"Go west young woman!" - en västernopera på Kungliga Teatern

Det var inte bara män som lystrade till uppmaningen - Go west young man! - under gudruschens bråda dagar i Kalifornien i mitten av 1800-talet, även om de dominerade kraftigt ...

Av: Ulf Stenberg | 20 december, 2011
Kulturreportage

Var är glädjen?

"Språk är min glädje”, säger Eva B Magnusson, Lindesberg, vars lyrik de senaste åren väckt allt större uppmärksamhet och renderat henne en rad litterära priser. Häromåret fick hon Stig Carlsson-priset ...

Av: Björn Gustavsson | 26 februari, 2012
Essäer om litteratur & böcker

ISCM World New Music Days Wien 11.- 14. November 2013

Wien, det historiske oppstandelsessentrum for vestlig musikk, er i år vert for den internasjonale samtidsmusikkfestivalen ISCM World New Music Days. Byens avantgardistiske tradisjoner skal med andre ord reaktiveres. Når man ...

Av: Liv Kristin Holmberg | 28 november, 2013
Essäer om musik

Blomgubben / över huvudet taget

Vad betyder vackert för dig egentligen, plus något mer? Såklart kan de va skönt behagfullt, fåfängt i en gliring, taggat explosivt. Har vackert någonting med verkligheten att göra, över huvudet ...

Av: Kenneth Rundberg | 01 november, 2010
Utopiska geografier

Monstret från Salzburg



domkirche.jpg 

Monstret från Salzburg

Han föddes i en småborgerlig familj i det habsburgska Österrike, men krig, knark och förbjuden kärlek kom tidigt in i hans korta liv. För Georg Trakl, en av de starkt lysande stjärnorna på den tyska parnassen, blev tillvaron en kamp mellan skönheten och odjuret.

Ein Brunnen singt. Die Wolken stehn
Im klaren Blau, die weißen, zarten.
Bedächtig stille Menschen gehen
Am Abend durch den alten Garten...

Himlen är blå med lätta vita moln över slottet Mirabell i Salzburg. Fontänen spelar och stadsborna spatserar makligt längs gångarna i den vackra barockträdgården. Det är precis som när Georg Trakl skrev sin dikt Musik i Mirabell. Året var 1908. Trakl själv, en av den tyska expressionismens förgrundsfigurer, hade fötts 1887 i huset vid Waagplatz 1, tvärsöver floden.

Georg Trakl växte upp som fjärde barnet av sex syskon i ett borgerligt hem. Fadern var järnhandlare och som sådan en framgångsrik köpman. Emellertid kom Georg att tidigt vända sig emot denna sfär. Han blev stadens enfant terrible, alkoholist och narkoman.

Efter att ha misslyckats i skolan valde Trakl apotekaryrket. Det förmodligen sämsta möjliga valet för en drogberoende. 1908 flyttade han till Wien för att fortsätta sina farmakologiska studier. Han lyckades avsluta dessa och fick plats i Innsbruck. På grund av sitt leverne var det svårt för honom att upprätthålla sina anställningar. Dessa år präglades av ekonomiska svårigheter och en hel del kringflackande. Efter första världskrigets utbrott 1914 förlades han tillsammans med en sjukvårdenhet vid den kungliga och kejserliga armén till Galizien.

 

sjalvportratt.jpg 

Trots detta förblev Salzburg en viktig stad både för Trakl som person och för hans skrivande, fast det var ett motsägelsefullt förhållande. I ett brev från 1908 till sin syster Maria skriver han "jag vet inte om någon annan kan uppleva denna stads förtrollning så som jag gör, en förtrollning som fyller hjärtat med sorg på grund av alltför stor lycka!" I denna vackra, välordnade stad vid randen av de dramatiska Alperna växte Trakl upp. Han var protestant i en ärkekatolsk stad och i stort sett omringad av kyrkor - Domen, Michaelskirche, Franziskanerkirche, Kollegienkirche och Stiftskirche St. Peter med kyrkogård låg alla i omedelbar närhet. Än idag finns här en intakt Franziskanerorden och flera nunneordnar. I denna stad bröt Trakl sig loss från konventionerna, han rökte, drack, knarkade, gick till prostituerade. Och han skrev. Dikter, prosastycken och teater. Ett par av hans tidiga dramer sattes upp, men då mottagandet var svalt förstörde Trakl manuskripten.

Det var framför allt mötet med förläggaren och utgivaren av den litterära tidskriften Der Brenner Ludwig von Ficker som blev avgörande för Trakl. Ficker blev både vän och mecenat. Han publicerade Trakls dikter och såg till att han kunde ge ut sitt första diktband Gedichte 1913, det enda under hans livstid. Här återfinns Salzburg i Mirabellträdgården, i kyrkorna, i nunnorna, i hästarna som springer ur brunnen, i de röda blommorna, i den gröna floden, i den blå himlen...

I Trakls verk återkommer genomgående samma bilder och motiv och samma färger, om än i olika konstellationer. Munken, fåglarnas flykt, blodet på pannan. Här finns förruttnelse, förfall och död. Och systern. Gretl, den syster som Trakl stod närmast och som han förmodligen hade ett incestuöst förhållande med, dyker upp om och om igen som "systern" (han nämner inte hennes riktiga namn), som Johanna, som munk och munkinna och som det förskrämda djuret. Om hon fick stå för det späda, vackra, så var Trakl odjuret, gärningsmannen. Detta nästan besatta upprepande av färger och motiv har gjort Trakl intressant för jungianerna. Så kom Johannes Edfelt att bli en viktig introduktör av Trakl i Sverige (1956 gav han ut Helian och andra dikter).

Det man faller för är hur relativt lätt det är att närma sig Trakls verk. Det präglas inte av någon storslagen tysk meningsbyggnad utan av enkla satser och ord. Innehållsmässigt anspelar Trakl ofta på Bibeln, man talar ibland om en Trakl-kyrka, men mest bygger hans dikter på bilder, symboler och mer än allt annat färger. Hos Trakl förklarar mycket sig självt, annat är helt motsägelsefullt. "Den höga abstraktionen är grundad i en paradoxal, förlogisk värld" skriver Peter Handberg i Ondskans förvandling, en samling av Trakls dikter och prosastycken.

Idag finns ett litet museum på Waagplatz 1 med delar av det antika möblemang Trakls mor samlade på, där finns också brev som Trakl skrev till sina vänner och naturligtvis diktbanden bevarade. Frau Gerlinde Majnik visar runt. Här hänger Trakls enda bevarade målning. Det är ett självporträtt. Ett förskolebarn som är med tycker att han liknar ett monster. Läromästaren var Oskar Kokoschka som Trakl lärde känna i Wien. Museet invigdes 1973. Maria Geipel-Trakl, Georgs äldre syster, var med, 90 år gammal. Höjdpunkten för besökaren är diabildsvisningen som med vackra bilder och väl utvalda citat berättar om Trakls korta liv. Efter slaget vid Gródek, där Trakl utan läkarhjälp var tvungen att bistå 90 svårt skadade män i två dagar, fördes han efter ett nervsammanbrott till ett mentalsjukhus i Krakow. Där dog han, 27 år gammal, av en överdos av kokain.

Grodek

På kvällen dånar de höstliga skogarna
av dödliga vapen, de gyllene slätterna
och de blåa sjöarna, över vilka solen rullar
dystrare bort; natten omfamnar
döende krigare, de vilda suckarna
från deras sönderslagna läppar.
Men stilla samlas över betesmarken
röda moln, där den vredgade guden bor,
och det utgjutna blodet och den månlika kylan.
Alla gator mynnar ut i svart förruttnelse.
Under nattens och stjärnornas gyllene grenverk
fladdrar systerns skugga genom den tigande lunden
för att hälsa hjältarnas andar och deras blodiga huvuden;
O, stoltare sorg, ni altare av brons!
Andens heta flamma föder i dag en väldig smärta,
de ofödda efterkommande.

(Till svenska av Peter Handberg.)

Dikter från fronten

Trakls verk är begränsat. Under hans egen livstid kom endast Gedichte ut. Emellertid hade han gjort klart ett andra diktband, Sebastian im Traum, som gavs ut postumt 1915. Därutöver publicerade han dikter i framförallt Der Brenner. Här trycktes också hans sista och kanske bästa dikter, I öster, Klagan och Grodek. De är alla tre skrivna mot bakgrund av upplevelserna vid fronten. För trots att han uppenbart vänt sig till den Helige Sebastian, soldaternas skyddspatron, i Sebastian im Traum, så var där ingen räddning i sikte. Gretl, Trakls syster, tog sitt liv 1917. På svenska finns ett urval av Trakls dikter, prosa, dramer och brev att läsa i Ondskans förvandling från 1999 (ellerströms), tolkade och översatta av Peter Handberg 

Elin Schaffer

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

En stor opinionsbildare

Jag befann mig i Indien när jag strax före jul fick budskapet att Björn Fremer gått bort. Det kändes vemodigt, främst för att han var en god vän (som dessutom ...

Av: Bertil Falk | Övriga porträtt | 30 januari, 2014

8. Jenny

Lund var en trygg stad. En plats där ingenting hände. Inget farligt i varje fall. Det var i Malmö de sköt folk, inte här. Till och med årstiderna var ovanligt ...

Av: Jenny | Lund har allt utom vatten | 03 februari, 2012

Pompero Batoni Estasi di santa Caterina

Katarina av Siena och den heliga anorexin (anorexia mirabili )

Katarina föddes i Siena 1347 och dog i Rom den 29 april  1380. En historiker karaktäriserar Katarinas samtid på följande knapphändiga sätt. ”Det var en eländig tid för mänskligheten”. En ...

Av: Lena Månsson | Essäer om religionen | 29 april, 2017

Med eller utan djävul

Paganini. Jag tror att Heinrich Heines berättelse är en oöverträffad sammanfattning av glädjen och ängslan i sökandet efter harmoni mitt i virvelvinden. Kanske kan detta tyckas obegripligt idag, i en tid ...

Av: Rafael Argullol | Musikens porträtt | 15 augusti, 2008

If there is a will, there is a way

De gånger jag besöker Oslo försöker jag alltid hinna med ett besök på det så kallade Litteraturhuset, strax intill Slottsparken: ett litterärt centrum som blivit oerhört populärt; en samlingsplats inrymmande ...

Av: Björn Gustavsson | Gästkrönikör | 11 juni, 2013

Fokus sceniska rum Undervisning, sceniska rum och teknologisk irreproducibilitet

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär ...

Av: Axel Andersson | Reportage om scenkonst | 16 december, 2012

Poesi i poetik och praktik

Det råder oftast en förvirring kring begreppet poetik och det blir i det dagliga användandet till en brokig blandning av metodik, estetik, poetik därtill uppblandat med en politisk hållning. Sammantaget ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 21 december, 2016

Döuw å jiig, surrogatpyret, döuw å jiig

Thus roving onIn confus'd march forlorn, th'adventurous Bands With shudd'ring horror pale, and eyes aghast View'd first their lamentable lot, and found No rest: through many a dark and dreary ...

Av: Nikanor Teratologen | Utopiska geografier | 11 oktober, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.