Syrebrist och galenskap är genialitetens livsluft. Om Odysseus - James Joyce´s verbala…

Klockan är 8,00 den 6 juni 1904. Buck Mulligan stiger upp på bröstvärnet och ser ut över den vackra Dublinbukten. Hans ljust ekfärgade hår rörs en smula av vinden. "Herregud ...

Av: Benny Holmberg | 05 juli, 2010
Essäer om litteratur & böcker

Sista brevet, och intermezzot i gipsparadiset

detta är nu mitt ett absolut sista brev och text till dig, så sant, det är avsked nu för gott, eller ofrånkomligt. Så måste det nog bli tyvärr säkert, eftersom ...

Av: Stefan Hammarén | 15 juli, 2010
Stefan Hammarén

66 metagram för mycket - ett oavslutat kapitel i många delar. Del 5

Drömfilter 1: Den svarta vågen - pessimism Vi valde att lämna storstaden, liksom många före oss. Kvar fanns inget av det som en gång gjort barndomsstaden till en magisk plats av ...

Av: Carl Abrahamsson | 11 februari, 2011
Carl Abrahamsson

Siegfried Lenz 1926-2014

Jämte Heinrich Böll från Köln och Günter Grass från Danzig var Siegfried Lenz den kanske mest betydande tyska efterkrigsförfattaren. Han var född i Lyck i dåvarande Ostpreussen. Fadern som dog ...

Av: Ivo Holmqvist | 11 oktober, 2014
Litteraturens porträtt

Omläsning kopplad till ultrakonservativa ord



Ezra Pound i PisaEzra Pound får oss att tänka på Cantos, inspärrad i bur i Pisa, T.S. Eliot, Italien, missat Nobelpris i litteratur, kinesisk lyrik, politisk radiopropaganda, okuvlig fascism, James Joyce och så vidare. Från bokhyllan tar jag ett litet grönt häfte: ”Ezra Pound 8 Dikter i tolkning av Elmer Diktonius”. Det trycktes i 250 exemplar 1974 och kom på Bo Cavefors förlag. Det märkliga är att Diktonius – själv en diktskapare värd att återuppliva bekantskapen med – redan 1923 publicerade dessa åtta översättningar i en antologi.

Och inte nog med det. Utan att ha tillgång till originalen kan jag bara konstatera vid omläsningen att dessa åtta dikter är en njutning att ta till sig och vida överträffar det mesta som produceras i genren. Den lilla samlingen inleds med ”Ett kontrakt” som lyder så här:

Jag gör ett kontrakt med dig, Walt Whitman -
jag har föraktat dig länge nog.
Jag kommer till dig som ett vuxet barn
som haft en tjockskallig fader;
jag är gammal nog att söka mina vänner.
Det var du som bröt den nya skogen,
nu är det tid att snida.
Vi har samma sav och samma rot
låt oss idka handel med varandra.

Ezra Pound i ett nötskal. Programförklaring. Att bygga vidare på traditionen, ungefär som Pounds lärjunge Eliot när han ville lägga hela tyngden av ett ords betydelse genom tiderna i sina texter. Insikten att hur än tillvaron har kommit till – kanske har den uppstått ur ingenting? – så är i varje fall allt som människan kan skapa, inte minst lyriken, förankrat i föregångarnas landvinningar. Men vad om föregångarnas misslyckanden?

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Möbelsnillet G.A. Berg sa en gång för mycket länge sedan till mig i Uppsala att det är bra att folk gör misstag och lägger fram felaktiga teorier inom exempelvis kvartärgeologin, för först sedan ett misstag har begåtts kan man rätta till det och komma på rätt bog igen. Därför ska man uppskatta all forskning som går käpprätt åt pipan.
G.A. ”fuskade” själv intensivt i genren kalvande isberg.

Nu är jag inte alls säker på att Pound delade denna G.A.:s filosofi. Tvärtom brydde han sig nog bara om de föregångare och samtida som han ansåg lyckades.

Eller drog han några väsentliga slutsatser av ”Finnegans Wake”? Han var inblandad i tillkomsten av ”Odysseus” men hans reaktion inför ”Finnegans Wake” – som Joyce egen bror kallade ”fyllesnack” – lämnar föga utrymme för förståelse. Pound såg klart och tydligt ”Finnegans Wake” som ett stort missgrepp: ”Jag ska göra ett nytt försök med denna text, men hittills ser jag ingen mening alls i den. Ingenting som jag kan komma på, ingenting i stil med gudomlig inspiration eller en ny kur för gonorré, som skulle kunna vara värd all denna kringgående periferisering.”

Pound insåg inte att Joyce med sitt strikt genomförda sammelsurium de facto tog Eliots idé om tyngden bakom ett ords historia till svindlande nya höjder via halsbrytande kombinationer. Begripligheten reducerades i en form där den verbala fantasin tilläts blomma ut samtidigt som avsnitten speglade olika teman.

Pound hos CaveforsEnkelheten i Pounds egen lyrik står i bjärt kontrast till det stramt genomförda virrvarr som ”Likvakan” tillhandahåller. Och det är nog trots allt i enkelheten som nyckeln till vår förståelse ligger. Den som bara använder ord som har existerat i 15000 år kan räkna med att bli förstådd inte bara i det förflutna utan också i framtiden, medan den som använder sig av nya begrepp som tiden raskt rusar ifrån får svårt att göra sin stämma hörd i det långa loppet.

Sådana ord som fonograf och kinematograf har haft sin storhetstid och vem vet vilken framtid ord som dator och mobil har. Deras framtid beror på vilken riktning den tekniska utvecklingen tar. Den som skriver lyrik och prosa på slang drabbas ännu snabbare av glömska vilket har att göra med modeords nyckfullhet. De kan försvinna lika raskt som de dyker upp. Vad händer med det redan tämligen slitna ordet nörd?

Forskare anser sig denna vår ha hittat 23 ord som hängt med i de flesta språk sedan urminnes tider. Det förefaller att handla om indo-europeiska språk, men 15000 år ligger en bra bit bortom uppkomsten av de indo-europeiska språken. Man bråkar redan om detta, men låt oss se på vilka ord i svenskan som klarar 15000-års testet. Moder, aska, orm, fyr, flöda, höra, du, att, vi, giva, vem, man, ålder, hand, spotta. Och kanske några till.

Man har dragit slutsatsen att folk som bodde uppe på den is som täckte Sverige för 15000 år sedan skulle förstå om vi hälsade på hos dem i en tidsmaskin och sa något i stil med: ”Du hör! Giv denna eld till äldre mannen. Giv modern masken. Spotta i askan, din orm.” Omvänt skulle en istida skald som skriver en dikt med de orden förstås än i dag.

Språkforskningen håller antagligen jämna steg med all annan forskning, som exploderar oss i ansiktet dagligen eftersom det aldrig förr har funnits så många forskare som forskar i allt som forskas kan. Forskandet breder ut sig exponentiellt. Det gäller både institutionaliserad forskning och den forskning som individer ägnar sig åt hemmavid vid sina uppkopplade terminaler. Inte minst förklaras det komplicerade i allt enklare termer samtidigt som nya ord som beskriver nya upptäckter och erfarenheter förblir respektive specialisters egendom. Ett exempel på fascinerande språkforskning är Noam Chomskys teori om en universell grammatik. Tanken, som bemöttes med stor vördnad, fick sig en törn av Dan Everett, som i The New Yorker den 16 april 2007 lade fram forskningsresultat från Pirahã-folket i Amazonas som visar, eller för att vara försiktig med ordvalet i varje fall antyder, att detta folk inte alls anpassar sin verbala vardag till Chomskys teori. (Everetts essä finns att läsa på internet.)

Alltså! Tillbaka till Pound och det enkla språket. För visst är inledningen till dikten ”Takkammaren” fullt begriplig, eller vad sägs?

Kom låt oss ha medlidande med dem som har det
bättre än vi.
Kom, mina vänner, och minns
att de rika har tjänare och inga vänner,
och vi har vänner och inga tjänare.
Kom, låt oss ha medlidande med de gifta och
ogifta.

Är vi riktigt djävliga kan vi fråga oss vad den sista meningen egentligen ska vara bra för, men så djävliga är vi inte, eller hur?

 

Bertil Falk

Ur arkivet

view_module reorder

Är detta en människa? - en reflektion om ondska

Är detta en människa?, frågar sig Primo Levi i hans text med samma namn. Hans litterära beskrivning av de fasor som han genomlevt i förintelselägret Buna i Monowitz nära Auschwitz ...

Av: Marie Hållander | Essäer om litteratur & böcker | 15 juni, 2009

Cavefors om Cavefors

Bo Cavefors var under decennier Sveriges överlägset mest aktive alternative bokförläggare. Som förläggare präglades han av nyfikenhet, radikalitet och oräddhet, vilket blev tydligt i utgivningen där Mao, Nietzsche, Jünger, Dali ...

Av: Johannes Flink | Litteraturens porträtt | 28 september, 2009

Arbeta älska tro

Äta sova dö ställer två klassiska miljöer i kontrast mot varandra i de två första scenerna. Den allra första, festen, visar hur musiken luckrar upp och sätter individerna i en ...

Av: Axel Andersson | Essäer om film | 28 april, 2013

Double Standards – En uppgörelse med den tvådimensionella ytan

Under hösten har Göteborgs konsthall varit en del av Göteborgs internationella konstbiennal (GIBCA). Konsthallen blev en skådeplats för den alternativa karnevalen, ett slags antiarkiv för dem som inte riktigt fick ...

Av: Fredrika Almqvist | Konstens porträtt | 15 januari, 2014

De döda författarnas skog

Jag slår av motorn, stiger ur bilen och lyssnar till den stora stillheten i de döda författarnas skog, hör vinden prassla i cedrar och kastanjer, ser den svepa vidare i ...

Av: Johan Werkmäster | Essäer om litteratur & böcker | 21 april, 2010

Sorg och korruption. En text om den onämnbara boken

” Fyra spår har Gud lämnat kvar av Paradiset. Stjärnorna, djuren, blommorna och barnen.”(Dante Alighieri) I många år har jag undrat varför Bagatelles pour un massacre av Louis Ferdinand Céline var ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om litteratur & böcker | 23 juli, 2012

Kalevipoeg, den estniska självkänsla

  Estland utgör ett litet språkområde, men har trots det ett alldeles eget, synnerligen märkligt epos. Det har sin grund i mycket gamla sånger och prosaberättelser. Diktverket heter Kalevipoeg, dvs Kalevsonen ...

Av: Birgitta Milits | Essäer om religionen | 19 januari, 2011

Jante och hans vänner utanför Istedgades kyrka

Jante och hans vänner utanför Istedgades kyrka Det är ungefär ett år sedan som jag i en krönika åt Tidningen Kulturen beskrev den medelåldersmannen Jante och hans vänner, som på en ...

Av: Fredrik Rubin | Gästkrönikör | 05 juli, 2008

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.