Dessa underbara böcker!

Det var Jan Fridegård och hans trilogi om den arbetsskygge, romantiskt lagde Lars Hård som bjöd in mig i vuxenlitteraturen. Jag hade hunnit fylla tio och bodde ...

Av: Stefan Whilde | 07 april, 2011
Stefan Whilde

”Mer motsättningar! Mer oförsonlighet! ”

Johan Jönson är en torped i litteraturen, en verbal missil från underklassen, en ordvass författare som äger sin styrka i känslouttrycket och våldsamheten i angreppens väldiga omfattningen och hängivelse. Till ...

Av: Benny Holmberg | 13 april, 2014
Essäer om litteratur & böcker

Hon drar pennan över världens kropp

Redan i sin boks huvudtitel har hon gjort oss till fåglar för att vi skall bli poetiska. llustration: Kristina T helin Att läsa dig - Helene Cixous Så många ord ...

Av: Eleonora Bru | 12 augusti, 2010
Essäer om litteratur & böcker

H.P. Lovecraft och esoterismen

Den amerikanska skräckförfattaren H.P.Lovecraft har aldrig varit mer populär än idag. Raden av nytryck och noveller som har inspirerats av hans fantasy- och skräckberättelser är många. De noveller som ibland ...

Av: Alexander Sanchez | 28 juni, 2011
Essäer om litteratur & böcker

C.J.L. Almqvist i exilen



Carl Jonas Love Almqvist porträtterad 1843 i kalendern Nordstjernan Foto WikipediaCarl Jonas Love Almqvists öde är ett av den svenska litteraturens märkligaste, på sätt och vis ännu mer dramatiskt än August Strindbergs. Efter det beryktade mordförsöket på procentaren von Schewen rymde Almqvist från Sverige 1851 och flydde till Amerika. Han skulle aldrig återse hemlandet och familjen mer.
Om Almqvists liv i USA var länge ganska lite känt. Litteraturhistorikern Ruben G:son Berg var den förste som kastade ljus över det. Johan Svedjedal har i sin stora tredelade biografi lyft på snart sagt varje sten för att fylla i luckorna, svårt inte minst för att mycket av korrespondensen mellan Almqvist och hans familj i Sverige gått förlorad.

Till att börja med försöker Svedjedal verkligen gå till botten med själva brottet. Där råder nu ganska stor enighet bland forskarna om att Almqvist verkligen var skyldig. Från att ha varit Sveriges mest kände (och baktalade) författare, sjönk han efter mordförsöket som en sten och blev en pinsam persona non grata under resten av sin livstid. När han avled i Bremen 1866 var bara hans pensionatsvärdinna och en läkare närvarande. Han stjälptes i en av kyrkogårdens massgravar, grav nummer sju.

Femton år tidigare hade han försökt förgifta procentaren von Schewen med arsenik. De utförliga polisprotokollen redogör nästan minut för minut för händelseförloppet. Hur Almqvist klumpigt och öppet går runt på olika apotek för att försöka få tag i rätt mängd gift. Hur han försöker kasta skulden på von Schewens barn (som inte umgicks med den vresige fadern), och, när inte det lyckades, på en ung flicka som bodde inneboende hos den gamle militären.

Var det ett barmhärtighetsmord på en illa tåld procentare (som alltså lånade ut pengar privat mot en hutlös ränta), ungefär som i Dostojevskijs Brott och straff? Svedjedal redogör noggrant för hur listigt Almqvist gick till väga, och hur nära han var att lyckas utföra det perfekta brottet.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Men innan han hann ”spetsa” von Schewens brännvin och havresoppa med arsenik så blev både denne och hans piga misstänksamma. Almqvist hade dessutom stulit sina egna skuldsedlar och reverser från von Schewens kassaskåp, och man fann i hans hem komprometterande anteckningar om hur brottet skulle begås. När Almqvist förstod att han skulle bli avslöjad rymde han, utan ett ord till sin familj, sedan han skrivit över pengar till sin hustru Maria för hennes pensionatsverksamhet.
Han tog sig till Bremen och därifrån med en båt till New York. Under de kommande åren skulle han oftast befinna sig på resande fot. Han upptäckte snart att det var det billigaste sättet att bo, det kostade mindre att tillbringa natten i en diligens eller på ett tåg, än att hyra ett rum i en stad.

Törnrosens författare sjönk snart ner i ett armod som vi har svårt att föreställa oss. Han försökte ibland försörja sig som lärare, men trots att han skrev och talade bra engelska så var det svårt att förtjäna sitt levebröd som journalist i USA. Svedjedal påpekar också hur Almqvist långsamt förlorar sin berömda iakttagelseförmåga, som han använt sig av i sina folkliga romaner, i böcker som Kapellet, eller Tre fruar i Småland.

Han noterar i sina brev hem knappt svarta slavar eller indianer, utan umgås mest med tyskar och engelsmän, som han både beundrar och hatar, beroende på sinnesstämningen. Under en period bor han i en tysk koloni, New Braunfels i Texas, och tillbringar tid hos antikvariatsbokhandlaren i staden med att diskutera religion. Han får knappast några nyheter alls från Sverige, han som från sin position på Aftonbladet tidigare stått i de politiska och litterära händelsernas centrum under så många år i Sverige.

Detalj från Sabinskornas bortrövande, tecknad av Almqvist Foto WikipediaDe senare åren i USA blir något bättre. Almqvist slår sig ner i Philadelphia, en av USA:s största städer. Han kan ge privatlektioner, skriva och studera, och gifter sig med en äldre kvinna han bott inneboende hos, men äktenskapet blir inte lyckligt. Redan i Sverige var han som mest förälskad i Maria när han befann sig på resa, hans kritiska syn på äktenskapet som det framgår i skandalboken Det går an kan mycket väl, som Svedjedal påpekar, ha en grund i hans eget äktenskap, som aldrig blev riktigt lyckligt.

I Philadelphia är han flitig besökare på stadens stora bibliotek, och han kom under många år att (kanske av hemlängtan) ägna sig åt det svenska språkets egenheter, ett tidigt intresse hos Almqvist som före detta lärare och skolreformator. Han var i Sverige också välkänd som läroboksförfattare och var en av dem som införde nya stavnings- och skrivregler i början av 1800-talet, något som dessförinnan varit högst ad hoc. (Man skrev ungefär som man talade, och använde sig fritt av franska låneord och hemsnickrad grammatik.)

Almqvist skriver under sin tid i USA framför allt på det enorma verket Om svenska rim, fortfarande outgiven i sin helhet. En del av verket, som kallats Sesemana, och egentligen är en rad av parodisk vers, utgavs i sin helhet 1983, det är bitvis en sorts nonsensvers, som bl.a. skulle ha påverkat Ekelöf när han skrev sina Strountes. Det är långt från de omåttligt populära och romantiska Songes, som sjöngs i salongerna över hela Sverige på 1800-talet och hyllades för sin enkla folklighet. Almqvist satt gärna och improviserade vid ett ”pianoforte” även under tiden i USA. Hans osvikliga förmåga att glida in i alla miljöer och snabbt finna vänner hade inte svikit honom i exilen.

På 1860-talet utbröt det amerikanska inbördeskriget, och krigsfronten närmar sig även Philadelphia. I juli står det stora slaget vid Gettysburg där över 30.000 soldater stupar. Almqvist rapporterar hem till sin familj om gräsligheterna och likstanken över slagfältet. På fotografiet av honom som han lät ta i en studio med en kavallerihatt på huvudet, påstår han att den kommer från en god vän som stupade vid Gettysburg. Lincoln håller här sitt berömda tal, där han önskar sig en demokratisk regering, ”of the people, for the people, and by the people”.

Detalj från Sabinskornas bortrövande, tecknad av Almqvist Foto WikipediaDet finns brev som pekar på att Almqvist skrev artiklar för ett lexikon som en pensionerad general Churchill tänkte ge ut. Denne arbetade bl.a. för president Lincoln. Men att Almqvist på så vis skulle skrivit tal för Lincoln går inte att leda i bevis. Däremot skrev han flera insändare i tidningar där han stödde nordstaternas sak, under sitt nya namn i USA, Louis Gustave.
Almqvist hyllade starkt nybyggarandan i USA och möjligheterna till framgång bara man ”arbetade hårt”. Han beundrade president Lincoln och dennes motstånd mot slaveriet. Men det politiska käbblet i kongressen tycker han påminner om Sverige, och när Lincoln mördas 1865 tappar han tilltron till det möjligheternas land han en gång fantiserade om. Han tar nu en båt tillbaka till Europa och hamnar åter i hamnstaden Bremen.

I Sverige hade tystnaden lägrat sig kring Almqvist sedan länge. Ingen ville veta av honom, allra minst hans familj. Hans bror Fridolf, som avancerat till högt uppsatt jurist inom staten, hade frikostigt skickat honom pengar, men vill absolut inte att han kommer hem. Han korresponderar flitigt med sonen Ludvig, som är militär, och konstaterar hur snabbt nyheterna börjar förflytta sig med telegrafens hjälp, och att ett brev bara tar två dagar att nå Stockholm.
1866 avlider Almqvist i Bremen, möjligen i prostatacancer. Men han var psykiskt och fysiskt utmattad, 72 år, och ägde i princip bara de kläder han bar på kroppen. De få inkomster han haft i USA hade han skickat hem till familjen. Fridolf drabbades av ånger och sände ner Almqvists dotter Maria till Bremen, men hon kom för sent. Däremot lyckades hon, efter att ha ställt till ”stort rabalder” få fadern lagd i en egen grav. Liket, som då var flera dagar gammalt, igenkändes av att någon kastat ner en ros i kistan, påfallande lik en törnros.
Så dog, efter femton år i exil, en av den svenska litteraturens märkligaste och mest mångsidiga författare. Idag ihågkommen bland annat för följande lilla vers från hans sista stora sisyfosarbete: Om svenska rim.


Vad bjuder oss uppriktigt Afrika?
 Vad visa kan Amerika?
 Vad Asien? Vad allt Europa?
 Jag trotsar öppet alltihopa.
Blott Sverige svenska krusbär har.



Mats Myrstener


Läs också om Almqvists första verk, den erotiska romanen Murnis:
http://www.tidningenkulturen.se/artiklar/portr-mainmenu-51/riga-portr-mainmenu-100/15340-erotomanen-carl-jonas-love-almqvist--en-oeverraskande-upptaeckt
och om Det går an:
http://foreningenbis.com/2013/09/21/visst-gar-det-an/

 




Ur arkivet

view_module reorder

Förbud Lucia och google

Det var strax före Lucia som insikten om min familjs totala brist på trendkänsla drabbade mig. Min femårige sons dagis skulle ha Luciatåg och sonen hade uttryckt önskemål om att ...

Av: Anna Hultgren | Gästkrönikör | 22 december, 2013

Gösta Ekman med Bibi Andersson och Kjell Grede

En dåres försvarstal – Gösta Ekman i en annorlunda roll

August Strindberg kände sig långt ifrån alltid helt tillfreds med den högst personliga syn på äktenskapet med Siri von Essen som han delgav världen i En dåres försvarstal.

Av: Kurt Bäckström | Essäer om scenkonst | 07 maj, 2017

Funkisbyrån - En modellagentur fri från stereotyper

Viljan att bryta med samhällets stereotypa bild av människor med funktionsnedsättningar låg bakom initiativet av modellagenturen Funkisbyrå. En modellagentur med intressepolitiska syften där det inte bara är ytan som räknas ...

Av: Marcus Ridung | Reportage om politik & samhälle | 20 april, 2012

Hans-Evert Renérius

En ny dikt av Hans-Evert Renérius

En ny dikt av Hans-Evert Renérius

Av: Hans-Evert Renérius | Utopiska geografier | 05 december, 2017

Spindlar i konsten

Den spanska konstnären Diego Velázquez målade 1657 Las Hilanderas en målning som föreställer några kvinnor med spinnrock arbetande i en gobelängfabrik. Tavlan har också tolkats som en illustration till en ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 30 juni, 2014

Magnus Göransson

Sensationen i känsla och upplevelse när idioten långsamt doppar sin armbåge i någon…

Idioten ombeds ställa fram fika till ett av avdelningens möten då ordinarie fikaframställare är upptagen på annat håll. Med en på papper utskriven lathund tar sig idioten an uppgiften och ...

Av: Magnus Göransson | Gästkrönikör | 25 april, 2016

Avancerad musik på kommersiell turné SónarStockholm 14-15 februari, Münchenbryggeriet

Redan för tio år sedan var det många som önskade att Sónar – festivalen för ”avancerad musik” i Barcelona borde tas till Sverige. Eller åtminstone att något liknande skulle arrangeras ...

Av: Curt Lundberg | Essäer om musik | 19 februari, 2014

Louis Ferdinand Céline,  1932.  Foto: Globd/Wikipedia

Resa till nattens ände – tre versioner, tre världar

Den franske författaren Louis-Ferdinand Céline (1894-1961) föll med sin roman "Voyage au bout de la nuit" ur ramen för den franska 1900-talslitteraturen men blev samtidigt epokgörande för denna. Hans litterära ...

Av: Elisabeth Tegelberg | Essäer om litteratur & böcker | 12 april, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.