Om du ska tro mig om en sak, tro på mig om detta

“Elegy, n. composition in verse, in which,without employing any of the methods ofhumor, the writer aims to produce in thereader´s mind the dampest kind of dejection.The Most famous English example ...

Av: Fredrik F. G. Granlund | 23 juni, 2012
Övriga porträtt

Beatrice Månsdotter

Vinterblek

Den bleka vinterhuden avslöjar ett nät av tunna blodådror. Som förgreningar under en tunn yta. I ett vinterlandskap som bäddar in all tidigare grönska som övergått till en avskalad variant ...

Av: Beatrice Månsdotter | 17 Maj, 2017
Gästkrönikör

Cecilia Persson – En diktares första uppgift är att bli lik sig själv

Jag gick upp 4.20 och var så trött att jag kände mig illamående. Båda barnen bor heltid hos mig nu. Klockan 14.30 ska jag sätta mig på min röda cykel ...

Av: Cecilia Persson | 12 november, 2012
Utopiska geografier

Emily Brontës No coward soul is mine

Emily Dickinson ville, sägs det, att denna Emily Brontë-dikt, No coward soul is mine, skulle läsas upp vid Dickinsons begravning. Det kanske inte är sant, men säger något om den andliga ...

Av: Emily Brontë | 04 april, 2013
Kulturreportage

Den underbara skogen

Kan man kommunicera med träd?



Michael Economou reflekterar om träd, böcker om träd, poeter, forskningsprojekt och belyser boken ”Samtal med träd” (Nova förlag). Om vår tid inte inser vilka värden som lever i träden och hur väsentligt det är att ta träden på allvar, är människans levnadssätt ohållbart och förödande för framtiden. Och kanske ska människan oftare beakta varför trädens tålamod tycks oändligt – trots allt de utsätts för.




Tradet och havet

Tradet och havet

 

Och om träd inte fanns – hemska tanke! – skulle troligtvis poeterna vara de enda människor med fantasi nog att kunna uppfinna dem. Så kan man travestera naturmannen Jan Danielsson, vars "Träd i marker och myter" mer än en gång hjälpt artikelförfattaren som gärna går vilse och förlorar sig i djupa skogar.
Lisa the Tree Hugger

Lisa the Tree Hugger

Annons:

Det finns böcker om träd som i kraft av såväl sitt innehåll som sina titlar borde kunna inspirera människor att visa en större respekt för ämnet. Träd kan rädda världen lyder namnet på en förpliktigande bok. Om böckerna är många tycks det likväl ännu som om alltför få känner sig utvalda att bejaka innehållet och låta det bli till insiktsfull handling. Finns det överhuvud en kategori människor som tar träden på ett större allvar är det våra poeter. De ingår i det dessvärre lilla släkte som bär en väsentlig del av uppdraget, för många poeter upplever träden som levande varelser och uppmärksammar såväl trädens betydelse som respekten som våra träd är värda.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Och om träd inte fanns – hemska tanke! – skulle troligtvis poeterna vara de enda människor med fantasi nog att kunna uppfinna dem. Så kan man travestera naturmannen Jan Danielsson, vars Träd i marker och myter mer än en gång hjälpt artikelförfattaren som gärna går vilse och förlorar sig i djupa skogar.

Men träd finns och behöver inte uppfinnas. Man måste inte heller gå vilse i skogen för att komma dem nära, man måste inte leva vare sig med keltisk andlighet eller asatro, inte nödvändigtvis uppträda som retro-gardist-arborist eller vara bekännande bard för att uppleva att träd är levande varelser som lider i och av vår tid, dock utan att någonsin förlora det nästan oändliga tålamod som de har med oss. Man måste inte heller vara naturhistoriker för att inse att träden tittar på oss från mer än ett århundrade.

I en bättre värld hade vi alla varit förståndiga nog att lyssna på dem utan att någon bok behövt uppmana oss att göra det. I väntan på denna värld får vi vända oss till de poeter som redan insett att träden försöker få oss att ta dem på ett större allvar.

Hos en sådan poet, med det för sammanhanget lämpliga efternamnet Aspenström – Werner lyder det inte så "arboretiska" förnamnet – kan man finna massor av exempel på en djup förtrogenhet med trädens liv. Denne kloke poet och essäist, som levde mellan åren 1918 och 1997, har för övrigt själv påpekat att det fina med träden är att de i motsats till människor inte vitsar.

Aspenströms dikt "Träden" inleds med följande ord:

Träd har mycket att berätta:
mumlar som beduiner vid bönetimmen,
lutar sig samman, sorlar och musicerar,
träter på skatan som snattar pinnar.
(ur Träden i "Hundarna", 1954)

I de arton diktsamlingar som Aspenström hann ge ut finns många träd. Utrymmet här medger inte fler exempel - bortsett från ett mot textens slut, och inte heller tillåter utrymmet att fler poeter omnämns.

Är kommunikation med träd något att ta på allvar?

Man må le och fnysa åt ämnet, för att försöka sig på att kommunicera med träd är väl inget som är värt att ta på allvar? Är man trovärdig om man hävdar att träd kan prata? Svarar man nej på frågorna, kan det vara en farlig och förödande inställning, kanske symptomatisk för vår tid. Ett samhälle som inte ser värdet med träd, och, i iakttagelsens förlängning, inte uppmärksammar nyttan av att försöka kommunicera med träd, lever inte upp till vad en hållbar kurs mot framtiden kan kräva av människor. Äldre kulturer kännetecknas som bekant bland annat av att de uppvisade en helt annan respekt för naturen och att de förstod den bättre än vad många av vår tids människor.

Vad man längre fram i tiden ska säga om vår kultur står skrivet i stjärnorna, men vi kan befara att den ska omtalas som okänslig och oförstående inför trädens behov och betydelse.

Det finns andra än poeterna som försöker bära sin del av ansvaret för våra träd utan att det uppmärksammas och gör stora avtryck. I rationalitetens tidevarv med dess ekonomistiska och vetenskapliga anspråk på suverän hegemoni synliggörs sällan värdet med sådant som vi tror är olönsamt. Exempelvis träd.

Ändå pågår i det tysta forskningsprojekt, viktiga nog att kunna lära oss mer om hur träden interagerar med klimatet. Nyttan av att veta detta är att vi kan förstå hur vi påverkas och vad vi kan göra för att förhindra uppvärmning av klimatet. Forskare påtalar att när träden pratar – för träd kan prata, så använder de sig av sin lukt. Tänk exempelvis på hur granen luktar – detta är trädets språk och försök att kommunicera.

Akacieträdet i Afrika har vassa taggar för att skydda sig, men det hindrar inte giraffen som med sin långa tunga lyckas äta av bladen. När trädet då blir stressat utsöndrar det ämnen i luften vilka varnar andra träd i närheten. Dessa träd utsöndrar i sin tur ett annat ämne som gör bladen bittrare, mindre aptitliga för giraffen.

Träd kan också använda sig av dessa ämnen – av forskarna kallade BVOC – som skydd mot solen och för kontroll av sin temperatur. BVOC påverkar också klimatet. Några träd – läs bok och gran – bidrar till att kyla ner varma platser genom att deras ämnen binder vattenpartiklar som i sin tur förvandlas till utsläpp som bildar moln. Detta betyder att det är klokast att plantera bok och gran i en stad med mycket avgaser. Ek i städer är mer förödande eftersom detta träd släpper ut ämnen som förhindrar att växthusgaser bryts ner. Detta betyder således att eken värmer upp klimatet. Eukalyptus är ett annat träd som inte heller är lämpligt för städer eftersom dess interaktion med klimatet liknar ekens dito.

Boken Samtal med träd

En annan förpliktigande bok, Samtal med träd, utkommen 2014 på Nova förlag, blev sorgligt nonchalerad, för att inte säga nedtystad i ett Sverige som annars gärna framhåller sig som föregångsland inom miljötänkande och naturvärnande. Vad artikelförfattaren vet har den inte bevärdigats en enda recension. I boken presenteras tankar som i viss utsträckning harmonierar med poeternas kloka avsikter. Verena Stael von Holstein, som förmedlar svaren på de frågor hon ställt till 33 så kallade trädandar, har också i andra böcker visat sig ha en unik förmåga att lyssna in sig på allt som naturväsen kan lära vår tid.

 

Man kan tycka och tänka vad man vill om det trovärdiga i detta, och det står också var och en fritt att ha en åsikt. De förmedlade svaren tycks i stor utsträckning styrda av den förmåga von Holstein verkar ha tillgång till genom att orden formuleras som om det är en välutbildad, västerländsk kvinna (läs: Stael von Holstein) som står för orden, inte dessa trädandar – vilka de nu än är.

Men det kan också vara en föraktfull och fördomsfull inställning. Varje tid har sina träd, och varje tid bär på olika svårigheter som mer eller mindre präglar träden. Det betyder också att varje tid har ett särskilt ansvar att möjliggöra möten med träd, och att det därför knappast kan finnas ett tidlöst språk, oavhängigt den så kallade utvecklingen och oberoende av människans sätt att närma sig träden. Trädandarnas svar, vilka tyder på en stark oro, förorsakad av att träden lider svårt av miljöpåverkan och klimatförändringar, innehåller en kunskap och ett medvetande som i sig kan möjliggöra och bejaka ett annat förhållningssätt mot naturen än det som vårt nuvarande samhälle uppvisar.

Väljer man att förhålla sig skeptisk till trovärdigheten i "Samtal med träd" finns det i boken ändå så pass betydande trädkultur och trädkärlek att innehållet inte på något sätt är förtjänt av att tystas ner.

Tvärtom borde Samtal med träd vara en bok i tiden, och vågar man närma sig ämnet så, framstår läsningen som hoppingivande, kraftfull och ytterst lärorik.

För ett är säkert: Vi står oss slätt gentemot trädens ålder och visdom. Träden vet något från sitt avstånd till världen som vi tycks ha svårt att ta in, svårt att göra något av. Vi gör ju samma misstag gång på gång, vi som tränger ihop oss i städer där träden som på nåder – möjligen och i bästa fall! – lämnas i fred i parker och på grönytor. Så länge vi inte kan läsa av störningarna som vi orsakat naturen måste träden betrakta oss som högst försumbara varelser.

Aspenström får till sist åter komma till tals, talesman som han är för träden:

På den stora vidsträckthetens gren
hänger runda lövs oändligheter.
(Ur Stoft och innebörd i "Om dagen om natten", 1961)

Michael Economou

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Mats Waltre. Nya dikter

Vad är poesi? Det är lätt att tänka på produkten – dikten på pappret. Att den ska vara vacker i någon mening, gestalta djup och så vidare. Men det är ...

Av: Mats Waltre | Utopiska geografier | 09 juni, 2014

Casablanca

Vive la démocratie!

Den 16 februari 1944 hade Bogart-filmen Passage to Marseille premiär. I filmen möter vi Humphrey Bogart i rollen som den franske journalisten Jean Matrac. Världskriget rasade ännu, utgången var inte ...

Av: Mohamed Omar | Essäer om film | 29 juli, 2017

Toleransens dilemma. Del II. Åter till det historiska och globala

Den moderna historien sträcker sig från åtminstone Napoleonkrigen över industrialiseringen till det brittiska imperiet – och från de båda världskrigen och Auswitch över det kalla kriget till den 11/9 2001 ...

Av: Carsten Palmer Schale | Agora - filosofiska essäer | 08 november, 2012

Om Dzjan av Andrej Platonov

Tåget stannar i ödemarken. Nazar Tjagatajev stiger av och vandrar iväg från tåget. Han kommer fram till en buske som han tilltalar, men får inget svar tillbaka. På uppdrag av den ...

Av: Gustaf Redemo | Essäer om litteratur & böcker | 06 februari, 2014

Etik inom äldreomsorgen

De äldre, sjuka och dementa är en stor grupp människor med varierande symptom och sjukdomsbild. Det gemensamma för alla är att de ofta kommer i kläm i dagens rationella produktionssamhälle ...

Av: Lena Månson | Essäer om samhället | 02 september, 2010

London här

Jordgubbar, fetaostcrème och valnötter! Det är vad jag sitter och äter på just nu, efter en dag med reflekterande och erfarenheter från denna stad. Kanske inte den mest självklara kombinationen ...

Av: Liselotte Johansson | Gästkrönikör | 01 augusti, 2010

Skäggiga damer och den moderna vetenskapens framväxt

Wills beundran var för ögonblicket kombinerad med en isande känsla av att hon var så långt borta. En man skäms sällan då han upptäcker att han inte kan älska en ...

Av: Carl Magnus Juliusson | Agora - filosofiska essäer | 29 september, 2013

I en värld fylld av nakenhet och skönhet

I en värld fylld av nakenhet och skönhet Vem - eller vad - är Friedrich Nietzsches Zarathustra? Bo Cavefors skriver om några tongivande nietzschetolkningar. Nietzschelitteraturen är, minst sagt, omfattande. Redan 1889-1890 ...

Av: Bo I. Cavefors | Essäer om litteratur & böcker | 23 november, 2006

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.