Del, relation, helhet, process, system, funktion. Upptäckt och utformning av ett sätt att…

Vetenskap-världsbild-sätt att tänka, det är, tror jag, den treenighet som bestämmer vårt sätt att vara och verka i världen. Och av dessa är det sättet att tänka som formar de ...

Av: Erland Lagerroth | 21 januari, 2013
Agora - filosofiska essäer

En essä om ingenting

”Tystnad”, svarade Murke. ”Jag samlar tystnad.” I Heinrich Bölls novell ”Doktor Murkes samlade tystnad” möter vi Murke som arbetar på en radiostation. En av hans egenheter är att han samlar på ...

Av: Mathias Jansson | 20 september, 2012
Essäer om konst

En liten text som e-krönika

några därför sprang sedan år erfaret med äldre hunna suput och redan lägesagent kollegan Jorden Grön redobogen sedermerae blott avantgardeavreagerande kraftigt på vårt närmsta avståndets mer än ständigt öppna bordellslinga bortom ...

Av: Stefan Hammarèn | 26 september, 2012
Stefan Hammarén

Näsornas näsbänderska

Så som de en del såg ut nånting i likhet amasonskorna, amasonskara, amasonszons tyngdupplyfterskorna till yes no right boxare som dotter H Duda Dada Yankovich plulubaschschiskans en rotryckerska avsluttråderska näsbänderska ...

Av: Stefan Hammarén | 21 november, 2012
Stefan Hammarén

F. Scott Fitzgerald väntar på bussen…



Swinging med F. Scott Fitzgerald och hans familjDen utmärkta serien Library of America, USAs svar på den franska La Bibliothèque de la Pléiade, är ett storslaget pågående projekt som vill ge ut allt av värde i den amerikanska litteraturen i tillförlitliga upplagor och snart har gjort det. Man kan tycka att den borde kunna bära sig av egen kraft. Men böckerna är förstås dyra att framställa, vackert bundna med trådhäftning, tryckta på utmärkt papper, och försedda med sakkunniga kommentarer och fotnoter. Och de är överkomliga i pris.

Därför förvånar det knappast att man då och då går med håven. Nu senast uppmanar Garrison Keillor villiga givare att skänka en slant för den fortsatta utgivningen. Att sådana donationer är avdragsgilla däröver skriver han inte, men det vet säkert alla som har rymliga och djupa fickor. Hans upprop avslöjar dessutom att han fanns med i en kommitté som skulle ordna med att en staty av F. Scott Fitzgerald för sex år sedan, inför hundraårsdagen.

Han blev bara fyrtiofyra men hann åstadkomma en hel del på de åren, dock allt mindre i takt med ett ökat alkoholintag. Han var född i St. Paul, Minnesota, och där finns alltså nu hans staty, några tum över naturlig storlek. Bra jobbat av Garrison Keillor och de andra i kommittén. Eftersom han bor i samma stad kan man tänka sig att han möter sin store föregångare dagligdags som staty i Rice Park nere i centrum, nära en busshållplats. Keillor passar på att ge staden en ironisk eloge:

”It was good of St. Paul to honor a hometown boy who was glad to leave home and never see it again…” Nu finns han där för evigt i koppar eller brons, kostymklädd med hatt i hand och rock över armen. Aere perennius påstod den självmedvetne Horatius om sina dikter, de var varaktigare än koppar och behövde därför inget monument i brons för att motstå tidens tand. Kanske så också för författaren av The Great Gatsby, det räcker med det han skrev. Men statyn är vacker där han står och väntar på en buss som han aldrig kliver på.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

I Oxford, Mississippi, sitter William Faulkner med sin eviga pipa på samma sätt staty, kort i rocken liksom han var det i livet, och i Central Park i New York läser H. C. Andersen i brons sina sagor omgiven av uppmärksamma åhörare i de yngre åldrarna, och han tittar ut över trafiken på sin egen boulevard i Köpenhamn. Graden av grubblande varierar bland författarmonumenten. Aleksis Kivi i Helsingfors hör till de svårmodiga liksom Kafka i Prag, Sophus Schandorph i Kongens Have i Köpenhamn däremot till de frodigt frustande.

F. Scott FitzgeraldIbsen i Oslo är nog mera imponerande som staty än han var i verkliga livet där han satt vid sitt bord på teatercaféet längs Karl Johan, dagarna i ända. Tegnér sitter i upphöjt appoliniskt lugn på sin plats i Lund fast studenterna stimmar. Statyn finns just intill Akademiska Föreningen, och i närheten försöker titanen Strindberg ständigt men utan framgång bryta sig ut klippan. Till författarstatyer med mera mänskliga mått hör en hel grupp nutida svenska, dessa är bara några av dem:

Fritiof Nilsson Piraten vandrar med sin käpp ner till ålabodarna i Kiviks hamn, Hjalmar Söderberg håller till framför Kungliga Biblioteket fast man gärna hade sett en bronskopia av honom stå i stilla begrundan framför generalen Carl Georg von Döbelns gravsten vid Johannes kyrka, inför inskriftens tre ord: ära, skyldighet, vilja - hans hjälte Arvid Stjärnblom gör det i hans roman Den allvarsamma leken. Och en gänglig Nils Ferlin i kritstreckrandig kostym röker en outsläcklig cigarett i utkanten av Klara.

Tage Danielsson står som staty på Vasavägen i Linköping, intill det som på hans tid var stadens högre allmänna läroverk som han frekventerade, och tycks kortare än han var medan han levde fast det är säkert en illusion, skulptören har nog haft tumstocken till hands. Av Karin Boye framför stadsbiblioteket i Göteborg finns bara huvudet, men det är vackert.

Allt detta för att Garrison Keillor påminde om statyn han fick till stånd i St. Paul. Han befolkar gärna sitt fiktiva universum med ättlingar till utvandrade skandinaver (dock mest sådana som har rötter i Norge) och han har varit danskt gift och en tid bott i Danmark. Om han varit svensk kunde han, nu när han försöker få in pengar till ett lovvärt projekt, dra till med vad Svenskt skämtlynne för hundra år sedan påstod att de fumliga flyttgubbarna sade till damen på översta våningen vars åbäkiga kommod de släpat upp, bara för att i sista stund mista greppet om den:

Snälla tant, skänken slant!

En sådan dammig kvickhet skulle nog uppskattas av den jordnära befolkningen i mellanvästern vars liv och leverne han sedan 1974 rapporterar om i radioprogrammet A Prairie Home Companion, med ständigt samma inledning: ”It has been a quiet week in Lake Wobegon”. Det är alltid lika underhållande, liksom alla hans böcker. Fast enligt en amerikansk god vän till oss, också han skandinavättling, som delade rum med Garrison Keillor på The University of Wisconsin var han den gången både trist och tråkig – han har bättrat sig betydligt sedan dess.

Ivo Holmqvist
PS: Om minnesmärken ägnade författare har jag tidigare skrivit det här på Dixikon:
http://www.dixikon.se/bloggarna/topelius-i-olja-brons-och-sten/
Och på den här sidan kommenterade jag för drygt ett år sedan att Scott Fitzgerald inte var alldeles barskrapad fast han ibland påstod det:
http://tidningenkulturen.se/artiklar/portr-mainmenu-51/riga-portr-mainmenu-100/15066-hur-mycket-tjaenade-f-scott-fitzgerald-pa-the-great-gatsby

Ur arkivet

view_module reorder

Brev från Sverige - till Susan Sontag, in memoriam

I. Susan. Jag är i Sverige. Tiden går ifrån och hinner i kapp. Efter att första gången ha sett Duett för kannibaler (1969) var min tanke att kritiken, med undantag ...

Av: Peter Lucas Erixon | Litteraturens porträtt | 18 december, 2007

När farfar blev blåsippa Om döden i barnboken

Hur handskas barnbokslitteraturen med döden? Vad är relevant att säga till de minsta barnen om döden när en anhörig går bort? Finns det något bra sätt att ta upp denna ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 16 mars, 2012

Malin Lagerlöf Foto Ulrica Zwenger

Malin Lagerlöf och Tom Malmquist - drabbade av det ofattbara

Elisabeth Tegelberg är tillbaka med en litterär essä.

Av: Elisabeth Tegelberg | Essäer om litteratur & böcker | 09 oktober, 2016

PÅ VÄG MOT MUSIKEN – Del 1: Musiken och ordet

Denna text vill vara den första delen av en artikelserie om musiken. Jag har ingen intention att skriva en estetisk-musikalisk text eftersom musiken inte låter sig beskrivas, och jag hoppas ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om musik | 05 november, 2012

John Berger

John Berger 1926-2017

I ”Picassos äventyr”, HasseåTages film som spelades in 1978, får vi följa honom om inte från vaggan till graven så näst intill. Där finns både barndomen i Spanien, hundåren i ...

Av: Ivo Holmqvist | Konstens porträtt | 10 januari, 2017

Arkiv som aktör för förändring – nya medier och gräsrotsverksamhet i Egypten

Hur kan man dokumentera och arkivera en revolution? Och hur gör man det i ett land som saknar en tradition av öppenhet, där de nationella arkiven behandlas som statshemligheter och ...

Av: Madeleine Engström Broberg | Kulturreportage | 24 juni, 2013

Sigurdsristningen vid Ramsund, Sundbyholm

I runornas tid

Vad har du för relation till runor? Trodde väl det. En stor sten, formad som ett gotiskt fönster, med inristade tecken från Vikingatiden. I Östergötland. Jodå. Det också. Men ämnet ...

Av: Carster Palmer Schale | Kulturreportage | 22 november, 2015

Den subversive Thomas Bernhard

Den österrikiska litteraturen är sällsynt rik och mångskiftande. Det finns diktare för alla temperament och preferensdispositioner; också den mest kräsmagade torde här få sitt lystmäte. Vi möter här alltifrån Grillparzer ...

Av: Simon O. Pettersson | Essäer om litteratur & böcker | 23 juni, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.