Philip Tafdrup

Philip Tafdrup Jørgensen - en dansk Piraten

Ivo Holmqvist skriver om den danske författaren Philip Tafdrup Jørgensen, en av många marina hjältar i Danmark.

Av: Ivo Holmqvist | 16 november, 2015
Essäer om litteratur & böcker

Regissör Elisabet Ljungar, Gabriel Souvanen (Jean-Martin Charcot) och Charlotta Larsson (Blanche Wittman) Foto: Göran Jarmar

En annalkande urpremiär: intervju med operaregissören Elisabet Ljungar

Norrlandsoperans uruppförande av den nyskrivna operan ”Blanche och Marie”, tonsatt av Mats Larsson Gothe och regisserad av Elisabet Ljungar, närmar sig. Amanda Lodding ringde upp Elisabet för en pratstund om ...

Av: Amanda Lodding | 24 september, 2014
Musikens porträtt

Katarina Hamilton och 14 Nobelpristagare i litteratur - Made in Sweden. Foto Graham.

Om lovprisade grodor, kvinnliga Nobelpristagare och att vara Nationalmuseums favoritdesigner

Katarina Hamilton är känd för att vara den enda "utifrån" som finns representerad på Nationalmuseum. Nationalmuseum säljer sina egna kort - och så Katarina Hamiltons! Hennes kvalitetsdesign Made in Sweden görs fortfarande i ...

Av: Belinda Graham | 28 december, 2017
Essäer om litteratur & böcker

Domine ad adjuvante me festina

Ty du är vägen, sanningen och ljuset.

Av: Gilda Melodia | 07 juli, 2016
Gilda Melodia

Gunnar Ekelöf



hebrianas.jpg
I Fatumeh blir manligt och kvinnligt en helhet som vittnar om harmoni och balans.
Illustration: Hebriana A lainentalo

 

Gunnar Ekelöf poesins gränsfurste

Gunnar Ekelöf, som den 15 september 2007 skulle ha fyllt 100 år, är en av Sveriges mest omskrivna och hyllade poeter - en diktare som hämtade inspiration från både musik och måleri.
Under slutet av 1920-talet, när han vistades i Paris, umgicks han med betydande svenska konstnärer som Eric Olson och Otto G. Carlsund. Och det är klart att även den samtida franska poesin fascinerade honom. Detta märks inte minst i boken Sent på jorden med Appendix 1962 och En natt vid horisonten. Dikter 1930- 32. I början av denna bok kan man se ett konstverk av Otto G. Carlsund. Denna ovanligt rika bok är en av Gunnar Ekelöfs betydelsefullaste utgåvor. Där finns motiv som man kan spåra i ett flertal av hans övriga verk, och man kan också tydligt ana och uppleva hans musikaliska och måleriska engagemang.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Antiken, medeltiden, Orienten och ikonmåleriet är fyra storheter som märks i hans verk. Han har levt sig in i etruskernas konst och grekiskt ikonmåleri och vistats i Serbien, där han inspirerats av frescomålningar från 1200-talet. Och mot slutet av hans liv blir resan till Konstantinopel (Istanbul) en avgörande pilgrimsfärd. Det är nu, i mitten av 1960-talet, som hans Diwantrilogi börjar utformas, och det är väl framför allt denna trilogi som gjort honom känd utomlands. Den har delvis eller helt och hållet översatts till flera språk. Exempelvis: franska, spanska, holländska, tyska, engelska och kurdiska.

Den först utkomna delen i denna trilogi heter Diwan över Fursten av Emgión. Den andra delen: Sagan om Fatumeh. Den tredje, som han ser som mittvalvet i denna trilogibyggnad, har fått namnet Vägvisare till underjorden.

När han skrev dessa tre böcker talade en ängel (en budbärare) till honom, och om detta berättade han i ett teveprogram. Ja, ängeln kunde till och med väcka honom mitt i natten.

Något liknande upplevde han kanhända under tillkomsten av Färjesång, som utkom 1946, där en del kallas "Tag och skriv!".

Fursten av Emgión är en kurdisk gränsfurste som tänks ha levt i slutet av 1000-talet. Av en logothet (en bysantinsk minister) omtalas han som "ett offer för den manikeiska villfarelsen". Vad är då manikeismen, och vad är det som karakteriserar denna andliga inriktning, som förföljts av både kristna och muslimer ända in i vår tid? Kyrkofadern Augustinus fördömer denna kristet färgade lära som han själv en gång hade tillhört men inte på djupet förstått. Upphovsmannen var en konstnär och poet vid namn Mani som såg sig själv som "en sångare som kommit från Babel för att upphäva ett rop". Han var inspirerad av Johannesevangeliets ord om "Hjälparen" och ville med sitt verk fullfölja en kristen vision. Men även buddhismen och Zarathustras poetiska vishetslära var för Mani källor att ösa ur.

Mani, denne nyskapare som levde på 200-talet, skrev poetiska böcker som han illuminerade och sägs vara impulsgivaren till det persiska miniatyrmåleriet, ett måleri som Ekelöf förstod att uppskatta.

Att blanda tider och hämta inspiration från olika religioner är också något Gunnar Ekelöf gjort. Förmodligen ville han genom sin konst, sin diktning, åstadkomma en plattform för ett nytt och vidgat andligt tänkande. Jag vet inte om han studerade de rester av Manis skrifter som finns bevarade. Det är föga troligt. Men något visste han genom sin bekantskap med den store orientalisten professor H. S. Nyberg, som för övrigt hade varit hans lärare.

Men - för att nu återgå till Ekelöfs dikt - vad var det denne furste av Emgión upplevde? Ja, man kan se det som en kärlekssaga och samtidigt som en mycket grym historia. På ett ställe står det: "En som jag kallar min dotter/ leder en bländad som ser". Fursten har fråntagits sin syn genom glödande nålar och han "ser vad han hör". Men trots det mörker som han lever i fylls hans liv av ett bländande ljus. Ja, det är som om huden kunde se det inte ögonen ser.

I Vägvisare till underjorden finns en filosofisk dialog som utspelar sig i antikens Alexandria. Huvudpersonerna heter Asclepius och Trismégistos. De är gatsopare, och det sägs att gudarna har övergivit jorden. Snart kommer öknen att utbreda sig i deras frånvaro. Skriftsamlingen Hermes Trismegistos, som Gunnar Ekelöf läst i en franskspråkig version och som han rekommenderade mig att läsa, sägs härröra från senantiken och innehåller enligt traditionen en hel del av den visdom som de egyptiska prästerna bevarat genom årtusendena. Mycket av denna visdom, som man än i dag kan upptäcka i Mellersta Österns konst och poesi, finns även i Ekelöfs Diwantrilogi, där den fritt skapande konstnärliga människan kan åstadkomma en befriande verklighet som inte enbart kräver offer.

Ja, i Ekelöfs diktade värld finns mitt i utstöttheten och utsattheten en tro på kärlekens kraft. I den djupt mänskliga sagan om Fatumeh blir manligt och kvinnligt en helhet som vittnar om harmoni och balans.


Percival

Ur arkivet

view_module reorder

Postum hyllning till Annemarie Schwarzenbach

Annemarie SchwarzenbachI år är det hundra år sedan Annemarie Schwarzenbach föddes. Hon var på många sätt något av en rebell som levde mot sin epoks förväntningar. Hennes föräldrar tillhörde den ...

Av: Anna Mezey | Essäer om litteratur & böcker | 02 december, 2008

De kvinnliga konstnärernas revansch

Karin Larsson. Eva Bonnier. Julia Beck. Samtliga aktuella i sommar med nya utställningar och nya böcker som kommit ut om dem. Egentligen är det fel att säga att de kvinnliga konstnärerna gör comeback ...

Av: Belinda Graham | Essäer om konst | 09 juli, 2013

Dunkla övergångar, dödligt avslut. Kafkas Processen

”Någon måste ha förtalat Josef K, ty utan att han gjort något ont häktades han en morgon.” Herr K befinner sig i ett kontaminerat läge. Främmande människor har stigit in i ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 01 december, 2013

Rubikcubism och andra fyrkanter i konsten

På avstånd påminner bilden om ett svenskt sommarlandskap med spröda björkar utspridda mot en sjö i bakgrunden. Det som stör den idylliska miljön är möjligtvis hamburgarna och tomaterna som flyger ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 17 november, 2008

Vuxen mot min vilja

En bieffekt av den underbara erfarenheten av att vara förälder är att man tvingas vara så förbaskat vuxen. Man måste lyssna till sin egen tjatröst: Klä på dig nu, borsta ...

Av: Marja Beckman | Gästkrönikör | 26 februari, 2013

Gilda Melodia

Att färdas till den plats där allting upphör

"Alla tillfälligheter i vårt liv är material av vilka vi kan skapa vad vi vill [...] Varje bekantskap, varje händelse är för den som är alltigenom ande första ledet i ...

Av: Gilda Melodia | Gilda Melodia | 27 april, 2016

Typiska och otypiska svenska deckare

Nuri Kino och Jenny Nordberg. Foto: Pieter ten HoopenBengt Eriksson fortsätter sin kavalkad över de svenska dekarförfattarna. Det råkade bli så att jag läste fyra svenska debutdeckare efter varandra - en ...

Av: Bengt Eriksson | Essäer om litteratur & böcker | 27 december, 2008

Sydafrikanska författare skriver för liten publik

Böcker forsar ut ur den sydafrikanska litteraturfloden. Trots det är de inhemska läsarna relativt få och utlandslanseringarna sällsynta. Genom webbsidor, tidskrifter och bokklubbar tar entusiaster initiativ för att sprida ordet. Siphiwo ...

Av: Gustav Broms | Essäer om litteratur & böcker | 01 september, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.