Uppror och klassikerstatus – Ett tärningskast kan aldrig upphäva slumpen

Un coup de dés jamais n’abolira le hazard (Stéphane Mallarmé)Gud existerar inte längre som en allsmäktig kraft. Universum är ett kaos frambringat av slumpen och livet har ingen nåbar mening ...

Av: Pernilla Andersson | 12 juli, 2012
Essäer om litteratur & böcker

TIC TAC TIC TAC

Det var 5475 dagar sen jag helt utan förvarning kraschade in i en förälskelse som inte alls var lämplig med dig. Det tog 365 dagar att sluta vara ledsen, efter ditt ...

Av: Jenny Berggren Keljevic | 04 juli, 2014
Gästkrönikör

Jonas Wessel: Ett meddelande från prinsessan Månuggla

  … med grön hud för 800 år sedan. Deras kroppsvätskor kan producera halvrasavkommor … i kosmos. Mörk är mockan som mejar ner … som en skörd. Var hälsade. Jag är ...

Av: Jonas Wessel | 23 september, 2013
Utopiska geografier

Vildapel foto CCBYSA3.0

Vildapel

Och kvinnan såg att trädet var gott att äta av, och att det var en lust för ögonen, och att det var ett ljuvligt träd, eftersom man därav fick förstånd, och hon tog av ...

Av: Johannes Söderqvist | 13 februari, 2017
Kulturreportage

Familjeförvecklingar kring en hund



 Margaret Drabble och Michael HolroydFör många år sedan deltog jag i en ambitiöst upplagd fortbildningskurs om aktuell brittisk litteratur. Det var på University of Surrey i Guildford, någon timme med tåg sydväst om London.  Två av gästföreläsarna som var gifta med varandra kom med tänkvärda synpunkter på konsten att skriva böcker, ett ämne som de hade stor erfarenhet av. Margaret Drabble vars romaner jag hade läst en hel del av mot slutet av sextiotalet var lite torr och allvarsam. Hennes man Michael Holroyd, författare till biografier om bland andra dramatikern George Bernhard Shaw, litteraturhistorikern Lytton Strachey i Bloomsburygruppen, och målaren Augustus John, var desto uppsluppnare.

Holroyd kände sig säkert extra hemma inför vår grupp av adjunkter från Sverige. Hans mor var svenska, och för det mesta levnadslustig. Så fort tillfälle gavs brukade hon dansa på bord, påstod han, det gjorde hon redan i matsalen på färjan från Göteborg till Harwich. Hans familjebakgrund var tilltrasslad, kan man läsa sig till, föräldrarna skildes och gifte om sig flera gånger. I tjugo års tid bodde han hos farfar och farmor i ett hus i Maidenhead. Om det och mycket annat handlar hans båda självbiografier Basin Street Blues och Mosaic, men också i lätt förklädd form en kort roman som först nu kommit ut i England fast den skrevs på femtiotalet: A Dog´Life (Maclehose Press, Quercus, London 2014).

Holroyd var en brådmogen tonåring (han är född 1935) när han skrev berättelsen om hundens och andras liv. Den fann en förläggare både i London och i New York och gavs ut i USA men alltså inte i England förrän nu. I en lång och läsvärd efterskrift förklarar han vad som hände. Hans far fick läsa boken i manuskript och blev tvärarg över hur närgånget familjen var skildrad. Han läste boken som en illvillig nyckelroman - så var det inte tänkt. Sedan den amerikanske förläggaren låtit den gå ett varv till advokater specialiserade på förtalsfrågor kom den ut på andra sidan Atlanten. Det var tämligen riskfritt: så känd var familjen inte i USA att någon skulle få för sig att spana efter de faktiska förebilderna till de fiktiva figurerna.

Det var Holroyds kanske inte heller i England, men när fadern hotade med att dra boken och författaren inför rätta gav sonen efter. Så fick den ligga till sig i drygt sextio år, denna korta krönika om tjugofyra timmar i en familjs och deras hunds liv. Farfar i boken är gammal och spattig, den retlige sonen har gjort sig pengar på köttkonserver i Kanada, sonsonen (som nog kan uppfattas som författarens alter ego) är inkallad men hemma på kortpermission. Farmor är hispig, en faster är nervig, ett åldrigt hembiträde är en hustyrann, och så vidare. Och hunden som alla månar om och som är gammal och orkeslös hinner dö innan dygnet är slut. Stämningen är ofta lätt negativ, man gormar och gastar, gnäller och grälar. Det tycks inte ha varit så kul att vara tonåring i Maidenhead, omgiven av äldre och åldriga släktingar.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Men ofta glimtar det till, i en satir som om den varit snäppet säkrare hade kunnat vara skriven av Evelyn Waugh. Jag kan tänka mig att Michael Holroyd hittade några litterära förebilder för figurerna i sin lätt instängda roman hos de mycket äldre Ivy Compton-Burnett och Henry Green, eller de något äldre Kingsley Amis (Lucky Jim) och Philip Larkin (poeten som skrev bara två romaner, men båda mycket bra - Jill och A Girl in Winter). Men det var framför allt William Gerhardie som var den unge Michael Holroyds förebild, den kosmopolitiske författaren till udda romaner (han hade varit diplomat i Sankt Petersburg) vars författarskap Holroyd sett till inte glömts bort. Gerhardie skrev ett företal som fanns i den amerikanska upplagan, men som inte trycks om nu.

Det märks att den här romanen är skriven av en ung arg man utan mycken livserfarenhet. Tiden har inte gått alldeles varsamt fram med den, det ligger en viss patina över ord, uttryck och jargong. Så skrev man gärna på femtiotalet men inte längre, erkänner Michael Holroyd i sin efterskrift där han kommer in på kontroverser som han vecklats in i när släktingar till de biograferade tyckt att han avslöjat sådant som kunde förtigits. Han berör de många tabun som nu inte längre finns men som vållade problem när han i biografierna var frispråkig, bland annat om de sexuella preferenser i kretsen kring Lytton Strachey.Och så avslutar han med att bekänna att tiden nu efter sextio år hunnit ifatt honom : ”Many of the traits in my family that I so keenly observed in my teens and fitted here and there on my characters, are my traits now.”

 

Ivo Holmqvist

Ur arkivet

view_module reorder
Ernfrid Lindqvist, ungdomsporträtt innan han gifte sig med sin Selma (Foto privat).

Finland 100 år

Det har sagts att sedan Sverige förlorade Finland i 1808–1909 års krig har Sverige inte haft någon historia. Jag har genom åren grubblat över påståendet. Men när går jag igenom ...

Av: Thomas Wihlman | Reportage om politik & samhälle | 06 december, 2017

Bortvändhet från ambitionerna

I stort sett varje strävan uppåt i de givna hierarkiernas tjänst bemöts idag med gillande eller åtminstone acceptans (som kan komma sig av såväl en välkomnande känsla av samhörighet som ...

Av: Peter Worland | Utopiska geografier | 08 juni, 2009

Översätta texten eller sätta sig över texten?

Översätta texten eller sätta sig över texten? Hans Färnlöf, lektor i franska vid Mälardalens högskola, har läst språkexperimentalisten Stefan Hammaréns tolkning av Maupassants kortroman "Horla".

Av: Hans Färnlöf | Essäer om litteratur & böcker | 08 september, 2006

C. J. E. En novell

Vid själslivets marginaler Höststormarna sänkte sina moln över lärdomsstaden och de ogenomträngliga bolstren av spindelvävsgrå dimma gav gatorna ett sken av den psykotiska outsäglighetsmystik som färgade de Maupassants sena, av syfilistöcknet ...

Av: C. J. E. | Utopiska geografier | 03 november, 2014

Hugo von Hofmannsthal (1910) på ett fotografi av Nicola Perscheid.

Hugo von Hofmannsthal – i det inre och yttre livet

Hugo Laurenz Augusti Hofmann von Hofmannsthal (1874 -1929) var en habsburgsk författare, essäist, librettist, poet och dramatiker, under den tyska post-romantiken. En period där kanske Stefan George lyste starkast men ...

Av: Göran af Gröning | Litteraturens porträtt | 12 februari, 2015

Den gamla världens undergång

I en av vårens böcker beskriver den franske kulturskribenten Olivier Poivre D’Arvor hur den globala erans tekniker osynligt bidrar till amerikaniseringen av världen. Men problemet förblir i slutändan en fransk ...

Av: Jonas Elvander | Essäer om litteratur & böcker | 06 augusti, 2011

Utdrag ur romanen Orolig ordning av Andreas Åberg

Illustration: Edda Erik drömmer att det ringer på dörren till hans lägenhet när det är mitt i natten. Han tar sin papperskniv ur pennburken på skrivbordet, för att skydda ...

Av: Andreas Åberg | Utopiska geografier | 05 november, 2008

Pippin Barr och Marina Abramovic Institute – Dataspel om performance

Med spelet ”The Artist Is Present” fick Pippin Barr internationell uppmärksamhet både i konst- och dataspelsvärlden. Spelet handlade om Marina Abramovic performance på MOMA i New York 2010. En performance ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 11 november, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts