Illustration av Hebriana Alainentalo

Glömda poeter

Arne Melberg om tre poeters udda öde: Bengt Berg, Sam Carlquist och Lars Järlestad.

Av: Arne Melberg | 16 september, 2015
Essäer om litteratur & böcker

Robert Warrebäck. Foto: Joel Krozer

En novell av Robert Warrebäck

Robert Warrebäck skriver dikter, prosa och artiklar. Han har publicerat poesi i Post Scriptum, noveller i diverse skönlitterära antologier och skrivit artiklar åt olika webmagasin och tidskrifter. Han jobbar om ...

Av: Robert Warrebäck | 28 september, 2015
Utopiska geografier

August Strindberg vid Rådmansgatans t-tunnelbanestation i Stockholm. Foto Wiki

Strindberg och Frankrike

August Strindberg är Sveriges mest franskinriktade skönlitteräre författare. Han bodde långa perioder i Frankrike, skrev själv vissa av sina verk på franska, de flesta av hans skrifter finns översatta till ...

Av: Elisabeth Tegelberg | 07 juli, 2015
Litteraturens porträtt

Karin G Engs erotisk krönika VI. En doft av inuti.

Mjuk men skönjbar slingrar den sig runt mig; rundlar en viskning, en smekning, löften. När den snuddar mig sluter jag ögonen och håller andan. Stilla. En enda evig sekund. Så ...

Av: Karin G. Eng | 26 juni, 2012
Gästkrönikör

Oscar Levertin porträtterad av Carl Larsson 1906

Långdistanslöparens uthållighet



Per Rydén, professor emeritus i litteraturvetenskap vid Lunds universitet, är inte känd för det korta och koncentrerade formatet. TK:s Ivo Holmqvist har läst hans vidlyftigt innehållsrika memoarer. 
Per Rydén, väl inskriven i den litteraturvetenskapliga traditionen i Lund, är visserligen inte som Olle Holmberg (som han också skriver intressant om) en mästare i det korta och koncentrerade formatet. Det lapidariska ligger inte för honom – dessbättre, kan man konstatera efter dessa 680 mycket innehållsrika och läsvärda sidor.
Universitetsflaggan vajar över universitetshusets sfinxer

Universitetsflaggan vajar över universitetshusets sfinxer

Annons:

Redan tidigt gjorde sig Per Rydén bekant med generationen av arga unga män i England, under en stipendieresa. Om honom själv skulle man kunna låna titeln på Alan Silitoes kortroman "The Loneliness of the Long Distance Runner", dock lätt varierad. Någon ensamvarg har han aldrig varit, däremot seg och uthållig både som maratonlöpare och som mångsidig forskare och författare.   Nerskrivning. Egensinniga sidor.

Kvarglömda dagar (Carlssons 2015, 680 s.) är hans memoarer, en fortsättning på tidigare självbiografiskt anlagda redogörelser som Sommen (1997, utökad upplaga 2013) och Söndag (2011).

Man har vant sig vid att hans böcker blir allt mera omfångsrika, och han ägnar sin mångordighet några självmedvetna reflexioner på slutet av denna. Redan hans encyklopediska redogörelse för den svenska litteraturkritiken efter 1880, Domedagar (1987), var på 580 sidor som gärna kunde ha satts lite mera spatiöst. Boken om berättelserna kring polarfararen Andrée, Den svenske Ikaros (2003) klockade in på 711 sidor, och den om relationen Heidenstam-Levertin, Verner & Oscar (2006) på 670.

I föreliggande memoarer kunde möjligen några sidor om den närmaste familjen ha fått ersättas med det personregister som man saknar. Men det allra mesta är högintressant, inte bara för en recensent som råkar vara lundensare inom samma gebiet och som dessutom bott en hel del år inte långt bortom det Tranås där han har sina rötter. I åtta omfångsrika kapitel sammanfattar han sitt levnadslopp hittills (han är född 1937), med avstamp i en småländsk idyll som dock inte var bräkande menlös – en av de svarta slagskuggorna var hans brors död genom drunkning.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Några inte enbart lokalt kända personer får sina nyanserade och motsägelsefulla porträtt, bland dem Lennart Hyland och Eric Hermelin från Gripenberg (Sveriges största träslott) som fann en fristad på sinnessjukhuset Sankt Lars i Lund där han tilläts att ostört översätta sufiska texter, Fritiof Nilsson Piraten som under en del år var advokat i Tranås, och Harriet Löwenhjelm som dog på Romanäs sanatorium.

Den legendariske Gunnar Nordahl, en i fotbollstrion Grenoli som exporterades till Italien, kommer också med på ett hörn. En intressant röd tråd genom denna livsberättelse är tanken att Per Rydén skulle vara den ständige tvåan, driven av högt ställda ambitioner. Men det är förstås inte alltigenom sant. På sitt specialområde, pressforskningen, blev han tidigt primus. En hel del sidor handlar om den delsträckan, och man är tacksam för hans uthållighet när han såg till att storverket om den svenska pressens historia fördes i hamn.

Mest läsvärda är nog, förutom minnena av Gunnar Björling i Helsingfors, de båda lika sympatiska som inträngande porträtten av dioskurerna Carl Fehrman och Staffan Björck vars bibliografier han tidigare sammanställt (och som han borde skriva stora monografier om).

Men också andra föregångare som professorer i litteraturhistoria med poetik vid Lunds universitet skymtar förbi, bland andra Fredrik Böök och Algot Werin. Sidorna om kollegan Jenny Westerström som likaledes tycks ha lärt sig skrivandets långdistans är mycket uppskattande (hur högt värderad han själv är framgår av festskriften till honom, I ordets smedja, 2002).

"Det som är sanning i Berlin och Jena, är bara dåligt skämt i Heidelberg", påstod Fröding. Kanske det: när uppsaliensaren Thure Stenström i en understreckare i Svenska Dagbladet recenserade Domedagar hade han sina reservationer om omständlighet och försiktighet, innan han kom med sin uppskattning, och det specifikt lundensiska har inte alltid vunnit gehör norrut.

Per Rydén, väl inskriven i den litteraturvetenskapliga traditionen i Lund, är visserligen inte som Olle Holmberg (som han också skriver intressant om) en mästare i det korta och koncentrerade formatet. Det lapidariska ligger inte för honom – dessbättre, kan man konstatera efter dessa 680 mycket innehållsrika och läsvärda sidor.

Ivo Holmqvist

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Digitala avtryck

Den unge svenske tonsättaren Johan Svensson (f. 1983) redogör i detta porträtt av den något äldre kollegan JoakimSandgren (f. 1965)försin fascination inför denne numera i Paris baserade tonsättaren och hans musik. Via ...

Av: Johan Svensson | Musikens porträtt | 28 mars, 2013

gudinnor

New Age – flyktväg eller kvinnorörelse i vår tid?

New Age - detta omdiskuterade, mycket breda begrepp som även fungerar som samlingsnamn för olika andliga och spirituella rörelser – kan det sägas utgöra en i vår tid betydelsefull kvinnorörelse? ...

Av: Cecilia Johansson Martinelle | Essäer om religionen | 24 december, 2017

Den samiska shamanen och vismannen - fakta och reflexioner

De största fördomarna mot samer berör enligt min mening samisk shamandom som har ansetts bygga endast på vidskepelse och ännu oftast ses så. Etnologen dr Gabriele Herzog-Schröder i München säger ...

Av: Nina Michael | Reportage om politik & samhälle | 21 oktober, 2014

Umberto Saba, geten och döden

En regnig dag i oktober 2012 besökte jag Umberto Sabas antikvariat i Trieste. Jag köpte en bok på italienska om antikvariatet och dess historia sedan 1919 då Saba blev dess ...

Av: Bo Gustavsson | Litteraturens porträtt | 30 mars, 2013

Domenico Morelli. Iconoklasti. 1864. Museo di Napoli

Ikonoklaster, Fahrenheit 451 och kulturella folkmord

Varför ogillar vissa människor bilder som föreställer gudar och människor? Varför har det under vissa tider i en del kulturer funnits människor som bestämt sig för att systematiskt radera ut ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om samhället | 30 augusti, 2015

Man bär utlandet inom sig

Man bär utlandet inom sig Ett bokligt reportage Man bär utlandet inom sig, säger den isländske författaren Gudbergur Bergsson. Man bär och bär fram till den punkt man inte längre ...

Av: Thomas Nydahl | Kulturreportage | 24 november, 2006

Robert Halvarsson - Kooperativet Mediagruppen Karlstad - foto -  Robin Malmqvist

Känner du vid mitt namn?

En ny text av Robert Halvarsson.

Av: Robert Halvarsson | Utopiska geografier | 11 januari, 2016

Bob Dylan 1963

”Jag var inte toastmaster åt någon generation”

Linda Bönström om Bob Dylan en musikikon och en poet som har varit viktig för flera generationer.

Av: Linda Bönström | Essäer om musik | 14 februari, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.