Likkistor ska sprängas och stega härifrån ... Vladimir Majakovskij

... död för egen hand 1930, återuppstod inför ryska revolutionens 50-års jubileum, sattes dock snabbt i gulag av den rådande regimen, då hans skrivande ansågs vara subversivt, individualistiskt och borgerligt ...

Av: Freke Räihä | 25 oktober, 2010
Utopiska geografier

Greta Sandberg

Minnen. Kvinnor och konst.

Det blir ett kort återvändande, till en mycket liten by, som jag besökte för fjorton år sedan, jag vill minnas att det bodde 36 människor där då, nu är de ...

Av: Bo Bjelvehammar | 19 december, 2016
Essäer om konst

Roger Karlsson på scen. Foto: Carina Hedlund.

Porträtt: Roger Karlsson

När jag promenerar hem från showen ”Storhetsvansinne” med Niklas Strömstedt är det inte Niklas musik som ringer i öronen. Nej, i huvudet surrar en av Roger Karlssons låtar. Inget ont ...

Av: Thomas Wihlman | 20 mars, 2016
Musikens porträtt

Leila Aboulela  Foto CC BY SA 3.0 Wikipedia

En afrikansk röst att lyssna till

Den afrikanska litteraturen har äntligen börjat få sitt rätta värde. Visst har det funnits en rad afrikanska författare, framförallt från senare halvan av förra seklet, som nått erkännande och berömmelse ...

Av: Carsten Palmer Schale | 27 april, 2016
Essäer om litteratur & böcker

Detalj fr omslaget av Eva-Lotta Matsson

Surrealistiska tecken som ropar



Joyce Mansours "Skrik" i svensk översättning ger bredd åt den franska surrealististpoesin. En poetisk läsning som placerar "Skrik" i ett rum där blandade rösters perspektiv behandlar Mansours skrivna tecken. 
Och om det finns en denotativ läsning är det rimligt att använda sig av konnotationens möjlighet att läsa texten. Att övergå till vad konnotationens läsning av Skrik innebär. Här bärs läsningen fram av tidigare läsningar och den kontextuella placeringen. Här bärs läsningen fram av kulturella och samhälleliga konventioner som bildar tecken, utropstecken. Det konnotativa i bildspråket dematerialiseras och i konnotationen vidgar Mansour fantasins kreativa styrka genom sitt surrealistiska bildspråk. Bilden av bilderna i Skrik skulle kunna läsas som ett utropstecken.

Annons:

1928 föds en surrealistisk poet i Bowden, England. Joyce Mansour. Men uppväxtåren och tiden fram till att hon flyttar till Frankrike har Mansour i Kairo, Egypten. Joyce Mansour, som behärskar både det engelska och franska språket, låter debuterandet bli på franska. 1953 är Skrik (läs i plural) i tryckt form. I Mansours poesi rör sig orden i en stämning där det finns ett framgrävande av något explosionsartat. En poesi som verkar vilja koppla det cementerande och återhållande till bilder med en genomtänkt skräcklängtan som saknar all tveksamhet.

Väntar hon med öppet fönster
På det tusenhövdade ljuset
Som är vansinnet

Joyce Mansour räknas till en av efterkrigstidens viktigaste författare inom fransk surrealism. Hur har surrealismen som rörelse och värld påverkat Joyce Mansour som verksam poet? Och visst finns det ett dionysiskt kapitulerande och gränsöverskridande i Mansours diktning. Det finns ett motståndets drama med tongivande moment där det surrealistiska ämnet blir Joyce Mansours arbetssätt. Och att klä detta i ord. Hur reflekterar läsaren av Skrik över författarens beskrivna erfarenhet utan att tappa kraften i de poetiska bilderna?

Stora svarta hemsökta hus
Våra steg löper både före och efter oss.
Rum befolkade av ofullbordade visioner
Av svårfångade föremål
Stora stora perversa hus.
Ditt igenmurade huvud dina ögon
Brinner blå utan heder
Hemsöker oss kallar på oss
Fyller vår mun.
Eviga och oätliga bröd.

Hur gör man en läsning, kanske till och med en närläsning av surrealistisk poesi på ett sätt som öppnar upp oss vad poesin vill göra med läsaren? Att öppna upp oss som läsare, för det omedvetnas område, för sinnets undermedvetna aktivitet? I Surrealismens manifest betonar Andrè Breton fantasin som rätten eller rättigheten. Som om manifestet vill fråga oss: vilken plats äger realismen och förnuftet? Svaren vi ger till detta kommer säga något om hur vi uppfattar drömmens och dröminnehållets betydelse. Som om manifestet ville slå fast att vi, för de konstnärliga uttryckens skull, behöver befria oss från den förnuftsmässiga kontrollen över tanken. Och detta borde i sin tur leda till språkets befrielse. Att få hänge sig åt associationerna.

Ty marken ger vika och drömmen börjar.
Hans livsklocka andas knappt
.

Psykoanalytiska upptäckter överförda till språkets område hos poeten eller författaren. Och här kommer drömmar och dröminnehåll att placeras i det skrivna. Här låter surrealisten också sitt omedvetna komma till ytan genom automatiskt skrivande. Så det är möjligt att tänja tanken och tänka att, eftersom det surrealistiska skrivandet ofta utgår från det omedvetna, är följden att skrivandet sällan kan vara en medveten akt. Oavsett om denna tänjda tanke appliceras på samhällskritik eller normativa kontexter, skulle detta kunna innebära att de surrealistiska poeternas ansvar inte kan placeras i det medvetna ställningstagandets avdelning. Eller så tänker sig poeten att det omedvetna föregår det medvetna och att varje medveten handling dikteras av det omedvetna.

Kvinnan vars ögonlock ätits av flugor
Suckade.
Genom fönstren kom flugorna in
De försvann genom dörren
Flög ned i hennes skål
Röda ögon svarta flugor
Slukade av kvinnan
Som ingenting såg.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Som om skrik vrålar ut det direkt synliga och det osynligt uppenbara. Här kan Joyce Mansours poetiska bilder läsas denotativt med en lätthet som identifierar poesins gestaltning. Här kan läsandet bli av, utan att tolka in och förrädiskt övertolka något i de miljöer hon bygger upp i Skrik. Att gå in med ett förhållningssätt till läsningen, vad och hur läsaren ser det Joyce Mansour skriver. Att se bilderna i sin klarhet, utan att söka belasta Mansours poetiska uttryck med tydningar eller grumla de bilder hon använder sig av med en förförståelse som blir destruktiv för läsningen. Gång efter annan i texterna blir det tydligt hur Mansour arbetar fram sammansättningar av dröm och verklighet som överskrider det logiska. Att göra om verkligheten. Kombinationer som är bortom realismen, ställer sig utanför det realistiska.

Om det omedvetnas influenser skriver C.G Jung i avsnittet "Livsverket tar form" ur biografin Mitt liv följande:

När jag gick in på andra hälften av mitt liv, hade uppgörelsen med det omedvetna tagit sin början. Arbetet därmed drog långt ut på tiden, och först efter omkring tjugo år hade jag kommit så långt att jag i någon mån kunde förstå innehållet i mina imaginationer. Först måste jag uppspåra de historiska prefigurationerna till mina inre erfarenheter, dvs. jag måste besvara frågan: Var återfinns mina förutsättningar i det historiska materialet? Om jag icke lyckats påvisa några sådana, skulle jag aldrig ha kunnat bestyrka mina påståenden. Härvidlag blev mötet med alkemin den avgörande erfarenheten, ty först i och med denna erbjöd sig de historiska fundament som jag dittills saknat.

Också Mansours Skrik kan läsas som en form av uppgörelse med det omedvetna. Där ett möte med den alkemiska blicken förvandlar materialet. Överallt i texten uppstår rollbyten där protagonist växlar till antagonist och detsamma gäller i motsatt riktning.

Du hade satt dig till rätta
På en svartbjörn.
Du rev loss hudstrimlor
Med dina självlysande fingrar mot den blodiga himlen
Och medan du skapade en helt ny värld
Snöade det.

Som om den förlorade realistiska illusionen och den självförståelse som fabricerats genom de surrealistiska uttrycken ställs i kontrast mot objektiveringen av reaktionen. Många av texterna i Skrik leder fram till en fråga kring detta: ger skrivandet en klarare förståelse av imaginationernas innehåll eller blir skrivandet av Skrik istället ett sätt att hålla sig kvar i omedvetna symboler utan att integrera dessa med den omedelbara verkligheten? Det framkommer inga entydiga svar förutom att det finns en identitet med våldsam energi i skrik-tillvaron. Och visst, hela det tankebygge som kretsar kring att vi har ett omedvetet innehåll kan vara falsk. Vi kanske inte finner någon hjärnforskare som kunnat lokalisera något omedvetet i hjärnans biologi. Surrealister upplever antagligen en allmänt torftigare inställning till det omedvetna idag än när Joyce Mansour var verksam som författare.

Och om det finns en denotativ läsning är det rimligt att använda sig av konnotationens möjlighet att läsa texten. Att övergå till vad konnotationens läsning av Skrik innebär. Här bärs läsningen fram av tidigare läsningar och den kontextuella placeringen. Här bärs läsningen fram av kulturella och samhälleliga konventioner som bildar tecken, utropstecken. Det konnotativa i bildspråket dematerialiseras och i konnotationen vidgar Mansour fantasins kreativa styrka genom sitt surrealistiska bildspråk. Bilden av bilderna i Skrik skulle kunna läsas som ett utropstecken.

Eller som Carl-Michael Edenborg skriver i efterordet till Skrik om översättningen av titeln, "Till exempel titeln själv, som är svår att återge på svenska - cris, 'skrik' I plural: alltså flera skrik, upprepade skrik, samtidiga skrik; varje dikt som ett vrål, varje rad och varje ord som ett tjut. Mansour vill göra buller med sina texter:". Skrik som utropstecknets läsning.

Jag har öppnat ditt huvud
För att läsa dina tankar.
Jag har slukat dina ögon
För att smaka din blick.

Förutom utropstecknets läsning kan texten återanvända det konnotativa genom att söka spår i Joyce Mansours egyptiska kulturarv, som en av många ingångar. Ett exempel är Maryann De Julio som läst Mansour och skriver i Joyce Mansour and Egyptian Mythology om hur Mansour refererar till Hathor, ett väsen i den egyptiska mytologin.

Klon som fastnat i min himmelska kind
Hornen som tränger fram bakom mina öron
Mina blödande sår som aldrig läks
Mitt blod som blir vatten som löses upp som balsamerar.

Oavsett om De Julios form är användbar eller inte, oavsett om dikten innehåller brukbara referenser till Hathor eller inte, så fungerar formen som en ingång till möjlig läsning av dessa rader. Om myten blir verksam på orden så medvetandegörs det skapande och det förstörande i texten. Dessa rollbyten som hos Mansour nästan kan liknas vid en biologisk cykel och som använder sig av en skyddslös smärta som markeras genom orden. Att applicera egyptisk mytologi som ett tolkningsraster över Mansours poesi kan ge vissa ledtrådar men samtidigt öppna upp för nya frågor. Om texten vill uttrycka en poetiskt koppling till hathormyten, så kan läsandet av dikten avtecknas på följande sätt: Hathor välkomnar de döda till eftervärlden, döden är ett tema i Mansours diktning med en förstärkt expressiv massa. Nästan som att Hathor här är Ögat hos Ra. Ett öga som hos Mansour är livgivande och skyddande.

Men risken med att applicera det här sättet att läsa Mansour på, för att återvända till det som kan kallas utropstecknets läsning, är att Mansours tecken blir vad man skulle kunna likna vid ett inverterat utropstecken. Det är som att läsningen blir ett förbisett varningstecken. Kanske är det därför som titeln Skrik (Cris) är vald. Och att ropet hänger kvar fram till slutet av samlingen. En detalj i sammanhanget som kan nämnas är att utropstecken på franska är point d'exclamation. Punkten. Som i skriket blir smärtpunkten.

En överförd förenkling av textens inbördes maktförhållanden blir resultatet av ett för ivrigt tolkningsförsök oavsett riktning. Och att läsa Mansours bilders teman görs ändå alltid i ljuset av de medförfattare hon möter i Paris, Andrè Breton till exempel. Där hon är i en gemenskap som brukar surrealistiska teman på sitt skrivande. Återkommande teman som blodet, köttet, döden, förruttnelsen och hur döden kontrolleras och förhindras genom minnet. Detta kan liknas vid exempelvis det som Salvador Dalí återkommer till i sina målningar. Där insekter, kroppsdelar och klockor fyller utrymmet. Surrealistiska stämningars redskap.

Det är som att Joyce Mansour känner vämjelse inför den observerade tillvaron och skriver ut det i skrikets form. Samtidigt finns en brännande tillförsikt inför språkets makt. Det är detta som fångar den betydelsefulla stämningen i samlingen. Några avslutande ord om kedjeeffekterna som låter en framväxande trägenhet till en förvandlad ensamhet i förtätad form ta textens utrymme.

Hon väntar där på att skyn skall mörkna
och befria evigheten

och i en annan del av Skrik står det följande

Du kallar till dig alla öknens djur
Och de kommer tysta för att hemsöka gravarna
Gravar utan namn utan blommor utan skugga
Grunda gravar för osvepta lik.

Skiftande rösters kroppslighet slungas runt i Joyce Mansours poesi. Våldsamma allusioner i destillerade skrik (läs: skrik i plural). Edenborg låter Skrik i den svenska översättningen snyggt wobbla fram på kontaktytan till Mansours utskrik på ett passionerat sätt. Mansour har ett språk som ryter fram sin erfarenhet genom de surrealistiska bildernas självförståelse.

En gubbe och hans kärring gömda under jord
Rutten hand i rutten hand, värmda av mullen
... Lyssnar till den mjuka tunga sången hos jorden som livnär dem.

Överallt i mansours diktning denna sönderslitande saklighet och kompulsivistiska aktsamhet som reproduceras i strof efter strof med en submedial språkanvändning där mittlinjen är kroppens territorialitet.

Medvetslöst glider du mot drömmarnas vanvett.
Medvetslöst sluts dina ögon mot livet.
/ ... /
Rummet hela rummet spänner sig i väntan på
Dina hallucinationer.

Mansours texter innehåller beskrivningar av maktunderläge och utsatthet och dessas motsatser samtidigt som hennes påståenden och uppmaningar hörs genom orden skrikande. Som att denna poesi äger en observationsförmåga där varje form av vare sig analys eller liknande försök till uttydning eller läsandet utan förbehåll, gör väl i att inte upplevas i tystnad.

Kan vara så att detta skall läsas skrikande. Testa att growla fram dikten med stöd av en vidgad diafragma, ifall du väljer att läsa Mansours Skrik.

 

Källa

Joyce Mansour
Skrik
Översättning Carl Mikael Edenborg
Formgivaren: Eva-Lotta Matsson
Bokförlag Sphinx

Pierre Angell

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Also sprach Martin Heidegger

Under 1950-talet genomkorsas Martin Heideggers filosofi av det som den tyske tänkaren kallade Kehre, en vändpunkt. Den mest betydande i hans filosofi blir då konsten. I ”Sein und Zeit” (1927) ...

Av: Guido Zeccola | Agora - filosofiska essäer | 24 Maj, 2012

Kanadas Atlantkust – hav, hummer och glesbygd

Kanadas Atlantkust bjuder på orörd natur, havsbad och hummer, men också tynande näringar, avfolkning och skräpmat. Vi badar, paddlar kajak, smakar kulinariska specialiteter och utforskar våra släktband på Nova Scotias ...

Av: Elin Miller | Resereportage | 03 april, 2013

Frankrike och dess kulturpolitik

  Tre ord kan enligt min mening beskriva den franska kulturpolitiken: - Excellence- Elegance- Echanges Enligt de officiella dokument som styr det franska kultur- och kommunikationsministeriet (Ministère de la Culture et de la ...

Av: Mikael Jönsson | Essäer | 16 februari, 2011

Stefan Whilde

Vem kan man INTE lita på?

Dagens ETC, Folkhälsomyndigheten, VoF och andra sekteristiska lobbyföreningar, Wikipedia, TV4Nyheterna, Socialstyrelsen, DN, Livsmedelsverket. Listan kan egentligen göras hur lång som helst. Låt oss dröja kvar vid dessa uppräknade fenomen för ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 01 Maj, 2015

Brittisk litteratur - En passage till Indien

Att upptäcka brittisk litteratur är att samtidigt upptäcka Indien. Banden mellan Indien och Storbritannien har genom historien varit hårt knutna vilket har kommit att avspeglas inom litteraturen. Några av ...

Av: Therese Ekstrand | Essäer om litteratur & böcker | 19 augusti, 2010

Könsbestämda ord

Härmed anmäler jag påbudet att ordet kvinniska skall ersätta ordet människa. Möjligen är ordet kvinniska inte direkt könsneutralt, men det kommer att mildra den tyranni med vilken millionårigt manligt språkbruk ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 09 november, 2013

Frida Andersson, ”Ett hjärta av guld”. Foto och grafik: Julia Ingo.

Intervju: Frida Andersson

En och annan finlandssvensk artist, skådespelare eller annan kulturarbetare söker sig till Sverige, kanske främst för att nå en större publik. En av dem är sångerskan och låtskrivaren Frida Andersson.

Av: Thomas Wihlman | Musikens porträtt | 25 april, 2016

Kärlek = 120kr

Han sa att han älskade mig och tog mig i hand, två gånger. Sedan tog jag min cykel och gick ut från Möllevångens lilla livsmedelsbutik. Kassörskan hade bevisligen uppmanat mig ...

Av: Fredrik Rubin | Gästkrönikör | 27 januari, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.