Bevissthetsfilosofi

Bevisstheten som grunnkategori Diskursen om bevisstheten er tvetydig; den kan stå for systematiske undersøkelser av bevisstheten, dens struktur og dens fenomen, eller den kan dreie seg om relasjonen mellom vår tilgang ...

Av: Thor Olav Olsen | 05 januari, 2015
Agora - filosofiska essäer

Storpolitiken i änkefru Hjorths sängkammare Storpolitik och rena Almedalen i Örebro 1812

”Ryssland och England gick in i en sängkammare hos änkefru Hjorth på Storgatan i Örebro och slöt fred.” Det låter som en absurdistisk pjäs men är faktiskt vad som hände den ...

Av: Staffan Skott | 08 april, 2014
Kulturreportage

Hurra för Drottningen

Den 23 december kommer svenska flaggor hissas upp som om det var Juldagen, men så är det ej, anledningen är att vi firar H.M. Drottning Silvias 71:e födelsedag. Grattis. På den ...

Av: Vladimir Oravsky | 22 december, 2014
Gästkrönikör

Nedslag bland svenska klassiker som blivit film

“Kostymdrama” är i sig ett ord som förpliktigar. Man tänker direkt på påkostade brittiska filmer som vinner Oscars i stil med The King’s Speecheller Gosford Park. Eller så tänker man ...

Av: Belinda Graham | 09 december, 2013
Gästkrönikör

F. Scott Fitzgerald väntar på bussen…



Swinging med F. Scott Fitzgerald och hans familjDen utmärkta serien Library of America, USAs svar på den franska La Bibliothèque de la Pléiade, är ett storslaget pågående projekt som vill ge ut allt av värde i den amerikanska litteraturen i tillförlitliga upplagor och snart har gjort det. Man kan tycka att den borde kunna bära sig av egen kraft. Men böckerna är förstås dyra att framställa, vackert bundna med trådhäftning, tryckta på utmärkt papper, och försedda med sakkunniga kommentarer och fotnoter. Och de är överkomliga i pris.

Därför förvånar det knappast att man då och då går med håven. Nu senast uppmanar Garrison Keillor villiga givare att skänka en slant för den fortsatta utgivningen. Att sådana donationer är avdragsgilla däröver skriver han inte, men det vet säkert alla som har rymliga och djupa fickor. Hans upprop avslöjar dessutom att han fanns med i en kommitté som skulle ordna med att en staty av F. Scott Fitzgerald för sex år sedan, inför hundraårsdagen.

Han blev bara fyrtiofyra men hann åstadkomma en hel del på de åren, dock allt mindre i takt med ett ökat alkoholintag. Han var född i St. Paul, Minnesota, och där finns alltså nu hans staty, några tum över naturlig storlek. Bra jobbat av Garrison Keillor och de andra i kommittén. Eftersom han bor i samma stad kan man tänka sig att han möter sin store föregångare dagligdags som staty i Rice Park nere i centrum, nära en busshållplats. Keillor passar på att ge staden en ironisk eloge:

”It was good of St. Paul to honor a hometown boy who was glad to leave home and never see it again…” Nu finns han där för evigt i koppar eller brons, kostymklädd med hatt i hand och rock över armen. Aere perennius påstod den självmedvetne Horatius om sina dikter, de var varaktigare än koppar och behövde därför inget monument i brons för att motstå tidens tand. Kanske så också för författaren av The Great Gatsby, det räcker med det han skrev. Men statyn är vacker där han står och väntar på en buss som han aldrig kliver på.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

I Oxford, Mississippi, sitter William Faulkner med sin eviga pipa på samma sätt staty, kort i rocken liksom han var det i livet, och i Central Park i New York läser H. C. Andersen i brons sina sagor omgiven av uppmärksamma åhörare i de yngre åldrarna, och han tittar ut över trafiken på sin egen boulevard i Köpenhamn. Graden av grubblande varierar bland författarmonumenten. Aleksis Kivi i Helsingfors hör till de svårmodiga liksom Kafka i Prag, Sophus Schandorph i Kongens Have i Köpenhamn däremot till de frodigt frustande.

F. Scott FitzgeraldIbsen i Oslo är nog mera imponerande som staty än han var i verkliga livet där han satt vid sitt bord på teatercaféet längs Karl Johan, dagarna i ända. Tegnér sitter i upphöjt appoliniskt lugn på sin plats i Lund fast studenterna stimmar. Statyn finns just intill Akademiska Föreningen, och i närheten försöker titanen Strindberg ständigt men utan framgång bryta sig ut klippan. Till författarstatyer med mera mänskliga mått hör en hel grupp nutida svenska, dessa är bara några av dem:

Fritiof Nilsson Piraten vandrar med sin käpp ner till ålabodarna i Kiviks hamn, Hjalmar Söderberg håller till framför Kungliga Biblioteket fast man gärna hade sett en bronskopia av honom stå i stilla begrundan framför generalen Carl Georg von Döbelns gravsten vid Johannes kyrka, inför inskriftens tre ord: ära, skyldighet, vilja - hans hjälte Arvid Stjärnblom gör det i hans roman Den allvarsamma leken. Och en gänglig Nils Ferlin i kritstreckrandig kostym röker en outsläcklig cigarett i utkanten av Klara.

Tage Danielsson står som staty på Vasavägen i Linköping, intill det som på hans tid var stadens högre allmänna läroverk som han frekventerade, och tycks kortare än han var medan han levde fast det är säkert en illusion, skulptören har nog haft tumstocken till hands. Av Karin Boye framför stadsbiblioteket i Göteborg finns bara huvudet, men det är vackert.

Allt detta för att Garrison Keillor påminde om statyn han fick till stånd i St. Paul. Han befolkar gärna sitt fiktiva universum med ättlingar till utvandrade skandinaver (dock mest sådana som har rötter i Norge) och han har varit danskt gift och en tid bott i Danmark. Om han varit svensk kunde han, nu när han försöker få in pengar till ett lovvärt projekt, dra till med vad Svenskt skämtlynne för hundra år sedan påstod att de fumliga flyttgubbarna sade till damen på översta våningen vars åbäkiga kommod de släpat upp, bara för att i sista stund mista greppet om den:

Snälla tant, skänken slant!

En sådan dammig kvickhet skulle nog uppskattas av den jordnära befolkningen i mellanvästern vars liv och leverne han sedan 1974 rapporterar om i radioprogrammet A Prairie Home Companion, med ständigt samma inledning: ”It has been a quiet week in Lake Wobegon”. Det är alltid lika underhållande, liksom alla hans böcker. Fast enligt en amerikansk god vän till oss, också han skandinavättling, som delade rum med Garrison Keillor på The University of Wisconsin var han den gången både trist och tråkig – han har bättrat sig betydligt sedan dess.

Ivo Holmqvist
PS: Om minnesmärken ägnade författare har jag tidigare skrivit det här på Dixikon:
http://www.dixikon.se/bloggarna/topelius-i-olja-brons-och-sten/
Och på den här sidan kommenterade jag för drygt ett år sedan att Scott Fitzgerald inte var alldeles barskrapad fast han ibland påstod det:
http://tidningenkulturen.se/artiklar/portr-mainmenu-51/riga-portr-mainmenu-100/15066-hur-mycket-tjaenade-f-scott-fitzgerald-pa-the-great-gatsby

Ur arkivet

view_module reorder

Veckan från hyllan. Vecka 10 -2013

Efter att ha varit bortrest i två veckor undrar jag efter hemkomsten vad som har hänt under min bortavaro. Som vanligt visar det sig att det har inte hänt något ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 02 mars, 2013

Nigredo

I.   All denna vakna tid tillbringad i andra människors mardrömmar i denna värld av sinnrikt vävda lögner i de svarta pelarnas skuggor vid kanten av den öppna massgraven   Det är som om ett svart hål fötts fram ...

Av: Sven Andrè | Utopiska geografier | 08 november, 2010

Georges Simenon

Maigret kommer tillbaka – svarta döden direkt!

Det är inne just nu att använda ordet retro som försäljningsargument. Vi gjorde det nyss när vi lade ut en del Rörstrandsporslin från sextiotalet på blocket – allt såldes nästan ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 11 november, 2016

Natur och kultur mer samhöriga än vi tror . Byggmästaren som bygger våra…

  Speculum veritatis Titeln på Brian Goodwins bok från 2007, Nature's Due. Healing Our Fragmented Culture, är inte helt lätt att översätta. "Nu är det naturens tur!" (Nature is due) är ett ...

Av: Erland Lagerroth | Essäer om litteratur & böcker | 23 april, 2009

Nedslag bland svenska klassiker som blivit film

“Kostymdrama” är i sig ett ord som förpliktigar. Man tänker direkt på påkostade brittiska filmer som vinner Oscars i stil med The King’s Speecheller Gosford Park. Eller så tänker man ...

Av: Belinda Graham | Gästkrönikör | 09 december, 2013

Jean Vigo

Apropå Jean Vigo

Vem minns inte sekvensen i Francois Truffauts ”De 400 slagen”, där en skolklass är ute och joggar med gymnastikläraren i spetsen och det vid varje gathörn smiter iväg några killar ...

Av: Ulf Stenberg | Essäer om film | 29 januari, 2016

Jubeldårar

Åter ser man hur bra förlag riktigt läser manuskript, de vet inte ens om de läser. Visst kan man ju ana att de inte orkar läsa manuskripten, med minsta motståndets ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 11 december, 2013

Om sjelen. Del II

Platon, som var elev av Sokrates og læreren til Aristoteles, tenkte og skrev om menneskesjelen. Ifølge konsepsjonen en finner hos Platon, gis det hos mennesket visse intellektuelle og moralske evner og ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 25 mars, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.