Vem är vem och vad är vad?

Helgonet Lucia från Italien är enligt tradition, språk och kön en kvinna som levde i ett patriarkalt samhällsklimat. Som kvinna var hennes situation säkert mycket svår; främst med tanke på ...

Av: Thomas Silfving och Gunilla Nilson | 23 november, 2012
Gästkrönikör

Carlos Castanedas avsked av sina läsare

Den ensamma fågeln har fem förutsättningar:Den första är att den flyger till den högsta punkten;den andra är att den inte längtar efter sällskap,inte ens utav sin egen art;den tredje är ...

Av: Nina Michael | 27 augusti, 2013
Essäer om religionen

Agatha Christie: Deckardrottningen

För mer än ett århundrade sen i ett litet samhälle i sydöstra England, där floden Mosel rinner fram och nationalparken i Dartmoor står ståtlig, föddes en liten flicka som med ...

Av: Jenny Berggren | 27 maj, 2013
Övriga porträtt

Gruppe 47. Bildkälla: Wikimedia

Om Gustav Korlén och författarna i Gruppe 47, särskilt Alfred Andersch

I år skulle Gustav Korlén ha fyllt hundra år. Han blev nästan så gammal – han avled i fjol. Till hundraårsdagen har nu kommit en sympatisk hyllnings- och minnesskrift, Kalejdoskop ...

Av: Ivo Holmqvist | 12 juni, 2015
Essäer om litteratur & böcker

Old Von i Wellington



John Middleton Murry, Frieda Lawrence och  D H Lawrence ca 1914Några år in på första världskriget bodde D. H. Lawrence och hans tyska hustru Frieda (på långt håll besläktad med flygaresset von Richthofen, den röde baronen) i Cornwall. Där skrev han sin roman Women in Love, men knappast i lugn och ro. Patriotiskt sinnade ortsbor trodde sig märka att paret i nattens mörker signalerade ut mot havet för att underlätta landstigningen för tyska ubåtar. Det var falskt alarm och ont förtal, men stämningen var upprörd och misstänksamheten uppdriven. Onehundredpercentism kallas ibland den tidens tvångskonformism, att vara hundraprocentigt lojal mot fosterlandet. De invandrade tyskar som så kunde anglifierade sina efternamn, ända upp i de högsta kretsarna: Battenberg blev Mountbatten.

Andra brittiska författare drog sina strån till den patriotiska stacken. Ungefär samtidigt som lokalpolisen kollade Lawrences förehavanden längs kusten i sydväst skrev Conan Doyle ännu en historia om Sherlock Holmes, den sista av de femtiosex om man ser till kronologin i berättelserna. His Last Bow är en spionhistoria om den tyske militärattachén von Bork som samlat känslig information som han nu, de ödesdigra höstdagarna 1914 när kriget är på väg att bryta ut, ska ta med sig hem till det militära överkommandot i Berlin. Han väntar bara på en sista sändning, en chifferkod till nytta för det kommande ubåtskriget. Koden kommer i ett paket och förmedlaren får sin betalning. Men i paketet finns ingen kod, bara en handbok i biodling, och den som levererat det ser till att attachén sövs med kloroform och förpassas till Scotland Yard.

Den man som von Bork tror är spion visar sig vara Sherlock Holmes som samman med doktor Watson (han är chaufför) nu gör ett sista framträdande, denna gång i rikets tjänst. Annars ägnar han sig i sin pensionärstillvaro åt just biodling. Conan Doyle liksom kollegerna John Buchan och Erskine Childs bidrog verksamt till propagandakriget för vid pass hundra år sedan. Han blev spiritist sedan hans son stupat i första världskriget, drog på världsturnéer för den läran, och trodde sig tack vare den kunna få kontakt med sonen från andra sidan. Men det finns också mera försonliga tongångar gentemot fienden i litteraturen, som i James Hiltons slitstarka klassiker Good-Bye mr Chips, historien om en lärare på en pojkinternatskola som blir ett inventarium och som efter ett kort äktenskap (hustrun dör) lever sitt liv för skolan och dess pojkar.

George William von Zedlitz av Chris PerkinsEn gång i sin ungdom har han haft en nära tysk vän som han vandrat i de bayerska bergen med – det var där han träffade hustrun - och när han kort efter kriget bjuder hem honom förundrar sig skolynglingarna över det, nog är han egentligen en fiende? Men sådant sätter sig den tolerante Mr. Chips över. Den romanen kom visserligen några år in på trettiotalet när den värsta hätskheten hunnit lägga sig och innan nästa världskrig med förnyad fientlighet mot allt tyskt hade brutit ut. En roman långt senare ställer på intressant vis ett tvillingpar med varierande attityder gentemot kriget mot varandra, den ene drar ut i kriget, den andre stannar hemma som pacifist, på kullarna i Wales: Bruce Chatwins In The Black Mountains.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Detta kom jag att tänka på när vi häromdagen stod framför en oljemålning i det nyzeeländska National Portrait Gallery, ett sevärt museum i sitt slag om än bara hundradelen så stort som det vid Trafalgar Square. Det ligger vid kajen i Wellington, inhyst i en vacker gammal tegelbyggnad. Där pågår just nu en utställning som koncentrerar sig kring första världskriget, med bilder på flygare, flottister och infanterister, på meniga och officerare, men också på pacifister. Tavlan är ett porträtt av en äldre man i en länstol, han har snuggan bredvid sig och välfyllda bokhyllor bakom sig. Det kunde mycket väl ha föreställt en tysk i tjugotalets Berlin, målat av någon nysaklig konstnär som Georg Grosz eller Otto Dix. Men det är från trettiotalet och målat av en nyazeeländsk konstnär. Mannen på bilden hade en engelsk mor, men hans far var en schlesisk baron, något som kom att ligga honom i fatet fast han såg fadern för sista gången det år han fyllde fyra, 1875.

Sir Arthur Conan DoyleHan bar ståtliga namn, George William Edward Ernest von Zedlitz. Men de många kungliga förnamnen hjälpte honom inte när han råkade ut för de antityska stämningarna under första världskriget. Han var inte ens trettio när han fick en språkprofessur på det nyinrättade Victoria University i Wellington just efter förrförra sekelskiftet. Han behärskade förutom engelska och tyska oclså franska och italienska även om hans bakgrund var grekiska och latin. Han blev snabbt populär bland studenterna men var på grund av sin frispråkighet kontroversiell bland politiker och makthavare. När han under sin studietid vid Trinity College i Oxford riskerade att tvingas göra sin värnplikt i Tyskland avstod han från att besöka det landet för gott. Men han saknade engelskt medborgarskap och råkade därför ut för the Alien Enemy Act 1915.

När kriget brutit ut visade han sin solidaritet med sitt nya hemland genom att säga upp sig från sin professur. Universitetsledningen som uppskattade honom satte sig över det och övertalade honom att fortsätta. Men det hjälpte inte, han tvangs bort av patriotiska politiker, uppsagd med ett års lön. Han fortsatte istället på The University Tutorial School och på annan vuxenutbildning, bland annat Workers´ Education Association. Det höll han på med till några år före sin död. Universitetet som inte velat få bort honom glömde honom inte. Han satt många år i senaten för nyzeeländska universitet och blev 1936 professor emeritus, en legendarisk figur som skötte sin trädgård och liksom Mr Chips var alpinist. Han blev så omtyckt att han fick sitt eget smeknamn vars tyska inslag inte längre var till hinders: Old Von.

Ivo Holmqvist

Ur arkivet

view_module reorder
Detalj från bokomslaget

Nytt tänkande för en ny tid

I Network Review (organ för Scientific and Medical Network, SMN) nr 111 från våren 2013 uppmärksammas en bok dubbelt. Dels finns en artikel av dess författare, Maureen O´Hara och Graham ...

Av: Erland Lagerroth | Agora - filosofiska essäer | 30 december, 2014

Les Murray

Rabulisten och sanningssägaren Les Murray

Australiens enfant terrible, Les Murray, har nyligen åter hamnat i hetluften efter en litteraturpolitisk dispyt med landets premiärminister, Tony Abbott. Vem är denne poet, ofta nämnd som en möjlig nobelpristagare ...

Av: Michael Economou | Litteraturens porträtt | 23 januari, 2015

Bildning – ingen sport?

  Biblia et stanze av Veronique Traditio.TEMA BILDNING  Tema Bildning Hur förhåller sig bildningen till specialiseringen? Den allmänna bildningen är själva begreppets huvudsats; det är författaren och skriftställaren Leif V Erixells utgångspunkt. Det ...

Av: Leif V Erixell | Essäer om samhället | 10 april, 2008

Dr Krabba 4

Janne Karlsson, född 1973 och bosatt i Linköping med mina två söner. Har arbetat inom vården i 20 år, men sade upp mig 2010 för att satsa helhjärtat på tecknandet. Då ...

Av: Janne Karlsson | Kulturen strippar | 28 oktober, 2011

Ett ständigt misslyckande – dataspelens berättarstruktur inspirerar filmvärlden

Det ständiga misslyckandet är grunden för dataspelets berättarstruktur. Precis som i film och litteratur har ofta dataspel ett linjärt berättande. Huvudpersonen ska ta sig från berättelsen början till slutet genom ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om film | 24 september, 2014

Oväder

Nog går det att läsa Nick Caves omarbetning av John Lee Hookers "Tupelo Blues" som en dikt:Looka yonder! Looka yonder!Looka yonder! A big black cloud come!A big black cloud come!O ...

Av: Thomas Sjösvärd | Essäer om litteratur & böcker | 03 januari, 2011

Det andliga kallet i Roy Anderssons film "Du levande"

Bra filmer är de som inte endast underhåller men som även bär på starka budskap som dröjer sig kvar i tanken och där lockar till gensvar. För Simon Henriksson är ...

Av: Simon Henriksson | Essäer om religionen | 04 augusti, 2008

Konsten att njuta av en resa, några tankar och reflexioner

Att resa förknippas ofta med något lustfyllt, då vi reser iväg för att koppla av från den vardagliga rutinen och uppleva spännande kulturer och miljöer. Resebyråer lockar oss med sina ...

Av: Lena Månsson | Resereportage | 10 november, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts