Bevissthetsfilosofi

Bevisstheten som grunnkategori Diskursen om bevisstheten er tvetydig; den kan stå for systematiske undersøkelser av bevisstheten, dens struktur og dens fenomen, eller den kan dreie seg om relasjonen mellom vår tilgang ...

Av: Thor Olav Olsen | 05 januari, 2015
Agora - filosofiska essäer

Storpolitiken i änkefru Hjorths sängkammare Storpolitik och rena Almedalen i Örebro 1812

”Ryssland och England gick in i en sängkammare hos änkefru Hjorth på Storgatan i Örebro och slöt fred.” Det låter som en absurdistisk pjäs men är faktiskt vad som hände den ...

Av: Staffan Skott | 08 april, 2014
Kulturreportage

Hurra för Drottningen

Den 23 december kommer svenska flaggor hissas upp som om det var Juldagen, men så är det ej, anledningen är att vi firar H.M. Drottning Silvias 71:e födelsedag. Grattis. På den ...

Av: Vladimir Oravsky | 22 december, 2014
Gästkrönikör

Nedslag bland svenska klassiker som blivit film

“Kostymdrama” är i sig ett ord som förpliktigar. Man tänker direkt på påkostade brittiska filmer som vinner Oscars i stil med The King’s Speecheller Gosford Park. Eller så tänker man ...

Av: Belinda Graham | 09 december, 2013
Gästkrönikör

Melker Garay. Foto: Gian-Luca Rossetti

Skymning och mörker hos Melker Garay



Ivo Holmqvist har läst en klärobskyr novellsamling. En essä om Melker Garays senaste bok "Fågelskrämman". 
Det klärobskyra finns med på flera ställen i Garays Fågelskrämman, som ses av underrubriken Skymningsnoveller. Några av hans tidigare lika läsvärda böcker, Kyrkvaktmästarens hemliga anteckningar, Josef Kinski och döden, Dialogen, och Inskriptioner i skymningen, har kongeniala omslag och illustrationer av Ulf Lundkvist (både han och Melker Garay är för övrigt östgötar från samma stad, Norrköping): lätt bisarra figurer sedda mot skymning och mörker.
Fågelskrämman

Fågelskrämman

Annons:

Melker Garays sjätte bok som kom i fjol satte säkert myror i huvudet på läsarna. På drygt fyrahundra sidor upprepades bokstavskombinationen mcv, rad för rad och sida efter sida. Ett medföljande häfte kommenterade boken som knappast haft någon strykande åtgång. Crister Enander var inte särskilt begeistrad även om han framkastade att det kunde ses som ett uttryck för en vantrivsel i dagens svenska kulturklimat. Han antog att denna provokation inspirerats av Borges gåtfulla novellsamling Biblioteket i Babel. Så var det kanske.

Jag tycker nog att det är en större konst att skriva en roman där man använder alfabetets alla bokstäver, eller i Georges Perecs fall alla utom en (och som hans översättare Sture Pyk klarade av, mot alla odds, i försvenskningen Försvinna). För övrigt ska MCV kanske inte läsas utan betraktas som en artefakt eftersom den betecknas som en "conceptual art book". Dessbättre gör Melker Garay bruk av alfabetets samtliga bokstäver i den samling korta texter som nu kommit på förlaget Norén & Slottner, Fågelskrämman.

Den inleds med ett tänkvärt citat från H. C. Andersens mest mångtydiga eventyr, "Skyggen" ("Jag såg vad ingen annan såg, vad ingen annan skulle se") som var inspirerad av en minst lika märklig tysk berättelse, Adelbert von Chamissos berömda historia om Peter Schlemiehl, mannen som säljer sin skugga. Hos dansken får huvudpersonen finna sig i att hans skugga tar över kommandot och han själv blir en slav, i en berättelse som har lockat till ett stort antal intrikata tolkningar, mest djuppsykologiska.

Det klärobskyra finns med på flera ställen i Garays Fågelskrämman, som ses av underrubriken Skymningsnoveller. Några av hans tidigare lika läsvärda böcker, Kyrkvaktmästarens hemliga anteckningar, Josef Kinski och döden, Dialogen och Inskriptioner i skymningen, har kongeniala omslag och illustrationer av Ulf Lundkvist (både han och Melker Garay är för övrigt östgötar från samma stad, Norrköping): lätt bisarra figurer sedda mot skymning och mörker. Trettiotalisten Gustav Sandgren (han var en av de Fem unga som debuterade 1929, samman med bland andra Artur Lundkvist och Harry Martinson) skrev två samlingar Skymningssagor, regelrätta noveller av visst omfång.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Melker Garay använder sig av ett mycket kortare format som inte är alldeles olikt det som Pär Lagerkvist hade i sina Onda sagor och Hjalmar Söderberg i sina Historietter – men oftast ännu kortare. Fågelskrämman är på drygt åttio sidor. De tjugo berättelserna, spatiöst satta, fyller bara sextio av dem men täcker in mycket, i stor variation. Den första texten, "Upprättelsen", är en mardröm där blamageguden gör sig bemärkt. Jagberättaren försöker förgäves försvara sig inför en fientlig hop, "som vore han en hund" – att det är nästan identiskt med slutorden i Kafkas Processen är säkert ingen tillfällighet.

Två av texterna vänder på välkända myter och sagor när de låter Odyséens Polyfemos och Bibelns Goliat spela en annan roll än den vanliga. Här är de fridsamma och förfördelade jättar. Och som hos H. C. Andersen får döda ting liv, som i de antropomorfa berättelserna om "Spegel", "Draken" och "Bomben". En komet profeterar om det kommande mörkret som ska sluka oss, liksom i det apokalyptiska slutet på Lars von Triers film Melancholia. Stycket om "Enstöringen" är en mycket övertygande och samtidigt obehaglig monolog om en udda människas självvalda ensamhet, en figur som är livsfarlig för sina medmänniskor.

"Gränden" är närmast tjugotalsexpressionistisk och skulle kunna vara skriven av Pär Lagerkvist, liksom sluthistorien om den sadistiske "Piskaren", en studie i ondska. Det näst sista stycket är en monolog där mörkret säger detta om människorna: "Men det är sant... de talar inte om ljuset som de talar om mig. För de skräms av mig, trots att de tar skydd av mitt mörker när de anförtror mig alla hemskheter de begått". Det kan påminna om första strofen av Baudelaires dikt om skymningen, "Le crépuscule du soir", i Les Fleurs du mal:

Voici le soir charmant, ami du criminel;
II vient comme un complice, à pas de loup; le ciel
Se ferme lentement comme une grande alcôve,
Et l'homme impatient se change en bête fauve.

(Ingvar Björkesons tolkning av De ondas blommor finns på internet.)

Det snuddar vid teodicéproblemet: om Gud är alltigenom god och allsmäktig, varför låter han då det onda finnas till? I ett samtal med Ann Heberlein på Bokmässan för någon månad sedan kommenterade Melker Garay bland annat den saken (också det finns utlagt på nätet). Den diskussionen är intressant att lyssna på, både innehållsligt och för deras utpräglade stadsmål som de dessbättre håller fast vid: Ann Heberlein malmöitiskan, Melker Garay alltså norrköpingskan. Hans mångbottnade och inte sällan sokratiska prosastycken både tidigare och nu i denna senaste samling tål flera omläsningar. Numera kan man dessutom läsa honom både på engelska, spanska och rumänska.

Det ska till slut sägas att inte allt är skymning och mörker, crépuscule, doom and gloom och götterdämmerung i Fågelskrämman. På sina ställen är den mycket rolig, bland annat "Gristrynet", om en man framför spegeln som kommenterar sitt i egna ögon (men knappast i andras) fördelaktiga utseende. De sidorna är lika festliga som Wilhelm von Brauns "Mitt konterfej" som de kan påminna om. von Brauns burschikosa dikt framför spegeln är en minor classic i svensk litteratur – flera av Melker Garays korta och koncentrerade prosatexter har säkert chans att bli det.

Ivo Holmqvist

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Veckan från hyllan. Vecka 10 -2013

Efter att ha varit bortrest i två veckor undrar jag efter hemkomsten vad som har hänt under min bortavaro. Som vanligt visar det sig att det har inte hänt något ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 02 mars, 2013

Nigredo

I.   All denna vakna tid tillbringad i andra människors mardrömmar i denna värld av sinnrikt vävda lögner i de svarta pelarnas skuggor vid kanten av den öppna massgraven   Det är som om ett svart hål fötts fram ...

Av: Sven Andrè | Utopiska geografier | 08 november, 2010

Georges Simenon

Maigret kommer tillbaka – svarta döden direkt!

Det är inne just nu att använda ordet retro som försäljningsargument. Vi gjorde det nyss när vi lade ut en del Rörstrandsporslin från sextiotalet på blocket – allt såldes nästan ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 11 november, 2016

Natur och kultur mer samhöriga än vi tror . Byggmästaren som bygger våra…

  Speculum veritatis Titeln på Brian Goodwins bok från 2007, Nature's Due. Healing Our Fragmented Culture, är inte helt lätt att översätta. "Nu är det naturens tur!" (Nature is due) är ett ...

Av: Erland Lagerroth | Essäer om litteratur & böcker | 23 april, 2009

Nedslag bland svenska klassiker som blivit film

“Kostymdrama” är i sig ett ord som förpliktigar. Man tänker direkt på påkostade brittiska filmer som vinner Oscars i stil med The King’s Speecheller Gosford Park. Eller så tänker man ...

Av: Belinda Graham | Gästkrönikör | 09 december, 2013

Jean Vigo

Apropå Jean Vigo

Vem minns inte sekvensen i Francois Truffauts ”De 400 slagen”, där en skolklass är ute och joggar med gymnastikläraren i spetsen och det vid varje gathörn smiter iväg några killar ...

Av: Ulf Stenberg | Essäer om film | 29 januari, 2016

Jubeldårar

Åter ser man hur bra förlag riktigt läser manuskript, de vet inte ens om de läser. Visst kan man ju ana att de inte orkar läsa manuskripten, med minsta motståndets ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 11 december, 2013

Om sjelen. Del II

Platon, som var elev av Sokrates og læreren til Aristoteles, tenkte og skrev om menneskesjelen. Ifølge konsepsjonen en finner hos Platon, gis det hos mennesket visse intellektuelle og moralske evner og ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 25 mars, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts