Paracelsus, en legend i folkmun

En knapp timmes promenad utanför Einsiedeln ligger ett typiskt schweiziskt hus med snedtak, det ligger i utkanten av en liten by, eller snarare är det bara en klunga med några få ...

Av: Crister Enander | 30 mars, 2009
Litteraturens porträtt

Speldjävulen eller underklassens Las Vegas

Enligt Statens Folkhälsoinstituts siffror spelade sjuttio procent av Sveriges befolkning om pengar under år 2008. Crister Enander om spelfeber, bingo, nätpoker och lotter. Nu har det hunnit gå rätt många år ...

Av: Crister Enander | 28 september, 2012
Essäer om samhället

Författarens vardag och litteraturens överlevnad

”Nej, för all del, käre unge man, tänk ej på att ge ut från trycket Edra dikter. Ni skulle endast bli utskrattad, så omogna äro de i alla afseenden – ...

Av: Stefan Whilde | 01 januari, 2015
Stefan Whilde

Jag lever hellre med tre kvinnor

Jag har mött en och annan kvinna i mitt liv. Mor svepte in mig i flera lager nankin och födde upp mig på bröstmjölk och sagostunder. Hon var den första ...

Av: Stefan Whilde | 02 juni, 2013
Stefan Whilde

Hans Lidman, detalj från boken Sommarnatt

Hans Lidman – en man av folket



Hans Lidman skrev om ett annat Sverige. Han var en glesbygdens berättare. Hans fiske- och naturböcker gick ut i stora upplagor. 

”Jag sögs in i mångmilaskogen, jag tog dess puls och blev en del av den.” - Hans Lidman


Mitt i livet växlade Hans Lidman fokus. Han lämnade Hälsinglands finnskogar och upptäckte landet i norr ”Nordkalotten”. Passionen blev stor och han fick ytterligare en ”hembygd”. Det blev ett stort antal böcker från denna då relativt outforskade vildmark.

Annons:

Två tidigare styrelseledamöter av Hans Lidmansällskapet, Göran Eriksson och Hans Malmsten, har på Gidlunds förlag gett ut en bok med namnet Längs stigarna med Hans Lidman. Från en tid när allt synes möjligt.

Det är ett äreminne över denna författare som var en man av folket i dess bästa bemärkelse. Hans natur- och kulturskildringar, ofta med en mollton, appellerade direkt till folkdjupet under de första decennierna efter andra världskriget. Han var osannolikt produktiv och förutom böcker medverkade han flitigt i tidningar och tidskrifter.

Hans Lidman skrev om ett annat Sverige. Han var en glesbygdens berättare. Hans fiske- och naturböcker gick ut i stora upplagor. Voxnadalen, Hälsinglands skogar, Orsa Finnmark, Härjedalen och Jämtland var inledningsvis hans litterära landskap. Sedan blev det Lappland, Nordkalotten. Sent i livet skrev han och fotograferade i berättelserna om de stora skogarna, Tiveden och Kolmården.

Hans Lidmans uppväxt färgades av ett trauma. Fadern, den välrenommerade företagsledaren och skogmannen, tog livet av sig när Hans ännu ej var tre år fyllda. Hela Edsbybygden var i chock. Modern lämnades ensam med tre barn.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Hans Lidman växte alltså upp i vad vi idag skulle kalla periferin i Edsbyn i Ovanåkers kommun.

Han bodde där i hela sitt liv och var en av bygdens stora kändisar. Han hade förväntningar från släkten att bli en "studerad karl" med en framtid i skogsbranschen. Hans Lidman valde emellertid en annan väg. Han engagerade sig inte frikyrkligt i denna religiösa bygd, inte heller var han bandyintresserad i detta "bandybälte". Redan som barn älskade han fiske men också jakt.

Han var tidigt en känslig och lyhörd vandrare i naturen och blev över tid Sveriges mest lästa och älskade naturskildrare.

Hembygdsrörelsen blev en tidig "arena" för Hans Lidman. Han skrev och redigerade böcker om Ovanåker, naturen och människorna. Han var och med och såg till att bygdeorginalet "Lim-Johan" fick upprättelse från mobbad "byfåne" till uppskattad konstnär.

"Jag vandrade runt i finnskogen i flera dagar, kanske en vecka. I små fallfärdiga kolarkojor eller jättestora flottningsbaracker vilade jag en eller annan timme under den mörka natten. Matsäcken drygade jag ut med nyfångad laxöring, halstrad på glöden".

Det var under dessa vandringar Hans Lidman samlade material till sin "magnum opus" det vill säga kultboken Det nappar i Svartån. Detta nästan mytiska vattendrag i Hälsinglands finnskogar som blev ett Shangri-La för fiske- och naturälskare.

Boken har på ett speciellt sätt berört alla fiske- och naturentusiasters hjärta. Lidman skrev om skogsensamheten, fisket, men också en hyllning till de stora skogarnas många originella personligheter. Vem var han själv som skrev både vackra och mörkas berättelser från Svartån och andra platser? Många myter skapades kring Hans Lidman.

Lidmans böcker kom till i en tid när fritiden och ekonomin skapade nya möjligheter. Fisket var inte längre ett husbehovsfiske för många utan en fritidssysselsättning. Hans Lidman själv utvecklades till en entusiastisk flugfiskare. Han blev lite av expert och det antyddes (felaktigt) att han i en viss bok om laxfiske i Mörrum "sponsrades" av den kända fiskeredskapsproducenten ABU i Svängsta.

Samtidigt som han fiskade hade han med sig mystiken och kände originalen i de stora skogarna från 1920- och 1930-talets ensamma vandringar. Det var en tilltalande kombination och många fritidsfiskare fick en annan djupare dimension i sin favoritsysselsättning efter att ha läst Lidmans böcker. Lidmans böcker uppskattades också på kultursidorna och Karl Vennberg skrev i BLM om Lidmans Fiskefeber: "Det är där vildmarken finns orörd som Hans Lidman är som bäst. Det är som om hans sinnen var särskilt öppna för den och som om just den fick de rätta orden att infinna sig."

Mitt i livet växlade Hans Lidman fokus. Han lämnade Hälsinglands finnskogar och upptäckte landet i norr, Nordkalotten. Passionen blev stor och han fick ytterligare en "hembygd". Det blev ett stort antal böcker från denna då relativt outforskade vildmark. Förutom de nordiska språken översattes flera av Lidmans böcker till engelska, tyska, ryska, tjeckiska, bulgariska.

Slutligen var Hans Lidman av vad som tidigare beskrivits ingen okomplicerad naturlyriker. Han stod ofta på den lilla människans sida i sina böcker. Trots sina stora framgångar och berömmelse i vida kretsar brottades han med sina inre demoner. Precis som fadern valde han också att avsluta sitt eget liv i förtid. Han ändade sitt liv med ett pistolskott i källaren i Kullen i Edsbyn vid 66-års ålder i april 1976.

Rolf Karlman

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Zanzibar, Zanzibar!

Jag har, såsom många andra, länge hänförts och förundrats av den franske poeten och handelsmannen Arthur Rimbaud (1854-1891). Så mycket att jag bestämde mig, återigen såsom många andra, för att ...

Av: Jonas Wessel | Övriga porträtt | 25 juli, 2012

Terrence Malick & tystnadens hemligheter

Då och då ― oftast på obskyra filmbloggar ― publiceras suddiga bilder som sägs fånga Terrence Malicks ansikte. Den skygge filmregissören och författaren har gjort isoleringen och blygheten inför offentlighetens ...

Av: Klas Lundström | Essäer om film | 19 april, 2013

Berwaldhallen – Den samstämda radiostudion

Det är en torsdag i slutet av mars. Sveriges Radios Symfoniorkester har konsert. Dirigenten Simone Young tar plats på podiet och höjer taktpinnen för att påkalla uppmärksamhet. Det råder ett ...

Av: Mi Karlsson Bergkvist | Musikens porträtt | 16 april, 2014

"Jag går min egen väg"

"Jag går min egen väg"   Foto: Tony Landberg Ett samtal med Ewa Rudling. Text av Carl Abrahamsson. Den svenska fotografins "first lady" Ewa Rudling fyllde nyligen 70 år. Någon risk för pensionering föreligger ...

Av: Carl Abrahamsson | Konstens porträtt | 17 november, 2006

Sceniska rum. Gustavo Mosqueras ”Moebius” och psykoanalysens topologi

Artikelserien Sceniskarum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär och ...

Av: Axel Andersson | Essäer om film | 25 mars, 2013

Animula, Vagula. Blandula

I går när jag kittat lidertaket, och ösregnet börjat efter naturligtvis, la mig sur för att senare orka med kvällssysslor, vaknade efter några timmar plötsligt på förnatten, hade drömt om ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 24 juli, 2013

Bild Hebriana Alainentalo

Den plågade postmoderna kroppen

Kroppen är smickrad, tränad, ibland plågad (av oss) i tron på dennes onödighet och på den totala övertygelsen om sin icke återuppståndelse. Vi konstruerar vår kropp för att den ska likna ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om samhället | 01 november, 2016

Förnyelse höjer seriestatus

Bland kännare är Alan Moores album klassiska och ingår självklart i serieläsarnas kanon. Böckerna kommer i ständigt nya upplagor och mästerverket Watchmen, som kom första gången på 1980-talet, har för ...

Av: Elin Schaffer | Essäer om litteratur & böcker | 19 maj, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts