En bemerkning om selvbestemmelse som grunnverdi

Det gis mange ulike verdier og grunnverdier, verdier og grunnverdier som ikke alltid lar seg forene innenfor en og den samme matrise/struktur. Eksempler på verdier og grunnverdier, i denne forstand ...

Av: Thor Olav Olsen | 07 september, 2011
Agora - filosofiska essäer

Den ”okända” svenska deckardrottningen

Varför räknas inte Ulla Bolinder som en av Sveriges deckardrottningar? Jo, jag hör vad ni utbrister: Va-va-vad hette hon? Ulla vemdå? Ulla Bolinder hör inte till de storsäljande svenska deckarförfattarna. Hon ...

Av: Bengt Eriksson | 07 november, 2012
Litteraturens porträtt

Ulf lundell som rockmusiker  Foto betasjufem

Ulf Lundell - 40 år

Ulf Lundell firade 40 år som rockpoet i fjol, ända in på småtimmarna, med en turné, en dubbel-CD hits och den skönt överdådiga, KK-befriade boxen ”Hemåt genom Rift Valley” (68 ...

Av: Stefan Whilde | 02 januari, 2016
Stefan Whilde

Musans förvandling

”Le Ciel est mort” (”Himlen är död”) utropar symbolisten Mallarmés plågade diktjag i poemet ”l’Azur” (1864), som en nästan kuslig föraning av Nietzsches berömda uttalande i Der fröhlichen Wissenschaft (1882): ...

Av: Mattias Lundmark | 03 januari, 2013
Essäer om litteratur & böcker

Old Von i Wellington



John Middleton Murry, Frieda Lawrence och  D H Lawrence ca 1914Några år in på första världskriget bodde D. H. Lawrence och hans tyska hustru Frieda (på långt håll besläktad med flygaresset von Richthofen, den röde baronen) i Cornwall. Där skrev han sin roman Women in Love, men knappast i lugn och ro. Patriotiskt sinnade ortsbor trodde sig märka att paret i nattens mörker signalerade ut mot havet för att underlätta landstigningen för tyska ubåtar. Det var falskt alarm och ont förtal, men stämningen var upprörd och misstänksamheten uppdriven. Onehundredpercentism kallas ibland den tidens tvångskonformism, att vara hundraprocentigt lojal mot fosterlandet. De invandrade tyskar som så kunde anglifierade sina efternamn, ända upp i de högsta kretsarna: Battenberg blev Mountbatten.

Andra brittiska författare drog sina strån till den patriotiska stacken. Ungefär samtidigt som lokalpolisen kollade Lawrences förehavanden längs kusten i sydväst skrev Conan Doyle ännu en historia om Sherlock Holmes, den sista av de femtiosex om man ser till kronologin i berättelserna. His Last Bow är en spionhistoria om den tyske militärattachén von Bork som samlat känslig information som han nu, de ödesdigra höstdagarna 1914 när kriget är på väg att bryta ut, ska ta med sig hem till det militära överkommandot i Berlin. Han väntar bara på en sista sändning, en chifferkod till nytta för det kommande ubåtskriget. Koden kommer i ett paket och förmedlaren får sin betalning. Men i paketet finns ingen kod, bara en handbok i biodling, och den som levererat det ser till att attachén sövs med kloroform och förpassas till Scotland Yard.

Den man som von Bork tror är spion visar sig vara Sherlock Holmes som samman med doktor Watson (han är chaufför) nu gör ett sista framträdande, denna gång i rikets tjänst. Annars ägnar han sig i sin pensionärstillvaro åt just biodling. Conan Doyle liksom kollegerna John Buchan och Erskine Childs bidrog verksamt till propagandakriget för vid pass hundra år sedan. Han blev spiritist sedan hans son stupat i första världskriget, drog på världsturnéer för den läran, och trodde sig tack vare den kunna få kontakt med sonen från andra sidan. Men det finns också mera försonliga tongångar gentemot fienden i litteraturen, som i James Hiltons slitstarka klassiker Good-Bye mr Chips, historien om en lärare på en pojkinternatskola som blir ett inventarium och som efter ett kort äktenskap (hustrun dör) lever sitt liv för skolan och dess pojkar.

George William von Zedlitz av Chris PerkinsEn gång i sin ungdom har han haft en nära tysk vän som han vandrat i de bayerska bergen med – det var där han träffade hustrun - och när han kort efter kriget bjuder hem honom förundrar sig skolynglingarna över det, nog är han egentligen en fiende? Men sådant sätter sig den tolerante Mr. Chips över. Den romanen kom visserligen några år in på trettiotalet när den värsta hätskheten hunnit lägga sig och innan nästa världskrig med förnyad fientlighet mot allt tyskt hade brutit ut. En roman långt senare ställer på intressant vis ett tvillingpar med varierande attityder gentemot kriget mot varandra, den ene drar ut i kriget, den andre stannar hemma som pacifist, på kullarna i Wales: Bruce Chatwins In The Black Mountains.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Detta kom jag att tänka på när vi häromdagen stod framför en oljemålning i det nyzeeländska National Portrait Gallery, ett sevärt museum i sitt slag om än bara hundradelen så stort som det vid Trafalgar Square. Det ligger vid kajen i Wellington, inhyst i en vacker gammal tegelbyggnad. Där pågår just nu en utställning som koncentrerar sig kring första världskriget, med bilder på flygare, flottister och infanterister, på meniga och officerare, men också på pacifister. Tavlan är ett porträtt av en äldre man i en länstol, han har snuggan bredvid sig och välfyllda bokhyllor bakom sig. Det kunde mycket väl ha föreställt en tysk i tjugotalets Berlin, målat av någon nysaklig konstnär som Georg Grosz eller Otto Dix. Men det är från trettiotalet och målat av en nyazeeländsk konstnär. Mannen på bilden hade en engelsk mor, men hans far var en schlesisk baron, något som kom att ligga honom i fatet fast han såg fadern för sista gången det år han fyllde fyra, 1875.

Sir Arthur Conan DoyleHan bar ståtliga namn, George William Edward Ernest von Zedlitz. Men de många kungliga förnamnen hjälpte honom inte när han råkade ut för de antityska stämningarna under första världskriget. Han var inte ens trettio när han fick en språkprofessur på det nyinrättade Victoria University i Wellington just efter förrförra sekelskiftet. Han behärskade förutom engelska och tyska oclså franska och italienska även om hans bakgrund var grekiska och latin. Han blev snabbt populär bland studenterna men var på grund av sin frispråkighet kontroversiell bland politiker och makthavare. När han under sin studietid vid Trinity College i Oxford riskerade att tvingas göra sin värnplikt i Tyskland avstod han från att besöka det landet för gott. Men han saknade engelskt medborgarskap och råkade därför ut för the Alien Enemy Act 1915.

När kriget brutit ut visade han sin solidaritet med sitt nya hemland genom att säga upp sig från sin professur. Universitetsledningen som uppskattade honom satte sig över det och övertalade honom att fortsätta. Men det hjälpte inte, han tvangs bort av patriotiska politiker, uppsagd med ett års lön. Han fortsatte istället på The University Tutorial School och på annan vuxenutbildning, bland annat Workers´ Education Association. Det höll han på med till några år före sin död. Universitetet som inte velat få bort honom glömde honom inte. Han satt många år i senaten för nyzeeländska universitet och blev 1936 professor emeritus, en legendarisk figur som skötte sin trädgård och liksom Mr Chips var alpinist. Han blev så omtyckt att han fick sitt eget smeknamn vars tyska inslag inte längre var till hinders: Old Von.

Ivo Holmqvist

Ur arkivet

view_module reorder

Tankens ambivalens VII

”En bok är en spegel: tittar en apa in Kan förvisso ingen apostel blicka ut.” / Lichtenberg Ambivalent i mina tankar, så även min yttre bild av identitet. Tänker därför skriva fram en ...

Av: Göran af Gröning | Agora - filosofiska essäer | 18 december, 2013

Livets långfredagar

Är det något speciellt med långfredagar? I många länder, särskilt i Nordeuropa, är gudstjänsterna på långfredagen bland årets mest besökta. I gamla Östtyskland försökte kommunistledarna utrota långfredagen ur befolkningens medvetande ...

Av: Mikael Mogren | Essäer om religionen | 22 april, 2011

Ulf Stark

En av våra främsta barn-och ungdomsförfattare, ULF STARK, är död, det skedde den…

Framför mig har jag boken Kan du vissla Johanna, från 1992, på omslaget flyger Ulf och Berra med sin drake, den arbetar lugnt i ett oroligt väder, björkarna viker sig ...

Av: Bo Bjelvehammar | Litteraturens porträtt | 24 juni, 2017

Om Bodil Malmsten och hennes senaste bok

Vardagen rör sig framåt på ett smått obegripligt sätt som gör den svårfångad om uppmärksamheten brister bara för ett ögonblick. Nyss var det måndag och snart är det redan helg ...

Av: Crister Enander | Essäer om litteratur & böcker | 19 april, 2012

Olästa och omlästa böcker

I den hög av böcker som ligger på golvet, nere till vänster, har jag äntligen börjat botanisera. De är företrädesvis ”äldre” och svenska, och några – men inte alla – ...

Av: Carsten Palmer Schale | Essäer om litteratur & böcker | 05 december, 2017

Stina Kajaso – politisk scenkonstnär med självdistans

Foto: Suzanne Vikström Scenkonstnären Stina Kajaso började med teater redan som sexåring på Vår Teater i Stockholm. Tjugotre år senare använder hon skådespelarkonsten som ett uttryckssätt för att underhålla på gott ...

Av: Suzanne Vikström | Konstens porträtt | 04 Maj, 2008

Isolda Dychauk om rollen som Margarete iSukurovs ”Faust” från 2011

Relativt ovanligt är det med tyska skådespelerskor som har lyckats bli kända för sina älskarinneroller. Två möjliga undantag är Marlene Dietrich och Diane Krüger, men nu har den euroepiska filmen ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 14 januari, 2013

Eckermann och Goethe

  Den unge Johann Peter Eckermann är på väg att möta sitt öde. Själv tror Eckermann att han ska göra en kort visit i Weimar för att få träffa Goethe. Hans ...

Av: Crister Enander | Litteraturens porträtt | 03 juni, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.