Syrebrist och galenskap är genialitetens livsluft. Om Odysseus - James Joyce´s verbala…

Klockan är 8,00 den 6 juni 1904. Buck Mulligan stiger upp på bröstvärnet och ser ut över den vackra Dublinbukten. Hans ljust ekfärgade hår rörs en smula av vinden. "Herregud ...

Av: Benny Holmberg | 05 juli, 2010
Essäer om litteratur & böcker

Sista brevet, och intermezzot i gipsparadiset

detta är nu mitt ett absolut sista brev och text till dig, så sant, det är avsked nu för gott, eller ofrånkomligt. Så måste det nog bli tyvärr säkert, eftersom ...

Av: Stefan Hammarén | 15 juli, 2010
Stefan Hammarén

66 metagram för mycket - ett oavslutat kapitel i många delar. Del 5

Drömfilter 1: Den svarta vågen - pessimism Vi valde att lämna storstaden, liksom många före oss. Kvar fanns inget av det som en gång gjort barndomsstaden till en magisk plats av ...

Av: Carl Abrahamsson | 11 februari, 2011
Carl Abrahamsson

Siegfried Lenz 1926-2014

Jämte Heinrich Böll från Köln och Günter Grass från Danzig var Siegfried Lenz den kanske mest betydande tyska efterkrigsförfattaren. Han var född i Lyck i dåvarande Ostpreussen. Fadern som dog ...

Av: Ivo Holmqvist | 11 oktober, 2014
Litteraturens porträtt

Marius Daniel Popescu - flyttade hållplatser



Popescu presenterar stolt sitt leg som busschaufför under föreläsningen på Stockholms Universitet. Foto: Eva LeonteI mars besökte den flerfaldigt prisbelönte rumänsk- schweiziske författaren och busschauffören Marius Daniel Popescu (f. 1963) Stockholm och framträdde i ett samtal med Jonas Ellerström och Anna Nyman på Rumänska Kulturinstitutet. Samtidigt föreläste han på Stockholms Universitet och besökte Franska Skolan, allt inom ramen för årets ”La Fête de la Francophonie” (franska språkets firande) i samarbete med Schweiziska Ambassaden.

Just busschaufför är något Popescu faktiskt lyfter fram med stolthet när människor frågar honom om vad han har för yrke. Med sin utbildning till skogsbruksingenjör och bakgrund som oberoende tidningsredaktör i Rumänien, var säkerligen karriärmöjligheterna begränsade när han emigrerade till Schweiz 1990 efter att ha följt kärleken och försörjningen som busschaufför ett pragmatiskt val. Men Popescu trivs utomordentligt med sina båda yrken och menar att deltidsarbetet för Lausannes lokaltrafik ger honom ett konstnärligt och ekonomiskt oberoende och inte minst inspiration till sina romaner och dikter. Dessutom ger det flexibla arbetet honom tid att umgås med sin dotter samt ge ut en litterär tidskrift ”Le persil” (persilja) som publicerar både unga talanger och etablerade författare i fransktalande Schweiz.

Sin litterära bana inledde Popescu som poet i Rumänien och övergick efter flytten till Schweiz till att skriva på franska, först dikter och senare också romaner. Hans båda diktsamlingar, 4x4 poèmes tout-terrains (1995) et Arrêts déplacés (2004), finns utgivna på förlaget Antipodes. 2007 och 2012 ger José Corti ut Popescus romaner La Symphonie du loup och Les Couleurs de l'hirondelle, i vilka Popescu skildrar sin uppväxt i Rumänien och hans nuvarande liv i Schweiz. La Symphonie du loup” finns numera även i tysk översättning. Inledningen av hans senaste roman ”Les couleurs de l’hirondelle” (svalans färger) är otroligt stark, man föreställer sig hur huvudpersonen rest till Rumänien för att hämta sin nyligen avlidna mors kvarlevor på bårhuset och bredvid mötet med döden i sin mest obarmhärtiga form konfronteras med byråkratiska hinder och korruption. Det direkta tilltalet till läsaren förstärker känslan av närhet och utsatthet.

Marius Daniel Popescus främsta inspirationskälla är hans liv och omgivning, de människor han möter. Han förkroppsligar mötet mellan två kulturer, hans erfarenheter är genomsyrade av två olika realiteter som han återskapar för oss i sina romaner. Han observerar uppmärksamt allt omkring sig och skildrar detaljerat allt intressant han lägger märke till. Passionen för det nya språket och kärleken för detaljer märks i allt han skriver. Hans energi tycks outsinlig, och han håller för närvarande på att skriva sin tredje roman. Popescu vill synliggöra det alldagliga, påverka och engagera och kan förhoppningsvis snart även nå svenska läsare.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Den flerfaldigt prisbelönte rumänsk- schweiziske författaren och busschauffören Marius Daniel PopescuDikt av Marius Daniel Popescu ur Arrêts déplacés, Éditions Antipodes, Lausanne 2004

vitjobbarna, unga och inte längre så unga,
män och kvinnor, ibland barn, är
klädda i blått, i rött, i svart, i orange, i grönt
eller i gult, de har ofta genomskinliga kläder.
vitjobbarna bor i sjön, de stiger upp ur sjön
bara för att jobba vitt, de sover på sjön
och i sjön, vitjobbarna låter tala om sig
i tidskriften ”le temps”. vitjobbarna får
det vita att framstå ännu vitare och det röda ännu
rödare än rött, vitjobbarna är vita,
gula, röda och svarta och de jobbar under
fanor som är röda och vita och gröna och gula och orange
och blå och svarta och gula och violetta. vitjobbarna
arbetar på timlön i veckan eller i månaden, de arbetar med
jorden löven skjortorna och strumporna, vitjobbarna
utgör här tonerna do och fa, so och mi.
vitjobbarna kommer från öst, från väst, från söder och
från norr, de heter nästan alla du, mig eller er, de
är ålagda tystnadsplikt och det är därför de
färdas med buss, tåg, cykel, till fots, i båt och
med flyg.

Benita Funke
Översättning Jonas Ellerström

 

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Är detta en människa? - en reflektion om ondska

Är detta en människa?, frågar sig Primo Levi i hans text med samma namn. Hans litterära beskrivning av de fasor som han genomlevt i förintelselägret Buna i Monowitz nära Auschwitz ...

Av: Marie Hållander | Essäer om litteratur & böcker | 15 juni, 2009

Cavefors om Cavefors

Bo Cavefors var under decennier Sveriges överlägset mest aktive alternative bokförläggare. Som förläggare präglades han av nyfikenhet, radikalitet och oräddhet, vilket blev tydligt i utgivningen där Mao, Nietzsche, Jünger, Dali ...

Av: Johannes Flink | Litteraturens porträtt | 28 september, 2009

Arbeta älska tro

Äta sova dö ställer två klassiska miljöer i kontrast mot varandra i de två första scenerna. Den allra första, festen, visar hur musiken luckrar upp och sätter individerna i en ...

Av: Axel Andersson | Essäer om film | 28 april, 2013

Double Standards – En uppgörelse med den tvådimensionella ytan

Under hösten har Göteborgs konsthall varit en del av Göteborgs internationella konstbiennal (GIBCA). Konsthallen blev en skådeplats för den alternativa karnevalen, ett slags antiarkiv för dem som inte riktigt fick ...

Av: Fredrika Almqvist | Konstens porträtt | 15 januari, 2014

De döda författarnas skog

Jag slår av motorn, stiger ur bilen och lyssnar till den stora stillheten i de döda författarnas skog, hör vinden prassla i cedrar och kastanjer, ser den svepa vidare i ...

Av: Johan Werkmäster | Essäer om litteratur & böcker | 21 april, 2010

Sorg och korruption. En text om den onämnbara boken

” Fyra spår har Gud lämnat kvar av Paradiset. Stjärnorna, djuren, blommorna och barnen.”(Dante Alighieri) I många år har jag undrat varför Bagatelles pour un massacre av Louis Ferdinand Céline var ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om litteratur & böcker | 23 juli, 2012

Kalevipoeg, den estniska självkänsla

  Estland utgör ett litet språkområde, men har trots det ett alldeles eget, synnerligen märkligt epos. Det har sin grund i mycket gamla sånger och prosaberättelser. Diktverket heter Kalevipoeg, dvs Kalevsonen ...

Av: Birgitta Milits | Essäer om religionen | 19 januari, 2011

Jante och hans vänner utanför Istedgades kyrka

Jante och hans vänner utanför Istedgades kyrka Det är ungefär ett år sedan som jag i en krönika åt Tidningen Kulturen beskrev den medelåldersmannen Jante och hans vänner, som på en ...

Av: Fredrik Rubin | Gästkrönikör | 05 juli, 2008

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.