När böcker gör ont

När jag första gången fick veta att frilansjournalisterna Johan Persson och Martin Schibbye fängslats i Etiopien efter att illegalt ha tagit sig in i Ogadenprovinsen befann jag mig hos en ...

Av: Klas Lundström | 18 oktober, 2013
Reportage om politik & samhälle

Konst och kraft

Intressena kolliderar, i Ödeshögs planarbete ses det sydöstra hörnet upp mot höglandet som en tyst zon. Å andra sidan norröver i kommunen jobbas för vindkraftverk. Ett antal verk finns redan ...

Av: Per-Inge Planefors | 21 april, 2010
Gästkrönikör

Stockholm Filmfestival Junior, en blandning av etablerat och nytt

När den ordinarie filmfestivalen (Stockholm Filmfestival) går av stapeln, brukar visningarna kunna karaktäriseras av att besökarna nästan tävlar om att vara den bästa biobesökaren - här måste minsann filmen vara ...

Av: Jim Jonsson | 11 maj, 2010
Kulturreportage

Benjamin 30

   

Av: Håkan Eklund | 10 mars, 2012
Kulturen strippar

Omläsning kopplad till ultrakonservativa ord



Ezra Pound i PisaEzra Pound får oss att tänka på Cantos, inspärrad i bur i Pisa, T.S. Eliot, Italien, missat Nobelpris i litteratur, kinesisk lyrik, politisk radiopropaganda, okuvlig fascism, James Joyce och så vidare. Från bokhyllan tar jag ett litet grönt häfte: ”Ezra Pound 8 Dikter i tolkning av Elmer Diktonius”. Det trycktes i 250 exemplar 1974 och kom på Bo Cavefors förlag. Det märkliga är att Diktonius – själv en diktskapare värd att återuppliva bekantskapen med – redan 1923 publicerade dessa åtta översättningar i en antologi.

Och inte nog med det. Utan att ha tillgång till originalen kan jag bara konstatera vid omläsningen att dessa åtta dikter är en njutning att ta till sig och vida överträffar det mesta som produceras i genren. Den lilla samlingen inleds med ”Ett kontrakt” som lyder så här:

Jag gör ett kontrakt med dig, Walt Whitman -
jag har föraktat dig länge nog.
Jag kommer till dig som ett vuxet barn
som haft en tjockskallig fader;
jag är gammal nog att söka mina vänner.
Det var du som bröt den nya skogen,
nu är det tid att snida.
Vi har samma sav och samma rot
låt oss idka handel med varandra.

Ezra Pound i ett nötskal. Programförklaring. Att bygga vidare på traditionen, ungefär som Pounds lärjunge Eliot när han ville lägga hela tyngden av ett ords betydelse genom tiderna i sina texter. Insikten att hur än tillvaron har kommit till – kanske har den uppstått ur ingenting? – så är i varje fall allt som människan kan skapa, inte minst lyriken, förankrat i föregångarnas landvinningar. Men vad om föregångarnas misslyckanden?

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Möbelsnillet G.A. Berg sa en gång för mycket länge sedan till mig i Uppsala att det är bra att folk gör misstag och lägger fram felaktiga teorier inom exempelvis kvartärgeologin, för först sedan ett misstag har begåtts kan man rätta till det och komma på rätt bog igen. Därför ska man uppskatta all forskning som går käpprätt åt pipan.
G.A. ”fuskade” själv intensivt i genren kalvande isberg.

Nu är jag inte alls säker på att Pound delade denna G.A.:s filosofi. Tvärtom brydde han sig nog bara om de föregångare och samtida som han ansåg lyckades.

Eller drog han några väsentliga slutsatser av ”Finnegans Wake”? Han var inblandad i tillkomsten av ”Odysseus” men hans reaktion inför ”Finnegans Wake” – som Joyce egen bror kallade ”fyllesnack” – lämnar föga utrymme för förståelse. Pound såg klart och tydligt ”Finnegans Wake” som ett stort missgrepp: ”Jag ska göra ett nytt försök med denna text, men hittills ser jag ingen mening alls i den. Ingenting som jag kan komma på, ingenting i stil med gudomlig inspiration eller en ny kur för gonorré, som skulle kunna vara värd all denna kringgående periferisering.”

Pound insåg inte att Joyce med sitt strikt genomförda sammelsurium de facto tog Eliots idé om tyngden bakom ett ords historia till svindlande nya höjder via halsbrytande kombinationer. Begripligheten reducerades i en form där den verbala fantasin tilläts blomma ut samtidigt som avsnitten speglade olika teman.

Pound hos CaveforsEnkelheten i Pounds egen lyrik står i bjärt kontrast till det stramt genomförda virrvarr som ”Likvakan” tillhandahåller. Och det är nog trots allt i enkelheten som nyckeln till vår förståelse ligger. Den som bara använder ord som har existerat i 15000 år kan räkna med att bli förstådd inte bara i det förflutna utan också i framtiden, medan den som använder sig av nya begrepp som tiden raskt rusar ifrån får svårt att göra sin stämma hörd i det långa loppet.

Sådana ord som fonograf och kinematograf har haft sin storhetstid och vem vet vilken framtid ord som dator och mobil har. Deras framtid beror på vilken riktning den tekniska utvecklingen tar. Den som skriver lyrik och prosa på slang drabbas ännu snabbare av glömska vilket har att göra med modeords nyckfullhet. De kan försvinna lika raskt som de dyker upp. Vad händer med det redan tämligen slitna ordet nörd?

Forskare anser sig denna vår ha hittat 23 ord som hängt med i de flesta språk sedan urminnes tider. Det förefaller att handla om indo-europeiska språk, men 15000 år ligger en bra bit bortom uppkomsten av de indo-europeiska språken. Man bråkar redan om detta, men låt oss se på vilka ord i svenskan som klarar 15000-års testet. Moder, aska, orm, fyr, flöda, höra, du, att, vi, giva, vem, man, ålder, hand, spotta. Och kanske några till.

Man har dragit slutsatsen att folk som bodde uppe på den is som täckte Sverige för 15000 år sedan skulle förstå om vi hälsade på hos dem i en tidsmaskin och sa något i stil med: ”Du hör! Giv denna eld till äldre mannen. Giv modern masken. Spotta i askan, din orm.” Omvänt skulle en istida skald som skriver en dikt med de orden förstås än i dag.

Språkforskningen håller antagligen jämna steg med all annan forskning, som exploderar oss i ansiktet dagligen eftersom det aldrig förr har funnits så många forskare som forskar i allt som forskas kan. Forskandet breder ut sig exponentiellt. Det gäller både institutionaliserad forskning och den forskning som individer ägnar sig åt hemmavid vid sina uppkopplade terminaler. Inte minst förklaras det komplicerade i allt enklare termer samtidigt som nya ord som beskriver nya upptäckter och erfarenheter förblir respektive specialisters egendom. Ett exempel på fascinerande språkforskning är Noam Chomskys teori om en universell grammatik. Tanken, som bemöttes med stor vördnad, fick sig en törn av Dan Everett, som i The New Yorker den 16 april 2007 lade fram forskningsresultat från Pirahã-folket i Amazonas som visar, eller för att vara försiktig med ordvalet i varje fall antyder, att detta folk inte alls anpassar sin verbala vardag till Chomskys teori. (Everetts essä finns att läsa på internet.)

Alltså! Tillbaka till Pound och det enkla språket. För visst är inledningen till dikten ”Takkammaren” fullt begriplig, eller vad sägs?

Kom låt oss ha medlidande med dem som har det
bättre än vi.
Kom, mina vänner, och minns
att de rika har tjänare och inga vänner,
och vi har vänner och inga tjänare.
Kom, låt oss ha medlidande med de gifta och
ogifta.

Är vi riktigt djävliga kan vi fråga oss vad den sista meningen egentligen ska vara bra för, men så djävliga är vi inte, eller hur?

 

Bertil Falk

Ur arkivet

view_module reorder

Mattias Lundmark – dikter

Mattias Lundmark är född 1988 och bosatt i Umeå där han studerar till psykolog.     *   regnet klöser på kupéfönstret himlen tjocknar som blötlagda havregryn vi är tätt packade ofrivilliga rumskamrater ögonen studsar mot varandra som rädda pingisbollar  

Av: Mattias Lundmark | Utopiska geografier | 16 januari, 2012

Anders Björnsson

Tolerera varken oljud eller språkfel!

Språkförsvaret är en förening som jag tillhör, dock utan att vara aktiv i den. Föreningen försvarar svenska språkets användning i Sverige. I många sammanhang, till exempel kommersiella och akademiska, trängs ...

Av: Anders Björnsson | Gästkrönikör | 08 maj, 2017

Sara Stridsberg och de progressiva ödesbilderna

En del karaktärer i litteraturen strider för att bli trodda och giltigförklarade. De slåss för att spränga sömmarna i sina trånga kvinnokläder, spränga väggarna i sina klaustrofobiska kvinnorum, spränga ramarna ...

Av: Tommy Sandberg | Litteraturens porträtt | 17 juni, 2014

Eric von Post - diktare i islams tecken

Genom den ljusport ditt molnsvärd öppnat, Muhammed, steg jag jublande inför Allah och hans härlighet. - Ur Ramazan Den store humanisten Eric von Post (1899-1990) tillhör den glesa skara svenska toppdiplomater ...

Av: Ashk Dahlén | Essäer om litteratur & böcker | 10 januari, 2011

En dag för kärlek sedan Romarrikets dagar

Tillägnad min älskade hustru Carolina Ek på St. Valentins dag 2014 Den 14 februari infaller den kalenderhögtid som i Sverige kallas för Alla hjärtans dag, och dagens namn ger oss det ...

Av: Carl Ek | Kulturreportage | 14 februari, 2014

Att tala om Ibsens dramer och dikter är samtidigt att tala om Ibsen själv. Wikipedia

Att bestiga ett fjäll: Henrik Ibsen ( del I)

Henrik Ibsen (1828-1906) är en av det moderna dramats fäder och absoluta mästare. Hela hans täta produktion är tidlös och kan förstås som en närmast universell analys av mellanmänskliga relationer ...

Av: Carsten Palmer Schale | Scenkonstens porträtt | 29 juni, 2015

Kalkmålning i Sofiakatedralen från 1000-talet. Den visar Ingegerds och Jaroslavs döttrar.

Sveriges främmande och okända helgon – S:ta Anna av Novgorod

Den Heliga Birgitta (1303-1373) är Sveriges och Nordens mest kända helgon, helgonförklarad 1391 och även utnämnd till särskilt skyddshelgon över Europa. Under nuvarande år, 2016, kommer ännu en svensk kvinna ...

Av: Lena Månsson | Essäer om religionen | 01 april, 2017

August Strindberg 2012

Om August Strindbergs liv, leverne, texter och persona tvistar de lärde ständigt. De flesta har en uppfattning om Strindberg och ofta en ganska stark sådan. Det är anmärkningsvärt att en ...

Av: Jessica Johansson | Jessica Johansson | 07 januari, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.