Memoarer skrivna ur hjärtat av Europas största katastrofer. Intervju med Norman Manea

Rumänien har varit landet det brusats om, när det paratades Nobelpris 2012 och passande står också landet som huvudtema för nästa års bokmässa, 2013. Även ifall priset detta året gick ...

Av: Linda Johansson | 16 oktober, 2012
Litteraturens porträtt

Några tankar om Montaignes essäer

”Det som anses så säreget för makedonerkungen Perseus, nämligen att hans ande aldrig stannade i ett bestämt tillstånd, utan fladdrade omkring mellan olika livsformer och uppvisade en så flyktig och ...

Av: Björn Gustavsson | 15 april, 2014
Övriga porträtt

Ingrid Bergman i Europa '51.

De transparenta varianterna

I år skulle Ingrid Bergman ha blivit 100 år. Vi har tidigare uppmärksammat eventet med en serie artiklar. Den italienska docenten Elena Dagrada skickade mig en underbar bok, rik med ...

Av: Guido Zeccola | 19 december, 2015
Filmens porträtt

Bild Hebriana Alainentalo

BICYCLE DRIVER by Vladimir Oravsky

BICYCLE DRIVER may in part or in entirety be copied or otherwise be reproduced, electronically, mechanically, in analogical or digital form, telepathically or through other as yet unknown means, on ...

Av: Vladimir Oravsky | 30 maj, 2016
Utopiska geografier

Melker Garay. Foto: Gian-Luca Rossetti

Skymning och mörker hos Melker Garay



Ivo Holmqvist har läst en klärobskyr novellsamling. En essä om Melker Garays senaste bok "Fågelskrämman". 
Det klärobskyra finns med på flera ställen i Garays Fågelskrämman, som ses av underrubriken Skymningsnoveller. Några av hans tidigare lika läsvärda böcker, Kyrkvaktmästarens hemliga anteckningar, Josef Kinski och döden, Dialogen, och Inskriptioner i skymningen, har kongeniala omslag och illustrationer av Ulf Lundkvist (både han och Melker Garay är för övrigt östgötar från samma stad, Norrköping): lätt bisarra figurer sedda mot skymning och mörker.
Fågelskrämman

Fågelskrämman

Annons:

Melker Garays sjätte bok som kom i fjol satte säkert myror i huvudet på läsarna. På drygt fyrahundra sidor upprepades bokstavskombinationen mcv, rad för rad och sida efter sida. Ett medföljande häfte kommenterade boken som knappast haft någon strykande åtgång. Crister Enander var inte särskilt begeistrad även om han framkastade att det kunde ses som ett uttryck för en vantrivsel i dagens svenska kulturklimat. Han antog att denna provokation inspirerats av Borges gåtfulla novellsamling Biblioteket i Babel. Så var det kanske.

Jag tycker nog att det är en större konst att skriva en roman där man använder alfabetets alla bokstäver, eller i Georges Perecs fall alla utom en (och som hans översättare Sture Pyk klarade av, mot alla odds, i försvenskningen Försvinna). För övrigt ska MCV kanske inte läsas utan betraktas som en artefakt eftersom den betecknas som en "conceptual art book". Dessbättre gör Melker Garay bruk av alfabetets samtliga bokstäver i den samling korta texter som nu kommit på förlaget Norén & Slottner, Fågelskrämman.

Den inleds med ett tänkvärt citat från H. C. Andersens mest mångtydiga eventyr, "Skyggen" ("Jag såg vad ingen annan såg, vad ingen annan skulle se") som var inspirerad av en minst lika märklig tysk berättelse, Adelbert von Chamissos berömda historia om Peter Schlemiehl, mannen som säljer sin skugga. Hos dansken får huvudpersonen finna sig i att hans skugga tar över kommandot och han själv blir en slav, i en berättelse som har lockat till ett stort antal intrikata tolkningar, mest djuppsykologiska.

Det klärobskyra finns med på flera ställen i Garays Fågelskrämman, som ses av underrubriken Skymningsnoveller. Några av hans tidigare lika läsvärda böcker, Kyrkvaktmästarens hemliga anteckningar, Josef Kinski och döden, Dialogen och Inskriptioner i skymningen, har kongeniala omslag och illustrationer av Ulf Lundkvist (både han och Melker Garay är för övrigt östgötar från samma stad, Norrköping): lätt bisarra figurer sedda mot skymning och mörker. Trettiotalisten Gustav Sandgren (han var en av de Fem unga som debuterade 1929, samman med bland andra Artur Lundkvist och Harry Martinson) skrev två samlingar Skymningssagor, regelrätta noveller av visst omfång.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Melker Garay använder sig av ett mycket kortare format som inte är alldeles olikt det som Pär Lagerkvist hade i sina Onda sagor och Hjalmar Söderberg i sina Historietter – men oftast ännu kortare. Fågelskrämman är på drygt åttio sidor. De tjugo berättelserna, spatiöst satta, fyller bara sextio av dem men täcker in mycket, i stor variation. Den första texten, "Upprättelsen", är en mardröm där blamageguden gör sig bemärkt. Jagberättaren försöker förgäves försvara sig inför en fientlig hop, "som vore han en hund" – att det är nästan identiskt med slutorden i Kafkas Processen är säkert ingen tillfällighet.

Två av texterna vänder på välkända myter och sagor när de låter Odyséens Polyfemos och Bibelns Goliat spela en annan roll än den vanliga. Här är de fridsamma och förfördelade jättar. Och som hos H. C. Andersen får döda ting liv, som i de antropomorfa berättelserna om "Spegel", "Draken" och "Bomben". En komet profeterar om det kommande mörkret som ska sluka oss, liksom i det apokalyptiska slutet på Lars von Triers film Melancholia. Stycket om "Enstöringen" är en mycket övertygande och samtidigt obehaglig monolog om en udda människas självvalda ensamhet, en figur som är livsfarlig för sina medmänniskor.

"Gränden" är närmast tjugotalsexpressionistisk och skulle kunna vara skriven av Pär Lagerkvist, liksom sluthistorien om den sadistiske "Piskaren", en studie i ondska. Det näst sista stycket är en monolog där mörkret säger detta om människorna: "Men det är sant... de talar inte om ljuset som de talar om mig. För de skräms av mig, trots att de tar skydd av mitt mörker när de anförtror mig alla hemskheter de begått". Det kan påminna om första strofen av Baudelaires dikt om skymningen, "Le crépuscule du soir", i Les Fleurs du mal:

Voici le soir charmant, ami du criminel;
II vient comme un complice, à pas de loup; le ciel
Se ferme lentement comme une grande alcôve,
Et l'homme impatient se change en bête fauve.

(Ingvar Björkesons tolkning av De ondas blommor finns på internet.)

Det snuddar vid teodicéproblemet: om Gud är alltigenom god och allsmäktig, varför låter han då det onda finnas till? I ett samtal med Ann Heberlein på Bokmässan för någon månad sedan kommenterade Melker Garay bland annat den saken (också det finns utlagt på nätet). Den diskussionen är intressant att lyssna på, både innehållsligt och för deras utpräglade stadsmål som de dessbättre håller fast vid: Ann Heberlein malmöitiskan, Melker Garay alltså norrköpingskan. Hans mångbottnade och inte sällan sokratiska prosastycken både tidigare och nu i denna senaste samling tål flera omläsningar. Numera kan man dessutom läsa honom både på engelska, spanska och rumänska.

Det ska till slut sägas att inte allt är skymning och mörker, crépuscule, doom and gloom och götterdämmerung i Fågelskrämman. På sina ställen är den mycket rolig, bland annat "Gristrynet", om en man framför spegeln som kommenterar sitt i egna ögon (men knappast i andras) fördelaktiga utseende. De sidorna är lika festliga som Wilhelm von Brauns "Mitt konterfej" som de kan påminna om. von Brauns burschikosa dikt framför spegeln är en minor classic i svensk litteratur – flera av Melker Garays korta och koncentrerade prosatexter har säkert chans att bli det.

Ivo Holmqvist

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Älskade vare de som sätter sig. En intervju med Roy Andersson

Foto: Sofie Nikolajsen Bergh Tidningen Kulturens Sofie Nikolajsen Bergh träffade Roy Andersson för ett samtal om hans konstnärskap - hur det hela började och vad som format honom genom åren.  

Av: Sofie Nikolajsen Bergh | Filmens porträtt | 15 oktober, 2010

Utbrytarkungens knep

Idag är den 21 augusti. Det här året inföll den 21 augusti på en söndag, vilket betydde att den 21 augusti var en kristen helg, nämligen trettonde söndagen efter trefaldighet, och ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 21 augusti, 2016

Sommarföljetong. SLUTSEKUNDER Pjäs i tre akter Av Boel Schenlær Akt …

Scenbilden är densamma i de tre akterna. En cell i ett svenskt fängelse. Vid ena kortsidan en celldörr som öppnas mekaniskt. I golvet en tågräls. Vid celldörren blir det ett ...

Av: Boel Schenlær, | Allmänna reportage | 27 juli, 2009

Hans Memling. Den heliga  Ursula

Smittas av stillheten

Mathias Jansson uppmärksammar den pågående triennalen i Brygge i ett inlägg här på sidan med en bra början: tänk om befolkningen i denna medeltida stad skulle expandera under de kommande ...

Av: Ivo Holmqvist | Kulturreportage | 21 juli, 2015

Var är glädjen?

"Språk är min glädje”, säger Eva B Magnusson, Lindesberg, vars lyrik de senaste åren väckt allt större uppmärksamhet och renderat henne en rad litterära priser. Häromåret fick hon Stig Carlsson-priset ...

Av: Björn Gustavsson | Essäer om litteratur & böcker | 26 februari, 2012

Fragment av surrogatpyret IX

Dörrn öppnades långsamt, å en kväljande dunst av överhettad å döendedesperat lågbudgetvällevnad vällde ut när en rejält tilltagen tant klädd i va fan de nu va, nåt bjärt bjäfs som ...

Av: Nikanor Teratologen | Teratologisk sondering | 27 november, 2007

Det digitala landskapet

Joan Fontcuberta En bergsplatå som mörk stupar ner i djupet medan den andra sidan reser sig spetsig och eroderad mot horisonten. Landskapet är öde, dystert och kargt, kanske är det ...

Av: Mathias Jansson | Essäer | 15 augusti, 2008

Den ständiga polariteten mellan konstruktion och emotion

En beskrivning av platsen som den nutida konstmusiken får i Finland skulle kräva ett utrymme som egentligen inte är möjlig. Det är därför som Stefan Thorsson koncentrerar sig på den ...

Av: Stefan Thorsson | Essäer om musik | 08 februari, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.