Jesus och mobiltelefonerna – en julbetraktelse

Nu i dagarna för sisådär 2015 år sedan sände Gud sin enfödde son till jorden. Han gjorde det för att ge oss möjlighet till frälsning. Något som profeterna i Gamla ...

Av: Carsten Palmer Schale | 24 december, 2011
Essäer om religionen

De långa nätterna på de iskalla perrongerna

tid Allt utförs under ständig observation av tiduret i Korridoren, detta enväldiga kvarnhjul som hugger ned existensen i små ogina sekvenser. Det är också en vardaglighet som tränger på ...

Av: Benny Holmberg | 01 juli, 2011
Kulturreportage

Några tankar om Montaignes essäer

”Det som anses så säreget för makedonerkungen Perseus, nämligen att hans ande aldrig stannade i ett bestämt tillstånd, utan fladdrade omkring mellan olika livsformer och uppvisade en så flyktig och ...

Av: Björn Gustavsson | 15 april, 2014
Övriga porträtt

Noveller av Björn Augustson

Björn Augustson låter ett nostalgiskt tillbakablickande balanseras med en strävan efter att leva för stunden. Han låter drömmarna leva och ser i dem både motivation och inspiration. Han skriver krönikor ...

Av: Björn Augustson | 05 mars, 2012
Utopiska geografier

Regnträdets land



Ross Lockridge Jr 1947Samanea Saman är ett ståtligt träd, med en väldig krona som en utbredd paraply och med kraftiga luftrötter. På svenska heter det regnträd men växer inte vilt på så nordliga breddgrader, däremot är den vanlig på söderhavsöar som Fiji och Vanuatu, och på Nya Zeeland där det heter Raintree liksom den gör det i USA. De skira rosa blommorna är förvillande lika silkesträdets som är en slags mimosa. Regnträd finns i amerikanska mellanvästern, eller fanns i alla fall den fjärde juli 1892. På den dagen utspelar sig  Ross Lockridge Juniors tusensidiga roman Raintree County som kom 1948 och redan året därpå gavs ut av Natur och Kultur i Ingrid Ekman Nordgaards försvenskning, som Regnträdets land.

Fram till den 19 maj pågår en utställning på The Lilly Library i Bloomington, Indiana, om romanen och dess författare. Bland annat kan man se originalet till omslaget som vållade viss uppståndelse den gången. Det finns med på den svenska upplagan också och är vackert: en bild av ett landskap som samtidigt är en naken kvinnokropp. Sådant var man kanske inte van vid för drygt sextio år sedan. I alla fall blev det bråk bland pryda amerikaner både för hur boken såg ut, och vad som skildrades på vissa frispråkiga sidor. Jag skaffade den som sextonåring – en av mina kvinnliga kusiner på besök tyckte att bilden var väl uttrycksfull, minns jag…

Det är en bok som det tog Ross Lockridge sex år att bli klar med, efter ideliga ändringar och tillägg, och en tålmodig hustru som renskrev. Han var själv duktig stenograf, och snabb på skrivmaskin dessutom. Ett omfattande manuskript till en tidigare bok hade refuserats, och i brist på bättre papper skrev han de nya på de tomma baksidorna.  Han var född 1914 i Bloomington och därmed en hoosier – så kallas folk från delstaten Indiana, av någon svårförklarlig anledning. Han visade tidigt sin begåvning och hade genomgående toppbetyg,  läste vidare på Harvard där han så småningom själv föreläste, och var ett slag i Paris där han snabbt blev en av de främsta i en stor grupp utländska studenter på Sorbonne fast han bara hade två års studier i franska i bagaget.

Sina tidiga år tillbragte han i Fort Wayne. En bror drunknade när Ross var fem, det kom att ge livslånga ärr. Och så skrev han alltså denna myllrande roman som likt James Joyces Ulysses utspelar sig under en enda dag, dock med ideliga utvikningar, och där läsning i skilda ämnen har satt sina spår. Längden gjorde att recensenter jämförde med den oförtröttligt ordrike Thomas Wolfe. En bättre kollega att ta till är nog John Dos Passos, särskilt hans USA-trilogi, ett storstilat panorama. En del kritiker både 1948 och i samband med det senaste nytrycket 2007 använde glosan ”the great American novel” om Raintree County men det är nog att ta till, inte alla sidor är oumbärliga.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Uppståndelsen kring romanen var stor när den kom 1948. En annan bok som kom samtidigt och som också den var skriven av en man som bodde i Bloomington – han föreläste på University of Indiana – hade med lika stor rätt kunnat ha det omslag som prydde Regnträdets land: Alfred Kinseys Sexual Behavior in the Human Male, också den en omedelbar bästsäljare. En annan roman som lät tala om sig vid den tiden var skriven av en kusin till Ross Lockridge. Mary Jane Ward skrev sin självbiografiska The Snake Pit efter att ha klappat igenom och behandlats på ett mentalsjukhus i Indianapolis. Jag minns filmen som skrämmande, om härdhänta behandlingsmetoder av mentalpatienter.

Regnträdets land seglade snabbt upp på bästsäljarlistorna, kom med som Månadens bok, och vann ett stort pris från MGM som försäkrade sig om filmrättigheterna. Det blev också en film 1957, med Elisabeth Taylor, Eve Marie Saint och Montgomery Clift som Ross Lockridge aldrig fick uppleva. Kanske lika gott det, den har inte fått något positivt omdöme (jag har inte sett den).  De flesta recensionerna av romanen var översvallande, men med några avvikanderöster i kritikerkören, som  Orville Prescott i The new York Times: ”Unfortunately, Mr. Lockridge seems to have been intoxicated with words, moonstruck and bewitched by the magic of symbolism. ‘Raintree County’ is inexcusably prolix, turgid and swollen with unnecessary and pretentious rhetoric, exhausting instead of exciting.” Än värre var en snabbt hopkommen kommentar i The New Yorker av Hamilton Basso, romanförfattaren om dog häromåret. Han ansträngde sig inte ens att stava rätt till författarnamn eller boktitel.

Raintree County  kom ut 1948, på svenska  heter Regnträdets land och kom ut 1949Vad hände? Jo, Ross Lockridge Jr som var lyckligt gift med en som sagt tålmodig hustru och hade fyra minderåriga barn föll rakt ner i en djup depression, gick ut i sitt garage, satte en slang från avgasröret in till ventilationen i bilen, tätade rutorna, startade bilen och satte sig i baksätet. Där fann man honom död några timmar senare, 33 år gammal. Exakt samma sak hände sex år senare med Stig Dagerman som var två år yngre när han dog. Raden av författare som av olika skäl valt att själva avsluta sina liv är lång, från Victoria Benedictsson/Ernst  Ahlgren och Karin Boye över Hemingway och Virginia Woolf till David Foster Wallace. Särskilt beklämmande var John Kennedy Tooles död. Han fick aldrig se sin The Confederancy of Dunces (Dumskallarnas sammansvärjning) i tryck – den kom ut tack vare hans mors envishet och med sydstatsförfattaren Walker Percys hjälp.

John Leggetts spekulativa Ross and Tom: Two American Tragedies som kom 1974 är en dubbelbiografi om Ross Lockridge Jr och den mindre kände Thomas Heggen som också skrev en framgångsrik roman och därefter dog, förmodligen av egen hand. Bättre är Shade of the Raintree, som kom tjugoår senare, skriven av Larry Lockridge som var fem år gammal när hans pappa försvann. I en lång kommentar från1996, ”Biography and Enigma: The Case of Ross Lockridge, Jr.” (den finns på nätet) resonerar han kring tänkbara orsaker till faderns självmord: brodern som drunknade, depression i släkten, bråk kring manuskriptet, stress från filmbolaget, ortstidningen som just tagit upp den försmädliga artikeln i The New Yorker. Det är en på samma gång intressant och dyster läsning. Bland annat får man reda på att en andra roman som Ross Lockridge Jr hade påbörjat skulle inledas med broderns död.

Jag hade gärna besett utställningen på The Lilly Library som är del av The University of Indiana i Bloomington, men därav blir intet. Jag har varit där flera gånger – det är en imponerande inrättning, byggd med pengar från arvingen till en mycket framgångsrik läkemedelsfirma. Han var mera intresserad av att samla böcker än att trilla piller och lade ner en förmögenhet på detta forskningsbibliotek där man ser till att köpa in författares arkiv allteftersom, både levande och döda. Här finns mängder  av och om Orson Welles  liksom Richard Hughes kvarlåtenskap (anledningen till att jag varit där ett flertal gånger), och socialisten Upton Sinclairs berg av papper, bland annat hans korrespondens med sin svenske förläggare Axel Holmström som  jag skrivit om i Biblis 1999.

Regnträdets land är ett  väldigt fast ojämnt epos om tiden före och efter amerikanska inbördeskriget och 1800-talets industrialisering och urbanisering, sett ur ett småstadsperspektiv och med John Shawnessy som centralgestalt. Flödet bryts då och då av drömmar, freudianska fantasier och läsefrukter från Frazers Den gyllene grenen. På ett par avslutande sidor finns en lista på ”vissa historiska händelser som berättelsen om Regnträdets land hänsyftar på”, från 1816 då Indiana blev en delstat till juli 1892 då miljonären Carnegie lockoutar sina arbetare. Och så lämnar vi hjälten uppfylld av en vision av kontinenten Amerika: ”Han skulle skapa gyllene tider och gyllene drömmar…” Det är inte alldeles olikt Walt Whitman eller John Dos Passos, men inte heller Ayn Rand som också hon hade svårt att sätta slutlig punkt.

Ivo Holmqvist

 

Ur arkivet

view_module reorder
Sandrine Piau  Foto Eva Green

Sandrine gestikulerar och lever sig in i musiken

- Att sjunga på Drottningholmsteatern är bland det roligaste jag har gjort. Och dessutom var det underbart att vara i Stockholm. Jag verkligen älskade att vara där... Jag sitter med Sandrine ...

Av: Björn Gustavsson | Musikens porträtt | 30 oktober, 2017

Oh! Calcutta. Foto: Wikipedia

En kulmen närmar sig

Teaterhösten närmar sig som vanligt ett slags kulmen, i takt med att senhösten närmar sig. Säsongen har i år börjat bra – med sevärda uppsättningar på Drottningholmsteatern, Dramaten och Folkoperan; ...

Av: Björn Gustavsson | Björn Gustavsson | 15 oktober, 2015

ABBA de museala. En perverterad musik?

Thank you for the music. ABBA-musiken. Är det musik? Är det inte bara enkel sörja? Är det verkligen tonhöjd och tondjup? Är ABBA The music story, inte bara en vulgär ...

Av: Benny Holmberg | Kulturreportage | 27 juni, 2013

Som regn

Aldrig har väl regnet varit så renande, som det var, då det sakta föll ner från mitt ansikte, där jag i väntan på att få åka hem, insåg att ingenting ...

Av: Jenny Berggren Keljevic | Gästkrönikör | 22 oktober, 2014

Att se längre än näsan räcker

 Nei, tacka wil iag wår högtoplysta tid wi lefwa uti,wi weta intet mera af några omöjeligheter ..(Johan Krook 1741) När Emanuel Swedenborg kring år 1716 berättade att han skissat på ett ...

Av: Bertil Falk | Essäer om litteratur & böcker | 01 juni, 2012

Kvinnor som gnor – Intervju med Gittan Jönsson

Årets Henry Mayne-pristagare heter Gittan Jönsson. Priset instiftades 1991 av Birgit Rausing och hennes man Gad Rausing till minne av Birgit Rausings far konstnären Henry Mayne. Pristagaren utses vartannat år ...

Av: Katinka Kant | Konstens porträtt | 07 augusti, 2013

Absaloms vecka

En riksdagsledamot från Rasist-opportunistiska partiet har hoppat av och blivit politisk vild. Nu kan man i och för sig tycka att både han och hans partikamrater har alltid varit det. Annars ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 01 oktober, 2011

Bertel Gripenberg. Källa: Wikimedia Commons

Rytm och teman vävs skickligt samman

Gripenberg kan aldrig fråntas sin skicklighet som förfaren rimsmidare.

Av: Crister Enander | Essäer om litteratur & böcker | 17 januari, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.