Paris, den inre staden

"La place de l'étoile", Patrick Modianos första roman från 1968, inleds med en judisk anekdot. En tysk officer ställer 1942 en fråga till en ung man: ”Ursäkta min herre, men ...

Av: Matthias Andersson, Mikael Furugärde | 26 februari, 2013
Essäer om litteratur & böcker

Foto: Alexandre Buisse

Ett möte med en igelkott

Då jag vandrade hemåt en dag, i min sommarpräglade ledighet, skedde någonting märkvärdigt i all sin vardaglighet.

Av: Robert Halvarsson | 19 juli, 2017
Gästkrönikör

Bengt Lidforss. Den röde docenten

Det väckte ett enormt uppseende och mycket ont blod: En ensam vit mössa guppande i havet av gråa kepsar. En student bland arbetarna på en demonstration den första maj! Malmö ...

Av: Crister Enander | 20 april, 2009
Litteraturens porträtt

Belvy Methan

Slutet eller en ny början?

Om någon om 70 år lyckas läsa detta innebär det att mänskligheten lyckades besinna sig och förenas i en aldrig tidigare skådad kamp för överlevnad mot naturens krafter. Naturens hämnd ...

Av: Richard Conricus | 17 Maj, 2017
Reportage om politik & samhälle

neophyte

På tillgivenhetens och kritikens väg



En kort recension/essä om Ulf I Eriksson, en av Sveriges mest radikala tänkare. 
Ulf I Eriksson

Ulf I Eriksson

Essäerna om bernt erikson och Norman O. Brown uppenbarar en politisk eskatologi som i profetisk anda fotograferar samtiden.
neophyte

neophyte

Omkring 1980 hälsade Ulf I Eriksson på Ola Holmgren och berättade att han skulle lämna E och bibliotekstjänsten i Märsta för att flytta till Marianne Hörnström i Skåne, läsa teologi och börja ett nytt liv. Strax efteråt sa Ola att det hela var overkligt, han skulle inte ha trott det om han inte sett cigarraskan på golvet. Personen och glöden overkliga, askan visar att de finns. – Torsten Ekbom såg rätt när han i DN fann UIE som en färdig essäist redan med Liv i överflöd och Fria andar.

Marianne H lyfte en gång luren då Ulf var utgången och skissade för mig ett skarpt porträtt av U. Han kunde som författare vara tyst långa perioder. Men han samlade på sig, någon eller något visste alltid vad han samlade. Och så kom det, tillsynes med ens. – U är en direkt motsats till MH. Hon antecknade och skrev mer eller mindre ständigt. Språket var hennes hem på samma sätt som Hans Granlid finner i Dan Anderssonbiografin.

En sommar, när gästerna rest, bodde UIE ensam i en stuga vid skånska kusten. Läste Vilhelm Ekelunds Passioner emellan och sa att en sådan bok förändrar själva landskapet. Från den urkunden har han fortsatt, alltså inte från en ideologi eller en filosofi utan från en förändring i seendet. Använder inte Ekelund det isländska ”landnam” (Landnama-bokr) som en figur för sin egen skriftställning? Och fullkomligt i sin ordning lämnar Ulf snart det strikt ekelundska, även om författare som Almqvist, Nietzsche, Hermelin ständigt återkommer, och tar eget nytt land. Han är inte en fragmentariker men han använder gärna sådana för att, i en stämning, skapa helheter, där de olika författarna sammanförs som ”vittnen”. Varje essä består i kortvågighet, men dyningen finns i det avslutande citatet: ”No se puede vivir sin amar.”

Det är som Teratologen skrev: UIE är väl inriktad. Han följer de spår han en gång funnit. Prosan är en fågel som kamouflerad i verkligheten blir synlig som budbärare av något annat. Hans moraliska sinne renas i aggression och kan märkligt nog förenas med en konfessionslös kvietism. Själv är han en tjänande i relationen till de författare han tar som vittnen . Det sa han redan efter recensionerna av Fogelklouboken, vilken är en lång sutra: ”Om den har några förtjänster är det hennes”. Men sanningen är att det är U:s intelligent-naiva läsning som ger dessa texter ett omisskännligt personligt ton.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

I På intet stå är varje kapitel väl avgränsat och går utan konkurrens över i nästa. UIE kan motsäga sig, lita mer på intuitionen än på det förflutna och framtiden, det vill säga vara ointresserad av ett författarskap, på ett sätt som gör mindre auktoritet och ”budskap” i förhållande till läsaren.

Essäerna om bernt erikson och Norman O. Brown uppenbarar en politisk eskatologi som i profetisk anda fotograferar samtiden. Ömhet växlar med burdus kynisk anarkism. I essän om Carl Erik af Geijerstam reduceras motivet till en överlevnadsväg. Det finns mycket litet av tillmötesgående av det sätt att föra dialog och förstå som är upp-lysningens. Det är, som redan i Liv i överflöd, långa sträckor fråga om ” Le bateau ivre”, en berusad båt. Men också om en klarsynt matros med ovanlig överblick..

Källa

Ulf I Eriksson
På intet stå: anteckningar om Nietzsche, Rimbaud, Ekelund och andra
Ellerströms

à suivre:

Litteratur; Ulf I. Eriksson, Ett liv efter födelsen

 

Gunnar Lundin

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Dataspel som konst

I USA finns det många förespråkare, med professor Henry Jenkins från MIT i spetsen som menar att dataspel är en konstform, precis som litteratur, film och bildkonst. Man kan väl ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 14 december, 2008

Min vän Arthur

Paris den 24 oktober, 1890 Bäste monsieur, jag har läst ert brev angående er önskan om att jag ska skriva några rader om min vän Arthur Rimbaud. Jag har själv planer på ...

Av: Jonas Wessel | Litteraturens porträtt | 28 januari, 2013

Operasångare är också människor - Festtage Berlin 2010

Först var det Placido Domingo som ställde in och efter honom följde fyra andra i "Simon Boccanegra" och det var lite av ett B-lag som stod på Staatsopers scen ...

Av: Ulf Stenberg | Reportage om scenkonst | 15 april, 2010

Oskuldens svärta

Oskuldens svärta Musikens svarta pärla, Jimi Hendrix, porträtteras av tidningen Kulturens Bo I Cavefors som finner annorlunda meta-akustiska ritninga­r i kultfiguren från Seattle.  Svarta madonnor vittnar om Kyrkans självkännedom: allt ...

Av: Bo Cavefors | Essäer om musik | 11 mars, 2007

Om Marie Ndiaye

1990 publicerades på Editions de Minuit  En famille av den då 23-åriga Marie Ndiaye, en roman som höjdes till skyarna av snart sagt hela den franska kritikerkåren. I fokus en ...

Av: Eva-Karin Josefson | Litteraturens porträtt | 18 juli, 2014

Hänt i skvättet 11

 

Av: Mattias Kronstrand | Kulturen strippar | 09 december, 2013

Döden varar i oändliga evigheter

Jag har nog fortfarande inte kommit över chocken. Jag är nog i det som allmänt brukar kallas för CHOCKTILLSTÅND och som kan drabba människor när de har fått reda på ...

Av: Jessica Johansson | Jessica Johansson | 22 februari, 2012

Ett vi utan gränser

Ett vi utan gränser Stefan Villkatt var en av flera som besökte Göteborgs bokmässa på uppdrag av tidningen Kulturen. Bokmässan förvandlas ständigt. I stora delar av mässområdet är inte alls böcker ...

Av: Stefan Villkatt | Kulturreportage | 28 september, 2006

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.