Veckan från hyllan. Vecka 13, 2012

Han var mannen som gav opportunismen i världshistorien ett ansikte. Hånad av Tom Lehrer i de oförglömliga sångraderna ”Once the rockets are up, who cares where they come down? /That's ...

Av: Gregor Flakierski | 24 mars, 2012
Veckans titt i hyllan

Claude Simon - ordorgiernas mästare

Intrigen är inget och berättandet allt i Claude Simons vindlande textmassor. Det är textsjok som befinner sig bortom de gängse intrigvestibulerna och det vanliga a till ö harvandet i den ...

Av: Benny Holmberg | 19 april, 2010
Essäer om litteratur & böcker

Böcker som har påverkat mig av Robert Louis Stevenson

Tidskriften British Weekly gjorde 1887 en rundfråga till ett antal kända brittiska författare, bland dem William Gladstone, John Ruskin, H. Rider Haggard och Robert Louis Stevenson. Frågan var vilka böcker ...

Av: Robert Louis Stevenson | 21 april, 2013
Kulturreportage

Farväl

Resbloss forsande medDet köttliknande Kärleksspåret på sidan av(Aldrig deklineras en ny himmelJorden har ett blott ännu brandblåttsår)Du där duÄggulaglad bakom gallretDär du bakar ökenbrödAv coniugalis idiomVid varmastoften korgas ...

Av: Guido Zeccola | 04 oktober, 2010
Utopiska geografier

Albert Camus. Bildkälla: Wikimedia

Att bebo det absurda



Förmodligen var det romanen ”Fallet” som renderade Albert Camus nobelpriset i litteratur år 1957. 
"Fallet", Delfinutgåvan.

"Fallet", Delfinutgåvan.

Snart har det gått 60 år sedan romanen gavs ut. Men den är lika aktuell idag, skrämmande aktuell, då det finns något tidlöst i romanen.
Minnessten, Albert Camus i Tipaza

Minnessten, Albert Camus i Tipaza

I en dunkel obskyr hamnbar i Amsterdam sitter advokaten Jean-Baptiste Clamence. Där samtalar han med någon över några glas genever. Men ett samtal är det inte riktigt, utan mer en lång monolog. En förbehållslös självbekännelse. Och den förs av Jean-Baptiste själv, vars namn betyder Johannes döparen.

Man kan inte annat än känna avsky för denne vältalige advokat. Han är inbilsk, ironisk, cynisk och hyser ett gränslöst förakt mot sina medmänniskor. Likväl kan man inte låta bli att bländas av hans skarpa intellekt som obevekligt och skoningslöst granskar sin samtid. Man fortsätter att läsa vidare. Något i romanen håller en kvar, som om den innehöll något förföriskt farligt. Och kanske ligger det något i det. Den river ner ett skynke som döljer det vi inte vill se.

Vad handlar romanen egentligen om? Om en bikt fylld av civilisationskritik. Kritiken finns där både öppen och tätt i hoptryckt mellan raderna. Föremålet för kritiken är Människan – i första hand den västerländska Och nog fanns det anledningen att kritisera henne. Betänk att romanen är utgiven år 1956; fortfarande hade man andra världskriget i färskt minne och Vietnamkriget var i sin blodiga linda.

Snart har det gått 60 år sedan romanen gavs ut. Men den är lika aktuell idag, skrämmande aktuell, då det finns något tidlöst i romanen. I boken anförtror Jean-Baptiste oss att han förmodligen en dag kommer att giljotineras, och när den dagen kommer, då kommer man att lyfta hans "blodiga huvud högt över det församlade folket så att alla kan känna igen sig själva". Kort sagt: Camus håller fram en spegel. En spegel där vi kan skåda oss själva, men även – om vi har mod – genomskåda oss själva.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Någon menar här måhända att romanen inte alls har något att göra med allt hemskt som händer idag, och att man som laglydig samhällsmedborgare är oskyldig, fri från skuld. Det skulle inte vår advokat Jean-Baptiste hålla med om. Han skulle skratta rakt upp i ansiktet på den som påstod något sådant, och göra gällande att alla är medskyldiga – "varje människa bär vittne om alla andras skuld". Och att det sedan inte spelar någon roll om man har blundat för allt elände som finns i den värld vi alltför lättfärdigt kallar civiliserad.

Troligtvis bar Albert Camus en ilska inom sig som fick honom att skriva boken. En ilska över allt ont vi människor gör mot varandra; en ilska över vårt tvivelaktiga andliga tillstånd; en ilska över att den förment moderna människan väljer att leva med moraliska skygglappar för ögonen. Det torde vara uppenbart att för Camus var humanism bara ett hånfullt vackert ord.

Förmodligen var det romanen "Fallet" som renderade Albert Camus nobelpriset i litteratur år 1957. Så måste det ha varit, om man tar hänsyn till att litterära mästerverk inte sällan innehåller sanningar. Obehagliga, provocerande sanningar som man måste tvinga sig till att lyssna på, om man vill fortsätta tro på ett människosläkte som för länge sedan förlorat sin oskuld.

 

Melker Garay

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

En höstig kärleksförklaring

Jag och min kille är ute på promenad i en Stockholmsförort, såsom vi ofta är. Så köper vi en kaffe och sätter oss ute, i en trappa, för att dricka ...

Av: Jessica Johansson | Jessica Johansson | 30 augusti, 2011

Böcker som har påverkat mig av Robert Louis Stevenson

Tidskriften British Weekly gjorde 1887 en rundfråga till ett antal kända brittiska författare, bland dem William Gladstone, John Ruskin, H. Rider Haggard och Robert Louis Stevenson. Frågan var vilka böcker ...

Av: Robert Louis Stevenson | Kulturreportage | 21 april, 2013

Stig Larsson: Umeå var mardrömmen

TEMA VÄSTERBOTTEN Stig Larsson. Foto: Gustaf Andersson. Regissören och författaren Stig Larsson lämnade Umeå för över trettio år sedan. För Tidningen Kulturen berättar han nu sin Västerbottenshistoria. – Värstingarna på Grubbeskolan kallade ...

Av: Gustaf Andersson | Litteraturens porträtt | 04 februari, 2008

Den europeiska tomheten

”Den civiliserade människans väsen är feghet.”(Joseph Roth, Die Flucht ohne Ende)  År 1927 utgav Joseph Roth (1894–1939) sin vändpunktsroman, den som markerar brottet mellan hans mogna ungdoms vänsterradikalism och hans alltför ...

Av: Anders Björnsson | Litteraturens porträtt | 16 Maj, 2013

Åverkan på en bok

Omslaget är skogsgrönt och har vissa skavanker, som förmodligen kommer från slitage. Bokens höjd är 185 mm, bredd 100 mm och tjockleken mäts till 15 mm. Om man slår upp ...

Av: Henrik Johansson | Essäer om litteratur & böcker | 10 juni, 2012

Bortglömd diktare jubilerar

Det jubileum som tilldrar sig den kulturintresserade publikens huvudintresse detta år, måste utan vidare vara Richard Wagner-jubileet. Mer i skymundan kan man notera 200-årsminnet av det tyska befrielsekrigets store skald ...

Av: Simon O. Pettersson | Litteraturens porträtt | 17 december, 2013

Strindberg får oväntat besök

I ”Ockulta dagboken” antecknar Strindberg den 3 december 1900: ”På morgonen berättade jungfrun att ’herr Sgs son sökte i går (Söndag)’. Jag blef vettskrämd och grubblade öfver hvad som händt ...

Av: Göran Lundstedt | Essäer om litteratur & böcker | 25 juni, 2012

 Anne-Marie och Maria Jönsson, omgivna av pilkonsthantverk. Foto Belinda Graham.

Skånejul 2017 - En riktigt God Grön Jul!

Snön ligger vit på taken och endast tomten är vaken ... Julen känns aldrig mer nära och mer genuin än när man är på en riktigt bra julmässa, där det vackra ...

Av: Belinda Graham | Kulturreportage | 25 november, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.