Ett barn är fött...

Idyllen kan vara påträngande. Den kan bli för mycket. Idyllen är då ofta avskild från det verkliga. Den avsedda relationen av en s.k. inkarnation kan vara bruten. Några vill inte ...

Av: Hans-Evert Renérius | 25 december, 2014
Gästkrönikör

HANDLINGAR KRING RAYMOND ROUSSELS DÖD

"P.S. Kommissariat - sekt. Politeama - Palermo14 juli 1933 År XI i Fascismens EraInterntelegramÄrade herr förste PretorÄrade herr KvestorPalermo Vid omkring tiotiden idag på förmiddagen då hotellvaktmästaren Antonio Kreuz på Hotel ...

Av: Leonardo Sciascia. översättning: Torbjörn Elensky | 05 oktober, 2009
Utopiska geografier

Jacksonbot in action

Det där kan min robot göra bättre – om konst som algoritmer

Kallar du det där för konst? Min robot skulle kunna göra det mycket bättre! Kanske kommer konstnärer att ersättas av robotar i framtiden. Påståendet får nog en del att rynka ...

Av: Mathias Jansson | 18 februari, 2015
Essäer om konst

46. Kjell

Kjell skyndar över Mårtenstorget. Han är på väg till lasarettet för att sortera bland de gamla apparaterna. Han har varit där i perioder under hela hösten. Ombyggnationen som är på ...

Av: Kjell | 09 november, 2012
Lund har allt utom vatten

Albert Camus. Bildkälla: Wikimedia

Att bebo det absurda



Förmodligen var det romanen ”Fallet” som renderade Albert Camus nobelpriset i litteratur år 1957. 
"Fallet", Delfinutgåvan.

"Fallet", Delfinutgåvan.

Snart har det gått 60 år sedan romanen gavs ut. Men den är lika aktuell idag, skrämmande aktuell, då det finns något tidlöst i romanen.
Minnessten, Albert Camus i Tipaza

Minnessten, Albert Camus i Tipaza

I en dunkel obskyr hamnbar i Amsterdam sitter advokaten Jean-Baptiste Clamence. Där samtalar han med någon över några glas genever. Men ett samtal är det inte riktigt, utan mer en lång monolog. En förbehållslös självbekännelse. Och den förs av Jean-Baptiste själv, vars namn betyder Johannes döparen.

Man kan inte annat än känna avsky för denne vältalige advokat. Han är inbilsk, ironisk, cynisk och hyser ett gränslöst förakt mot sina medmänniskor. Likväl kan man inte låta bli att bländas av hans skarpa intellekt som obevekligt och skoningslöst granskar sin samtid. Man fortsätter att läsa vidare. Något i romanen håller en kvar, som om den innehöll något förföriskt farligt. Och kanske ligger det något i det. Den river ner ett skynke som döljer det vi inte vill se.

Vad handlar romanen egentligen om? Om en bikt fylld av civilisationskritik. Kritiken finns där både öppen och tätt i hoptryckt mellan raderna. Föremålet för kritiken är Människan – i första hand den västerländska Och nog fanns det anledningen att kritisera henne. Betänk att romanen är utgiven år 1956; fortfarande hade man andra världskriget i färskt minne och Vietnamkriget var i sin blodiga linda.

Snart har det gått 60 år sedan romanen gavs ut. Men den är lika aktuell idag, skrämmande aktuell, då det finns något tidlöst i romanen. I boken anförtror Jean-Baptiste oss att han förmodligen en dag kommer att giljotineras, och när den dagen kommer, då kommer man att lyfta hans "blodiga huvud högt över det församlade folket så att alla kan känna igen sig själva". Kort sagt: Camus håller fram en spegel. En spegel där vi kan skåda oss själva, men även – om vi har mod – genomskåda oss själva.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Någon menar här måhända att romanen inte alls har något att göra med allt hemskt som händer idag, och att man som laglydig samhällsmedborgare är oskyldig, fri från skuld. Det skulle inte vår advokat Jean-Baptiste hålla med om. Han skulle skratta rakt upp i ansiktet på den som påstod något sådant, och göra gällande att alla är medskyldiga – "varje människa bär vittne om alla andras skuld". Och att det sedan inte spelar någon roll om man har blundat för allt elände som finns i den värld vi alltför lättfärdigt kallar civiliserad.

Troligtvis bar Albert Camus en ilska inom sig som fick honom att skriva boken. En ilska över allt ont vi människor gör mot varandra; en ilska över vårt tvivelaktiga andliga tillstånd; en ilska över att den förment moderna människan väljer att leva med moraliska skygglappar för ögonen. Det torde vara uppenbart att för Camus var humanism bara ett hånfullt vackert ord.

Förmodligen var det romanen "Fallet" som renderade Albert Camus nobelpriset i litteratur år 1957. Så måste det ha varit, om man tar hänsyn till att litterära mästerverk inte sällan innehåller sanningar. Obehagliga, provocerande sanningar som man måste tvinga sig till att lyssna på, om man vill fortsätta tro på ett människosläkte som för länge sedan förlorat sin oskuld.

 

Melker Garay

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder
Gunilla Nordlund

När drömmen blir verklighet

Jag känner Gunilla Nordlund sedan minst 10 år tillbaka. Jag har alltid uppskattat hennes kraft som regissör och kulturarbetare att aldrig böja sig för makten utan ständigt fortsätta kämpa för ...

Av: Guido Zeccola | Scenkonstens porträtt | 02 november, 2016

Holismer och reduktionismer

Holismen handlar i princip om att se all verklighet som en helhet (inte en delhet). Positivismen (som är den naturvetenskapliga förståelsens centrum och metod) handlar om att se - eller ...

Av: Carsten Palmer Schale | Essäer | 13 maj, 2011

Johan Heinrich Füssli, Le prince Arthur et la reine des fées. Foto:  BOT

Modernismens fria bildspråk

Tänker, tänker jag, att jag nu tagit mig vatten över huvudet med en text (essä) om en så bred och inkluderande -ism som modernismen med utgångspunkt i den anglosaxiska, latinska ...

Av: Göran af Gröning | Essäer om litteratur & böcker | 22 juni, 2015

Pino Masi och det italienska ärret Intervju med Roan Johnson

På den italienska filmfestivalen den 4 – 7 oktober på biografen Sture visades bland annat filmen ”Högst upp på listan” (I primi della lista), en skruvad komedi med allvarliga undertoner ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 23 oktober, 2012

Universums svekfullhet & förtrolighet

 Hur närma sig verkligheten? Det vore inte obefogat att hävda att stora delar av G.K. Chestertons mångsidiga författarskap graviterar emot denna fråga. Om den då etablerade verklighetsbilden heter det 1912 ...

Av: Claes-Magnus Bernson | Agora - filosofiska essäer | 23 februari, 2013

Eddie och Reb in da House

  Eddie och Reb. Foto: Agneta Tröjer Eddie och Reb in da House I år har Pride House flyttat in på Södra Teatern med ett digert programutbud under Prideveckans första fem dagar. Det ...

Av: Agneta Tröjer | Porträtt om politik & samhälle | 04 augusti, 2007

Lotta Lotass Fjärrskrift- återvändsgränd eller befrielse?

Lotta Lotass nya bokutgåva är en telexremsa som getts namnet Fjärrskrift och som består av en exklusiv upplaga på 100 ex av ett telexband där förlaget Drucksache också filmat remsan ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 07 juni, 2011

Veckan från hyllan, vecka 27. 2012

Den ekonomiska krisen fortsätter, och detaljerna kring den blir allt mer bisarra. Förra veckan raljerade jag över den nya grekiska finansministern. Det gick bara någon dag och det blev ännu ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 30 juni, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.