Holismer och reduktionismer

Holismen handlar i princip om att se all verklighet som en helhet (inte en delhet). Positivismen (som är den naturvetenskapliga förståelsens centrum och metod) handlar om att se - eller ...

Av: Carsten Palmer Schale | 13 maj, 2011
Essäer

Vårt lilla, lilla samhällsbygge

Häromdagen upplevde jag en skräckfilm. Åtminstone kändes det så när jag gick i iskylan mot kiosken för att se om den var öppen. Jag hade lånat min pojkväns mobiltelefon som ...

Av: Jessica Johansson | 10 december, 2012
Jessica Johansson

Fågelmataren, dokumentär-novell kring Svartån

  Bild: Hebriana Alainentalo En vit pickup krypkör på cykelbanan. Nedanför den snötäckta åbädden rasslar det sprött som glas när tunna flak törnar emot uddar av nyis. I klungor vid iskanten står ...

Av: Staffan Ekegren | 09 februari, 2009
Utopiska geografier

Ingen konst för taxar

 Olle Bærtlings Asamk, förslag till skulptur på Sergels torg, Stockholm, 1961. Ej genomförd. Skalenligt fotomontage av Albin Dahlström/Moderna Museet. Ingen konst för taxar – Carlsund och Baertling i storformat Det är en ...

Av: Ulf Stenberg | 27 november, 2007
Kulturreportage

Oscar Levertin porträtterad av Carl Larsson 1906

Långdistanslöparens uthållighet



Per Rydén, professor emeritus i litteraturvetenskap vid Lunds universitet, är inte känd för det korta och koncentrerade formatet. TK:s Ivo Holmqvist har läst hans vidlyftigt innehållsrika memoarer. 
Per Rydén, väl inskriven i den litteraturvetenskapliga traditionen i Lund, är visserligen inte som Olle Holmberg (som han också skriver intressant om) en mästare i det korta och koncentrerade formatet. Det lapidariska ligger inte för honom – dessbättre, kan man konstatera efter dessa 680 mycket innehållsrika och läsvärda sidor.
Universitetsflaggan vajar över universitetshusets sfinxer

Universitetsflaggan vajar över universitetshusets sfinxer

Annons:

Redan tidigt gjorde sig Per Rydén bekant med generationen av arga unga män i England, under en stipendieresa. Om honom själv skulle man kunna låna titeln på Alan Silitoes kortroman "The Loneliness of the Long Distance Runner", dock lätt varierad. Någon ensamvarg har han aldrig varit, däremot seg och uthållig både som maratonlöpare och som mångsidig forskare och författare.   Nerskrivning. Egensinniga sidor.

Kvarglömda dagar (Carlssons 2015, 680 s.) är hans memoarer, en fortsättning på tidigare självbiografiskt anlagda redogörelser som Sommen (1997, utökad upplaga 2013) och Söndag (2011).

Man har vant sig vid att hans böcker blir allt mera omfångsrika, och han ägnar sin mångordighet några självmedvetna reflexioner på slutet av denna. Redan hans encyklopediska redogörelse för den svenska litteraturkritiken efter 1880, Domedagar (1987), var på 580 sidor som gärna kunde ha satts lite mera spatiöst. Boken om berättelserna kring polarfararen Andrée, Den svenske Ikaros (2003) klockade in på 711 sidor, och den om relationen Heidenstam-Levertin, Verner & Oscar (2006) på 670.

I föreliggande memoarer kunde möjligen några sidor om den närmaste familjen ha fått ersättas med det personregister som man saknar. Men det allra mesta är högintressant, inte bara för en recensent som råkar vara lundensare inom samma gebiet och som dessutom bott en hel del år inte långt bortom det Tranås där han har sina rötter. I åtta omfångsrika kapitel sammanfattar han sitt levnadslopp hittills (han är född 1937), med avstamp i en småländsk idyll som dock inte var bräkande menlös – en av de svarta slagskuggorna var hans brors död genom drunkning.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Några inte enbart lokalt kända personer får sina nyanserade och motsägelsefulla porträtt, bland dem Lennart Hyland och Eric Hermelin från Gripenberg (Sveriges största träslott) som fann en fristad på sinnessjukhuset Sankt Lars i Lund där han tilläts att ostört översätta sufiska texter, Fritiof Nilsson Piraten som under en del år var advokat i Tranås, och Harriet Löwenhjelm som dog på Romanäs sanatorium.

Den legendariske Gunnar Nordahl, en i fotbollstrion Grenoli som exporterades till Italien, kommer också med på ett hörn. En intressant röd tråd genom denna livsberättelse är tanken att Per Rydén skulle vara den ständige tvåan, driven av högt ställda ambitioner. Men det är förstås inte alltigenom sant. På sitt specialområde, pressforskningen, blev han tidigt primus. En hel del sidor handlar om den delsträckan, och man är tacksam för hans uthållighet när han såg till att storverket om den svenska pressens historia fördes i hamn.

Mest läsvärda är nog, förutom minnena av Gunnar Björling i Helsingfors, de båda lika sympatiska som inträngande porträtten av dioskurerna Carl Fehrman och Staffan Björck vars bibliografier han tidigare sammanställt (och som han borde skriva stora monografier om).

Men också andra föregångare som professorer i litteraturhistoria med poetik vid Lunds universitet skymtar förbi, bland andra Fredrik Böök och Algot Werin. Sidorna om kollegan Jenny Westerström som likaledes tycks ha lärt sig skrivandets långdistans är mycket uppskattande (hur högt värderad han själv är framgår av festskriften till honom, I ordets smedja, 2002).

"Det som är sanning i Berlin och Jena, är bara dåligt skämt i Heidelberg", påstod Fröding. Kanske det: när uppsaliensaren Thure Stenström i en understreckare i Svenska Dagbladet recenserade Domedagar hade han sina reservationer om omständlighet och försiktighet, innan han kom med sin uppskattning, och det specifikt lundensiska har inte alltid vunnit gehör norrut.

Per Rydén, väl inskriven i den litteraturvetenskapliga traditionen i Lund, är visserligen inte som Olle Holmberg (som han också skriver intressant om) en mästare i det korta och koncentrerade formatet. Det lapidariska ligger inte för honom – dessbättre, kan man konstatera efter dessa 680 mycket innehållsrika och läsvärda sidor.

Ivo Holmqvist

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Från Spider till ARCIV

TEMA VÄSTERBOTTEN Sedan snart tio år tillbaka finns det i Västerbotten ett spännande projekt vars huvudsakliga syfte kan sägas vara att göra det möjligt för kulturarbetare att försörja sig på ...

Av: Gregor Flakierski | Kulturreportage | 07 februari, 2008

Birgitta Trotzig

Birgitta Trotzig: Sveriges Dostojevskij

Det finns inte många svenska författare som på en och samma gång förmått tränga in i människans vitaste vita och svartaste svarta; i hennes djupaste ljusdunkla skikt; i hennes levande ...

Av: Carsten Palmer Schale | Litteraturens porträtt | 08 mars, 2017

Beatrice Månsdotter

Glödande skymningsljus

”Jag har sett det här förut.” Han kisar med ögonen. ”Tusentals gånger i mina drömmar. Det är som om jag redan har varit här.” ”Mmm.” Hon nickar och följer med ...

Av: Beatrice Månsdotter | Gästkrönikör | 28 december, 2016

Fragment av surrogatpyret VIII

Fragment av surrogatpyret VIII Å då tänkte ja så här, lite lomrut, mens ja skwompande tjasa upp på bron i den sjuka stanken från dom nyflådda hudarna å pissrååtan å ja ...

Av: Nikanor Teratologen | Teratologisk sondering | 20 november, 2007

Universum

Då Oden mötte Mefistofeles

Jag upplever i den norröna mytologin en enorm melankoli. Den norröna mytologin är ett drama, en pågående kris, en gudomlig tragedi. För gudarna är otillräckliga, men det är inte bara ...

Av: Eirik Storesund | Agora - filosofiska essäer | 07 oktober, 2015

Hans Evert René.Tre dikter från Majorca

SOLEN VÄRMER SJÄLENS TRASOR     Solen värmer själens trasor.   De vänder sig om i inre kyla, för att återfå en andning: näring av tång och aska.   Sol bländar avsiktligt snett.   Havet lägger ändå stranden tillrätta med gyllenbruna trådar, helt ...

Av: Hans Evert Renerius | Utopiska geografier | 09 december, 2013

Melker Garay. Foto: Niclas Kindahl

Litterära artefakter

Hur lätt är det inte att betrakta sina litterära artefakter med en viss misströstan? Hur lätt är det inte att känna missmod ögonblicket efter att man har lagt ner sin ...

Av: Melker Garay | Melker Garay : Reflektioner | 13 april, 2015

Utopia

Utopier, drömmar om idealsamhällen, finns beskrivna alltsedan Platons Staten och Thomas Moores Utopia. Genom tiderna har också många försökt översätta drömmarna till verklighet. Radikala kristna har baserat utopiska samhällsbyggen på urkristendomens ...

Av: Björn Gustavsson | Gästkrönikör | 13 juli, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.