död, som talar om "min resignation, mitt behov av att hålla mig på min kant, att utplåna mig själv, något som blev alltmer utmärkande med åren, min benägenhet att låta allt glida iväg och att acceptera allt."

Han vill inte återvända till Sétif, av rädsla för att då förlora den föreställningsvärld som gör det möjligt att skapa allt på nytt. Han irrar omkring i Paris, på Korsika och i Marocko, iakttagande, förnimmande, sorgsen, självförebrående på grund av svek han upplever att han gjort sig skyldig till under livets obarmhärtiga framvältrande, men till slut äntligen mottaglig för den försoning han längtat efter, som hans känsliga samvete fått honom att vilja nå fram till. En lite råare och mer krass natur skulle rationellt ha resonerat sig fram till att ingen försoning var nödvändig, eftersom han som liten pojke, den skickelsedigra dag när hans kamrater steg upp på lastbilsflaket och kördes iväg för att få halsarna avskurna, naturligtvis inte gjorde något fel. Han stannade kvar, han överlevde, han berättar historien om hur de dog och vad som hände när fransmännen lämnade Algeriet.

Källa

Jean-Noël Pancrazi : Berget
Översättning: Pia Samuelsson. Elisabeth Grate bokförlag

Nikanor Teratologen

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Svenskan som driver en av Europas ledande dansutbildningar

Det var med mycket envishet och en portion mod som Jessica Iwanson för 35 år startade sin skola för nutida dans i München. I dag räknas Iwanson International School of ...

Av: Linda Karlsson Eldh | Övriga porträtt | 04 januari, 2010

Brott och straff I. Brottets relativitet - straffets exekutivitet

Det är icke allt sant som sanning är likt (ur Domarreglerna) Lagarna var nyktra och definitiva. Uttömmande och sakliga. Där fanns inga promenadstråk, eller blombeströdda ängar insprängda mellan lagarna, inga ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om konst | 20 oktober, 2009

Levittown i Pennsylvania   1959

Magnolia och förgätmigej

Som jag nyss skrev handlar en av berättelserna i Robert McCloskeys ”Han hette Homer” om hur man byggde amerikanska sovstäder med expressfart, tack vare färdiga byggelement. I bild och text ...

Av: Ivo Holmqvist | Kulturreportage | 28 Maj, 2016

Joseph Conrad

Joseph Conrad som människa och författare

Nämns Joseph Conrad i Sverige idag? Möjligen pliktskyldigast i grundskolan eller på gymnasiet (jag vet inte). Då dock troligen som författare av sjöäventyr eller som författaren till Mörkrets hjärta (som ...

Av: Carsten Palmer Schale | Essäer om litteratur & böcker | 14 oktober, 2017

Läkande kraft

En vän skriver till mig om sin tonårsdotter. Han skriver: "A hade panikångest här på morgonen, har varit för mycket för henne i helgen, träning och en kompis som fyllde ...

Av: Sofia Sandström | Gästkrönikör | 23 Maj, 2014

Fågelmataren, dokumentär-novell kring Svartån

  Bild: Hebriana Alainentalo En vit pickup krypkör på cykelbanan. Nedanför den snötäckta åbädden rasslar det sprött som glas när tunna flak törnar emot uddar av nyis. I klungor vid iskanten står ...

Av: Staffan Ekegren | Utopiska geografier | 09 februari, 2009

Omöjliga intervjuer. Benny Holmberg intervjuar Öyvind Fahlström

De omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar ...

Av: Benny Holmberg | Litteraturens porträtt | 04 mars, 2012

Robert Warrebäck. Foto: Joel Krozer

En novell av Robert Warrebäck

Robert Warrebäck skriver dikter, prosa och artiklar. Han har publicerat poesi i Post Scriptum, noveller i diverse skönlitterära antologier och skrivit artiklar åt olika webmagasin och tidskrifter. Han jobbar om ...

Av: Robert Warrebäck | Utopiska geografier | 28 september, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.