Erik Lindegren

Som bilder över kanalens djup, regntunga skyar med rök från stressad kontinent. En dag då vi stod väntande, på öde strand med ögon fästade mot evighet, som vid Shelleys hav en gång då tidens frusna jag blev skuggornas ...

Av: Hans-Evert Renérius | 30 augusti, 2010
Utopiska geografier

En fåfängans marknad, ändå nödvändig

En fåfängans marknad, ändå nödvändig Tidningen Kulturens Guido Zeccola besöker oskuldsfullt Göteborgs bokmässa, diskuterar italienska kungahus med en Bernadotte och lyssnar till Edenborgs obscena predikningar. Jag hade aldrig varit på bokmässan ...

Av: Tidningen Kulturen | 28 september, 2006
Kulturreportage

Varför ”dissipativa strukturer”?

När Prigogine som den förste fick grepp om de system med återkoppling, som konstituerar vår värld, kallade han dem ”dissipativa strukturer”. Efter honom har man sedan mestadels kallat dem ”självorganiserande ...

Av: Erland Lagerroth | 24 november, 2014
Agora - filosofiska essäer

Att dela sitt liv med sig själv

I början av året bestämde jag mig för att läsa om en roman: Fredag eller den andra ön. Jag hittade boken av en slump i en andrahandsbutik och insåg att ...

Av: Daniel Svederud | 15 Maj, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Regnträdets land



Ross Lockridge Jr 1947Samanea Saman är ett ståtligt träd, med en väldig krona som en utbredd paraply och med kraftiga luftrötter. På svenska heter det regnträd men växer inte vilt på så nordliga breddgrader, däremot är den vanlig på söderhavsöar som Fiji och Vanuatu, och på Nya Zeeland där det heter Raintree liksom den gör det i USA. De skira rosa blommorna är förvillande lika silkesträdets som är en slags mimosa. Regnträd finns i amerikanska mellanvästern, eller fanns i alla fall den fjärde juli 1892. På den dagen utspelar sig  Ross Lockridge Juniors tusensidiga roman Raintree County som kom 1948 och redan året därpå gavs ut av Natur och Kultur i Ingrid Ekman Nordgaards försvenskning, som Regnträdets land.

Fram till den 19 maj pågår en utställning på The Lilly Library i Bloomington, Indiana, om romanen och dess författare. Bland annat kan man se originalet till omslaget som vållade viss uppståndelse den gången. Det finns med på den svenska upplagan också och är vackert: en bild av ett landskap som samtidigt är en naken kvinnokropp. Sådant var man kanske inte van vid för drygt sextio år sedan. I alla fall blev det bråk bland pryda amerikaner både för hur boken såg ut, och vad som skildrades på vissa frispråkiga sidor. Jag skaffade den som sextonåring – en av mina kvinnliga kusiner på besök tyckte att bilden var väl uttrycksfull, minns jag…

Det är en bok som det tog Ross Lockridge sex år att bli klar med, efter ideliga ändringar och tillägg, och en tålmodig hustru som renskrev. Han var själv duktig stenograf, och snabb på skrivmaskin dessutom. Ett omfattande manuskript till en tidigare bok hade refuserats, och i brist på bättre papper skrev han de nya på de tomma baksidorna.  Han var född 1914 i Bloomington och därmed en hoosier – så kallas folk från delstaten Indiana, av någon svårförklarlig anledning. Han visade tidigt sin begåvning och hade genomgående toppbetyg,  läste vidare på Harvard där han så småningom själv föreläste, och var ett slag i Paris där han snabbt blev en av de främsta i en stor grupp utländska studenter på Sorbonne fast han bara hade två års studier i franska i bagaget.

Sina tidiga år tillbragte han i Fort Wayne. En bror drunknade när Ross var fem, det kom att ge livslånga ärr. Och så skrev han alltså denna myllrande roman som likt James Joyces Ulysses utspelar sig under en enda dag, dock med ideliga utvikningar, och där läsning i skilda ämnen har satt sina spår. Längden gjorde att recensenter jämförde med den oförtröttligt ordrike Thomas Wolfe. En bättre kollega att ta till är nog John Dos Passos, särskilt hans USA-trilogi, ett storstilat panorama. En del kritiker både 1948 och i samband med det senaste nytrycket 2007 använde glosan ”the great American novel” om Raintree County men det är nog att ta till, inte alla sidor är oumbärliga.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Uppståndelsen kring romanen var stor när den kom 1948. En annan bok som kom samtidigt och som också den var skriven av en man som bodde i Bloomington – han föreläste på University of Indiana – hade med lika stor rätt kunnat ha det omslag som prydde Regnträdets land: Alfred Kinseys Sexual Behavior in the Human Male, också den en omedelbar bästsäljare. En annan roman som lät tala om sig vid den tiden var skriven av en kusin till Ross Lockridge. Mary Jane Ward skrev sin självbiografiska The Snake Pit efter att ha klappat igenom och behandlats på ett mentalsjukhus i Indianapolis. Jag minns filmen som skrämmande, om härdhänta behandlingsmetoder av mentalpatienter.

Regnträdets land seglade snabbt upp på bästsäljarlistorna, kom med som Månadens bok, och vann ett stort pris från MGM som försäkrade sig om filmrättigheterna. Det blev också en film 1957, med Elisabeth Taylor, Eve Marie Saint och Montgomery Clift som Ross Lockridge aldrig fick uppleva. Kanske lika gott det, den har inte fått något positivt omdöme (jag har inte sett den).  De flesta recensionerna av romanen var översvallande, men med några avvikanderöster i kritikerkören, som  Orville Prescott i The new York Times: ”Unfortunately, Mr. Lockridge seems to have been intoxicated with words, moonstruck and bewitched by the magic of symbolism. ‘Raintree County’ is inexcusably prolix, turgid and swollen with unnecessary and pretentious rhetoric, exhausting instead of exciting.” Än värre var en snabbt hopkommen kommentar i The New Yorker av Hamilton Basso, romanförfattaren om dog häromåret. Han ansträngde sig inte ens att stava rätt till författarnamn eller boktitel.

Raintree County  kom ut 1948, på svenska  heter Regnträdets land och kom ut 1949Vad hände? Jo, Ross Lockridge Jr som var lyckligt gift med en som sagt tålmodig hustru och hade fyra minderåriga barn föll rakt ner i en djup depression, gick ut i sitt garage, satte en slang från avgasröret in till ventilationen i bilen, tätade rutorna, startade bilen och satte sig i baksätet. Där fann man honom död några timmar senare, 33 år gammal. Exakt samma sak hände sex år senare med Stig Dagerman som var två år yngre när han dog. Raden av författare som av olika skäl valt att själva avsluta sina liv är lång, från Victoria Benedictsson/Ernst  Ahlgren och Karin Boye över Hemingway och Virginia Woolf till David Foster Wallace. Särskilt beklämmande var John Kennedy Tooles död. Han fick aldrig se sin The Confederancy of Dunces (Dumskallarnas sammansvärjning) i tryck – den kom ut tack vare hans mors envishet och med sydstatsförfattaren Walker Percys hjälp.

John Leggetts spekulativa Ross and Tom: Two American Tragedies som kom 1974 är en dubbelbiografi om Ross Lockridge Jr och den mindre kände Thomas Heggen som också skrev en framgångsrik roman och därefter dog, förmodligen av egen hand. Bättre är Shade of the Raintree, som kom tjugoår senare, skriven av Larry Lockridge som var fem år gammal när hans pappa försvann. I en lång kommentar från1996, ”Biography and Enigma: The Case of Ross Lockridge, Jr.” (den finns på nätet) resonerar han kring tänkbara orsaker till faderns självmord: brodern som drunknade, depression i släkten, bråk kring manuskriptet, stress från filmbolaget, ortstidningen som just tagit upp den försmädliga artikeln i The New Yorker. Det är en på samma gång intressant och dyster läsning. Bland annat får man reda på att en andra roman som Ross Lockridge Jr hade påbörjat skulle inledas med broderns död.

Jag hade gärna besett utställningen på The Lilly Library som är del av The University of Indiana i Bloomington, men därav blir intet. Jag har varit där flera gånger – det är en imponerande inrättning, byggd med pengar från arvingen till en mycket framgångsrik läkemedelsfirma. Han var mera intresserad av att samla böcker än att trilla piller och lade ner en förmögenhet på detta forskningsbibliotek där man ser till att köpa in författares arkiv allteftersom, både levande och döda. Här finns mängder  av och om Orson Welles  liksom Richard Hughes kvarlåtenskap (anledningen till att jag varit där ett flertal gånger), och socialisten Upton Sinclairs berg av papper, bland annat hans korrespondens med sin svenske förläggare Axel Holmström som  jag skrivit om i Biblis 1999.

Regnträdets land är ett  väldigt fast ojämnt epos om tiden före och efter amerikanska inbördeskriget och 1800-talets industrialisering och urbanisering, sett ur ett småstadsperspektiv och med John Shawnessy som centralgestalt. Flödet bryts då och då av drömmar, freudianska fantasier och läsefrukter från Frazers Den gyllene grenen. På ett par avslutande sidor finns en lista på ”vissa historiska händelser som berättelsen om Regnträdets land hänsyftar på”, från 1816 då Indiana blev en delstat till juli 1892 då miljonären Carnegie lockoutar sina arbetare. Och så lämnar vi hjälten uppfylld av en vision av kontinenten Amerika: ”Han skulle skapa gyllene tider och gyllene drömmar…” Det är inte alldeles olikt Walt Whitman eller John Dos Passos, men inte heller Ayn Rand som också hon hade svårt att sätta slutlig punkt.

Ivo Holmqvist

 

Ur arkivet

view_module reorder
Den orientaliska dansen  i Kyss henne

Kulturfarans förvandling till äkta svensk kulturskatt

Sommar och sol och friluftsteater som folknöje. Folkkära skådespelare (kända från fina teatrar och populära filmer) uppträder under sommaren bland träd och buskar, i parker, i slottsträdgårdar eller vid ...

Av: Belinda Graham | Essäer om film | 29 augusti, 2016

Freke Räihä

En dikt till den döde gubbpoeten

Det är något symptomatiskt med att en av Sveriges främsta uttolkare av svenskhet är invandrare. Jag kommer inte undan det. Och likaså hur diktaren gick i exil från nationen för ...

Av: Freke Räihä | Utopiska geografier | 13 februari, 2015

Christina Sassner – Prolog till ( stämningen tassande toffelburen )

Det här är prologen till novellsamlingen [ stämningen tassande toffelburen ] med lyriskt laddade surrealistiskt socialrealistiska noveller utan kommatecken med feministiska förtecken. Jag skriver och läser och lär ut. Jag skriver ...

Av: Christina Sassner | Utopiska geografier | 04 juni, 2012

Duccio di Buoninsegna Den sista måltiden

Det nya förbundet

”När de hade sjungit lovsången gick de ut till Olivberget!”

Av: Hans-Evert Renérius | Gästkrönikör | 02 april, 2015

Bortglömd diktare jubilerar

Det jubileum som tilldrar sig den kulturintresserade publikens huvudintresse detta år, måste utan vidare vara Richard Wagner-jubileet. Mer i skymundan kan man notera 200-årsminnet av det tyska befrielsekrigets store skald ...

Av: Simon O. Pettersson | Litteraturens porträtt | 17 december, 2013

Frilans – en livsstil i utdöende? Nedslag i Allan Löthmans bildvärld

1976 var ju faktiskt frågan om Väst eller Öst först skulle ösa iväg sina kärnvapenmissiler och de överlevande vakna upp i totalt mörker under stoftmolnen, i en nukleär vinter som ...

Av: Tomas Löthman | Essäer om litteratur & böcker | 19 februari, 2012

Ulf Stenberg ur Den gamle stinsen Del 16

Ännu kortare berättelser av Ulf Stenberg från boken Den gamle stinsen.

Av: Ulf Stenberg | Stefan Whilde | 24 juli, 2017

Liv Strömquist och äktenskapets baksida

Porträttet ingår i Christer Järeslätts projekt REFRICATER. Hela porträttserien visas på Hotel Tylösand 27 juni - 31 augusti. Liv Strömquist är en av senare års mest omskrivna serietecknare. Hennes rättframma ...

Av: Jimmy Wallin | Litteraturens porträtt | 30 juni, 2008

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.