Retoriken, musiken & åhöraren

Den 20 januari 1970 spelade en radiostation, hemmahörande i Los Angeles, det retoriskt becksvarta fredseposet What’sGoing On för allra första gången. Ungefär sju månader hade då passerat sedan Marvin Gaye ...

Av: Niklas Eriksson | 20 september, 2011
Musikens porträtt

Livsytringer

Innledning For mennesker er det ha et liv å leve det hardeste av alt som er hardt, der hardhet springer ut av at det er livet selv som yter motstand mot ...

Av: Thor Olav Olsen | 06 december, 2013
Agora - filosofiska essäer

 från Nörrebro i Köpenhamn

Urbanismer eller på den andra sidan av staden

I Paris finns en standardmeter i extra beständigt metall som utgjorde referens till snart sagt allt som skulle mätas i den naturvetenskapliga begynnelsen på 1700-talet.

Av: Jesper Nordström | 17 juni, 2016
Essäer om konst

Den gudomliga komedin Del 2

Den gudomliga komedin och bibeln Komedin består av 100 sånger. En inledningssång, samt 33 sånger om Inferno, Helvetet, 33 sånger om Purgatorio, Skärselden, och 33 om Paradiso, Paradiset. Sångerna är skrivna ...

Av: Hans-Evert Renérius | 17 februari, 2010
Essäer om litteratur & böcker

Heinrich von Kleist. Foto: Wikipedia

Michael Kohlhaas och det nihilistiska helvetet



Bo I Cavefors om Heinrich von Kleist och hans Michael Kohlhaas. Aus einer alten chronik (1808 - 1810). 
Vem bär den egentliga skulden? Profeten Jonas eller Gud? För Kohlhaas gäller det konflikten med lantjunkaren och fursten i Brandenburg; Kleist kämpar med den filosofiska frågan om liv och död.
Michael Kohlhaas

Michael Kohlhaas

"När det så hade blivit afton sade vingårdens herre till sin förvaltare: 'Kalla fram arbetarna och giv dem deras lön, men begynn med de sista och gå så tillbaka ända till de första.' Då nu de kommo fram, som voro lejda vid elfte timmen, fick var och en av dem full dagpenning. När så de första kommo trodde de att de skulle få mer, men också var och en av dem fick samma dagpenning. När de så fingo, knorrade de mot husbonden och sade: 'Dessa sista hava arbetat allenast en timme, och du har ändå ställt dem lika med oss, som hava burit dagens tunga och solens hetta?' Då svarade han dem en av dem och sade: 'Min vän, jag gör dig ingen orätt. Kom du icke överens med mig om den dagpenningen? Tag vad dig tillkommer och gå. Men åt denne siste vill jag giva lika mycket som åt dig. Har jag icke lov att göra såsom jag vill med det som är mitt? Eller skall du med onda ögon se på att jag är så god? - Så skola de sista bliva de första, och de första bliva de sista.'" (Matt. 20:8-16).

Michael Kohlhaas

En lantjunkare söder om landsvägen mellan Leipzig och Wittenberg stjäl den 1 oktober 1532 två välryktade hästar från hästhandlaren Michael Kohlhaas. Efter en utdragen process om skadestånd, som går Kohlhaas emot, publicerar han 1534 ett upprop och kräver hämnd på övermakten. Samtidigt anlägger Kohlhaas bränder i Wittenberg. Så småningom går Kohlhaas i motståndarnas fälla, fängslas, döms till döden och avrättas den 22 mars 1540.

Den tyske romantikern Heinrich von Kleist tar upp det här temat - alltid aktuellt: frågan om rätt och orätt, i en "krönika" med samma namn som huvudrollsinnehavaren, Michael kohlhaas. Aus einer alten chronik (1808 - 1810). Kleist håller sig till historiska fakta, men i sak är det vardagligt fattbara marginellt och ovidkommande för den tyske romantikern. Kleist är i första hand intresserad av universums, av människans obotliga sjukdomar, att världen och människan-i-världen bör inse att all jordisk lycka är förgänglig.

För Michael Kohlhas är jordisk lycka detsamma som att utan inblandning från feodala lantjunkare fritt få ägna sig åt mer eller mindre respektabla hästaffärer. Är detta en socialistisk/kommunistisk eller en konservativ tanke?

Under den andra domstolsförhandlingen hävdar Kohlhaas att hästarna lantjunkaren, tjuven, lagt beslag på, är alltför renrasiga och förfinade för att dra plogen i den sega lerjorden i Sydtyskland. Kohlhaas kräver ersättning för veterinärkostnader han haft sedan han efter den första domstolsförhandlingens utslag återfått hästarna.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Det finns två aspekter på processen mot Kohlhaas. Hästhandlaren vinner kampen om hästarna, mot lantjunkaren, men när han kräver att denne också skall betala veterinärkostnaderna, börjar det juridiska och sociala spelet på hög nivå. Denna tvist förlorar Kohlhaas. När han söker företräde hos kurfursten av Brandenburg, för att överlämna en protestskrivelse, slås Kohlhaas ned av borgvakterna.

Med hjälp av sju kamrater belägrar Kohlhaas lantjunkarens egendom. Vännernas stridstaktik är så okonventionell och effektiv så att det behövs femhundra man från de reguljära trupperna för att hålla stånd mot belägrarna. Medan man i maktens korridorer i Dresden diskuterar fortsatta åtgärder mot Kohlhaasgruppen, lägger Martin Luther näsan i blöt och fördömer Kohlhaas som syndare.

Kohlhaas fortsätter kampen mot lantjunkaren, men häktats sedan han i Berlin lockats i bakhåll. Genom en rad juridiska manövrer, advokatyr på hög nivå, skär makten, fursten, staten, bildligt talat halsen av den oförskämde och uppstudsige hästhandlaren. Kohlhaas döms till döden och avrättas.

I början av krönikan talar Heinrich von Kleist om Michael Kohlhaas som en rättskaffens man, som emellertid även är en förfärlig och obehaglig människa. Med denna paradox arbetar Kleist: Kohlhaas döms till döden för sin protest, för upproret mot ett brott som begåtts av en man från etablissemanget; ett brott som han av domstolen, av makten, delvis fått ersättning för. Kohlhaas får tillbaks hästarna lantjunkaren stulit, men han döms till döden därför att han genom "terror" sätter makt bakom kravet att lantjunkaren också skall betala veterinärkostnaderna för att hästarna skall återfå samma kondition de hade innan de stals.

Denna problematik är överförbar till andra händelser, stora som små. Det är samspelet mellan dessa faktorer som ger Kleists krönika styrka och allmängiltighet. Kleist är i första hand inte intresserad av processerna mellan hästhandlaren och lantjunkaren, utan av folkrätten, av folkets rätt mot despoter. Kleists krönika handlar inte om den tragiska historien om en hästhandlare utan om vilket skydd och vilken hjälp en föregiven rättsstat ger enskilda medborgare, även om dessa medborgare agerar utanför lagen och fängslas på annan ort, där medborgarskapets förmenta trygghet är satt ur spel.

En outlaw

I såväl diktaturer som pluralistiska demokratier pressas medborgarna till att tro på och leva efter strömlinjeformade världsbilder, men sanningen och det rationellt faktiska finns i mångfald och inte i det entydigt enögda. Sanningen är att Kohlhaas är en outlaw, men att han som medborgare trots detta utanförskap förtjänar - och kan kräva - rättvisa. Det handlar om liv eller död, om himmel och helvete. För Kleist representerar Kohlhaas romantikernas dröm om suverän frihet, en frihet där Jaget jämställs med universum. För Kleist - och, kanske oreflekterat, för Kohlhaas - handlar det til syvende og sidst inte om jordisk lycka, utan att kämpa en ovärdig och ojämn kamp på de gröna ängar som de facto är det apokalyptiska slagfältet och förrummet till dödens Paradis.

Världen kan inte räddas. Kohlhaas är dömd till döden av fursten i Brandenburg och till evig förtappelse av reformatorn Luther. Kleist menar att sådana domslut är ointressanta eftersom världens och människans Vara endast kan förklaras genom dikten. Amoralismen att med euforisk glädje gå döden till mötes, är att uppleva livets höjdpunkt. Hästhandlaren Kohlhaas är inte muslim utan kristen men upplever trots detta sitt livs triumfatoriska jubelögonblick i den stund då han avrättas.

Samtidigt uttalar rättsstaten sin egen dödsdom.

Den klassicistiska symbiosen om harmonisk världsordning, är en makalöst uppreklamerad falsk dröm. Utopier förblir utopier och de frigör ej sällan destruktiva krafter. Kohlhaas och Kleist ställs inför samma val som vår tids revolutionärer och terrorister: att antingen kastas in i apokalyptiskt våld och rädda sina själar, eller att acceptera historien som realitet och därmed förtvina och gå under.

Kleist och Kohlhaas står utanför samhället de lever i och säger sanningar. De är samtidigt rättsfanatiker och - ur det etablerade samhällets synvinkel - rättshaverister. Weimartidens främste rättsteoretiker - en man det inte går att placera in på höger-vänster - skalan - katoliken Carl Schmitt, ger i sak juridisk hållbarhet och legitimitet åt sådana attityder, åt sådant utanförskap.

I dagboken skriver Schmitt att det "är rörande att åter höra skriet 'tillbaks till Goethe, tillbaks till idealismen'". Själv menar han att man aldrig skall skämmas för sina åsikter, endast skämmas om man sviker dem. Schmitt menar att Kohlhaas öde kan liknas vid när profeten Jonas protesterar mot att tvingas utföra Guds uppdrag. Vem bär den egentliga skulden? Profeten Jonas eller Gud? För Kohlhaas gäller det konflikten med lantjunkaren och fursten i Brandenburg; Kleist kämpar med den filosofiska frågan om liv och död. Vem är den egentligen förbrytaren? Vilka är det som vandrar som osaliga vålnader genom historien och profiterar på människans rätt till kärlek, liv och död?

Vålnaderna är fienderna, men fiender är abstrakta figurer. Fiendskap är ett abstrakt begrepp. Fiendskap bekräftar den egna uppfattningens existentiella sanning. Politisk fiendskap är grunden för existentiell äkthet. Intellektuellt högtryck står i motsatsförhållande till den världsbild som präglas av ett ointressant och slött accepterande av den påtvingade viljan att acceptera förening av sådant som bör förbli åtskilt.

Den politiska teologi som Kohlhaas är ett exempel på, som Kleist förklarar filosofiskt och som Schmitt klär i juridisk språkdräkt, bygger på Machiavellis erfarenhet att lag och rätt bör samverka med furstens - Borgias - omoral. Denna juridiska humanism kan ifrågasättas. Ej sällan leder det till ett nihilistiskt helvete.

Å andra sidan: förmågan att existentiellt rätt uppfatta den historiska situationen, är att ge utopierna dödsstöten, det blir ideologernas död och metafysikens återuppståndelse. I ett sådant ödesdrama är ej endast hästhandlaren Kohlhaas utan även svindlarna från Köpenick och andra världsmetropoler, borna existentialister.

Vi tackar Eva Nylander, bibliotekarie och kulturarvschef på Universitetsbiblioteket, Lunds universitet, där Bo I Caveforsarkiv och rättigheter finns.

Bo I Cavefors

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Det våras i Berlin

De senaste åren har Berlin blivit ett allt mer hett resmål och antalet besökare växer snabbt. Staden närmar sig London och Paris som topp-ett-destination i Europa. Kulturlivet i den tyska huvudstaden ...

Av: Björn Gustavsson | Kulturreportage | 23 april, 2013

Foto Ivo Holmqvist

Stigmatisering är ett historiskt begrepp när det gäller samhällets syn på psykisk…

Begreppet stigmatsering används ofta i samhällsdebatten. Ordet stigmatisering kan härledas från grekiskans stigma som betyder (bränn) märke, fläck. Ordet kan härledas till en medeltida (ligatur) av bokstäverna sigma och tau.

Av: Gunilla Dored | Essäer om samhället | 22 juni, 2017

Dr Krabba 4

Janne Karlsson, född 1973 och bosatt i Linköping med mina två söner. Har arbetat inom vården i 20 år, men sade upp mig 2010 för att satsa helhjärtat på tecknandet. Då ...

Av: Janne Karlsson | Kulturen strippar | 28 oktober, 2011

Magasin 3 – Fem verk. En berättelse

Fem konstverk som alla bestrider omedelbara och intuitiva tolkningar. Den nyöppnade utställningen ”Otherworldly” på Magasin 3 i Stockholm består av fem verk som plockats ur konsthallens egen samling och placerats ...

Av: Henrik Örnlind | Essäer om konst | 12 oktober, 2013

Även en kniv kan vara konst

Bo Helgesson i ateljénBland damasker, skedsjölpar och ostronknivar hos Bo Helgesson. Kniven är människans eviga följeslagare. Av trä, ben, sten. Av brons och klumpigt tillplattat järn. Långt senare gjord av rostfritt ...

Av: Gunder Andersson | Konstens porträtt | 28 augusti, 2008

Om å humanisere livet

Vi publicerar en essä av Thor Olav Olsen. Texten är på norska därför att vi gärna vill öppna vår tidning för bidragen från skribenter från andra nordiska länder. Livet i det ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 24 februari, 2009

Den gylne regel

For å prøve om det en gjør er etisk/moralsk akseptabelt, gis det ulike prosedyrer det vil si at det tilfredsstiller fordringer som ‘logisk forenlighet’, ‘koherens’, ‘konsensus’, ‘konsistens’, og en av ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 17 juli, 2013

Way Out West 2014. Att träffas verkar viktigare än spelningarna

Musik och mode har i alla tider hört samman, varje musikstil har tillsynes också en oundviklig klädkod och 2010- talet är inget undantag för denna förening. Snarare tvärtom. Men kan ...

Av: Linda Bönström | Kulturreportage | 16 augusti, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.