Uppror och klassikerstatus – Ett tärningskast kan aldrig upphäva slumpen

Un coup de dés jamais n’abolira le hazard (Stéphane Mallarmé)Gud existerar inte längre som en allsmäktig kraft. Universum är ett kaos frambringat av slumpen och livet har ingen nåbar mening ...

Av: Pernilla Andersson | 12 juli, 2012
Essäer om litteratur & böcker

TIC TAC TIC TAC

Det var 5475 dagar sen jag helt utan förvarning kraschade in i en förälskelse som inte alls var lämplig med dig. Det tog 365 dagar att sluta vara ledsen, efter ditt ...

Av: Jenny Berggren Keljevic | 04 juli, 2014
Gästkrönikör

Jonas Wessel: Ett meddelande från prinsessan Månuggla

  … med grön hud för 800 år sedan. Deras kroppsvätskor kan producera halvrasavkommor … i kosmos. Mörk är mockan som mejar ner … som en skörd. Var hälsade. Jag är ...

Av: Jonas Wessel | 23 september, 2013
Utopiska geografier

Vildapel foto CCBYSA3.0

Vildapel

Och kvinnan såg att trädet var gott att äta av, och att det var en lust för ögonen, och att det var ett ljuvligt träd, eftersom man därav fick förstånd, och hon tog av ...

Av: Johannes Söderqvist | 13 februari, 2017
Kulturreportage

F. Scott Fitzgerald väntar på bussen…



Swinging med F. Scott Fitzgerald och hans familjDen utmärkta serien Library of America, USAs svar på den franska La Bibliothèque de la Pléiade, är ett storslaget pågående projekt som vill ge ut allt av värde i den amerikanska litteraturen i tillförlitliga upplagor och snart har gjort det. Man kan tycka att den borde kunna bära sig av egen kraft. Men böckerna är förstås dyra att framställa, vackert bundna med trådhäftning, tryckta på utmärkt papper, och försedda med sakkunniga kommentarer och fotnoter. Och de är överkomliga i pris.

Därför förvånar det knappast att man då och då går med håven. Nu senast uppmanar Garrison Keillor villiga givare att skänka en slant för den fortsatta utgivningen. Att sådana donationer är avdragsgilla däröver skriver han inte, men det vet säkert alla som har rymliga och djupa fickor. Hans upprop avslöjar dessutom att han fanns med i en kommitté som skulle ordna med att en staty av F. Scott Fitzgerald för sex år sedan, inför hundraårsdagen.

Han blev bara fyrtiofyra men hann åstadkomma en hel del på de åren, dock allt mindre i takt med ett ökat alkoholintag. Han var född i St. Paul, Minnesota, och där finns alltså nu hans staty, några tum över naturlig storlek. Bra jobbat av Garrison Keillor och de andra i kommittén. Eftersom han bor i samma stad kan man tänka sig att han möter sin store föregångare dagligdags som staty i Rice Park nere i centrum, nära en busshållplats. Keillor passar på att ge staden en ironisk eloge:

”It was good of St. Paul to honor a hometown boy who was glad to leave home and never see it again…” Nu finns han där för evigt i koppar eller brons, kostymklädd med hatt i hand och rock över armen. Aere perennius påstod den självmedvetne Horatius om sina dikter, de var varaktigare än koppar och behövde därför inget monument i brons för att motstå tidens tand. Kanske så också för författaren av The Great Gatsby, det räcker med det han skrev. Men statyn är vacker där han står och väntar på en buss som han aldrig kliver på.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

I Oxford, Mississippi, sitter William Faulkner med sin eviga pipa på samma sätt staty, kort i rocken liksom han var det i livet, och i Central Park i New York läser H. C. Andersen i brons sina sagor omgiven av uppmärksamma åhörare i de yngre åldrarna, och han tittar ut över trafiken på sin egen boulevard i Köpenhamn. Graden av grubblande varierar bland författarmonumenten. Aleksis Kivi i Helsingfors hör till de svårmodiga liksom Kafka i Prag, Sophus Schandorph i Kongens Have i Köpenhamn däremot till de frodigt frustande.

F. Scott FitzgeraldIbsen i Oslo är nog mera imponerande som staty än han var i verkliga livet där han satt vid sitt bord på teatercaféet längs Karl Johan, dagarna i ända. Tegnér sitter i upphöjt appoliniskt lugn på sin plats i Lund fast studenterna stimmar. Statyn finns just intill Akademiska Föreningen, och i närheten försöker titanen Strindberg ständigt men utan framgång bryta sig ut klippan. Till författarstatyer med mera mänskliga mått hör en hel grupp nutida svenska, dessa är bara några av dem:

Fritiof Nilsson Piraten vandrar med sin käpp ner till ålabodarna i Kiviks hamn, Hjalmar Söderberg håller till framför Kungliga Biblioteket fast man gärna hade sett en bronskopia av honom stå i stilla begrundan framför generalen Carl Georg von Döbelns gravsten vid Johannes kyrka, inför inskriftens tre ord: ära, skyldighet, vilja - hans hjälte Arvid Stjärnblom gör det i hans roman Den allvarsamma leken. Och en gänglig Nils Ferlin i kritstreckrandig kostym röker en outsläcklig cigarett i utkanten av Klara.

Tage Danielsson står som staty på Vasavägen i Linköping, intill det som på hans tid var stadens högre allmänna läroverk som han frekventerade, och tycks kortare än han var medan han levde fast det är säkert en illusion, skulptören har nog haft tumstocken till hands. Av Karin Boye framför stadsbiblioteket i Göteborg finns bara huvudet, men det är vackert.

Allt detta för att Garrison Keillor påminde om statyn han fick till stånd i St. Paul. Han befolkar gärna sitt fiktiva universum med ättlingar till utvandrade skandinaver (dock mest sådana som har rötter i Norge) och han har varit danskt gift och en tid bott i Danmark. Om han varit svensk kunde han, nu när han försöker få in pengar till ett lovvärt projekt, dra till med vad Svenskt skämtlynne för hundra år sedan påstod att de fumliga flyttgubbarna sade till damen på översta våningen vars åbäkiga kommod de släpat upp, bara för att i sista stund mista greppet om den:

Snälla tant, skänken slant!

En sådan dammig kvickhet skulle nog uppskattas av den jordnära befolkningen i mellanvästern vars liv och leverne han sedan 1974 rapporterar om i radioprogrammet A Prairie Home Companion, med ständigt samma inledning: ”It has been a quiet week in Lake Wobegon”. Det är alltid lika underhållande, liksom alla hans böcker. Fast enligt en amerikansk god vän till oss, också han skandinavättling, som delade rum med Garrison Keillor på The University of Wisconsin var han den gången både trist och tråkig – han har bättrat sig betydligt sedan dess.

Ivo Holmqvist
PS: Om minnesmärken ägnade författare har jag tidigare skrivit det här på Dixikon:
http://www.dixikon.se/bloggarna/topelius-i-olja-brons-och-sten/
Och på den här sidan kommenterade jag för drygt ett år sedan att Scott Fitzgerald inte var alldeles barskrapad fast han ibland påstod det:
http://tidningenkulturen.se/artiklar/portr-mainmenu-51/riga-portr-mainmenu-100/15066-hur-mycket-tjaenade-f-scott-fitzgerald-pa-the-great-gatsby

Ur arkivet

view_module reorder
Ernfrid Lindqvist, ungdomsporträtt innan han gifte sig med sin Selma (Foto privat).

Finland 100 år

Det har sagts att sedan Sverige förlorade Finland i 1808–1909 års krig har Sverige inte haft någon historia. Jag har genom åren grubblat över påståendet. Men när går jag igenom ...

Av: Thomas Wihlman | Reportage om politik & samhälle | 06 december, 2017

Bortvändhet från ambitionerna

I stort sett varje strävan uppåt i de givna hierarkiernas tjänst bemöts idag med gillande eller åtminstone acceptans (som kan komma sig av såväl en välkomnande känsla av samhörighet som ...

Av: Peter Worland | Utopiska geografier | 08 juni, 2009

Översätta texten eller sätta sig över texten?

Översätta texten eller sätta sig över texten? Hans Färnlöf, lektor i franska vid Mälardalens högskola, har läst språkexperimentalisten Stefan Hammaréns tolkning av Maupassants kortroman "Horla".

Av: Hans Färnlöf | Essäer om litteratur & böcker | 08 september, 2006

C. J. E. En novell

Vid själslivets marginaler Höststormarna sänkte sina moln över lärdomsstaden och de ogenomträngliga bolstren av spindelvävsgrå dimma gav gatorna ett sken av den psykotiska outsäglighetsmystik som färgade de Maupassants sena, av syfilistöcknet ...

Av: C. J. E. | Utopiska geografier | 03 november, 2014

Hugo von Hofmannsthal (1910) på ett fotografi av Nicola Perscheid.

Hugo von Hofmannsthal – i det inre och yttre livet

Hugo Laurenz Augusti Hofmann von Hofmannsthal (1874 -1929) var en habsburgsk författare, essäist, librettist, poet och dramatiker, under den tyska post-romantiken. En period där kanske Stefan George lyste starkast men ...

Av: Göran af Gröning | Litteraturens porträtt | 12 februari, 2015

Den gamla världens undergång

I en av vårens böcker beskriver den franske kulturskribenten Olivier Poivre D’Arvor hur den globala erans tekniker osynligt bidrar till amerikaniseringen av världen. Men problemet förblir i slutändan en fransk ...

Av: Jonas Elvander | Essäer om litteratur & böcker | 06 augusti, 2011

Utdrag ur romanen Orolig ordning av Andreas Åberg

Illustration: Edda Erik drömmer att det ringer på dörren till hans lägenhet när det är mitt i natten. Han tar sin papperskniv ur pennburken på skrivbordet, för att skydda ...

Av: Andreas Åberg | Utopiska geografier | 05 november, 2008

Pippin Barr och Marina Abramovic Institute – Dataspel om performance

Med spelet ”The Artist Is Present” fick Pippin Barr internationell uppmärksamhet både i konst- och dataspelsvärlden. Spelet handlade om Marina Abramovic performance på MOMA i New York 2010. En performance ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 11 november, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts