Retoriken, musiken & åhöraren

Den 20 januari 1970 spelade en radiostation, hemmahörande i Los Angeles, det retoriskt becksvarta fredseposet What’sGoing On för allra första gången. Ungefär sju månader hade då passerat sedan Marvin Gaye ...

Av: Niklas Eriksson | 20 september, 2011
Musikens porträtt

Livsytringer

Innledning For mennesker er det ha et liv å leve det hardeste av alt som er hardt, der hardhet springer ut av at det er livet selv som yter motstand mot ...

Av: Thor Olav Olsen | 06 december, 2013
Agora - filosofiska essäer

 från Nörrebro i Köpenhamn

Urbanismer eller på den andra sidan av staden

I Paris finns en standardmeter i extra beständigt metall som utgjorde referens till snart sagt allt som skulle mätas i den naturvetenskapliga begynnelsen på 1700-talet.

Av: Jesper Nordström | 17 juni, 2016
Essäer om konst

Den gudomliga komedin Del 2

Den gudomliga komedin och bibeln Komedin består av 100 sånger. En inledningssång, samt 33 sånger om Inferno, Helvetet, 33 sånger om Purgatorio, Skärselden, och 33 om Paradiso, Paradiset. Sångerna är skrivna ...

Av: Hans-Evert Renérius | 17 februari, 2010
Essäer om litteratur & böcker

Dödens Erotik



Bild Raphaël FreidaDen som läser denna bok, vara varnad! Ty den kan icke göras oläst!

Lidandets lustgård är en svår bok att läsa, faktum är att den är extremt svår. Inte för att språket är konstlat utan på grund av sitt innehåll. För Mirbeus människosyn är inte enkel utan extremt komplicerad. Boken är där av inte skriven för att behaga utan för att väcka obehag och med det lyckas Mirbeau till fulländning.

Det är varmt rekommenderat att man läser efterorden först, vad gäller denna skrift. Detta för att förstå boken och varför författaren på ett högst påtagligt och bestämt sätt har skrivit denna bok. För det är i särklass en av de mest obehagliga böcker som denne skribent någonsin har läst. På flera ställen så är det fysiska illamåendet högst påtagligt över dessa bilder, som Mirbeuas ord frammanar i sinnet.

Octave Mirbeau och synen på människan

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

För att ge en bild av hur Octave Mirbeau tänkt och tyckte om samhället så kommer här ett citat av det utmärkta efterordet av C/M Edenborg och Hans Johansson.

Octave Mirbeau var en rasande, en man i ständigt uppror, hela hans författarskap sjuder av en aldrig sinande vrede. Han var utom sig av besvikelse och hat inför människorna och det samhället de skapat. Var fanns friheten, det goda och sköna? De få möjligheter människan har att förverkliga sina ideala krossas av dem som har makten. Själva möjligheten av något bättre förgiftas i en korrumperad civilisation som vilar på utsugningens principer.

Octave Mirbeau upplevelser under det fransk-tyska kriget, där han fick se nära på hela sin generation möta döden har onekligen påverkat han syn på människan och makten. Boken är skriven och utgiven under Dreyfus-affären där Mirbeau tog ställning för Alfred Dreyfus som på grund av sin judiska bakgrund anklagades av armen för förräderi.

Temat med falska och ogrundade anklagelser är något som återkommer i boken. Fångarna i fängslet där merparten av boken utspelar sig är oftast ditsända på högst lösa boliner. Ifall man använder modernt språk så kan man säga att Lidandets lustgård är en form av statment. Ett fruktansvärt vasst sådant!

Det underbara språket

Bild Raphaël FreidaOctave Mirbeau är en mästare med orden och Hans Johansson tycks ha gjort en väldigt bra översättning till svenska. Orden och meningar är som sammet, men det sammet döljer är hemskt. För erotikens språk har här fått låna sin språkdräkt till lidandet, tortyren. Lusten och lidandet är två krafter som onekligen går tillsammans. För smärtan och lusten under själva akten mellan två människor sporrar oss onekligen till även högre höjder av extas, där vi närmare oss, eller rör oss bortom den vanliga mondäna verkligheten och, ifall vi har tur, närmar oss det som ligger bortom, en snabb blick av det rent gudomliga.

Men Mirbeaus människosyn får honom att slita sönder slöjan, han rämnar lögnen som vi alla lever med! Att vi är civiliserade! Icke så i denna bok, här läggs sanningen bar, att vi knappt är högre än djur. De mörka, hemska tankar som vi alla gömmer djupt i själens alla mörkaste vrår här lagda nakna.

Det finns inget vackert i de erotiska beskrivningarna, de faller alla ner under gränsen till det vulgära, det sadistiska. Något som jag hoppas att detta stycke kommer att belysa.

Spöet svischade i luften… och det trängde långt ner i musklerna som fräste och lite rödaktig ånga steg upp från dem… Fattar du? ... Då lät soldaten spöet svalna i köttet som slöt sig på nytt… sedan när spöet var kall slet han loss det med ett enda våldsamt ryck… små blodiga slamsor följde med … Och mannen utstöt fruktansvärda skrin av smärta… Sedan började soldaten på nytt… han började femton gånger… Och för mig kändes det också, snälla söta du, som spöet vid varje rapp trängde in i mina länder… Det var ohyggligt och helt ljuvligt!
Efter som jag teg, upprepade hon:
- Det var ohyggligt och helt ljuvligt… Och om du viste hur vacker han var denne man… hur stark han var! … Muskler liknande dem på statyer… Kyss mig, min älskade… kyss mig!

Sida 136, Lidandets lustgård

Erotiska klassiker?

Bild Raphaël FreidaAtt förlaget Vertigo ger ut Lidandets Lustgård under Vertigos Erotiska klassiker framstår, efter det att man har läst boken som ett tämligen svårartat skämt. För så mycket erotik i den mer vardagliga betydelsen innehåller Lidandets lustgård inte.

Vertigo har lagt ner mycket tid och förmodar jag, pengar på den här utgåvan. Den är extremt väl bunden och ger ett gediget intryck. Man har gjort som avsevärda förbättringar genom att låta översättaren Hans Johansson arbeta om sin tidigare översättning från 1997. Man har vidare tagit med original illustrationerna av Raphaël Freida som var med i den franska original utgåvan. Hans illustrationer är fruktansvärda att skåda, skapade för att på olika sätt illustrerar den tortyr som fångarna i Lidandets lustgård utsätts för. Muskler spända som stållinor förvridna av smärta spänner de över skelettet. Ansikten i vanvett och galenskap, fångade i ögonblick av extremt lidande.

Trots att så mycket tid har passerat så är Octave Mirbeaus Lidandets lustgård fortfarande en bok som skrämmer och förfärar. Som onekligen kommer att chocka och orsaka kontrovers nu, som då. Mirbeaus vrede flammar än, lika starkt som när han var i livet.

Hans avsky och vrede över samhället har nog aldrig varit lika relevant som det är idag.
Octave Mirbeau är tillbaka!

 

Johan Holst

 

Lidandets lustgard Källa

Octave Mirbeau

Lidandets Lustgård

Illustrationer: Raphaël Freida

Vertigo

 

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Det våras i Berlin

De senaste åren har Berlin blivit ett allt mer hett resmål och antalet besökare växer snabbt. Staden närmar sig London och Paris som topp-ett-destination i Europa. Kulturlivet i den tyska huvudstaden ...

Av: Björn Gustavsson | Kulturreportage | 23 april, 2013

Foto Ivo Holmqvist

Stigmatisering är ett historiskt begrepp när det gäller samhällets syn på psykisk…

Begreppet stigmatsering används ofta i samhällsdebatten. Ordet stigmatisering kan härledas från grekiskans stigma som betyder (bränn) märke, fläck. Ordet kan härledas till en medeltida (ligatur) av bokstäverna sigma och tau.

Av: Gunilla Dored | Essäer om samhället | 22 juni, 2017

Dr Krabba 4

Janne Karlsson, född 1973 och bosatt i Linköping med mina två söner. Har arbetat inom vården i 20 år, men sade upp mig 2010 för att satsa helhjärtat på tecknandet. Då ...

Av: Janne Karlsson | Kulturen strippar | 28 oktober, 2011

Magasin 3 – Fem verk. En berättelse

Fem konstverk som alla bestrider omedelbara och intuitiva tolkningar. Den nyöppnade utställningen ”Otherworldly” på Magasin 3 i Stockholm består av fem verk som plockats ur konsthallens egen samling och placerats ...

Av: Henrik Örnlind | Essäer om konst | 12 oktober, 2013

Även en kniv kan vara konst

Bo Helgesson i ateljénBland damasker, skedsjölpar och ostronknivar hos Bo Helgesson. Kniven är människans eviga följeslagare. Av trä, ben, sten. Av brons och klumpigt tillplattat järn. Långt senare gjord av rostfritt ...

Av: Gunder Andersson | Konstens porträtt | 28 augusti, 2008

Om å humanisere livet

Vi publicerar en essä av Thor Olav Olsen. Texten är på norska därför att vi gärna vill öppna vår tidning för bidragen från skribenter från andra nordiska länder. Livet i det ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 24 februari, 2009

Den gylne regel

For å prøve om det en gjør er etisk/moralsk akseptabelt, gis det ulike prosedyrer det vil si at det tilfredsstiller fordringer som ‘logisk forenlighet’, ‘koherens’, ‘konsensus’, ‘konsistens’, og en av ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 17 juli, 2013

Way Out West 2014. Att träffas verkar viktigare än spelningarna

Musik och mode har i alla tider hört samman, varje musikstil har tillsynes också en oundviklig klädkod och 2010- talet är inget undantag för denna förening. Snarare tvärtom. Men kan ...

Av: Linda Bönström | Kulturreportage | 16 augusti, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.