Malin Vulcano – Ingens tussilago

Foto:  Carl Abrahamsson Malin Vulcano – Ingens tussilago Malin Vulcano gör musik, tavlor och är skådespelerska i grunden. Hon har också gjort en film, Tänk!, och skrivit och framfört tre performance-monologer. Hennes ...

Av: Carl Abrahamsson | 27 november, 2007
Porträtt om politik & samhälle

Emmakrönika XXIV. Om allt går i lås

Om det här året går helt riktigt i lås får jag äntligen inte mindre än fem böcker utgivna, 1, 2, äntligenskarabéerboken I-III, Hotellogram, därtill en bok antagen på ett av ...

Av: Stefan Hammarén | 20 augusti, 2009
Stefan Hammarén

Sceniska rum – Kyrkorummet som scen. Del 1

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär ...

Av: Liv Kristin Holmberg | 10 februari, 2013
Reportage om scenkonst

Den avtrubbade framtiden är redan här

Förhållandet mellan fiktion och verklighet tycks mer och mer glida in i en gråzon av “transparens”. Jag menar inte i mitt eget huvud, även om det säkert stämmer där också ...

Av: Carl Abrahamsson | 26 augusti, 2011
Carl Abrahamsson

Gunnar Ekelöf



hebrianas.jpg
I Fatumeh blir manligt och kvinnligt en helhet som vittnar om harmoni och balans.
Illustration: Hebriana A lainentalo

 

Gunnar Ekelöf poesins gränsfurste

Gunnar Ekelöf, som den 15 september 2007 skulle ha fyllt 100 år, är en av Sveriges mest omskrivna och hyllade poeter - en diktare som hämtade inspiration från både musik och måleri.
Under slutet av 1920-talet, när han vistades i Paris, umgicks han med betydande svenska konstnärer som Eric Olson och Otto G. Carlsund. Och det är klart att även den samtida franska poesin fascinerade honom. Detta märks inte minst i boken Sent på jorden med Appendix 1962 och En natt vid horisonten. Dikter 1930- 32. I början av denna bok kan man se ett konstverk av Otto G. Carlsund. Denna ovanligt rika bok är en av Gunnar Ekelöfs betydelsefullaste utgåvor. Där finns motiv som man kan spåra i ett flertal av hans övriga verk, och man kan också tydligt ana och uppleva hans musikaliska och måleriska engagemang.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Antiken, medeltiden, Orienten och ikonmåleriet är fyra storheter som märks i hans verk. Han har levt sig in i etruskernas konst och grekiskt ikonmåleri och vistats i Serbien, där han inspirerats av frescomålningar från 1200-talet. Och mot slutet av hans liv blir resan till Konstantinopel (Istanbul) en avgörande pilgrimsfärd. Det är nu, i mitten av 1960-talet, som hans Diwantrilogi börjar utformas, och det är väl framför allt denna trilogi som gjort honom känd utomlands. Den har delvis eller helt och hållet översatts till flera språk. Exempelvis: franska, spanska, holländska, tyska, engelska och kurdiska.

Den först utkomna delen i denna trilogi heter Diwan över Fursten av Emgión. Den andra delen: Sagan om Fatumeh. Den tredje, som han ser som mittvalvet i denna trilogibyggnad, har fått namnet Vägvisare till underjorden.

När han skrev dessa tre böcker talade en ängel (en budbärare) till honom, och om detta berättade han i ett teveprogram. Ja, ängeln kunde till och med väcka honom mitt i natten.

Något liknande upplevde han kanhända under tillkomsten av Färjesång, som utkom 1946, där en del kallas "Tag och skriv!".

Fursten av Emgión är en kurdisk gränsfurste som tänks ha levt i slutet av 1000-talet. Av en logothet (en bysantinsk minister) omtalas han som "ett offer för den manikeiska villfarelsen". Vad är då manikeismen, och vad är det som karakteriserar denna andliga inriktning, som förföljts av både kristna och muslimer ända in i vår tid? Kyrkofadern Augustinus fördömer denna kristet färgade lära som han själv en gång hade tillhört men inte på djupet förstått. Upphovsmannen var en konstnär och poet vid namn Mani som såg sig själv som "en sångare som kommit från Babel för att upphäva ett rop". Han var inspirerad av Johannesevangeliets ord om "Hjälparen" och ville med sitt verk fullfölja en kristen vision. Men även buddhismen och Zarathustras poetiska vishetslära var för Mani källor att ösa ur.

Mani, denne nyskapare som levde på 200-talet, skrev poetiska böcker som han illuminerade och sägs vara impulsgivaren till det persiska miniatyrmåleriet, ett måleri som Ekelöf förstod att uppskatta.

Att blanda tider och hämta inspiration från olika religioner är också något Gunnar Ekelöf gjort. Förmodligen ville han genom sin konst, sin diktning, åstadkomma en plattform för ett nytt och vidgat andligt tänkande. Jag vet inte om han studerade de rester av Manis skrifter som finns bevarade. Det är föga troligt. Men något visste han genom sin bekantskap med den store orientalisten professor H. S. Nyberg, som för övrigt hade varit hans lärare.

Men - för att nu återgå till Ekelöfs dikt - vad var det denne furste av Emgión upplevde? Ja, man kan se det som en kärlekssaga och samtidigt som en mycket grym historia. På ett ställe står det: "En som jag kallar min dotter/ leder en bländad som ser". Fursten har fråntagits sin syn genom glödande nålar och han "ser vad han hör". Men trots det mörker som han lever i fylls hans liv av ett bländande ljus. Ja, det är som om huden kunde se det inte ögonen ser.

I Vägvisare till underjorden finns en filosofisk dialog som utspelar sig i antikens Alexandria. Huvudpersonerna heter Asclepius och Trismégistos. De är gatsopare, och det sägs att gudarna har övergivit jorden. Snart kommer öknen att utbreda sig i deras frånvaro. Skriftsamlingen Hermes Trismegistos, som Gunnar Ekelöf läst i en franskspråkig version och som han rekommenderade mig att läsa, sägs härröra från senantiken och innehåller enligt traditionen en hel del av den visdom som de egyptiska prästerna bevarat genom årtusendena. Mycket av denna visdom, som man än i dag kan upptäcka i Mellersta Österns konst och poesi, finns även i Ekelöfs Diwantrilogi, där den fritt skapande konstnärliga människan kan åstadkomma en befriande verklighet som inte enbart kräver offer.

Ja, i Ekelöfs diktade värld finns mitt i utstöttheten och utsattheten en tro på kärlekens kraft. I den djupt mänskliga sagan om Fatumeh blir manligt och kvinnligt en helhet som vittnar om harmoni och balans.


Percival

Ur arkivet

view_module reorder

Var bärsärken en shaman?

  Myten om de gamla bärsärkarna kan än idag sägas vara högst levande. Forskarna har dock länge tvistat om vilka dessa elitkrigare egentligen var. Medan vissa menar att de bör ...

Av: Thomas Jonsson | Essäer om religionen | 08 mars, 2010

Aforismer om makten

1.    I förövarens värld ligger skulden alltid i grunden hos offret.2.    Alltså är förövaren i själva verket offret och offret den verkliga orsaken till det onda som skett. 3.    Den ...

Av: Oliver Parland | Utopiska geografier | 20 september, 2010

Baserat på ett sant rykte

Platsannons Ett väl sammansvetsat kollektiv söker en sammansvuren: Osjälvständighet, självupptagenhet, oduglighet och förmågan att vända kappan efter vinden värdesätts extra. Vi skiljer inte agnarna från vetet, ej heller rövslickeri från lojalitet och civilkurage ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 12 oktober, 2013

Gustav Mellberg - den förste utvandraren från Habo till Nordamerika 1843

För drygt tvåhundra år sedan föddes Gustav Mellberg eller Gustav Andersson, som han hette fram till den dag då han vid 14 års ålder började skolan vid Jönköpings Högre Lärdomsskola. Gustav ...

Av: Hans-Evert Renérius | Kulturreportage | 21 mars, 2014

Jag vandrar inte längre i Padjelanta. Jag går i cirklar i mitt eget…

Vi går i korridorer genom granskog. Luften smakar äventyr. Ida går framför mig. Ida som föddes på samma sjukhus som jag. Ida från min gymnasieklass. Vi vandrar på sommarleden genom ...

Av: Viktoria Silfverdal | Resereportage | 28 augusti, 2012

Rosa Luxemburgs martyrium

I förordet till antologin Röster om Rosa Luxemburg (1998) berättar Göran Greider om hur det gick till när Rosa Luxemburg mördades den 15 januari 1919. Fyra soldater kommer för att ...

Av: Mohamed Omar | Essäer om politiken | 07 januari, 2014

Ta mej – jag känner henne inte (eller varför man lämnar fb)

Alessia Niccolucci är en ung italiensk författarinna, med flera romaner, noveller och diktsamlingar bakom sig. Hon kan anses ha valt ”den kvinnliga kontinenten”, som Lacan hade kunnat säga, men varierar ...

Av: Alessia Niccolucci | Utopiska geografier | 24 september, 2012

En drömsk stund i Loulou d’Akis värld

Att betrakta verkligheten är ett återkommande tema i Loulou d'Akis arbete. Genom sina bilder låter hon betraktaren tolka och skapa sin egen sanning. Något som kan tyckas självklart för en ...

Av: Anna Mezey | Essäer om konst | 20 november, 2008

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.