Musikaliska möten i Helsingfors

"Den största ansamling hipsters som Helsingfors någonsin skådat", svarar jag när min finska vän frågar vad jag tänker skriva. Hon skrattar och rättar mig: "Nej, det måste varit när Arcade ...

Av: Jonatan Spejare | 22 augusti, 2010
Kulturreportage

Julius Evola - från dadaismen till traditionen

Julius Evola - från dadaismen till traditionen   Tidningen Kulturens Bo I Cavefors porträtterar Julius Evola, esoterisk författare och dadaavantgardist, fortfarande á part i det dekadenta Europa.

Av: Bo Cavefors | 21 december, 2006
Essäer om litteratur & böcker

Vladimir Oravsky av Elena Piligrim 2015

Gasconnad i tiden  

Den 22 januari, på August Strindbergs och min födelsedag visade SVT2 filmen ”Erik Nietzsche - De unga åren”. Jag fick läsa manuset långt innan filmen spelades in och kan konstatera att ...

Av: Vladimir Oravsky | 28 januari, 2015
Gästkrönikör

Hegel. Sin och vår tids vittne

Georg Wilhelm Friedrich HegelÄr det dags att omvärdera historien? Hegels klassiker Andens Fenomenologi har under hösten kommit ut på svenska (Thales förlag) . Anna-Lena Renqvist begrundar skälen för denna bortklippta ...

Av: Anna-Lena Renqvist | 09 januari, 2009
Agora - filosofiska essäer

Albert Camus. Bildkälla: Wikimedia

Att bebo det absurda



Förmodligen var det romanen ”Fallet” som renderade Albert Camus nobelpriset i litteratur år 1957. 
"Fallet", Delfinutgåvan.

"Fallet", Delfinutgåvan.

Snart har det gått 60 år sedan romanen gavs ut. Men den är lika aktuell idag, skrämmande aktuell, då det finns något tidlöst i romanen.
Minnessten, Albert Camus i Tipaza

Minnessten, Albert Camus i Tipaza

I en dunkel obskyr hamnbar i Amsterdam sitter advokaten Jean-Baptiste Clamence. Där samtalar han med någon över några glas genever. Men ett samtal är det inte riktigt, utan mer en lång monolog. En förbehållslös självbekännelse. Och den förs av Jean-Baptiste själv, vars namn betyder Johannes döparen.

Man kan inte annat än känna avsky för denne vältalige advokat. Han är inbilsk, ironisk, cynisk och hyser ett gränslöst förakt mot sina medmänniskor. Likväl kan man inte låta bli att bländas av hans skarpa intellekt som obevekligt och skoningslöst granskar sin samtid. Man fortsätter att läsa vidare. Något i romanen håller en kvar, som om den innehöll något förföriskt farligt. Och kanske ligger det något i det. Den river ner ett skynke som döljer det vi inte vill se.

Vad handlar romanen egentligen om? Om en bikt fylld av civilisationskritik. Kritiken finns där både öppen och tätt i hoptryckt mellan raderna. Föremålet för kritiken är Människan – i första hand den västerländska Och nog fanns det anledningen att kritisera henne. Betänk att romanen är utgiven år 1956; fortfarande hade man andra världskriget i färskt minne och Vietnamkriget var i sin blodiga linda.

Snart har det gått 60 år sedan romanen gavs ut. Men den är lika aktuell idag, skrämmande aktuell, då det finns något tidlöst i romanen. I boken anförtror Jean-Baptiste oss att han förmodligen en dag kommer att giljotineras, och när den dagen kommer, då kommer man att lyfta hans "blodiga huvud högt över det församlade folket så att alla kan känna igen sig själva". Kort sagt: Camus håller fram en spegel. En spegel där vi kan skåda oss själva, men även – om vi har mod – genomskåda oss själva.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Någon menar här måhända att romanen inte alls har något att göra med allt hemskt som händer idag, och att man som laglydig samhällsmedborgare är oskyldig, fri från skuld. Det skulle inte vår advokat Jean-Baptiste hålla med om. Han skulle skratta rakt upp i ansiktet på den som påstod något sådant, och göra gällande att alla är medskyldiga – "varje människa bär vittne om alla andras skuld". Och att det sedan inte spelar någon roll om man har blundat för allt elände som finns i den värld vi alltför lättfärdigt kallar civiliserad.

Troligtvis bar Albert Camus en ilska inom sig som fick honom att skriva boken. En ilska över allt ont vi människor gör mot varandra; en ilska över vårt tvivelaktiga andliga tillstånd; en ilska över att den förment moderna människan väljer att leva med moraliska skygglappar för ögonen. Det torde vara uppenbart att för Camus var humanism bara ett hånfullt vackert ord.

Förmodligen var det romanen "Fallet" som renderade Albert Camus nobelpriset i litteratur år 1957. Så måste det ha varit, om man tar hänsyn till att litterära mästerverk inte sällan innehåller sanningar. Obehagliga, provocerande sanningar som man måste tvinga sig till att lyssna på, om man vill fortsätta tro på ett människosläkte som för länge sedan förlorat sin oskuld.

 

Melker Garay

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Ett finskt trauma

”Kvinnogardisterna står i stadshusets fönster och skjuter mot de överlägsna vita styrkorna. Männen vill ge upp, men kvinnorna vägrar. Likhögarna på gatorna växer och Tammerfors står i brand. Det är ...

Av: Rolf Karlman | Essäer om politiken | 02 februari, 2017

Julen är inte vad den alltid har varit

Det är lätt att tänka sig att julen är vad den är och att den alltid har varit vad den är idag.  Den klassiska sagan En julsaga av Charles Dickens beskriver ...

Av: Belinda Graham | Essäer om litteratur & böcker | 01 november, 2013

Philip K Dick

De androida drömmarna av Philip K. Dick

Året är 2021 och invånarna på jorden lever i svallvågorna efter det tredje världskriget. Som en följd av kriget och människans industriella utveckling i allmänhet har jorden gjorts mer eller ...

Av: Marcus Myrbäck | Essäer om litteratur & böcker | 24 november, 2017

”Underrepresenterad” och ”Spegla samhället”

Det ideologiska sammanhanget

Av: Leif V Erixell | Agora - filosofiska essäer | 10 mars, 2017

Bilens dag

I dag, söndagen den 28 oktober är utnämnd till ”Bilens dag”. Yes meine Damen und Herren, i dag firas, eller vad man nu gör, ”Bilens dag”. Här kommer mitt bidrag till ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 28 oktober, 2012

Dödsengeln Jeffrey Weise

  ”Trots allt är jag inte vem som helst,jag vill visa er det,jag hämnas på min familj och skolan som såg att jag mådde dåligt,men inte hjälpte mig ...och världen gör ...

Av: Nina Michael | Essäer | 05 september, 2013

Historien om Jobs grav i Sultanatet Oman och andra länder

I år är vi inne på den nionde säsongen där möjligheten finns att åka charterflyg från Sverige till Oman. Fast jag inte besökt landet tidigare, förstår jag att inte mycket ...

Av: Tarja Salmi-Jacobson | Resereportage | 14 maj, 2014

Patagonia

Sommartid av Calle Flognman

Sommaren är vattnets tid. Som klirrande svalka i glas, som spegel för kvällens kitschiga pasteller eller, för en småbarnsförälder, som badtur till stranden. Sjövattnet mot handen som likt lindblomsté för ...

Av: Calle Flognman | Utopiska geografier | 13 juli, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.