Napoleon den III, skaparen av det moderna Frankrike?

Napoleon den tredjeNapoleon den III, den kanske mest missförstådde kejsaren, föddes för tvåhundra år sedan, den 20 april 1808.  I sina memoarer skriver Hortens, Hollands drottning om sin nyfödde son ...

Av: Anne Edelstam | 15 oktober, 2008
Essäer om samhället

Benjamin 28

Av: Håkan Eklund | 25 februari, 2012
Kulturen strippar

”Även en värld som skapar sig själv, måste en gång ha blivit skapad.”

Under en resa i Indien i december 1993, arrangerad av Samuel Strandberg i Samuel Travels, kom jag till den lilla staden Rishikesh, där Ganges flyter ut ur Himalaya. Att vi ...

Av: Erland Lagerroth | 04 oktober, 2013
Övriga porträtt

Slottet i Montsegur

Göran Fant och medeltidens katarer – en över trettio år lång livsrelation

Förra året - 2016 - utsågs av katolska kyrkan till ett så kallat misskundsamhetsår, då man vill förlåta alla synder som begåtts i det förflutna. En grupp människor som drabbades ...

Av: Michael Economou | 08 september, 2017
Övriga porträtt

Sagornas och poesins Värmland



Gustaf Fröding tillsammans med sköterskan Signe TrotzigDet måste ligga i generna.

Eller är det inspirationen från de djupa skogarna,

de gröna slätterna och himlen som speglar sig i de många sjöarna?

Någonstans finns förklaringen att

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Värmland väcker sådan lust till berättande

och skaldande bland dem som bott och bor där.

/ Annelie Mannertorn

Namnet Värmland har samband med sjön Värmeln och dess utlopp till Vänern (idag Borgviksälven). Namnet Värmland, ursprungligen "värmarnas land", har sedan fått en utvidgad geografisk betydelse.

Landskapet var ett av Sveriges glesast befolkade områden under medeltiden, i genomsnitt beroende på de stora vidderna i norr och de bergiga områdena längst i väster men skilde sig föga från andra landskap i den södra delen närmast Vänern. När jag var ung stod Värmland för Karlstad och militär mönstring (någon lump gjorde jag aldrig). Senare blev det synonymt med hockey och Färjestad och tv-programmet Karlstad café med Bengt Alsterlind.

Efter TV-serien Gösta Berlings saga (tror det var Thommy Berggren som spelade prästen), som jag älskade var och förblev Värmland för mig nu litteratur och kavaljererna på Ekeby. Men det var Göran Tunströms böcker, och Sunne, som kom först, blandat med Ferlins poesi, för att något senare sluka Selma Lagerlöfs författarskap. Gustav Fröding kom långt senare men är i dag den mest lästa av dessa, och även den mest intressanta.

Som ingång till Fröding rekommenderas varmt Henry Olssons Fröding – Ett diktarporträtt (Pan/Norstedts 1967)

Än i dag i det värmländska landskapet står sig väl fortfarande Selma Lagerlöf och hennes Gösta Berlings saga högst, följt av Esaias Tegnér, Nils Ferlin och Erik Gustaf Geijer. Eller har Fröding äntligen fått kliva upp på sin rättmätiga plats?

Får heller inte glömma Göran Tunström och hans son Linus. Bengt Berg (2004 och 2005, Nils Ferlinsällskapets lyrikpris), Fredrik August Dahlgren och författaren Hanna Jedvik som blev årets värmlandsförfattare 2012, samt Lars Andersson som fick priset 2007.

Detta litteraturpris instiftades 2003 och namnen jag nämner är enbart för att jag läst dem. Tvivlar inte på att det finns många andra läsvärda i denna litterära prisskara. Plus att Värmland har en uppsjö av kända namn men det är litteraturen jag har som ämne.

Den förste av de klassiska värmlandsförfattarna var Esaias Tegnér, (1782-1846). Han

tillbringade visserligen största delen av sitt liv i Skåne, men han föddes i Kyrkerud, utanför

Säffle, i en liten röd stuga. Fram till dess han var 17 år bodde, studerade och arbetade han i

olika delar av Värmland. Hösten år 1799 var han mogen för akademiska studier och inskrevs den 4 oktober som student vid Lunds universitet.

Under maj 1802 tog han sin filosofie kandidatexamen. Tegnérs avhandling hette De causis ridendi (Om skrattets orsaker), och sedan han i december 1802 utgett två latinska avhandlingar, av vilka den ena hade till ämne Aisopos fabler och den andra Kants filosofiska term "tinget i sig", blev han 1803 kallad till Stockholm för en docentur i estetik. Han arbetade som informator i Stockholm våren samma år och blev samma höst notarie i filosofiska fakulteten. Tegnér sökte samma år platsen som adjunkt vid Karlstads högre allmänna läroverk men förbigicks av domkapitlet, Tegnér överklagade och fick platsen.

Universitetet i Lund ville inte mista honom utan skapade med tanke på Tegnér en ny plats som adjunkt i estetik, till vilken han också 1805 utnämndes.

Tegnérs åskådningssätt tog avgörande intryck av den tyska idealistiska filosofin, i främsta rummet Kant, Fichte och Friedrich von Schelling, och hans utveckling i sina väsentliga drag kom att ansluta sig till samma riktning inom tidens idéliv som övriga romantiska skalder i Sverige hyllade.

Dock blev han mer förtrolig med Schiller än till exempel ”Uppsalaromantikerna”, och den krets av tyska romantiker, Novalis-Tieck-August Wilhelm Schlegel-Friedrich Schlegel, som uppsalastudenterna inom humaniora stod närmast. Något som lämnade Tegnér tämligen oberörd (och varför inte).

Erik Gustaf Geijer

I sin egen estetiska uppfattning förblev Tegnér Kant och Schiller trogen.

Under 1812 inträde Tegnér i Götiska förbundet – han bar där smeknamnet Bodwar Bjarke – och i dess tidskrift, Iduna, offentliggjorde han under årets lopp flera dikter från denna tid, bl. a. ”Elden” och ”Människoanden”.

Människoanden

Arma främling, som förlorat vägen

under natten, och förlägen

famlar kring och lånar hus

i en bräcklig och förfallen hydda:

akta dig, hon kan dig icke skydda,

men begrava dig uti sitt grus.

 

Vadan kom du? Varför ser ditt öga

trånande upptill den höga

gudasal med silverlampor i?

Har du lämnat släktingar och vänner

i det blåa landet? Känner

du de saliga däri?

 

Kanske flöto dina barndomsstunder

sakta hän ibland dess lunder,

som en bäck bland Edens trän? --

Kanske flyktade din ungdoms fröjder

på dess solbeglänsta höjder,

som en dagg bland rosor hän?

/ Tegnér

Samtida med Esaias Tegnér, var brukspatronsonen Erik Gustaf Geijer (1783-1847) från

Ransäter. Detta tidens kulturella universalgeni tillbringade precis som Tegnér, i Lund, största delen av tiden i Sveriges andra stora universitetsstad, Uppsala.

Han var en av de största estetikerna och idégivarna under den svenska romantiken. Han betraktas som en av den svenska nationalismens fäder, och efter 1838 blev han också en betydelsefull förespråkare av liberalism.

Geijer var professor i historia vid Uppsala universitet från 1817 och blev 1824 ledamot av Svenska Akademien.

Han grundade samtidigt dess tidskrift Iduna, vars första nummer han skrev helt på egen hand med bland annat dikterna "Vikingen", "Odalbonden", "Den siste kämpen", och "Manhem". Om det första numret av tidskriften har sagts att inget annat tidningsnummer haft ett mer varaktigt inflytande i Sveriges historia.

Tidskriften blev romantikens första riktiga organ i Sverige, och föreningen samlade dåtidens stora konstnärer i alla fack och en stor del av den intellektuella eliten.

Om sina intresseområden skrev Geijer själv:

”Med fem saker har jag befattat mig - ivrigt, om ej med framgång - filosofi, historia, vältalighet, poesi och musik. – Det är de fem fingrarna på min hand, vilka jag i ärlig slöjd uppövat och av vilka jag ej vill uppgiva någondera.”

Geijersgården i Ransäter såldes efter Erik Gustafs fars död till Barthold Dahlgren, och köptes senare av Geijerska släktföreningen, som 1912 gjorde den till museum. Geijers plats vid Uppsala universitet belönades med en staty, signerad John Börjeson, som restes 1888 i universitetsparken mitt framför entrén till universitetshuset.

Natthimmelen

Ensam jag skrider fram på min bana,

längre och längre sträcker sig vägen;

ack, uti fjärran döljes mitt mål.

Dagen sig sänker. Nattlig blir rymden.

Snart blott de eviga stjärnor jag ser.

Men jag ej klagar flyende dagen,

ej mig förfärar stundande natten;

ty av den kärlek, som går genom världen,

föll ock en strimma in i min själ.

/ Erik Gustaf Geijer

Selma Lagerlöf (1858-1940) var den enda av dessa klassiska värmlandsdiktare som återvände,

för gott. Just hembygden, och den starka viljan att köpa tillbaka släktgården Mårbacka,

utanför Sunne, var det som drev henne framåt under många år. Även Falun var en kär plats för Lagerlöf dit hon ofta återkom till efter hon flyttat tillbaka till sitt kära Mårbacka

Selma Lagerlöfs farfar, Daniel Lagerlöf var kusin till Esaias Tegnér och hennes farmor, Elisabet Maria Wennervik var dotter till en komminister. Selma Lagerlöf var även släkt med Erik Gustaf Geijer. Lagerlöf kom tidigt i kontakt med litteraturen och redan sju år gammal läste hon Osceola av Thomas Mayne Reid och skrev senare i Troll och människor som är en skriftsamling redigerad i två innehållande kortare noveller, brev, tal och en dikt:

”Det är den här boken som gör att jag redan vid mina unga år vet, att vad jag helst av allt vill syssla med under mina kommande dagar, det är att skriva romaner.”

Hösten 1882, började Lagerlöf vid Högre lärarinneseminariet i Stockholm, men under hennes utbildningsperiod kom familjen på obestånd och Mårbacka fick säljas. Fadern avled 1885, Redan tre år senare, samma år som Lagerlöf avslutade sina lärarinnestudier, kom nästa bakslag i och med faderns bortgång, som under hela hennes studieperiod motsatt sig dessa.

Selma Lagerlöf  av Carl LarssonDet sägs även att när Lagerlöf läste litteraturhistoria så insåg hon plötsligt att de figurer och öden hon hört berättas om under barndomen i Värmland var nog så fantasieggande som Bellmans och Runebergs persongalleri. Ändå dröjde flera år och många misslyckade skrivförsök innan hon debuterade som författare, vilket nog gäller för de flesta.

Att Lagerlöf var den första kvinnan i Svenska Akademien kanske inte alla vet men att hon var den första kvinna som fick Nobelpriset i litteratur (1909) tillhör vårt svenska allmängods men säkert ett slag under bältet för de Strindbergsfrälsta.

Lagerlöf var även en av ursprungsledamöterna i Samfundet De Nio.

”Ingen kan frälsa människorna från deras sorger,

men den förlåtes mycket,

som föder hos dem nytt mod att bära dem.”

/ Lagerlöf ur Antikrists mirakler

Gustaf Fröding, (1860-1911) var också av brukspatronsläkt som sina värmländska

föregångare och kanske den som mest bidragit mest till Värmlands rykte som skaldernas

landskap. Han diktade med en häpnadsväckande skicklighet, trots sin kamp mot

sinnessjukdom och andra maror.

När Fröding föddes, hade modern redan angripits av en så svår sinnessjukdom, att hon måste söka vård på en anstalt under den närmast följande tiden. Redan under sin skoltid hade Fröding hunnit att göra sig i ovanligt hög grad förtrogen med äldre och yngre svensk vitterhet.

Och intresset för skönlitteratur, inhemsk såväl som utländsk, lämnade inte mycket tid kvar för övriga studier vid universitetet i Uppsala, där Fröding år 1880 inskrevs som student. Frödings tidiga dikter ger prov på rik humor, en sällsynt iakttagelseförmåga och gestaltningskraft och en förbluffande teknisk skicklighet, som med humoristiskt behag övervinner alla svårigheter. Senare, kanske delvis på grund av sin sjuklighet, drogs han alltmera till det bisarra och tungsinta, och hans dikter omfattar de mest skiftande sinnestillstånd: sorglös ungdomsglädje, stolt patos, grubblande allvar, svårmod, hån och satir.

Engström Fröding och HeidenstamI viljan att pröva dialektala ordalag urskiljs också Frödings starka musikalitet och intresse för språkljuden och ordens klanger; därav kommer att hans dikter ofta tonsatts såväl av klassiska som folkliga kompositörer. Från 1894 och framåt präglades Frödings liv alltmer av själslig nöd. Syner och röster kom också att ta större del i hans diktning. Men oron gav även upphov till ihärdigt skapande.

Genom hela Frödings författarskap fortsatte han att utvecklas och upphörde aldrig att experimentera med språket. Hans senare produktion blev allt mer filosofiskt inriktad med dikter om ont och gott och om teologiska problem. Under sin tid på Upsala hospital skrev han den experimentella diktsviten "Mattoidens sånger", som rönt långt större uppskattning i våra dagar än då den gavs ut kort efter hans död.

Hans poesi tillhör det som mest bidragit till den svenska diktkonstens psykologiska fördjupning.

En ghasel

Jag står och ser på världen genom gallret;

jag kan, jag vill ej slita mig från gallret,

det är så skönt att se, hur livet sjuder

och kastar höga böljor upp mot gallret,

så smärtsamt glatt och lockande det ljuder,

när skratt och sånger komma genom gallret.

Det skiftar ljust av asp och al och björk,

där ovanför står branten furumörk,

den friska doften tränger genom gallret.

Och över viken vilket präktigt sken,

i varje droppe är en ädelsten,

se, hur det skimrar härligt genom gallret!

Det vimlar båtar där och ångare

med hornmusik och muntra sångare

och glada människor i tusental,

som draga ut till fest i berg och dal;

jag vill, jag vill, jag skall, jag måste ut

och dricka liv, om blott för en minut,

jag vill ej långsamt kvävas bakom gallret!

Förgäves skall jag böja, skall jag rista

det gamla obevekligt hårda gallret

— det vill ej tänja sig, det vill ej brista,

ty i mig själv är smitt och nitat gallret,

och först när själv jag krossas, krossas gallret.

/ G. Fröding (1891)

Så över till klaravagabonden i Stockholm och vår högt älskade Nils Ferlin född 11 december 1898 i Karlstad, död 21 oktober 1961 på Samariterhemmet i Uppsala,

dikt av FrödingNils Ferlin tog realexamen våren 1914. Han visste inte vad han ville syssla med så han tog de jobb han kunde få. Mest var det kortvariga anställningar som att såga is på sjön eller stå i bokhandel i Filipstad. År 1915 kom han till Stockholm där han genom sin morbror fick en elevplats på skolskeppet Abraham Rydberg.

Ferlins liv hade varit slitsamt. Han hade farit illa med sig själv sedan ungdomen. Bohemgängets diet var ju kaffe, cigaretter och sprit. Lönnqvist blev en räddande ängel för honom och deras tid tillsammans blev lycklig. Deras vänner kom på besök. Gunnar Ekelöf och hans fru Ingrid bodde under några år inte långt från Norrboda och de umgicks flitigt. Till de mörkare inslagen hörde Ferlins depressioner och plågsamma reumatism som krävde sjukhusvård.

En ingång till Ferlin kan vara Jenny Westerströms, Barfotapoeten: Nils Ferlin

(Bonnier, 1990), eller Karl-Olof Anderssons Nils Ferlin – Poet i livets villervalla (Bilda förlag, 2001). Boken är tämligen lättläst och går kanske inte in på djupet av Ferlin som person men följer hans livsbana, använder en del illustrationer och låter ett flertal dikter tala. 

Nils Ferlin dog 1961 och Filipstad erbjöd en gravplats, men Nils Ferlin hade önskat att få ligga på Bromma kyrkogård i Stockholms län. Dit skulle även hans mammas aska flyttas och även hustrun Henny Ferlin en gång få ligga vid hans sida.

På gravstenen står dikten ”Inte ens en grå liten fågel” ur samlingen Goggles (1938).

Inte ens en grå liten fågel

som sjunger på grönan kvist

det finns på andra sidan

och det tycker jag nog blir trist.

Inte ens en grå liten fågel

och aldrig en björk som står vit

men den vackraste dagen som sommaren ger

har det hänt att jag längtat dit.

/ Nils Johan Einar Ferlin.

 

Göran af Gröning

Ur arkivet

view_module reorder

Magisk Prag

 Nyligen visade SVT den fascinerande dokumentären "Åter till Prag", där Astrid Ohlsén repriserar filmbilder från ett besök i revolutionsyrans Prag 1989. Hon intervjuade då också den tillbakadragne Vaclav Havel; regimkritikern ...

Av: björn gustavsson | Resereportage | 06 december, 2009

Skendränkning i demokratins namn

Foto: Uniforum Är västvärldens bristande intresse för moraldiskussion om möjligt ett mer grundläggande hot än terrorismens våld? Tobias Lundberg resonerar om Thomas Pogges teorier. I en intervju i det amerikanska tv-programmet The ...

Av: Tobias Lundberg | Gästkrönikör | 05 maj, 2008

Veckans porträtt: Katarina Norling om Katarina Norling

Katarina Norling om Katarina Norling    "Vaktchefen", 2006 (ur "Natten, A-Z")    The Anchor, 2006. 1. Min mor kom aldrig hem från resan till Italien. Hon fick en hjärtattack i Castiglione della Pescaia, ett fiskeläge ...

Av: Katarina Norling | Konstens porträtt | 23 november, 2006

Mjällare än älfvenben

Orden här uppe tillhör Viktor Rydberg, för våra unga läsare vill jag berätta att han inte är någon programledare från tevens barndom, utan en svensk författare som dog redan 1895 ...

Av: Bo Bjelvehammar | Essäer | 12 april, 2012

Diversity in the definitions of truth

Rig Veda 1.164.46c states as an axiom, "Truth is one; the wise call it by many names." Is this the plain narration of a fact, or a meta-narrative, which engages ...

Av: Carsten Palmer Schale | Essäer om religionen | 07 november, 2014

Erotomanen Carl Jonas Love Almqvist – en överraskande upptäckt

Mina barn gav mig en läsplatta i födelsedagspresent, och den första bok jag laddade ner var Johan Svedjedals imponerande trebandsverk om Carl Jonas Love Almqvist, med titlarna Kärlek är, Rosor ...

Av: Mats Myrstener | Övriga porträtt | 09 augusti, 2013

Bilmekanikerskojaren och döden

Plötsligt men jag har fått nog mer än ett pluralis, mer än impulsivt tvingat. Jag ger upp, orken släpper. Börjar afträda bokbranschen och avsluta författarskapet. Har närmast redan i tio år ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 27 oktober, 2014

Postemmakrönika 7 Post krönikawc

Vad i helgjutna mässingshelgon, gjort jag hade beställt en bok om bokomslag, eftersom, så eftersom jag skulle slippa läsa, avförkorta proceduren, läsa 58 romaner och böcker från art deco-tiden i ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 20 maj, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts