Jesper Nordström

Och plötsligt sticker det språkligt avvikande i ögonen

I trappen där jag bor finns ett genuint svensk namn. Mitt eget. Men eftersom mina föräldrar lider av svår Danmarkofilia kan vi spåra det till landet som gav oss fet ...

Av: Jesper Nordström | 23 november, 2015
Gästkrönikör

Sofia Sandström. Kvällspasset

Sofia Sandström är född 1966, bosatt i Stureby/Stockholm, allt mer upptagen av novellen som form och fotografiet som konstnärligt medel, och med bakgrund i en helt annan verksamhet har jag nu ...

Av: Sofia Sandström | 24 februari, 2014
Utopiska geografier

Regn och eldkonst på Urkult 2012

Resan till festivalen börjar för många på Urkultståget, som är en plats där människor möts i en atmosfär fylld av förväntningar och värme. När man går igenom tågets alla vagnar ...

Av: Liv Nordgren | 14 augusti, 2012
Kulturreportage

Evig är den konst som alltid talar till oss själva. Intervju med Fabio…

Gitarristen Magnus Andersson och jag träffade den italienske tonsättaren Fabio Vacchi under hans vistelse i Stockholm i samband med spelningen av hans Quintetto Notturno Concertante på konserthuset. Eventet skedde i ...

Av: Guido Zeccola | 15 juni, 2014
Musikens porträtt

Ett rop från öknen



Ett rop från öknen

Det är i år jämnt hundra år sedan Strindbergs Svarta fanor gavs ut. Den har ett stadgat rykte som skandalbok, men kan också tolkas som ett rop från öknen, som en protest mot ordets profanering.

Strindberg tyckte sig se konturerna av en ny epok och noterar ett tidens tecken: "Whisky, den gemena, kom 1890; den gjorde människorna tungsinta och undanträngde den glada punschen, som begär sång och käglor". Whiskyn var ett led i vad som redan då kallades amerikaniseringen, vilken också förknippades med pragmatism och framgångsdyrkan.

Den naturvetenskapliga forskaren, industrimannen à la Ford och tidningskungen var den nya tidens hjälte snarare än diktaren. "Konsten är ständigt på flykt till nya gömslen, medan civilisationen inkräktar regnskogarna", skrev filosofen Hans Larsson i Intuition.

En sådan flykt beskriver också Strindberg i Svarta fanor. Det är en skara diktare och tänkare som räddar sig undan syndafloden genom att upprätta ett kloster på en ö, en Noaks ark. På liknande sätt hade symbolisterna i Paris drivits allt längre in i hemliga ordenssällskap och cenakler.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Deras särskilde överstepräst Sar Péladan räknas av Strindberg i Svarta fanor till samtidens största författare tillsammans med den belgiske symbolisten Maeterlinck (Nobelpristagare 1911). Annars finner han mest "eftergläfs" och passar på att ge Björnson en känga, "Norrmännen förakta honom så djupt, och om de inte behövde honom till reklam för sina fiskebollar skulle de slopat honom."

Åsnesparkarna kan inte dölja att Strindberg verkligen kände sig ansatt, inte bara sårad i sin personliga fåfänga. Kanske var symbolismen ett sista försök att ge mening åt en sönderfallande verklighet, att upprätthålla ett värde som kunde ge föreställning om "någonting annat". I detta syfte hade Baudelaire sökt sig till Swedenborg och denne blev också Strindbergs främste lärare, "mästaren" framför andra.

Udden var riktad mot darwinismen (och dess avläggare socialdarwinismen) som enligt Strindberg förvandlade världen till en apbur och "djurgård". Darwinisterna med sin "veterinärfilosofi" - det var de "svarta fanorna", materialisterna som gjort verkligheten till ett slagfält och fördrivit diktarna. Tillvaron var reducerad till existenskamp och ett allas krig mot alla.

Litteraturen förvandlas till "humbugens, de falska profeternas, reklamens och de stulna reputationernas" värld. Översteprästen i det riket kallas Zachris. Naturligtvis har han anammat de nya dryckesvanorna och hans ögon är "blodsprängda av whisky". Han är den litterärare affärsmannen och spekulanten. Från Zachris och hans kumpaner Lögnhals och Smartman finns det bara en säker reträttplats - klostret på Siklaön.

Dit flyr ett antal av samtiden kvalda andar för att begrunda sitt öde och för att se "bakom skynket" och att "kombinera", det vill säga upprätta analogier.

Det var sin egen estetiska praxis som Strindberg upphöjde till världsförklaring. Mot det perspektivlösa faktasamlandet ställs förmågan att återförtrolla verkligheten genom överraskande sammanställningar. Det är samma ambition som senare vägledde surrealisterna.

Liksom de anknyter Strindberg i sin uppgörelse med sekulariseringen till de tyska romantikerna - "det var annat folk det, än vi, profanerade profandiktare".

Svarta fanor är "profandiktarens" uppror mot litteraturindustrin och den roll han tilldelats.

Göran Lundstedt

 

Ur arkivet

view_module reorder

Dostojevskijs somnlösa nätter i Petersburg

"Det är skönt att bli gammal. Att vara ung var för djävligt", skriver Hjalmar Söderberg i "Det mörknar över vägen" 1907. Visserligen är det en inbiten cyniker som på detta ...

Av: Bengt Samuelson | Essäer om litteratur & böcker | 06 juli, 2009

Många starka kvinnoporträtt på Göteborgs Filmfestival

- Om vi hade varit kvinnor och gjort våra filmer om sexuella trakasserier och en HIV-smittad gift kvinna i Egypten hade alla bara tyckt att vi överdrev, konstaterar Amr Salama ...

Av: Lena Lidén | Essäer om film | 07 februari, 2012

Världen gick inte under, om man säger så

Händelseutvecklingen i Tunisien, Egypten och de andra länderna i Mellanöstern inger hopp. För folken där naturligtvis, men också för oss andra. Historien är inte slut, det finns inte bara en ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 06 februari, 2011

Isadora Duncan, en levande skulptur

"Danser, c'est vivre", att dansa är att leva; orden står att läsa på ett vykort med Isadora Duncans porträtt. Vykortet är från 1928, tryckt till Duncans minne, några månader efter ...

Av: Cecilia Carlander | Reportage om scenkonst | 18 januari, 2010

Sagan om Emma

Den vingklippta lyxpoeten och textrådet, kärleksvraket Stefan Hammarén är också serenadör, skriver här på sin fasta spalt öppna brev och amorieller till sin Emma Grammatica (skrivd skönhet, livsbruksanvisningens, känslig varje ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 14 augusti, 2008

Ayodhya sexton år efteråt

1992 jämnade extremistiska hinduer Babru moskén från 1500-talet i Ayodhya till marken, under det att ledare för BJP och andra politiska grupperingar hejade på. Omkring tvåtusen människor mördades i de ...

Av: Pär Fredborn Larsson | Resereportage | 10 februari, 2009

En drömsk stund i Loulou d’Akis värld

Att betrakta verkligheten är ett återkommande tema i Loulou d'Akis arbete. Genom sina bilder låter hon betraktaren tolka och skapa sin egen sanning. Något som kan tyckas självklart för en ...

Av: Anna Mezey | Essäer om konst | 20 november, 2008

En illustration av den Andra

Jag går förbi en hög med dagstidningar som ligger kvarglömda eller kastade på marken. Jag blir stående något ögonblick inför framsidans bild av ett par groteskt undernärda och underviktiga barn ...

Av: Anna Remmets | Gästkrönikör | 23 augusti, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.