Illustration av Hebriana Alainentalo

Glömda poeter

Arne Melberg om tre poeters udda öde: Bengt Berg, Sam Carlquist och Lars Järlestad.

Av: Arne Melberg | 16 september, 2015
Essäer om litteratur & böcker

Robert Warrebäck. Foto: Joel Krozer

En novell av Robert Warrebäck

Robert Warrebäck skriver dikter, prosa och artiklar. Han har publicerat poesi i Post Scriptum, noveller i diverse skönlitterära antologier och skrivit artiklar åt olika webmagasin och tidskrifter. Han jobbar om ...

Av: Robert Warrebäck | 28 september, 2015
Utopiska geografier

August Strindberg vid Rådmansgatans t-tunnelbanestation i Stockholm. Foto Wiki

Strindberg och Frankrike

August Strindberg är Sveriges mest franskinriktade skönlitteräre författare. Han bodde långa perioder i Frankrike, skrev själv vissa av sina verk på franska, de flesta av hans skrifter finns översatta till ...

Av: Elisabeth Tegelberg | 07 juli, 2015
Litteraturens porträtt

Karin G Engs erotisk krönika VI. En doft av inuti.

Mjuk men skönjbar slingrar den sig runt mig; rundlar en viskning, en smekning, löften. När den snuddar mig sluter jag ögonen och håller andan. Stilla. En enda evig sekund. Så ...

Av: Karin G. Eng | 26 juni, 2012
Gästkrönikör

Monstret från Salzburg



domkirche.jpg 

Monstret från Salzburg

Han föddes i en småborgerlig familj i det habsburgska Österrike, men krig, knark och förbjuden kärlek kom tidigt in i hans korta liv. För Georg Trakl, en av de starkt lysande stjärnorna på den tyska parnassen, blev tillvaron en kamp mellan skönheten och odjuret.

Ein Brunnen singt. Die Wolken stehn
Im klaren Blau, die weißen, zarten.
Bedächtig stille Menschen gehen
Am Abend durch den alten Garten...

Himlen är blå med lätta vita moln över slottet Mirabell i Salzburg. Fontänen spelar och stadsborna spatserar makligt längs gångarna i den vackra barockträdgården. Det är precis som när Georg Trakl skrev sin dikt Musik i Mirabell. Året var 1908. Trakl själv, en av den tyska expressionismens förgrundsfigurer, hade fötts 1887 i huset vid Waagplatz 1, tvärsöver floden.

Georg Trakl växte upp som fjärde barnet av sex syskon i ett borgerligt hem. Fadern var järnhandlare och som sådan en framgångsrik köpman. Emellertid kom Georg att tidigt vända sig emot denna sfär. Han blev stadens enfant terrible, alkoholist och narkoman.

Efter att ha misslyckats i skolan valde Trakl apotekaryrket. Det förmodligen sämsta möjliga valet för en drogberoende. 1908 flyttade han till Wien för att fortsätta sina farmakologiska studier. Han lyckades avsluta dessa och fick plats i Innsbruck. På grund av sitt leverne var det svårt för honom att upprätthålla sina anställningar. Dessa år präglades av ekonomiska svårigheter och en hel del kringflackande. Efter första världskrigets utbrott 1914 förlades han tillsammans med en sjukvårdenhet vid den kungliga och kejserliga armén till Galizien.

 

sjalvportratt.jpg 

Trots detta förblev Salzburg en viktig stad både för Trakl som person och för hans skrivande, fast det var ett motsägelsefullt förhållande. I ett brev från 1908 till sin syster Maria skriver han "jag vet inte om någon annan kan uppleva denna stads förtrollning så som jag gör, en förtrollning som fyller hjärtat med sorg på grund av alltför stor lycka!" I denna vackra, välordnade stad vid randen av de dramatiska Alperna växte Trakl upp. Han var protestant i en ärkekatolsk stad och i stort sett omringad av kyrkor - Domen, Michaelskirche, Franziskanerkirche, Kollegienkirche och Stiftskirche St. Peter med kyrkogård låg alla i omedelbar närhet. Än idag finns här en intakt Franziskanerorden och flera nunneordnar. I denna stad bröt Trakl sig loss från konventionerna, han rökte, drack, knarkade, gick till prostituerade. Och han skrev. Dikter, prosastycken och teater. Ett par av hans tidiga dramer sattes upp, men då mottagandet var svalt förstörde Trakl manuskripten.

Det var framför allt mötet med förläggaren och utgivaren av den litterära tidskriften Der Brenner Ludwig von Ficker som blev avgörande för Trakl. Ficker blev både vän och mecenat. Han publicerade Trakls dikter och såg till att han kunde ge ut sitt första diktband Gedichte 1913, det enda under hans livstid. Här återfinns Salzburg i Mirabellträdgården, i kyrkorna, i nunnorna, i hästarna som springer ur brunnen, i de röda blommorna, i den gröna floden, i den blå himlen...

I Trakls verk återkommer genomgående samma bilder och motiv och samma färger, om än i olika konstellationer. Munken, fåglarnas flykt, blodet på pannan. Här finns förruttnelse, förfall och död. Och systern. Gretl, den syster som Trakl stod närmast och som han förmodligen hade ett incestuöst förhållande med, dyker upp om och om igen som "systern" (han nämner inte hennes riktiga namn), som Johanna, som munk och munkinna och som det förskrämda djuret. Om hon fick stå för det späda, vackra, så var Trakl odjuret, gärningsmannen. Detta nästan besatta upprepande av färger och motiv har gjort Trakl intressant för jungianerna. Så kom Johannes Edfelt att bli en viktig introduktör av Trakl i Sverige (1956 gav han ut Helian och andra dikter).

Det man faller för är hur relativt lätt det är att närma sig Trakls verk. Det präglas inte av någon storslagen tysk meningsbyggnad utan av enkla satser och ord. Innehållsmässigt anspelar Trakl ofta på Bibeln, man talar ibland om en Trakl-kyrka, men mest bygger hans dikter på bilder, symboler och mer än allt annat färger. Hos Trakl förklarar mycket sig självt, annat är helt motsägelsefullt. "Den höga abstraktionen är grundad i en paradoxal, förlogisk värld" skriver Peter Handberg i Ondskans förvandling, en samling av Trakls dikter och prosastycken.

Idag finns ett litet museum på Waagplatz 1 med delar av det antika möblemang Trakls mor samlade på, där finns också brev som Trakl skrev till sina vänner och naturligtvis diktbanden bevarade. Frau Gerlinde Majnik visar runt. Här hänger Trakls enda bevarade målning. Det är ett självporträtt. Ett förskolebarn som är med tycker att han liknar ett monster. Läromästaren var Oskar Kokoschka som Trakl lärde känna i Wien. Museet invigdes 1973. Maria Geipel-Trakl, Georgs äldre syster, var med, 90 år gammal. Höjdpunkten för besökaren är diabildsvisningen som med vackra bilder och väl utvalda citat berättar om Trakls korta liv. Efter slaget vid Gródek, där Trakl utan läkarhjälp var tvungen att bistå 90 svårt skadade män i två dagar, fördes han efter ett nervsammanbrott till ett mentalsjukhus i Krakow. Där dog han, 27 år gammal, av en överdos av kokain.

Grodek

På kvällen dånar de höstliga skogarna
av dödliga vapen, de gyllene slätterna
och de blåa sjöarna, över vilka solen rullar
dystrare bort; natten omfamnar
döende krigare, de vilda suckarna
från deras sönderslagna läppar.
Men stilla samlas över betesmarken
röda moln, där den vredgade guden bor,
och det utgjutna blodet och den månlika kylan.
Alla gator mynnar ut i svart förruttnelse.
Under nattens och stjärnornas gyllene grenverk
fladdrar systerns skugga genom den tigande lunden
för att hälsa hjältarnas andar och deras blodiga huvuden;
O, stoltare sorg, ni altare av brons!
Andens heta flamma föder i dag en väldig smärta,
de ofödda efterkommande.

(Till svenska av Peter Handberg.)

Dikter från fronten

Trakls verk är begränsat. Under hans egen livstid kom endast Gedichte ut. Emellertid hade han gjort klart ett andra diktband, Sebastian im Traum, som gavs ut postumt 1915. Därutöver publicerade han dikter i framförallt Der Brenner. Här trycktes också hans sista och kanske bästa dikter, I öster, Klagan och Grodek. De är alla tre skrivna mot bakgrund av upplevelserna vid fronten. För trots att han uppenbart vänt sig till den Helige Sebastian, soldaternas skyddspatron, i Sebastian im Traum, så var där ingen räddning i sikte. Gretl, Trakls syster, tog sitt liv 1917. På svenska finns ett urval av Trakls dikter, prosa, dramer och brev att läsa i Ondskans förvandling från 1999 (ellerströms), tolkade och översatta av Peter Handberg 

Elin Schaffer

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Digitala avtryck

Den unge svenske tonsättaren Johan Svensson (f. 1983) redogör i detta porträtt av den något äldre kollegan JoakimSandgren (f. 1965)försin fascination inför denne numera i Paris baserade tonsättaren och hans musik. Via ...

Av: Johan Svensson | Musikens porträtt | 28 mars, 2013

gudinnor

New Age – flyktväg eller kvinnorörelse i vår tid?

New Age - detta omdiskuterade, mycket breda begrepp som även fungerar som samlingsnamn för olika andliga och spirituella rörelser – kan det sägas utgöra en i vår tid betydelsefull kvinnorörelse? ...

Av: Cecilia Johansson Martinelle | Essäer om religionen | 24 december, 2017

Den samiska shamanen och vismannen - fakta och reflexioner

De största fördomarna mot samer berör enligt min mening samisk shamandom som har ansetts bygga endast på vidskepelse och ännu oftast ses så. Etnologen dr Gabriele Herzog-Schröder i München säger ...

Av: Nina Michael | Reportage om politik & samhälle | 21 oktober, 2014

Umberto Saba, geten och döden

En regnig dag i oktober 2012 besökte jag Umberto Sabas antikvariat i Trieste. Jag köpte en bok på italienska om antikvariatet och dess historia sedan 1919 då Saba blev dess ...

Av: Bo Gustavsson | Litteraturens porträtt | 30 mars, 2013

Domenico Morelli. Iconoklasti. 1864. Museo di Napoli

Ikonoklaster, Fahrenheit 451 och kulturella folkmord

Varför ogillar vissa människor bilder som föreställer gudar och människor? Varför har det under vissa tider i en del kulturer funnits människor som bestämt sig för att systematiskt radera ut ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om samhället | 30 augusti, 2015

Man bär utlandet inom sig

Man bär utlandet inom sig Ett bokligt reportage Man bär utlandet inom sig, säger den isländske författaren Gudbergur Bergsson. Man bär och bär fram till den punkt man inte längre ...

Av: Thomas Nydahl | Kulturreportage | 24 november, 2006

Robert Halvarsson - Kooperativet Mediagruppen Karlstad - foto -  Robin Malmqvist

Känner du vid mitt namn?

En ny text av Robert Halvarsson.

Av: Robert Halvarsson | Utopiska geografier | 11 januari, 2016

Bob Dylan 1963

”Jag var inte toastmaster åt någon generation”

Linda Bönström om Bob Dylan en musikikon och en poet som har varit viktig för flera generationer.

Av: Linda Bönström | Essäer om musik | 14 februari, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.