Jesper Nordström

Och plötsligt sticker det språkligt avvikande i ögonen

I trappen där jag bor finns ett genuint svensk namn. Mitt eget. Men eftersom mina föräldrar lider av svår Danmarkofilia kan vi spåra det till landet som gav oss fet ...

Av: Jesper Nordström | 23 november, 2015
Gästkrönikör

Sofia Sandström. Kvällspasset

Sofia Sandström är född 1966, bosatt i Stureby/Stockholm, allt mer upptagen av novellen som form och fotografiet som konstnärligt medel, och med bakgrund i en helt annan verksamhet har jag nu ...

Av: Sofia Sandström | 24 februari, 2014
Utopiska geografier

Regn och eldkonst på Urkult 2012

Resan till festivalen börjar för många på Urkultståget, som är en plats där människor möts i en atmosfär fylld av förväntningar och värme. När man går igenom tågets alla vagnar ...

Av: Liv Nordgren | 14 augusti, 2012
Kulturreportage

Evig är den konst som alltid talar till oss själva. Intervju med Fabio…

Gitarristen Magnus Andersson och jag träffade den italienske tonsättaren Fabio Vacchi under hans vistelse i Stockholm i samband med spelningen av hans Quintetto Notturno Concertante på konserthuset. Eventet skedde i ...

Av: Guido Zeccola | 15 juni, 2014
Musikens porträtt

Hans Lidman, detalj från boken Sommarnatt

Hans Lidman – en man av folket



Hans Lidman skrev om ett annat Sverige. Han var en glesbygdens berättare. Hans fiske- och naturböcker gick ut i stora upplagor. 

”Jag sögs in i mångmilaskogen, jag tog dess puls och blev en del av den.” - Hans Lidman


Mitt i livet växlade Hans Lidman fokus. Han lämnade Hälsinglands finnskogar och upptäckte landet i norr ”Nordkalotten”. Passionen blev stor och han fick ytterligare en ”hembygd”. Det blev ett stort antal böcker från denna då relativt outforskade vildmark.

Annons:

Två tidigare styrelseledamöter av Hans Lidmansällskapet, Göran Eriksson och Hans Malmsten, har på Gidlunds förlag gett ut en bok med namnet Längs stigarna med Hans Lidman. Från en tid när allt synes möjligt.

Det är ett äreminne över denna författare som var en man av folket i dess bästa bemärkelse. Hans natur- och kulturskildringar, ofta med en mollton, appellerade direkt till folkdjupet under de första decennierna efter andra världskriget. Han var osannolikt produktiv och förutom böcker medverkade han flitigt i tidningar och tidskrifter.

Hans Lidman skrev om ett annat Sverige. Han var en glesbygdens berättare. Hans fiske- och naturböcker gick ut i stora upplagor. Voxnadalen, Hälsinglands skogar, Orsa Finnmark, Härjedalen och Jämtland var inledningsvis hans litterära landskap. Sedan blev det Lappland, Nordkalotten. Sent i livet skrev han och fotograferade i berättelserna om de stora skogarna, Tiveden och Kolmården.

Hans Lidmans uppväxt färgades av ett trauma. Fadern, den välrenommerade företagsledaren och skogmannen, tog livet av sig när Hans ännu ej var tre år fyllda. Hela Edsbybygden var i chock. Modern lämnades ensam med tre barn.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Hans Lidman växte alltså upp i vad vi idag skulle kalla periferin i Edsbyn i Ovanåkers kommun.

Han bodde där i hela sitt liv och var en av bygdens stora kändisar. Han hade förväntningar från släkten att bli en "studerad karl" med en framtid i skogsbranschen. Hans Lidman valde emellertid en annan väg. Han engagerade sig inte frikyrkligt i denna religiösa bygd, inte heller var han bandyintresserad i detta "bandybälte". Redan som barn älskade han fiske men också jakt.

Han var tidigt en känslig och lyhörd vandrare i naturen och blev över tid Sveriges mest lästa och älskade naturskildrare.

Hembygdsrörelsen blev en tidig "arena" för Hans Lidman. Han skrev och redigerade böcker om Ovanåker, naturen och människorna. Han var och med och såg till att bygdeorginalet "Lim-Johan" fick upprättelse från mobbad "byfåne" till uppskattad konstnär.

"Jag vandrade runt i finnskogen i flera dagar, kanske en vecka. I små fallfärdiga kolarkojor eller jättestora flottningsbaracker vilade jag en eller annan timme under den mörka natten. Matsäcken drygade jag ut med nyfångad laxöring, halstrad på glöden".

Det var under dessa vandringar Hans Lidman samlade material till sin "magnum opus" det vill säga kultboken Det nappar i Svartån. Detta nästan mytiska vattendrag i Hälsinglands finnskogar som blev ett Shangri-La för fiske- och naturälskare.

Boken har på ett speciellt sätt berört alla fiske- och naturentusiasters hjärta. Lidman skrev om skogsensamheten, fisket, men också en hyllning till de stora skogarnas många originella personligheter. Vem var han själv som skrev både vackra och mörkas berättelser från Svartån och andra platser? Många myter skapades kring Hans Lidman.

Lidmans böcker kom till i en tid när fritiden och ekonomin skapade nya möjligheter. Fisket var inte längre ett husbehovsfiske för många utan en fritidssysselsättning. Hans Lidman själv utvecklades till en entusiastisk flugfiskare. Han blev lite av expert och det antyddes (felaktigt) att han i en viss bok om laxfiske i Mörrum "sponsrades" av den kända fiskeredskapsproducenten ABU i Svängsta.

Samtidigt som han fiskade hade han med sig mystiken och kände originalen i de stora skogarna från 1920- och 1930-talets ensamma vandringar. Det var en tilltalande kombination och många fritidsfiskare fick en annan djupare dimension i sin favoritsysselsättning efter att ha läst Lidmans böcker. Lidmans böcker uppskattades också på kultursidorna och Karl Vennberg skrev i BLM om Lidmans Fiskefeber: "Det är där vildmarken finns orörd som Hans Lidman är som bäst. Det är som om hans sinnen var särskilt öppna för den och som om just den fick de rätta orden att infinna sig."

Mitt i livet växlade Hans Lidman fokus. Han lämnade Hälsinglands finnskogar och upptäckte landet i norr, Nordkalotten. Passionen blev stor och han fick ytterligare en "hembygd". Det blev ett stort antal böcker från denna då relativt outforskade vildmark. Förutom de nordiska språken översattes flera av Lidmans böcker till engelska, tyska, ryska, tjeckiska, bulgariska.

Slutligen var Hans Lidman av vad som tidigare beskrivits ingen okomplicerad naturlyriker. Han stod ofta på den lilla människans sida i sina böcker. Trots sina stora framgångar och berömmelse i vida kretsar brottades han med sina inre demoner. Precis som fadern valde han också att avsluta sitt eget liv i förtid. Han ändade sitt liv med ett pistolskott i källaren i Kullen i Edsbyn vid 66-års ålder i april 1976.

Rolf Karlman

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Dostojevskijs somnlösa nätter i Petersburg

"Det är skönt att bli gammal. Att vara ung var för djävligt", skriver Hjalmar Söderberg i "Det mörknar över vägen" 1907. Visserligen är det en inbiten cyniker som på detta ...

Av: Bengt Samuelson | Essäer om litteratur & böcker | 06 juli, 2009

Många starka kvinnoporträtt på Göteborgs Filmfestival

- Om vi hade varit kvinnor och gjort våra filmer om sexuella trakasserier och en HIV-smittad gift kvinna i Egypten hade alla bara tyckt att vi överdrev, konstaterar Amr Salama ...

Av: Lena Lidén | Essäer om film | 07 februari, 2012

Världen gick inte under, om man säger så

Händelseutvecklingen i Tunisien, Egypten och de andra länderna i Mellanöstern inger hopp. För folken där naturligtvis, men också för oss andra. Historien är inte slut, det finns inte bara en ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 06 februari, 2011

Isadora Duncan, en levande skulptur

"Danser, c'est vivre", att dansa är att leva; orden står att läsa på ett vykort med Isadora Duncans porträtt. Vykortet är från 1928, tryckt till Duncans minne, några månader efter ...

Av: Cecilia Carlander | Reportage om scenkonst | 18 januari, 2010

Sagan om Emma

Den vingklippta lyxpoeten och textrådet, kärleksvraket Stefan Hammarén är också serenadör, skriver här på sin fasta spalt öppna brev och amorieller till sin Emma Grammatica (skrivd skönhet, livsbruksanvisningens, känslig varje ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 14 augusti, 2008

Ayodhya sexton år efteråt

1992 jämnade extremistiska hinduer Babru moskén från 1500-talet i Ayodhya till marken, under det att ledare för BJP och andra politiska grupperingar hejade på. Omkring tvåtusen människor mördades i de ...

Av: Pär Fredborn Larsson | Resereportage | 10 februari, 2009

En drömsk stund i Loulou d’Akis värld

Att betrakta verkligheten är ett återkommande tema i Loulou d'Akis arbete. Genom sina bilder låter hon betraktaren tolka och skapa sin egen sanning. Något som kan tyckas självklart för en ...

Av: Anna Mezey | Essäer om konst | 20 november, 2008

En illustration av den Andra

Jag går förbi en hög med dagstidningar som ligger kvarglömda eller kastade på marken. Jag blir stående något ögonblick inför framsidans bild av ett par groteskt undernärda och underviktiga barn ...

Av: Anna Remmets | Gästkrönikör | 23 augusti, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.