Ulf Stenberg

Ulf Stenberg ur Den gamle stinsen 2

Korta berättelser av Ulf Stenberg från boken Den gamle stinsen. Andra och Tredje berättelse: Siffermannen och Den kallsinniga isprinsessan

Av: Ulf Stenberg | 01 maj, 2017
Utopiska geografier

Gabriella Olsson. Foto: Anna Langseth

Onåbar

Den första delen av Gabriella Olssons prosaföljetong.

Av: Gabriella Olsson | 25 maj, 2015
Utopiska geografier

nya dikter av Carsten Palmer Schale

Carsten Palmer Schale som poet inför det nya året

Av: Carsten Palmer Schale | 11 januari, 2017
Utopiska geografier

Den arbetslöse i vildmarken

Få svenska filmer som jag har sett har varit så lyckade som Losers. I händelsernas centrum står en kvinna i yngre medelåldern, Karin (Isabella Von Saenger). Hon arbetar med en ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | 31 december, 2013
Filmens porträtt

Ett rop från öknen



Ett rop från öknen

Det är i år jämnt hundra år sedan Strindbergs Svarta fanor gavs ut. Den har ett stadgat rykte som skandalbok, men kan också tolkas som ett rop från öknen, som en protest mot ordets profanering.

Strindberg tyckte sig se konturerna av en ny epok och noterar ett tidens tecken: "Whisky, den gemena, kom 1890; den gjorde människorna tungsinta och undanträngde den glada punschen, som begär sång och käglor". Whiskyn var ett led i vad som redan då kallades amerikaniseringen, vilken också förknippades med pragmatism och framgångsdyrkan.

Den naturvetenskapliga forskaren, industrimannen à la Ford och tidningskungen var den nya tidens hjälte snarare än diktaren. "Konsten är ständigt på flykt till nya gömslen, medan civilisationen inkräktar regnskogarna", skrev filosofen Hans Larsson i Intuition.

En sådan flykt beskriver också Strindberg i Svarta fanor. Det är en skara diktare och tänkare som räddar sig undan syndafloden genom att upprätta ett kloster på en ö, en Noaks ark. På liknande sätt hade symbolisterna i Paris drivits allt längre in i hemliga ordenssällskap och cenakler.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Deras särskilde överstepräst Sar Péladan räknas av Strindberg i Svarta fanor till samtidens största författare tillsammans med den belgiske symbolisten Maeterlinck (Nobelpristagare 1911). Annars finner han mest "eftergläfs" och passar på att ge Björnson en känga, "Norrmännen förakta honom så djupt, och om de inte behövde honom till reklam för sina fiskebollar skulle de slopat honom."

Åsnesparkarna kan inte dölja att Strindberg verkligen kände sig ansatt, inte bara sårad i sin personliga fåfänga. Kanske var symbolismen ett sista försök att ge mening åt en sönderfallande verklighet, att upprätthålla ett värde som kunde ge föreställning om "någonting annat". I detta syfte hade Baudelaire sökt sig till Swedenborg och denne blev också Strindbergs främste lärare, "mästaren" framför andra.

Udden var riktad mot darwinismen (och dess avläggare socialdarwinismen) som enligt Strindberg förvandlade världen till en apbur och "djurgård". Darwinisterna med sin "veterinärfilosofi" - det var de "svarta fanorna", materialisterna som gjort verkligheten till ett slagfält och fördrivit diktarna. Tillvaron var reducerad till existenskamp och ett allas krig mot alla.

Litteraturen förvandlas till "humbugens, de falska profeternas, reklamens och de stulna reputationernas" värld. Översteprästen i det riket kallas Zachris. Naturligtvis har han anammat de nya dryckesvanorna och hans ögon är "blodsprängda av whisky". Han är den litterärare affärsmannen och spekulanten. Från Zachris och hans kumpaner Lögnhals och Smartman finns det bara en säker reträttplats - klostret på Siklaön.

Dit flyr ett antal av samtiden kvalda andar för att begrunda sitt öde och för att se "bakom skynket" och att "kombinera", det vill säga upprätta analogier.

Det var sin egen estetiska praxis som Strindberg upphöjde till världsförklaring. Mot det perspektivlösa faktasamlandet ställs förmågan att återförtrolla verkligheten genom överraskande sammanställningar. Det är samma ambition som senare vägledde surrealisterna.

Liksom de anknyter Strindberg i sin uppgörelse med sekulariseringen till de tyska romantikerna - "det var annat folk det, än vi, profanerade profandiktare".

Svarta fanor är "profandiktarens" uppror mot litteraturindustrin och den roll han tilldelats.

Göran Lundstedt

 

Ur arkivet

view_module reorder

Heligt språk. Språkets och ordens heliggörande inom den abramitiska mystiken

Gryningsbrisen har hemligheter att anförtro dig. Somna inte om.Du måste be om det du verkligen vill ha.Somna inte om.Människor går fram och tillbaka över tröskelnmellan världarna.Dörren är rund och öppen.Somna inte ...

Av: Åsa Boström | Agora - filosofiska essäer | 13 mars, 2012

Spår och tecken – en introduktion till Vilhelm Ekelund

Det finns en ej ringa rad av stora svenska författare, som är betydligt mer kända utomlands än här i Sverige. En av dessa är Rolf Ekman, docent i filosofi och ...

Av: Carsten Palmer Schale | Övriga porträtt | 30 maj, 2012

Åvald Norén. Texter

Mitt namn är Åvald Norén, 22 år och studerar på Malmö Folkhögskola. Jag har skrivit mycket med inspiration av spoken word och även rapp då jag vill uppnå den typen av ...

Av: Åvald Norén | Utopiska geografier | 17 juni, 2013

Veckan från Hans Fallada

Folkrörelseägda Folksam bantar ner sin organisation. Deras deltidsarbetande ombud - folkrörelsetanken! - fick vara med om att konkurrera om de återstående jobben. Så generöst. De som inte klarade av säljmålen ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 03 juli, 2011

Pantheon i Rom

Sommarens esoteriska betydelser

Året, med dess olika årstider, har hermetiska betydelser som binds till solståndet och dagjämningarna och ger den moderna människan möjlighet att stärka banden mellan den individuella själen och världens ande, mellan det ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om religionen | 12 juni, 2017

Om att dö, om att leva

Min pappas morfar var hundraåringen som hoppade ut genom ett fönster och försvann, på riktigt. Han rymde från ålderdomshemmet och dog i en snödriva. Hemmet hade aldrig blivit hans hem. Min ...

Av: Björn Augustson | Gästkrönikör | 30 april, 2012

Goethes sommarhus i Weimar. Foto: Björn Gustavsson

Att resa till Weimar

Att befinna sig i Weimar är att befinna sig i en stad vars historia samtidigt är en väsentlig del av centraleuropeisk kulturhistoria. Sin litenhet till trots (idag 65 000 invånare) har ...

Av: Björn Gustavsson | Resereportage | 06 juni, 2015

Veckan från hyllan, vecka 47 - 2012

Veckans stora nyhet var att rasister är rasister. Att de beter sig som rasister, och uttrycker rasistiska åsikter. En icke-nyhet om man så vill. Det positiva är att de finns ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 17 november, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.