Den nya flaggan?

Nytt från Nya Zeeland – flaggan fortsätter flamma stolt

I ”Sörgården”, den trevliga läseboken för folkskolans yngre åldrar som kom ut kring början av förra sekelskiftet och som trycktes om i många upplagor, finns en trevlig bild på en ...

Av: Ivo Holmqvist | 26 mars, 2016
Essäer om politiken

Benjamin 12

Håkan Eklund OM BENJAMIN Benjamin är en serie skapad och ritad av kulturella mångsysslaren Håkan Eklund. Det handlar om en-rutingar och serien används ofta av skaparen för att belysa dumma företeelser i allas ...

Av: Håkan Eklund | 05 november, 2011
Kulturen strippar

Tillvarovävens formvärld och vävfront Torsten Hägerstrands andliga testamente

Som första universitetsämne läste jag 1944-45 geografi i Lund och minns väl de sympatiska lärarna Karl Erik Bergsten, Sven Björnsson och Torsten Hägerstrand. Liksom Helge Nelson, som tillika var min ...

Av: Erland Lagerroth | 14 oktober, 2010
Essäer

Om tro och vetande och behovet att ett gemensamt samtalsrum

En sentida hypotes hävdar att det finns en gen som styr individens spiritualitet. Den så kallade gudsgenen. Denna hypotes framlades i modern tid av den amerikanska genetikern Dean Hamer, och har ...

Av: Aje Björkman | 20 juni, 2010
Essäer

F. Scott Fitzgerald väntar på bussen…



Swinging med F. Scott Fitzgerald och hans familjDen utmärkta serien Library of America, USAs svar på den franska La Bibliothèque de la Pléiade, är ett storslaget pågående projekt som vill ge ut allt av värde i den amerikanska litteraturen i tillförlitliga upplagor och snart har gjort det. Man kan tycka att den borde kunna bära sig av egen kraft. Men böckerna är förstås dyra att framställa, vackert bundna med trådhäftning, tryckta på utmärkt papper, och försedda med sakkunniga kommentarer och fotnoter. Och de är överkomliga i pris.

Därför förvånar det knappast att man då och då går med håven. Nu senast uppmanar Garrison Keillor villiga givare att skänka en slant för den fortsatta utgivningen. Att sådana donationer är avdragsgilla däröver skriver han inte, men det vet säkert alla som har rymliga och djupa fickor. Hans upprop avslöjar dessutom att han fanns med i en kommitté som skulle ordna med att en staty av F. Scott Fitzgerald för sex år sedan, inför hundraårsdagen.

Han blev bara fyrtiofyra men hann åstadkomma en hel del på de åren, dock allt mindre i takt med ett ökat alkoholintag. Han var född i St. Paul, Minnesota, och där finns alltså nu hans staty, några tum över naturlig storlek. Bra jobbat av Garrison Keillor och de andra i kommittén. Eftersom han bor i samma stad kan man tänka sig att han möter sin store föregångare dagligdags som staty i Rice Park nere i centrum, nära en busshållplats. Keillor passar på att ge staden en ironisk eloge:

”It was good of St. Paul to honor a hometown boy who was glad to leave home and never see it again…” Nu finns han där för evigt i koppar eller brons, kostymklädd med hatt i hand och rock över armen. Aere perennius påstod den självmedvetne Horatius om sina dikter, de var varaktigare än koppar och behövde därför inget monument i brons för att motstå tidens tand. Kanske så också för författaren av The Great Gatsby, det räcker med det han skrev. Men statyn är vacker där han står och väntar på en buss som han aldrig kliver på.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

I Oxford, Mississippi, sitter William Faulkner med sin eviga pipa på samma sätt staty, kort i rocken liksom han var det i livet, och i Central Park i New York läser H. C. Andersen i brons sina sagor omgiven av uppmärksamma åhörare i de yngre åldrarna, och han tittar ut över trafiken på sin egen boulevard i Köpenhamn. Graden av grubblande varierar bland författarmonumenten. Aleksis Kivi i Helsingfors hör till de svårmodiga liksom Kafka i Prag, Sophus Schandorph i Kongens Have i Köpenhamn däremot till de frodigt frustande.

F. Scott FitzgeraldIbsen i Oslo är nog mera imponerande som staty än han var i verkliga livet där han satt vid sitt bord på teatercaféet längs Karl Johan, dagarna i ända. Tegnér sitter i upphöjt appoliniskt lugn på sin plats i Lund fast studenterna stimmar. Statyn finns just intill Akademiska Föreningen, och i närheten försöker titanen Strindberg ständigt men utan framgång bryta sig ut klippan. Till författarstatyer med mera mänskliga mått hör en hel grupp nutida svenska, dessa är bara några av dem:

Fritiof Nilsson Piraten vandrar med sin käpp ner till ålabodarna i Kiviks hamn, Hjalmar Söderberg håller till framför Kungliga Biblioteket fast man gärna hade sett en bronskopia av honom stå i stilla begrundan framför generalen Carl Georg von Döbelns gravsten vid Johannes kyrka, inför inskriftens tre ord: ära, skyldighet, vilja - hans hjälte Arvid Stjärnblom gör det i hans roman Den allvarsamma leken. Och en gänglig Nils Ferlin i kritstreckrandig kostym röker en outsläcklig cigarett i utkanten av Klara.

Tage Danielsson står som staty på Vasavägen i Linköping, intill det som på hans tid var stadens högre allmänna läroverk som han frekventerade, och tycks kortare än han var medan han levde fast det är säkert en illusion, skulptören har nog haft tumstocken till hands. Av Karin Boye framför stadsbiblioteket i Göteborg finns bara huvudet, men det är vackert.

Allt detta för att Garrison Keillor påminde om statyn han fick till stånd i St. Paul. Han befolkar gärna sitt fiktiva universum med ättlingar till utvandrade skandinaver (dock mest sådana som har rötter i Norge) och han har varit danskt gift och en tid bott i Danmark. Om han varit svensk kunde han, nu när han försöker få in pengar till ett lovvärt projekt, dra till med vad Svenskt skämtlynne för hundra år sedan påstod att de fumliga flyttgubbarna sade till damen på översta våningen vars åbäkiga kommod de släpat upp, bara för att i sista stund mista greppet om den:

Snälla tant, skänken slant!

En sådan dammig kvickhet skulle nog uppskattas av den jordnära befolkningen i mellanvästern vars liv och leverne han sedan 1974 rapporterar om i radioprogrammet A Prairie Home Companion, med ständigt samma inledning: ”It has been a quiet week in Lake Wobegon”. Det är alltid lika underhållande, liksom alla hans böcker. Fast enligt en amerikansk god vän till oss, också han skandinavättling, som delade rum med Garrison Keillor på The University of Wisconsin var han den gången både trist och tråkig – han har bättrat sig betydligt sedan dess.

Ivo Holmqvist
PS: Om minnesmärken ägnade författare har jag tidigare skrivit det här på Dixikon:
http://www.dixikon.se/bloggarna/topelius-i-olja-brons-och-sten/
Och på den här sidan kommenterade jag för drygt ett år sedan att Scott Fitzgerald inte var alldeles barskrapad fast han ibland påstod det:
http://tidningenkulturen.se/artiklar/portr-mainmenu-51/riga-portr-mainmenu-100/15066-hur-mycket-tjaenade-f-scott-fitzgerald-pa-the-great-gatsby

Ur arkivet

view_module reorder

Skenhistoria

 Nästan längst söderut på Attika, en halvtimmas bilfärd från Atens Internationella flygplats, ligger det en liten hamnstad som bär namnet Lavrio. Den tillhör inte det grekiska fastlandets pärlor, faktum är ...

Av: Magnus Alkarp | Kulturreportage | 21 oktober, 2012

Loserförfattarfabriken III

Ny sen årstid på loserförfattarfabriken. Den varma tredjedelslängre sommarén av få ord förbyttes till höstens meningslösa tystnad först. Loserförfattarna hade för det mesta glömt sin första iver att skriva enahanda ...

Av: Stefan Hammarèn | Stefan Hammarén | 11 augusti, 2011

Göran Sonnevi

Den unge Göran Sonnevi och språket

1961 skriver Göran Sonnevi: Nästan ingenting – Varsamhet. Dess klang. Också frågor är möjliga. Det är ur dessa fyra korta rader som Göran Sonnevis diktning tar form. Kortfraserna visar upp en trevande början. En ...

Av: Hans-Evert Renérius | Litteraturens porträtt | 17 september, 2017

Gustaf Broms – Det oskyldiga ögats vitalitet

Foto · Carl Abrahamsson Gustaf Broms – Det oskyldiga ögats vitalitet Konstnären Gustaf Broms och hans partner Trish Littler vandrade i över ett års tid från Sverige ned till Ukraina, som ...

Av: Carl Abrahamsson | Konstens porträtt | 30 oktober, 2007

Skenet bedrar ― tradition och förnyelse i Chaucers Canterbury tales

 “Whether saistou this in ernest or in play?”“Nay”, quod Arcite,“in ernest, by my fay”Ur ”The Knight’s Tale”  And eek men shall not make ernest of game.Ur “The Miller’s Prologue”1   Historiska traditioner är ...

Av: Katarina Båth | Essäer | 14 november, 2012

Och Gud skapade Lili von Wallenstein

Lili von Wallenstein är en av de mest intressanta författarinnorna som jag har läst den senaste tiden. Hennes nya bok Och Gud skapade kvinnan har beskrivits som "en postfeministisk Jägarna ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 07 juli, 2011

”Tre par skor” av Vincent van Gogh (1886)

Skor, kängor och stövlar i konsten

Längs kanten av Davidshallsbron i Malmö står det nitton par skor. Skorna är gjorda i brons och tillhör verket Way to go, en offentlig installation av konstnären Åsa Maria Bengtsson.

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 04 november, 2016

Aleksis Kivi – Finlands nationalförfattare

Den 10 oktober firas i Finland varje år Aleksis Kivi dagen. I det finsktalande Finland är Aleksis Kivi nationalskalden. Hans ”Sju bröder” är märkligt tidlös och har alltid inspirerat finländska ...

Av: Rolf Karlman | Litteraturens porträtt | 14 september, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts