Med novellen som sitt format … intervju med Éilís Ni Dhuibhne

Novellpriset. Om det fanns ett internationellt sådant skulle Éilís Ni Dhuibhne ligga bra till ... hon har redan vunnit flera priser för sina noveller och novellsamlingar på Irland, både på ...

Av: Belinda Graham | 02 januari, 2013
Litteraturens porträtt

 Marie Tonkin

Om förlåtelse som motståndshandling

En ny brinnande aktuell krönika av Marie Tonkin

Av: Marie Tonkin | 24 mars, 2017
Gästkrönikör

Serbiska Vinča var Europas första "stad"

Det som gör Vinča i Belgrads trakt till en sådan spännande och fascinerande plats är de faktum att boplatsen uppvisar många av de karaktäristika som vi idag anser synonymt med ...

Av: Jeremija Isakovič | 07 augusti, 2011
Kulturreportage

Benjamin 4

  Om Om

Av: Håkan Eklund | 03 september, 2011
Kulturen strippar

James Joyce och orden i mörkret



James Joyce och Sylvia BeachGIL: Jag hade faktiskt en lärare som åt middag där och såg James Joyce. Alltså för miljoner år sedan, och tydligen åt Joyce surkål och frankfurterkorv.
(PAUS)
INEZ: Är det slutet på historien? 
GIL: Det var ingen historia, mer som en detalj.
– ur Woody Allens Midnatt i Paris (2011)

 

Vår man: James Augustine Aloysius Joyce. Där står han, krogarnas stöttepelare, aristokratisk och reserverad, med hatt och spatserkäpp på en gata i Dublin eller Trieste eller Zürich eller Paris, den skraltige litteräre giganten, han som skiter på sig när åskan går eller om en jycke kommer för nära (rädd för kräken sedan han som femåring blev biten i hakan, stenar håller dem borta). De djupblå ögonen – höger öga en aning onormalt, höger glasögonlins tjockare än det vänstra – blir allt sämre på grund av glaukom, pupillgrumling, regnbågshinneavlossning etc. Ögonlapp emellanåt, jojo. 

Babababadalgharaghtakamminarronnkonnbronntonnerronntuonnthunntrovarrhounawnskantoohoohoordenenthurnuk! Oystrygods gaggin fishygods! Ere were sewers, this the way to the museyroom. Paff. To puff tha blaziness on. Poffpoff. Whose poddle? Wherein? Did ye drink me doornail? The Reading of Hofen-ben-Edar. Accept these few nutties! His rubberized inverness. I have met with you, bird. Tableknife. Dunhill. Fuitfuit. Terror of Errorland, true dotter of a dearmud. Muddle the Plan. The whole grumus of brookpebbles pangpung. Rain. When we sleeps. Now gode. Now hear: the spearway fore the spoorway. Do you follow me, Capn? Mute and daft. Bladyughfoulmoecklenburgwhurawhorascortastrumpapornanenny-kocksapastippatappatupperstrippuckputtanach, eh?

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

I begynnelsen: en vinhandlares hala foster den 2 februari 1882. Här är jag, här är jag! Säg åt Jim att han föddes klockan sex på morgonen. Hur gammal är du? Halv sju. Favoritsonen, häxmästaren, labyrintkonstruktören och libertinen fast i epistomadologier. Kinchit. Liten till växten, ser ut att kunna dö av skräck om någon hostar. Var ligger Moçambiquekanalen? Vilken är den längsta floden i Amerika? Det självutnämnda geniet står i sin lillelordkostym utanför Clongowes Wood Colleges stenslott och längtar efter jungfrumodern i elfenbenstornet. Ingen cricket för mig, tack. Det första ståndet (du får inte se när jag kissar), spökljus på vakt. Spruckna solfjädersfönster och dragkärror. Livets melodi: idel pitt men inga pengar. Studerar det trojanska kriget vid tolv års ålder, fängslas av grekisk mysticism. Glasögonen sönder efter en cykelolycka, kan ej göra det han ska på lektionen. Prygla först och fråga sen. Långa mörka korridorer. Bemästrar topografin, alla gamla bukter och ornament, spöken från förr. Måste till kontinenten, måste till vilddjuren som muttrar obegripliga ord i ett annat skimmer. Ihåliga röster, oxar less på plogen, mumlande vatten. Noli me tangere. Vår man, nu sjutton år gammal, besitter en glödande arrogans. Lilafärgade kravatter bland de svarta riggarna i hamnområdet. Aningslösa blomsterflickor, ruelse och siltsylt slickupp köttig kärlek. En egen person bland alla de sjunker ner på knä. Den konstige ynglingen har en konstig talang, det vet alla, men att det ska bli något storartat av honom i slutändan? Knappast. Han vill ha en vit rock, dissekeringsinstrument och Wagners operor. Inga knappar i finbyxorna, en blå filthatt. Måste lyda denna dystra vind. Han är ett dött löv i riktningslös sorg som driver blint omkring. Tar död på tiden i vinterträdgårdarna, säljer gamla böcker nere vid hamnen, läser Ibsen och gillar det. Moods. Shine and Dark. De bruna kistkläderna, te med stekt bröd och flott. Skåda Mr Himmyshimmy i Martellotornet och de mullbärsfärgade spyorna på Nattstadens bordeller. Vår man är en sällsam blandning av sinistert geni och oviss talang. Tips: palmolja. Häpnadsväckande tankar inne i den vita seglarmössan, ett köttsligt helvete i spetälskegrått. Ah, Paris? Vad är Paris? Lunkar runt i Quartier Latin iförd lång överrock. Tänderna är dåliga, värk värk. Ingen mat, mycket grubblerier. Grossmünstertornen täckta av snö. Damers bahytter. Var och hur? Pola. Katakomber och ohyra. Promenader längs Sandymountstranden, havsyngel, blåstång och ryggradsdjur. Nora Barnacle den 10 juni 1904, Merrion Square nr 1. Kalpurnia på Marsfältet, soldränkta kullar och kroppar som vildrosor, hennes liljekonvaljsbrosch. Skönhet är ett vitt ljus.


Abeam of moonlight’s hope, the swiney prize, most musically mid the dark deepdeep of his shayshaun. Her kindness pet and the shape of OOOOOOOO. Sparks flew and he fled again. The Pearfar Sea. Ur, uri, uria. Scotch spiders and Morandmor and nadianods. Thingcrooklyexineverypasturesixdixlikencehimaroundhersthemaggerbykinkinkankanwithdow-nmindlookingrated. I am a worker, a tombstone mason. Ah oh! Tung-Toyd, lazy and gentleman. Sucks life eleaxir from the pettipickles, hallucination, ectoplasm.

figura1O vaga Något bakom allt. Tolv historier, varsågod. Askhögar på uppblötta blomsterrabatter och tidningar för svin. Ett satans bökande och pillande. Tandpulver och jesuiter. Hör ni kammarmusiken i Zürich, JAS A JOYCE? Vår man kopierar trista brev på en avlägsen italiensk bank, vill veta allt, vill ha spårvagnsbiljetter, reklambroschyrer, affischer, dagstidningar, stadskartor – allt utom politik. Far till Trieste med familjen på Via Santa Cataria 1 och sedan någon annanstans, alltid på väg. Juldagsmorgonkänslan i juni och lulla hem när det dagas, ingen nyckel till dörren. Drick upp lönen, sakna ljudet av mistlurarna i Dublinbukten, sommarvärmen gör alla till smör. Aha, exkrementer på hennes nattlinne! Från Fiume till Ancona. Vår man läser en bok om urinsyra, blir nerslagen av falska poliser i Rom, poffpoff. Hans snuskiga röda knöliga påle ska in in in. Vad nu, tweedkostymer från Donagal? Ingen god idé. Den övervuxne skolpojken lär ut språk. Han har en dragning till smutsen. Hon fick frostknölar av kölden. En skuggig figur anas i bakhuvudet, någon i dunkel blom. Han är ett med mystikernas barbariska lustar, smygtittaren i nunneskolan, han är den store pamflettskrivaren som vandrar runt bland förlagen. Å enögde tryckare! Tenorröst, sjunger och dansar gärna. Skit och lökar och botgörarskinkor mot skyn, söndermalning till pappersmassa. Mavis Toffelips är judisk i inälvorna (hon i de parfymdoftande pälsverken). Vår man talar engelska, grekiska, franska, spanska, italienska, tyska, holländska, danska, svenska, norska, finska, jiddisch och hebreiska. Står och hänger i ett hörn mellan två hyllor. Slappa, benlösa händer. Smala fingrar pryds av ringar med stenar i tunga infattningar. En sjaskig, kutryggig karl med grace och exakthet. Rädd för infektioner, för höjder, för havet. Två nunnor på gatan betyder otur. Begärets röst, kyrkans röst. Himmel eller helvete. Lyssnar på Yeats, drar till Paris. Sorbonne, poesi, bordeller, absint! Mor död. Kom hem. Kräfta. 

Härda kroppen, din bokmal, det finns mer i livet än simoni i katekesen och gnomon i geometrin, även om det är nog så fint med bildning. Less på den gamla tråkmånsens brännerihistorier och det ständiga snusregnet. Minns det guldbruna skimret från en tät molnbank, minns likrummet och sherrykaraffen. Vår man är mol allena i biktmörkret, småskrattande för sig själv. Ingen regelrätt batalj på gräsplanen här inte. Han är inte den som förhärskar i husets hall, snarare någon sorts indian med en gammal tehuv på huvudet. Längtar efter våldsamma sensationer, drömmer om en pottstop med blekgrå mustascher, vill få pisk och krypa i drypvåta trädgårdar. En doft av dammig kretong. En melankolisk italiensk aria. Ljuskupor över otåliga spårvagnsförare. Man får kväljningar av ångesten. Noras blå cheviotkjol omsluts vid midjan av ett svart läderbälte. En mycket blek plumpudding serveras av en slamsig servitris. Ah, känner ni doften av ringlande toddyångor? Fråga hustrun var korkskruven finns. Åhå. Sågspån skyfflas över spottloskorna. Grisögon, ett skålpund fläskkotletter och invecklade finansproblem. Se upp för kålen, det är min åsikt. Notera destillatörernas diskreta elegans, de mörkgröna marmorpelarna och de dystra målningarna. Likaså det oupphörliga blixtrandet från brillornas högförgyllda bågar och blanka glas som skärmar för vår mans känsliga och nervösa ögon. Förspel vid pianot. Plommontårta, man har snålt med mandelglasyren. Skrammel och kallprat. En gestalt från de döda.

The wildwildy little idiot, earthborn. Papapapa left us, funniral. Fingallian in a hiberniad of hoolies, Tomb to the early morn, foottreats given to malafides, putzpolish crotty bottles, nightcoover all fireglims. Who let the kilkenny stale? You pig, you perfect little pigaleen! Peppt! Trot back to the end of the moon with gleechoreal music or jaculation from the garden of the soul. Holy bug. Buybuy! I’m fly. Hear, pippy, under the limes. Are you enjoying this same little me? Taking kiss, kake or kick with a suck. Tinkers and spanglers say I’m wrong. Gentes and laitymen, fullstoppers and semicolonials, hybreds and lubberds, ask my index, nase serene. Uvoloid! Uskybeak! A nattleshaker will go round your circulation, they are fablebodied, let us like to imagine. 

figura2Håret: cendréfärgat, vågigt och bakåtkammat. Orden: uttalade med sällsynt pregnans. Klädsel: mörkblå cheviotkostym, svart filthatt, vita tygskor, ganska smutsiga. Athenas grå uggleögon. Telemachus, Nestor, Proteus, Calypso, lotusätarna, Hades, Aeolus. Ordningsprefekterna genom skymningsdagern. Refektoriet i hallen på slottet. Kallt och slemmigt vatten. Strykkammaren. Vålnader av marskalkar på andra sidan havet. Telegrafstolpar och murgröna, det torvfärgade mossvattnet. Titta på katafalken! Rockskörtar och mustaschspetsar, ser man på, likaså vårtor på en skallig hjässa. Jävla avgrundsande. Åh, att få sväva bland blommor, mörkvioletta tempel och andedräkter. Akta, en krumbuktmakare, där, till höger i halvmörkret. En dimstad med solstekta bersåer. Ljuda i resonanslådan i den yttre världens förmörkade sinne. Iklä dig en grann pappershätta, ägna dig åt omogna skriverier i den smaragdgröna skrivboken. Denna rytmiska färd bland spöklika dandyansikten, sjöliknande fläckar av rosigt ljus och månens ofruktbara skal. Minns promenaderna längs kolonnaden tillsammans med de som utfärdar kvitton bland klubbig smuts. Tvi vale. Ständigt full på altarvin. Sjunk ner i den rymliga länstolen, ignorera han som kommer clownaktigt rumlande vid den pråliga teateraffischen. Vad nu? En plötslig kallelse till hans syndälskande själ i en ring av porterskum. Eliminera samtliga stjärnor i den omätliga rymden, Shelleys fragment om månen och de nya ekvationernas allt bredare svansar. Nardus. Myrra. Virak. Om den grabben ramlade ner mitt i Sahara, skulle han min själ sätta sig och rita en karta över öknen! Lestrygonians, Scylla och Charybdis, de vandrande klipporna, sirener och cykloper, Nausicaa, solens oxe, Circe, Nostos. Bokstäverna i namnet Dublin, skådande ut ur förblindande ögon. Spika ihop träkistan om liket. Plocka fikonträdets omogna frukter och njut av världsalltets ljuskälla. Sitt inte och äckla dig i busksnårens skugga! Hans djuriska lusta trampar på hennes oskuld. Nora på Damaskusslätten. Åh, jag önskar att det ville klarna. Sitter i upplöst kroppshållning, skrynklar ihop ansiktet som en apa. Vet aldrig vad klockan är. Skriver i sängen dagarna i ända. Han frammumlar sin skam, sitt bibliotek och sina forskningsinstrument. Samvetsmaskens alla atomer i luften. Kossa-mu möter en rar liten gosse med läshuvud, lojt idisslande, smask smask. Spela en munter sjömansdans på pianot! Han är förbittrad av minnen, förnuftets känslomörker. Lyssna inte på mannen i tabernaklet. En sådan bestialisk del av kroppen … Lukter av fisk och sprit. Ah, flickorna på trottoarkanten med sina korgar. Fis i mitt ansikte, mina små knullfåglar! Slutet svart och kallt, öde rymd. Det flottiga lädret i seldon, en kvinnostrumpas textur, en försagd liten pjasker med dubbelliv. Hemlighetsfulla sakramentshandlingar med syndiga begär, tankar och gärningar. Kaprifolium på en mur. Kvinnornas mångfaldiga funktioner. Håll snattran, din förbannade skitpratare! Pojken tycks ha förändrat sig en hel del. Klarhet sänker sig ner över jorden, kväver droskkuskarnas landsortspladder på denna stinkande dynghög till värld. Eumaeus, Penelope. En plötslig bölja upplöser barnets sandfästning.

I am speaking of us in the second person, milky indeedmymy. I recommend the Silkebjorg tyrondynamon machine. We now romp through a period of pure lyricism, bluebutterbust. Blesphorous idiot who kennot tail a bomb from a painapple, eighteen to his mock lip, a trio of barbels from his megageg chin. His liver too is a great value. Trektalk, let a hint and begin, to your good self, your sulphur. His face enveloped into a dead warrior’s telemac, his cheeks and trousers changing colour every time a gat croaked, yampyam pampyam. Should the shit show his shiny shnout? The lump in his throat, the drink in his pottle, the itch in his palm. To the land of Nod! My wud! Fluefoul smut, magnifying wineglasses, solid objects thrown at goblins. Petty constables of Kruis-Kroon-Kraal, adding to the already unhappiness of this our popeyed world. Premature gravedigger, mooner by lamplight.

figura3I Dublin är året alltid 1904. Harun ar-Rashid, jag ser hennes underkjolar, natürlich. Lyktgubbens gravdunster och horor på turkiska och kinesiska begravningsplatser – likgödsel, naglar, benhus, dödsfjärilar. Kraahraark, spårvagnarna framför Nelsonpelaren, pubannonserna, herreminje! Pyrrhus vilseleddes av ett orakel, dottern syr i finrummet. Han känner gräddfruktsdoften, begrundar sin rakspegel och det spruckna spegelglaset. Bara glappkäftar i akasiska arkiv. Passionistfaderns flaska, kyss mig i röven på Rathmires blå kupol. Ducka för de snabbstörtande meteoriterna och de lätt ostyriga fruntimren. Rassel från bryggerikärrorna på stenbeläggningen, flygblad och spöktrick. Glöm inte romtoddyn, diddeldiddel dumdum. Rabarberpaj och trinityspolingar i fyrkantiga mössor. Servitriser och tobakistflickor – planschetterna i snörlivet. Svamphus bland slaggbetong. Den tvehövdade bläckfisken, skägg och cykel. En ny uppsättning atomer, tänker han och slabbar i sig grytspadet. Ptro! Senap. Pubklockan fem minuter före, alldeles böcklingsvettig. Se där, fru X, en kroppsinkapslad honsjäl, en gatunymf. Pärlor över pudrad barm, fint som snus det. Kurvor som världen beundrar medan småsten föll. Balang! Fördömda gastrit! Bikarbonat ska vara bra, har jag hört. Visa nu lite brännvinskurage. Vad är det här för kuskblask? Skynda ut, min lilla skrift. Å, mina liktornar! Oföhndhnd hndnhndn. Fff! Oo. Guld vid öltappen, för att inte nämna andra membran. Njurpaj – typiskt honom. Någon samlar snäckor och sjögräs på Korpuskelöarna, han vittrar syndens sötma med rysch och pysch. Fff! Oo. Rrpr. Han är en riktig jävla ärkeskurk, en sotarjävel fortfarande klädd i turkiska kortbyxor. Kucku kucku kucku. Vill till gudinnornas museer. Kära nån, han är alldeles vimmelkantig. Lider av bröstknöl och otaliga fingrar. Gå till kureraren i plogskäret, avnjut opiater och Kristi tårar. Örp! Alla dessa hemska lömska plagiatörer, stående i skuggorna svarta av cederlundar med Evening Telegraph i labbarna. Utrustad med hatt och askkäpp är han i besittning av samtliga sinnesförmögenheter, lider dock av dåliga dryckesvanor. Halvvärldens flinka damer. Inget annat än ett sexpenceställe, menade affischklistraren med allmänt sjaskig framtoning. Läppja på den svaga skalkakaon från Trinidad, förtär en måltid av äggskal och svartbrända fiskhuvuden, invänta en säker drunkningsdöd i Skerries eller Malahide. Han har varit i Svarta havet och i Dardanellerna, långt borta från den stärkande ozonen. Han är tatuerad med blått kinesiskt bläck, jo minsann. Ingen gammalnuckig prydsamhet i ämnet. Systrarnas kollager må vara tilländalupna. Åh, alla hans falska förespeglingar, alla hans lustiga upptåg när han är plakat! Varken dykare eller gatusopare etc. Sjunger så fort underkäken tillåter det, med smutskastning som följd. Alla sorters utopiska planer blixtrar genom hans flitiga hjärna (gyllental 5, epakt 13, solcykel 9), skrik ut det från hustaken! Han blickar ut genom havsgröna hyttventiler, drömmer om kameler, öknens skepp. Stigen lyser upp av glimlampor från intillväxande paraheliotropiska träd. Ofruktbarhet i de cirkumpolära ishättorna, stillastående gölar. Molldopeloob, viskar han och tuggar på arinetiska gelatinpastiller. Svaret finns ovanför zenit bortom stjärnhopen i Berenikes hår. Det råder ett lysande mörker i ljuset som ljuset inte fått bukt med. Vår man anar en hondjävuls vithet under illaluktande klutar och ett skepp skridande i tysthet. Han sväljer urinrester från alla döda. Ylanden hörs från matbutikernas mörka grottor medan han går bakom hennes gungande skinkor. Du är en hora eller ett helgon, det finns inget mellanting. Skynda på då, för helskotta. Sodanariga händer. Alla ropar: bryt nacken så bryter vi ihop. Mycket stor stil kan läsas med hjälp av två förstoringsglas.

Slowrolling amplyheaving metamorphoseous that oozy rocks, the very time for teasetime. He cut a pretty figure in the focus of our frontispecs, a true visionbuilder, daybroken, nightfallen. Comport yourself, you inconsistency! The Good Doctor mulled it, that I may rock anchor through the ages. Pariah, cannibal Cain! Ulerin’s dogstar! Though that royal one has not yet drunk a gouttelette from the flowerpot of the pole, glodynamonologos, an unseen blusher in an obscene coalhole. And the dumb speak and don’t butt me when you bend. Chirripa-Chirruta, while poing her pee, o gig goggle of gigguels, describe her, why can’t you? Regn onder river. Thick is the life for mere, throw the cobwebs from your eyes. Was I what, hobbledyhips? A space. Who are you? Ah ho! This poor Glugg! No. No. He was lost. Nemo in Patria. Holihowlsballs and bloody acres! Forsunkener, dope in stockknob. Drink, thou coconut! Witchman, watch of your night? Shy of peeps, you know. Ugh. Ugh. Feeling dank, latewiser. Mandingo! A babbel men dub gulch of tears. That little cloud, a nibulissa, still hangs isky. A phantom city. 

figura4Ljus och tystnader under sju års arbete, vår man startar storverket vid trettiofem års ålder, inte utan betydelse. 16 juni 1904 – alla vet vad det är för dag. Han botaniserar bland nationalbibliotekets gamla annonser i tidningsarkivet, för in katetern i hjorthornshattstället, slår sönder lampskärmen och glor på henne i timmar. Månglarnas marknad, disharmoniska ackord. Ett plastiskt palimpsest på yrselframkallande filmdukar. Sexton års tänkande, sju års skrivande. Den erotiska eldens dimmiga nebulosa är inget för förståsigpåare. Blomman är vit och roten svart. Vänner är till för att hånas och bedras. Kommer någon i lokalen ihåg den isande vintern 1893? Han lyssnar på galenpannornas teorier och sirenerna i sina korallgrottor. En svart panter i mörkret måste beskjutas. Vår man är en drömmare och muddrare som rumlar och tar rituella krumsprång bland druidiska tystnader. Han ser Venus i en potta, drabbas av ftisis. Dagar ägnas åt onani och musselgryta. Blew Blue Bloom, kallas ”Babbo” av barnen, borax med körsbärslagervatten och stämningsansökningar. Marmeladam trosam, seså, sug nektar från min mansblomma. Knapphändig klädsel i fin sand. Han ser en råtta på vägen (himmel, han svimmar!), får tio kilo kotletter och anar hjärnförfall. Fortfarande inga pengar. Leriga bröllop och vakor bortglömda av spädbarnen. Säg farväl till det förflutna. Uppslukad, går med kvicka steg, borta i meditation, sammanbitet ansiktsuttryck. Framåt, fjärilslarver! Bahnhofstrasse, Limmat, Sihl, Sechseläuten, Bögg. Erzeherzogin. Gartenstrasse, Kreuzstrasse, Seefeldstrasse. Vin, kvinnor, sång! Pfauen Restarurant-Café, teater, opera! En skalp och en alp. Gravkammarfriden måste avvärjas till varje pris – en flaska vin per kväll (vit Chianti) och It’s a Long Way to Tipperary. Räddning i form av Harriet Weaver, 200 dollar om året. Inflammation i regnbågshinnan, uppkastningar och allmänt klen vigör, tooterribleday, snäckskal ebb musik. Dr. Borsch tröstar vår man, som rullar över golvet i svåra ögonplågor. Kompresser doppade i isvatten, ändlös smärta, grön starr. Middagar med T.S. Eliot och Wyndham Lewis och en armérock i gåva av en gammal militärofficer. Den gamla ordningen i världen är förbi, sommaren 1920 svalnar till höst, flytt från Rue de l’Assomption till Rue Cardinal Lemoine, Rue de l’Université en tid senare. Mrs. Wallace i trädgården med den unge målaren, ja ja ja. Halvblind högläsning inför vänner, gamla sånger från hemlandet, ”The Brown and the Yellow Ale”. Dansar som en jättelik fladdermus på en uråldrig bro under klar stjärnhimmel. Räddning nummer två: Sylvia Beach, dam och bibliofil. Bokens pärmar ska vara i den grekiska flaggans koboltblå färg. En tredjedel av boken är skriven i korrekturet, gör sättarna galna. Omöjlig karl, omöjlig handstil. Mastodontprojektet i bokform den 2 februari 1922. Handgjort papper från Holland. Den är fet och tung, kräver ett starkt huvud. Ett land utan vägar. Äckel och raseri. Beundran och förfäran. Obegriplig! Obscen! Skulle kunna göra en hottentott illamående. Efter tryckning nummer elva: tack och hej för Mrs. Beach. Brev och pladder. Gravyrer av Matisse, mycket tjusiga. Inga intervjuer eller offentliga uttalanden. Café de la Paix, Chez Francis på Place de l’Alma, Tres Trianons och män från Kokomo. Vår man röker jaunes-cigaretter eller Voltigeurs-cigariller. Super aldrig så länge dagsljuset råder. Efter klockan åtta: Riesling eller Neufchâtel. Ytterligare ögonproblem. På grund av de dåliga tänderna? Bör de dras ut? Stannar hos Pound, han med örhänget. Upp i sadeln, mot Knockmaroon! Bah, den förnuftige uppnår inte ett jota. Heb. Vat. Terg. Ex. Lut. Hosp. Litt. Angl. Pon. Max.

Once upon a drunk and a fairly good drunk it was, in the orchard of the bones. Goodbye, swisstart, goodbye. Hicky hecky hock, hear the voices of old doxologers in the scorchhouse. Haggis good, haggis strong. That’s the stupidest little cough. The poor old dutch is sleeptalking (terrific headache). Do mailstanes mumble? Hat yourself! Be irish. Be inish. Be offalia. Be hamlet. Be mackinamucks of yourselves. Be the lake and the convict of the forrest. Fear the thunderweather, flesh-without-word. Pickle their spratties, the little smolty gallockers. Moornigrise on mushroofs. Ere we part, my lauralad, gone the septour, dark deadly dismal doleful desolate dreadful desperate. Lest he forwaken. Hide ourselves – vop! Jawboose, puddigood. Credit tomorrow. Hatenot havenots. Never again! Aloof is anoof. Dawn. Us then. From sleep we are passing. And cast ashore. A gull. Gulls. Far calling. What has gone? How it ends? 

figura5Julen 1931 i den hjärtlösa världen: vår man drar in doften av faderns broderade jaktrock, nu kall. Dottern är galen uppe på kammaren. Inga metallpengar, inga underbyxor. Håglös vid fönstret. Modern får en soffa över sig, tjoff. Det röda i elden är faderns ansikte. Lukten av färsk och torkad hästspillningen i näsborrarna, ett sår i hjärnan, modersmjölken är bitter. Inga fler odysséer i sinnets kloaker. Det mest intressanta här i världen är madrasser. Episcleritis, blepharitis, ångbad och iglar. Nio ögonoperationer, kan knappt se handen framför sig. Whack. Hurroo. D‘ye think I’m dead? Medelhavets solnedgång. Alla franska adresser. Han är en tedrickande familjeman som avnjuter sitt piano och sin grammofon. Arbete under konstruktion, ännu mer obegripligt än det förra. Humptydump Dublin hath a horriple vorse. Det gamla blindstyret borta i hörnet, är ledsen och luktar illa. Han sjunger Ye Banks and Braes så lågt att det knappt går att höra. Den här gången finns det inget hopp om hans liv. Den lille pojken är utklädd till indianhövding. Knäpp den svarta rocken. Flygrädernas nattlarm, tyskar bakom varje hörn. Blå cigarettrök upp mot takkronan. Vår man kurar i en bråddjup stol, dricker endast vitt vin, äter ingenting. Magkramper och morfinsprutor. Musik och dans, midnatten kommer. Godnatt, kära gäster. Hans sista siesta på jorden i denna låda den 13 januari 1941. 58 år på klotet. Inget mer, aldrig mer. Borta. Tyst.

Löven ändrar färg utanför rödsprakande och det finns inget jag kan göra åt saken det kliar alltid i hålet när jag tänker på honom omöjlig att leva med tillsammans är vi du och jag det är så härligt ljust i sovrummet just nu jag faller snart ja det var andemeningen vad vet jag om ordet ekivok älskling kulighet och min älskade åsna vill titta på hästar jag älskar mitt hår det är sötare än socker tiden och orken finns inte jag kan inget om Die Nibelungen herregud vilka människor det finns här i världen men det kan ju vara trevligt att prata med konstaplarna ibland säg inget till mor om den här lilla affären ett rejält hål i strumpan jag vill ha den saligas vinterkappa annars är allt underbart det är så roligt att jag bara vill skrika rakt ut whiohooooo jippiee jipiieee tjohejjeee en cocktailservitris med drömmar du kunde väl ha hoppat på någon annan jag har inte tid att vara däckad lite trött och sliten svartvinbärssylt och blandade plommon och äpplen från London minns du somrarna imorgon är det söndag och jag ska gå en sväng ge honom det som kallas prygling tills han blir gul och blå jag kommer aldrig någonstans han pratade om Spinoza och Stephen Fry besatt av tobak och kalaspuffar ja man ska vara glad att man lever jag känner mig som ett monster i en saga för barn det har hänt något konstigt med kärran den hoppade och hade sig det sa bara pang och alla bultarna på vänster bakhjul flög av usch det sitter i ännu idag målar jag skåp strawberry ice cream en underbart charmig hylla den är gammal och väger som fan man tar den inte under armen och går har någon sett den vilda idioten i farstun Trieste är trist bara blått hav och apelsiner och benvita byggnader hans böcker var nog roligare för honom att skriva än de är för oss arma satar att läsa han arbetar i skikt jag biter mig i tungan för att inte göra det kirurgen uscha uscha uscha mördar henne i sängen hamnar antingen på dårhus eller i fängelse underbart väder ute nu det gillar jag goooood påskmat gorgonzola och senap den härskna gamla stinkande disktrasan bakom spisen nu ska jag gå och ta tvätten var uppe med tuppen idag och jag har hunnit med en hel del solfjädern lagad inte undra på att biet stack honom blä jag surar varför vet jag inte men jobbigt är det i alla fall spruta på resten av möblerna en bror tappas bort lika lätt som ett paraply massa tankar som far runt han är så kritisk med glasögonen på näsan jag har stoppat i mig två piller och hoppas att det släpper bara roliga saker hopscotch butterscotch crotchcrotch sena nätter på operan jag grejade med middagen som jag åt när de andra kom tillbaka skojig kväll bakade en kaka idag den blev inte alls som den skulle nu ska jag lägga mig i vedlån och kurera min kropp full i rännstenen får tvätta hela tiden fluffy towels man är ju så in i helskotta bakslug en riktig lönnmördare jag vet inte vad jag går på för att orka förbjudna territorier jag är så lycklig aj aj fy fasiken så ont det gör hipp hipp hurra i allrummet på lördag fyller jag år wihooooo känns som hundra år sen alla de gamla gudarna vill tillbaka till havet och allt är lika viktigt och jag äter frankfurterkorv med surkål på Sorbonne där sitter den där illbattingen James Joyce ja det gör han ja

 

Jonas Wessel
Bilder: Hebriana Alainentalo 

KÄLLOR

 

Beach, Sylvia, Shakespeare and Company – Min boklåda i Paris (sv. övers. Harriet Alfons, Bokförlaget Eva Bonnier AB, 1991)

Gorman, Herbert, James Joyce – a definitive biography (The Bodley Head, 1941)

Joyce, James, Dublinbor (sv. övers. Thomas Warburton, En bok för alla från Litteraturfrämjandet, 1990 [1914])

Joyce, James, Ett porträtt av författaren som ung (sv. övers. Ebba Atterbom, Almqvist & Wiksell/Gebers Förlag, 1966 [1916])

Joyce, James, Finnegans Wake (Penguin Classics, 2000 [1939])

Joyce, James, Ulysses (sv. övers. Erik Andersson, Albert Bonniers Förlag, 2012 [1922])

Norris, David, Joyce – en introduktion (sv. övers. Ulf Claesson, Bakhåll Förlag, 1994)

O’Brien, Edna, James Joyce (sv. övers. Eva M Ålander, Albert Bonniers Förlag, 2002)

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Percy Bysshe Shelley - en glömd poet

I Anthony Burgess roman A Clockwork Orange har den mest korkade av ultravåldsligisten Alexs kumpaner, Dim, en mask som föreställer "a poet veck called Peebee Shelley".

Av: Björn Kohlström | Essäer om litteratur & böcker | 05 juli, 2008

Visionära rum

Vi behöver alla våra visionära rum. En förening hyr en lokal och verksamheten frodas. Ett företag bygger, växer och producerar. En församling lånar ett rum och samlar de troende. Ibland ...

Av: Per-Inge Planefors | Gästkrönikör | 06 augusti, 2012

Cyborger och diskurser

Vilken roll kommer cyborgens identitet spela i framtida kontexter när det inte längre finns något diskursivt kön som upprätthåller sociala och mellanmänskliga relationer? Eller snarare, vilka problem uppstår i människans ...

Av: Lejla Fazlic | Agora - filosofiska essäer | 01 juni, 2013

Sandra Bengtsson Stiskalo, Dikter

Sandra Bengtsson Stiskalo. Skriver sedan länge dikt men numera även prosa, processen är maklig men kontinuerlig och hon välkomnar dess krav om större utrymme. På hemsidan www.stiskalo.com skriver hon om ...

Av: Sandra Bengtsson Stiskalo | Utopiska geografier | 26 december, 2011

Staffan Hellstrand och Roger Karlsson, foto Linda Berg

Dundersuccé på musikaliskt jubileum

Roger Karlsson är en sympatisk artist, som skriver fina texter med bra melodier. Roger Karlsson är en punkare med massor med energi

Av: Thomas Wihlman | Musikens porträtt | 03 oktober, 2016

Drömmen är tingets isolering

Spiegel: noch nie hat man wissend beschrieben, was ihr in euerem Wesen seid. (Rilke)

Av: Gilda Melodia | Gilda Melodia | 10 maj, 2017

Nina Ahlzén. Gårdsten

Nina Ahlzén bor i Göteborg. Skriver regelbundet för Dagensbok.com och medverkat i diverse antologier. Har tidigare utkommit med två diktsamlingar "Man kan inte mota en gryning", Pupill Förlag och "Och ...

Av: Nina Ahlzén | Utopiska geografier | 24 mars, 2014

lunanuova. Foto: Gilda Melodia

Bortom det tänkta i en tankes poetik

”… men förhållandet kvarstod: han blev aldrig sig själv, aldrig frigjord, aldrig en avslutad individ. Han förblev en mistel, som icke kunde växa utan att bäras upp av ett träd; ...

Av: Göran af Gröning | Utopiska geografier | 05 november, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.