George Bernard Shaw

George Bernard Shaw - den excentriske avvikaren som alltid gick sin egen väg Han åt inte kött. Men han tuggade mer än gärna i sig sina motståndare med glupande aptit. Få ...

Av: Crister Enander | 26 oktober, 2006
Essäer om litteratur & böcker

Varför denna människoindelning?

Något det talas mycket om den senaste tiden är införandet av ordet ”hen”. Detta ska ersätta orden han och henne så att vi tilltalar alla på samma sätt. Jag är nog ...

Av: Emma Holmén | 19 april, 2012
Gästkrönikör

Roskildefestivalen 2008

Spridda noteringar om läderbögar, barnafödande, danska politiker och Nick Caves femtioårskris. Mattias from Örebro! Where are you? Remember last year at Rosklide? I never got your last name. THIS IS YOUR SON: (En bild på en ...

Av: Adam Vilgot Persson | 16 juli, 2008
Essäer om musik

Den nya musikens åldrande, isolering och estetiska kortslutning

I år är det fyrtio år sedan den tyske filosofen, sociologen och musikestetikern Theodor W. Adorno dog. Det är i det närmaste oundvikligt att kringgå denne mångsidige tänkare när man ...

Av: Stefan Thorsson | 13 juli, 2009
Essäer om musik

Dödens Erotik



Bild Raphaël FreidaDen som läser denna bok, vara varnad! Ty den kan icke göras oläst!

Lidandets lustgård är en svår bok att läsa, faktum är att den är extremt svår. Inte för att språket är konstlat utan på grund av sitt innehåll. För Mirbeus människosyn är inte enkel utan extremt komplicerad. Boken är där av inte skriven för att behaga utan för att väcka obehag och med det lyckas Mirbeau till fulländning.

Det är varmt rekommenderat att man läser efterorden först, vad gäller denna skrift. Detta för att förstå boken och varför författaren på ett högst påtagligt och bestämt sätt har skrivit denna bok. För det är i särklass en av de mest obehagliga böcker som denne skribent någonsin har läst. På flera ställen så är det fysiska illamåendet högst påtagligt över dessa bilder, som Mirbeuas ord frammanar i sinnet.

Octave Mirbeau och synen på människan

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

För att ge en bild av hur Octave Mirbeau tänkt och tyckte om samhället så kommer här ett citat av det utmärkta efterordet av C/M Edenborg och Hans Johansson.

Octave Mirbeau var en rasande, en man i ständigt uppror, hela hans författarskap sjuder av en aldrig sinande vrede. Han var utom sig av besvikelse och hat inför människorna och det samhället de skapat. Var fanns friheten, det goda och sköna? De få möjligheter människan har att förverkliga sina ideala krossas av dem som har makten. Själva möjligheten av något bättre förgiftas i en korrumperad civilisation som vilar på utsugningens principer.

Octave Mirbeau upplevelser under det fransk-tyska kriget, där han fick se nära på hela sin generation möta döden har onekligen påverkat han syn på människan och makten. Boken är skriven och utgiven under Dreyfus-affären där Mirbeau tog ställning för Alfred Dreyfus som på grund av sin judiska bakgrund anklagades av armen för förräderi.

Temat med falska och ogrundade anklagelser är något som återkommer i boken. Fångarna i fängslet där merparten av boken utspelar sig är oftast ditsända på högst lösa boliner. Ifall man använder modernt språk så kan man säga att Lidandets lustgård är en form av statment. Ett fruktansvärt vasst sådant!

Det underbara språket

Bild Raphaël FreidaOctave Mirbeau är en mästare med orden och Hans Johansson tycks ha gjort en väldigt bra översättning till svenska. Orden och meningar är som sammet, men det sammet döljer är hemskt. För erotikens språk har här fått låna sin språkdräkt till lidandet, tortyren. Lusten och lidandet är två krafter som onekligen går tillsammans. För smärtan och lusten under själva akten mellan två människor sporrar oss onekligen till även högre höjder av extas, där vi närmare oss, eller rör oss bortom den vanliga mondäna verkligheten och, ifall vi har tur, närmar oss det som ligger bortom, en snabb blick av det rent gudomliga.

Men Mirbeaus människosyn får honom att slita sönder slöjan, han rämnar lögnen som vi alla lever med! Att vi är civiliserade! Icke så i denna bok, här läggs sanningen bar, att vi knappt är högre än djur. De mörka, hemska tankar som vi alla gömmer djupt i själens alla mörkaste vrår här lagda nakna.

Det finns inget vackert i de erotiska beskrivningarna, de faller alla ner under gränsen till det vulgära, det sadistiska. Något som jag hoppas att detta stycke kommer att belysa.

Spöet svischade i luften… och det trängde långt ner i musklerna som fräste och lite rödaktig ånga steg upp från dem… Fattar du? ... Då lät soldaten spöet svalna i köttet som slöt sig på nytt… sedan när spöet var kall slet han loss det med ett enda våldsamt ryck… små blodiga slamsor följde med … Och mannen utstöt fruktansvärda skrin av smärta… Sedan började soldaten på nytt… han började femton gånger… Och för mig kändes det också, snälla söta du, som spöet vid varje rapp trängde in i mina länder… Det var ohyggligt och helt ljuvligt!
Efter som jag teg, upprepade hon:
- Det var ohyggligt och helt ljuvligt… Och om du viste hur vacker han var denne man… hur stark han var! … Muskler liknande dem på statyer… Kyss mig, min älskade… kyss mig!

Sida 136, Lidandets lustgård

Erotiska klassiker?

Bild Raphaël FreidaAtt förlaget Vertigo ger ut Lidandets Lustgård under Vertigos Erotiska klassiker framstår, efter det att man har läst boken som ett tämligen svårartat skämt. För så mycket erotik i den mer vardagliga betydelsen innehåller Lidandets lustgård inte.

Vertigo har lagt ner mycket tid och förmodar jag, pengar på den här utgåvan. Den är extremt väl bunden och ger ett gediget intryck. Man har gjort som avsevärda förbättringar genom att låta översättaren Hans Johansson arbeta om sin tidigare översättning från 1997. Man har vidare tagit med original illustrationerna av Raphaël Freida som var med i den franska original utgåvan. Hans illustrationer är fruktansvärda att skåda, skapade för att på olika sätt illustrerar den tortyr som fångarna i Lidandets lustgård utsätts för. Muskler spända som stållinor förvridna av smärta spänner de över skelettet. Ansikten i vanvett och galenskap, fångade i ögonblick av extremt lidande.

Trots att så mycket tid har passerat så är Octave Mirbeaus Lidandets lustgård fortfarande en bok som skrämmer och förfärar. Som onekligen kommer att chocka och orsaka kontrovers nu, som då. Mirbeaus vrede flammar än, lika starkt som när han var i livet.

Hans avsky och vrede över samhället har nog aldrig varit lika relevant som det är idag.
Octave Mirbeau är tillbaka!

 

Johan Holst

 

Lidandets lustgard Källa

Octave Mirbeau

Lidandets Lustgård

Illustrationer: Raphaël Freida

Vertigo

 

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder
Bebådelse av Hebriana Alainentalo

Om allt det vi ännu inte kan språka och se

Förlaget Celanders har nyligen gett ut en ny bok av poeten och författaren Bo Gustavsson. "Det nya nuet" är den andra delen i en trilogi, den första heter "Det stora ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om litteratur & böcker | 04 mars, 2015

Handling och handlingsgrund ur ett primärt ekosofiskt perspektiv

  En handling måste förstås i relation till sin kontext, eller - sitt språkspel. Man ser mönster, men vilket mönster man ser beror på vilka begrepp som ingår i ens varseblivning ...

Av: Carsten Palmer Schale | Agora - filosofiska essäer | 30 september, 2011

En höstpromenad för 50 år sedan. 1967

Träden står på kullarna i parken. Vita björkstammar med avlövade kronors mörka filigran mot himlen. Ett och annat gult löv hänger ännu kvar i de spensliga grenverken. Så långt har ...

Av: Annakarin Svedberg | Utopiska geografier | 20 februari, 2017

Maria Glimhester Ett självporträtt och fyra dikter

Vem är jag? Jag är Maria En människa precis som alla andra - unik. Med personlig historik på en gammal inkognito-flik. Utbildad till tänderna, men gick papperslös näst  - en ...

Av: Maria Glimhester | Utopiska geografier | 24 november, 2014

När vetenskap blir till religion

Jag är för vetenskap. Så länge den inte blir till religion. När den blir till religion händer det att bokstavstrogna vetenskapsfundamentalister kryper fram ur gömmorna och etablerar sig som nät-terrorister. Till ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 01 Maj, 2013

När man talar om trollen- Intervju med Johan Egerkrans

Att oknytten har en renässans har nog inte undgått någon, både svenska författare och filmskapare har funnit nya intressanta vinklar att skapa nya historier om dessa oknytt. Ett trevligt initiativ ...

Av: Jessika Ahlström, Alexander Sanchez | Övriga porträtt | 21 oktober, 2013

I demoners umgänge

Foto: Jimmy Oh I demoners umgänge De flesta gör sitt yttersta för att hålla ondskan på avstånd, men Mia Mäkilä i Norrköping vet bättre. Det vi ser är en modern stad ...

Av: Elin Schaffer | Konstens porträtt | 09 oktober, 2007

Captain Beefheart 1941-2010

Don Van Vliet är död och världen har berövats ytterligare ett unikt kreativt och oersättligt sinne.Don Van Vliet var mer känd som Captain Beefheart, och med skivor som "Safe As ...

Av: Peter Sjöblom | Musikens porträtt | 19 december, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.