Shaw´s corner Foto Ivo Holmqvist

Engelska mil 1: Shaw´s Corner

Den andra bok som Jan Olof Olsson-Jolo gav ut efter debuten med ”Kungens Köpenhamn” hette ”Engelska mil” och var illustrerad av Birger Lundqvist. Omslaget är vackert, med kåsörens och ...

Av: Ivo Holmqvist | 03 augusti, 2016
Resereportage

Liv som inte förtjänar att leva

From the viewpoint of racism, there is no exterior there are no people on the outside. There are only people who should be like us and whose crime is not ...

Av: Kristian Pella | 24 juni, 2011
Agora - filosofiska essäer

Über allen Gipfeln

Kopparstick av Evert A Duyckinick. Über allen Gipfeln Über allen Gipfeln ist Ruh, in allen Wipfeln spürest du kaum einen Hauch; die Vögelein schweigen im Walde. Warte nur, balde ruhest du auch. – Johann Wolfgang von Goethe

Av: Karl-Gösta Engquist | 13 november, 2007
Utopiska geografier

På jakt efter Don Quijote

Alcalá de Henares - en behaglig och vacker stad belägen tre mil öster om Madrid - är känd för åtminstone tre saker: storkarna, universitetet och Cervantes. Ett hundratal storkpar lever ...

Av: Johan Werkmäster | 18 oktober, 2010
Kulturreportage

”Jag hoppas du ligger vaken som jag” Om Karin Boyes brev



Karin BoyePia-Kristina Garde har varit på detektivjakt efter brev och information om den mytomspunna Karin Boye i många många år. 2011 gav hon ut en bok, Karin Boye och människorna omkring henne. Den innehöll bland annat det försök till självbiografi som Boye skrev när hon gick under psykoanalys, där hon skriver om sin sexualitet att den ej skulle vara dold, utan ”helt genomskinlig” (om man tolkar undermeningen). Publiceringen kritiserades för att den skulle vara ”mot Karins vilja”, vilket är tveksamt.

Gardes nya bok, Karin Boye, okända brev och berättelser är hyperintressant. Hon har genom att kontakta släktingar till Boyes vänner (mest väninnor) kunnat få fram en rad nya, tidigare okända, brev. Till exempel kärleksbreven till Gunnel Bergström som kom till Stockholm som tjugoåring och inledde ett olyckligt förhållande med poeten Gunnar Ekelöf. Enligt Ekelöf förförde Boye Gunnel, och de båda hade en berusande relation från november 1932 och ett halvår framåt.

Ekelöf skulle aldrig förlåta Boye. I en artikel 1951 kallar han henne ett träd, som när man vänder det med rötterna uppåt upptäcker att det fullt av maskar, gråsuggor, grodyngel och smuts. Gunnel Bergström skulle också snart tröttna på Boyes ivriga uppvaktning. Boye var elva år äldre, och hela livet mer eller mindre ständigt förälskad i yngre flickor. Bergström, som hade en bipolär diagnos, levde tillbakadraget i Helsingborg när Pia-Kristina Garde kontaktade henne och tillslut också fick kontakt med henne 1979. Hon skriver att Gunnel ”öste historier om Karin som inte gick att trycka”. Breven från Karin Boye till Gunnel Bergström ger uttryck för hennes oerhörda (nästan väl starka) omtanke och kärlek om den yngre Gunnel. Ett antal kärleksdikter tillägnade henne finns i samlingen För trädets skull (1935).

Det var mycket av Karin Boyes hand som eftervärlden inte ansåg gick att trycka. Korrespondensen med Margot Hanel, en tysk-judinna som Boye tog till Sverige 1935, är förstörd, likaså breven till den beundrade väninnan Anita Nathorst, och breven från Gunnel Bergström. Den som brände breven var i de flesta fall Karin Boyes mor Signe, som hon hade ett komplicerat förhållande till. Karins brev till Signe finns inte heller kvar. När Boyes homosexualitet blev känd, tog hennes mor närmast helt avstånd från henne.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Några av de mest spirituella breven är till litteraturprofessorn i Uppsala, den fruktade kritikern Victor Svanberg. Boye, som var Svanbergs elev, hade ett kort förhållande med honom, som blev lite av en skandal när det ingående beskrevs i Svanbergs självbiografi Leva för att leva. Svanberg var liksom Boye bisexuell, båda var intresserade av marxism och psykoanalys, och hennes brev till honom beskriver bland annat det expansiva liv hon levde bland homo- och bisexuella i Berlin på 1930-talet. Det visar en riktigt munter och glad Boye, fjärran från den allvarsamhet man annars förknippar med henne.

Hon hade också andra manliga relationer, även om dom var korta. Med Clarteisten Leif Björk var hon t.o.m. gift i några år, 1929-1932. Relationen finns beskriven i en bok av Leifs bror, journalisten och ambassadören Kaj Björk. Ett annat förhållande var med Josef Riwkin, den bildsköne unge redaktören för den radikala tidskriften Spektrum på 1930-talet. Tidskriftens korta men betydelsefulla historia och utgivning har beskrivits ingående av Johan Svedjedal i en stor bok som kom 2011. Medlemmarna i Spektrum bodde under olika perioder i ett sorts kollektiv på Norrmalm i Stockholm, med Josefs syster fotografen Anna Riwkin-Brick, Gunnar Ekelöf, och ibland även Karin Boye som nattgäster. Boye fortsatte att medverka i Spektrum under hela sin långa exil i Berlin, och här publicerades hennes betydelsefulla översättning (tillsammans med Erik Mesterton) av T.S. Eliots The waste land). Spektrum skulle också komma att ge ut två romaner av Agnes von Krusenstierna, som hade refuserats på grund av det ”omoraliska” innehållet av hennes förlag Bonniers.

I Berlin gick Boye i psykoterapi, delvis för att bli ”botad” från sin homosexualitet. Hon började ett antal terapisessioner men utan att avsluta dem, ibland på grund av dålig ekonomi. I ett intressant brev i boken beskriver hon sig själv, i en kommentar till den kände grafologen ”professor Blum”, som läst hennes handstil:

”…har å andra sidan egentligen aldrig längtat efter barn – kanske för att mina böcker fungerat som en ersättning för egna barn/…/om motstridigheterna i min natur:/…/mot det förbindliga väsen som anstränger sig i att i mån av möjlighet överbrygga motsättningar, står besynnerlig kantighet, envishet, motspänstighet. Det sistnämnda kommer egentligen sällan fram, men ibland, särskilt när jag är deprimerad, dyker det upp som kränkt fåfänga, och nästan uteslutande gentemot de människor som jag älskar mest.”

Förvånansvärt väl stämmer er beskrivning av min fantasi som är djupt upplevd utan större originalitet, mitt sökande som gäller andemeningen, det verkliga, min kärlek till de stora grunddragen, den ändamålsenliga formen, det fulländade, det sköna, liksom er förklaring att jag alltid finner något nytt och fängslande i det intetsägande, det självklara.”

Att Boye länge dolde sin sexuella läggning är kanske förståeligt, sexualitet mellan samma kön var ju förbjudet och straffbart i lag fram till 1944. Fram till 1979 betraktades det som en sjukdom. Bland de många brev Garde har grävt fram är ett gripande som Boye skrev till en 14-årig grekisk flicka, efter hennes resa dit 1938. Det avslutas med en sapfisk kärleksdikt, på franska. En annan incident var när hon besökte sin gamla vän Eva Ringenson, tillsammans med Margot Hanel. När Eva upptäckte att det var barn i huset kördes Boye och hennes väninna på porten. Tänk om hon skulle närma sig småflickorna i huset!

Karin Boyes död har också delvis varit höljd i dunkel, men här ovan framkommer några orsaker. När Anita Nathorst låg dödssjuk i cancer i april 1941 vakade Karin Boye vid hennes sida, i Alingsås. Anita var inte övermåttan glad över Karins uppvaktning. Samtidigt hade Karin problem med sin skyddsling, den unga Margot Hanel i Stockholm, som inte klarade sig alls utan Boyes hjälp (Margot begick självmord bara en månad efter Karin Boye). Karin Boye utkom 1940 med den rosade romanen Kallocain, men hon var störd och ledsen över ryktena om hennes homosexualitet, och att hon blivit allt mer isolerad i Stockholm. Förhållandet till hennes mor var inte bra. Men sannolikt var det något Anita Nathorst, som stod i begrepp att flytta sin sjuksäng till Malmö, hade sagt som sårade Karin, och fick henne att lämna Alingsås med en burk sömntabletter.

Poeten Ebbe Linde deltog i skallgången efter den döda Karin Boye och såg henne där man funnit henne under ett träd, och skrev om det, långt senare till hennes mor:

det kändes mycket egendomligt och mycket smärtsamt, precis som jag var utestängd. /Däremot har jag, och har nog än, en känsla av att Karin själv helst ville att det skulle gå som det gick [hon hade flera gånger tidigare försökt ta sitt liv]/…/ Visst har jag ytterst svårt att tänka mig ett liv efter detta, men å andra sidan måste det finnas ett utanför de snäva gränser som tid och rum utgör. Ungefär som filmen kan finnas kvar fastän filmföreställningen är slut – och inte är det så otänkbart att det finns möjligheter att få titta i den efteråt.”

Karin Boyes död sammanföll med Nazitysklands offensiv i Grekland våren 1941, något som poeten Hjalmar Gullberg tog fast på i sin kända dikt till Boyes minne, Död amazon:

Mycket mörk och med stora ögon;

klädd i resdräkt, när hon försvann.

Kanske söker hon bortom sekler,

dit en spårhund ej vägen fann,

frihetspasset där Spartas hjältar

valde döden till sista man.

För Thermopyle i vårt hjärta

måste några ge livet än.

Denna dag stiger ned till Hades,

följd av stolta hellenska män,

mycket mörk och med stora ögon

deras syster och döda vän.

Karin Boyes verk skulle leva vidare efter hennes död. Hon var intresserad av buddhismen och trodde på att döden var den yttersta form av extas och utslocknande. Hennes mor Signe var spiritist, och var övertygad om att hon skulle få möta Karin i ett senare liv.

Vi som läser hennes dikter idag kan vara glada att forskare som Pia-Kristina Garde fortsätter att outtröttligt kasta ljus över den gåtfulla Karin Boye. Forskningen om henne, som säkert skulle varit dubbelt så omfattande om hon varit man, styrdes länge av hennes kamrat Margit Abenius bok Drabbad av renhet från 1950, där hennes bi- eller homosexualitet bara antyds och Boye utsätts för en viss idyllisering. I själva verket kunde hon, som framgår i de nya breven, vara både krävande, påfrestande och till och med dominant gentemot sina vänner. Hennes lynnesskiftningar var kända, hon kunde arg resa sig upp från ett sällskap och bara gå när hon blev sårad eller upprörd. Samtidigt framstår hennes enorma godsinthet, hennes omtanke om sina vänner, hennes uppsluppna humor men även svårmod så tydligt i breven.

(Hennes liv och dikt har också speglats i Camilla Hammarströms biografi från 1997, och i den nyutkomna romanen Den bästa dagen är en dag av törst av Jessica Kolterjahn.)

Man kommer henne närmare i breven. Liksom de bästa böckerna blir ens förtrogna vänner, så blir också de bästa författarna. Det gäller i synnerhet Karin Boye. Några av våra finaste – och samtidigt enklaste – kärleksdikter kommer från hennes hand:

Jag vill gärna stå på gatan här och frysa

för att se två fönster på en gavel lysa.

Den som bor där inne är mig mycket kär.

Jag blir sjuk i hjärtat, när det lyser där.

Jag vill gå till hörnet, jag vill långsamt vända,

så att jag får se dig skymta fram kanhända.

Att du är så nära... Varför står jag här?

Jag blir sjuk i hjärtat, när det lyser där. (Ur ”Härdarna”, Tillägnan 14)

 

Jag hoppas du inte alls har det bra.

Jag hoppas du ligger vaken som jag

och känner dig lustigt glad och rörd

och yr och ängslig och mycket störd.

Och rätt som det är, så får du brått

att lägga dig rätt för att sova gott.

Jag hoppas det dröjer en liten stund...

Jag hoppas du inte får en blund! (Ur ”Härdarna”, Från en stygg flicka)

 

Mats Myrstener 

Ur arkivet

view_module reorder

Jonas Wessel. Embryots iakttagelser

Far har imponerande ärr efter cykelolyckan, som skedde i alléns dystra dunkel. I fallet sprack en luktflaska av kristall och man meddelar om tidssjukdomar via telefon från Marrakech. Far avfärdar det som efemära fenomen och förgyller ...

Av: Jonas Wessel | Utopiska geografier | 16 december, 2013

Bergen-Belsen och Theresienstadt

Till det som Christer Nilsson just skrivit här på sidan om Wannsee-konferensen, Auschwitz och Birkenau kan fogas ett par minnesbilder jag har av besök på två andra liknande ställen, eller ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om samhället | 11 juni, 2013

Knut Hamsun porträtterad av  Alfredo Andersen

Randanmärkningar om glädjens villkor. Del 1

Om det inte finns glädje i människolivet är det inte mycket värt. Det är då knappast mödan värt att sträva vidare. Den som inte vet vad glädje är kan inte ...

Av: Nikanor Teratologen | Essäer om litteratur & böcker | 19 augusti, 2017

Burroughsparasiten

”Every man has inside himself a parasitic being who is acting not at all to his advantage.”– William S. Burroughs  Jag ser dig i din Brooks Brothers-kostym med väst, din blårandiga ...

Av: Jonas Wessel | Övriga porträtt | 14 april, 2013

Frost

Märkligt det, vad det nu kan benämnas som, kännas som, vara eller förnimmas som. Det som fyller upp en tomhet, det som ständigt är, när inget finns att ta på ...

Av: Jenny Berggren Keljevic | Gästkrönikör | 04 mars, 2014

Gustav Holm, tredje från vänster  i Qaqortoq, Greenland, år 1894

Min farfar var aldrig på Svalbard

När jag ser den svenska sångerskan Tove Styrke som går omkring i de övergivna skolsalarna, de ödsliga korridorerna och den tömda simbassängen i musikvideon till låten Borderline så kommer jag ...

Av: Mathias Jansson | Kulturreportage | 19 juni, 2016

Ulf Stenberg

Ulf Stenberg ur Den gamle stinsen 2

Korta berättelser av Ulf Stenberg från boken Den gamle stinsen. Andra och Tredje berättelse: Siffermannen och Den kallsinniga isprinsessan

Av: Ulf Stenberg | Utopiska geografier | 01 Maj, 2017

Dansk humor enligt redaktören Claus Christensen

Bäste Claus Christensen, Tack för länken till din artikel om filmkaraktären Zelko och om undertecknad. Den verkar vara åtminstone 8 månader gammal och jag undrar varför du inte bekantade mig med den ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 02 april, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.