Ofelia 1898 akvarell av Frances MacDonald

Det drömda mötet som idé

I BLM:s decembernummer från 1953 ställdes några frågor till läsekretsen – fast bara författare svarade – om vilken diktad gestalt man helst velat träffa. En underbar idé, enligt min mening ...

Av: Carsten Palmer Schale | 19 juli, 2016
Gästkrönikör

Kulturradikalen Anna Charlotte Leffler

1873 uppfördes på Dramaten i Stockholm pjäsen ”Skådespelerskan”, som väckte ett stort gensvar hos publiken. Den var skriven av en ung debutant som ville vara anonym. Det utmanande med den ...

Av: Eva-Karin Josefson | 10 maj, 2014
Litteraturens porträtt

Tro og metaetisistisk kritisisme. Del III. Naturvitenskap og metafysisistisk livsfenomenologisme.

Innledning. Livsfenomenologismen er en filosofisk retning og som går ut på at livet har forrang framfor verden eller ego. Metafysisistisk livsfenomenologisme er en metafysisk skoleretning; den metafysisistiske livsfenomenologisme går ...

Av: Thor Olav Olsen | 07 juni, 2011
Agora - filosofiska essäer

Förlorad i det allslukande världsalltet

Poe dog 1849, 40 år gammal, efter att ha påträffats på en krog i Baltimore i ett förvirrat och medtaget tillstånd, iförd någon annans kläder. Vad han några dagar senare ...

Av: Nikanor Teratologen | 26 juni, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Omläsning kopplad till ultrakonservativa ord



Ezra Pound i PisaEzra Pound får oss att tänka på Cantos, inspärrad i bur i Pisa, T.S. Eliot, Italien, missat Nobelpris i litteratur, kinesisk lyrik, politisk radiopropaganda, okuvlig fascism, James Joyce och så vidare. Från bokhyllan tar jag ett litet grönt häfte: ”Ezra Pound 8 Dikter i tolkning av Elmer Diktonius”. Det trycktes i 250 exemplar 1974 och kom på Bo Cavefors förlag. Det märkliga är att Diktonius – själv en diktskapare värd att återuppliva bekantskapen med – redan 1923 publicerade dessa åtta översättningar i en antologi.

Och inte nog med det. Utan att ha tillgång till originalen kan jag bara konstatera vid omläsningen att dessa åtta dikter är en njutning att ta till sig och vida överträffar det mesta som produceras i genren. Den lilla samlingen inleds med ”Ett kontrakt” som lyder så här:

Jag gör ett kontrakt med dig, Walt Whitman -
jag har föraktat dig länge nog.
Jag kommer till dig som ett vuxet barn
som haft en tjockskallig fader;
jag är gammal nog att söka mina vänner.
Det var du som bröt den nya skogen,
nu är det tid att snida.
Vi har samma sav och samma rot
låt oss idka handel med varandra.

Ezra Pound i ett nötskal. Programförklaring. Att bygga vidare på traditionen, ungefär som Pounds lärjunge Eliot när han ville lägga hela tyngden av ett ords betydelse genom tiderna i sina texter. Insikten att hur än tillvaron har kommit till – kanske har den uppstått ur ingenting? – så är i varje fall allt som människan kan skapa, inte minst lyriken, förankrat i föregångarnas landvinningar. Men vad om föregångarnas misslyckanden?

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Möbelsnillet G.A. Berg sa en gång för mycket länge sedan till mig i Uppsala att det är bra att folk gör misstag och lägger fram felaktiga teorier inom exempelvis kvartärgeologin, för först sedan ett misstag har begåtts kan man rätta till det och komma på rätt bog igen. Därför ska man uppskatta all forskning som går käpprätt åt pipan.
G.A. ”fuskade” själv intensivt i genren kalvande isberg.

Nu är jag inte alls säker på att Pound delade denna G.A.:s filosofi. Tvärtom brydde han sig nog bara om de föregångare och samtida som han ansåg lyckades.

Eller drog han några väsentliga slutsatser av ”Finnegans Wake”? Han var inblandad i tillkomsten av ”Odysseus” men hans reaktion inför ”Finnegans Wake” – som Joyce egen bror kallade ”fyllesnack” – lämnar föga utrymme för förståelse. Pound såg klart och tydligt ”Finnegans Wake” som ett stort missgrepp: ”Jag ska göra ett nytt försök med denna text, men hittills ser jag ingen mening alls i den. Ingenting som jag kan komma på, ingenting i stil med gudomlig inspiration eller en ny kur för gonorré, som skulle kunna vara värd all denna kringgående periferisering.”

Pound insåg inte att Joyce med sitt strikt genomförda sammelsurium de facto tog Eliots idé om tyngden bakom ett ords historia till svindlande nya höjder via halsbrytande kombinationer. Begripligheten reducerades i en form där den verbala fantasin tilläts blomma ut samtidigt som avsnitten speglade olika teman.

Pound hos CaveforsEnkelheten i Pounds egen lyrik står i bjärt kontrast till det stramt genomförda virrvarr som ”Likvakan” tillhandahåller. Och det är nog trots allt i enkelheten som nyckeln till vår förståelse ligger. Den som bara använder ord som har existerat i 15000 år kan räkna med att bli förstådd inte bara i det förflutna utan också i framtiden, medan den som använder sig av nya begrepp som tiden raskt rusar ifrån får svårt att göra sin stämma hörd i det långa loppet.

Sådana ord som fonograf och kinematograf har haft sin storhetstid och vem vet vilken framtid ord som dator och mobil har. Deras framtid beror på vilken riktning den tekniska utvecklingen tar. Den som skriver lyrik och prosa på slang drabbas ännu snabbare av glömska vilket har att göra med modeords nyckfullhet. De kan försvinna lika raskt som de dyker upp. Vad händer med det redan tämligen slitna ordet nörd?

Forskare anser sig denna vår ha hittat 23 ord som hängt med i de flesta språk sedan urminnes tider. Det förefaller att handla om indo-europeiska språk, men 15000 år ligger en bra bit bortom uppkomsten av de indo-europeiska språken. Man bråkar redan om detta, men låt oss se på vilka ord i svenskan som klarar 15000-års testet. Moder, aska, orm, fyr, flöda, höra, du, att, vi, giva, vem, man, ålder, hand, spotta. Och kanske några till.

Man har dragit slutsatsen att folk som bodde uppe på den is som täckte Sverige för 15000 år sedan skulle förstå om vi hälsade på hos dem i en tidsmaskin och sa något i stil med: ”Du hör! Giv denna eld till äldre mannen. Giv modern masken. Spotta i askan, din orm.” Omvänt skulle en istida skald som skriver en dikt med de orden förstås än i dag.

Språkforskningen håller antagligen jämna steg med all annan forskning, som exploderar oss i ansiktet dagligen eftersom det aldrig förr har funnits så många forskare som forskar i allt som forskas kan. Forskandet breder ut sig exponentiellt. Det gäller både institutionaliserad forskning och den forskning som individer ägnar sig åt hemmavid vid sina uppkopplade terminaler. Inte minst förklaras det komplicerade i allt enklare termer samtidigt som nya ord som beskriver nya upptäckter och erfarenheter förblir respektive specialisters egendom. Ett exempel på fascinerande språkforskning är Noam Chomskys teori om en universell grammatik. Tanken, som bemöttes med stor vördnad, fick sig en törn av Dan Everett, som i The New Yorker den 16 april 2007 lade fram forskningsresultat från Pirahã-folket i Amazonas som visar, eller för att vara försiktig med ordvalet i varje fall antyder, att detta folk inte alls anpassar sin verbala vardag till Chomskys teori. (Everetts essä finns att läsa på internet.)

Alltså! Tillbaka till Pound och det enkla språket. För visst är inledningen till dikten ”Takkammaren” fullt begriplig, eller vad sägs?

Kom låt oss ha medlidande med dem som har det
bättre än vi.
Kom, mina vänner, och minns
att de rika har tjänare och inga vänner,
och vi har vänner och inga tjänare.
Kom, låt oss ha medlidande med de gifta och
ogifta.

Är vi riktigt djävliga kan vi fråga oss vad den sista meningen egentligen ska vara bra för, men så djävliga är vi inte, eller hur?

 

Bertil Falk

Ur arkivet

view_module reorder

Whilde på sommar

Doktor Frederick Foster Hervey Quin var två steg från döden. En koleraepidemi hade brutit ut och Quin insjuknade med grymma plågor. Desperat tog han det homeopatiska medlet camphor, som Hahnemann hunnit ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 01 juni, 2014

Dikter av Sven André

Rivning   Långsamt ritar deras drömmar om bilden av det obeständigas landskap Några vinklar här Några rutmönster där Vad som är i vägen för de becksvarta pulsslagen bryts sönder till sin döda natur Vad som undslipper årens marsch mot Utopia står ...

Av: Sven André | Utopiska geografier | 07 december, 2009

Porkkala. Kusten 2009 Foto Matti Paavola

Porkalas parentes

Till september 1944 var Porkala mest känd som ett stycke vänlig skärgårdsnatur några mil utanför Helsingfors. Ett stycke havsomsusad nyländsk skärgård med blankpolerade klipphällar och martalls bevuxna kobbar. Längre inåt ...

Av: Rolf Karlman | Reportage om politik & samhälle | 15 juli, 2016

En rökares försvarstal

 En av mina väninnor försöker leva ett hälsosamt liv, för att må bra. Nu äter hon rätt, a la diet nya modellen och motionerar som sig bör. Hon springer varje ...

Av: Jenny Berggren Keljevic | Gästkrönikör | 30 december, 2013

Care Santos på Bokmässan i Göteborg 2014 Foto Per A J Andersson

Några reflektioner kring Care Santos prisbelönta roman Media vida

Elisabeth Tegelberg om Care Santos nya roman

Av: Elisabeth Tegelberg | Essäer om litteratur & böcker | 25 april, 2017

Pièta och den röda hästen

Thomas Notinis högintressanta uppsats här på sidan om Kasimir Malevitj fick mig att fundera över några bildminnen, det ena mitt eget, det andra min mors. Som ung glop för femtio ...

Av: Ivo Holmqvist | Övriga porträtt | 10 december, 2014

Julen är inte vad den alltid har varit

Det är lätt att tänka sig att julen är vad den är och att den alltid har varit vad den är idag.  Den klassiska sagan En julsaga av Charles Dickens beskriver ...

Av: Belinda Graham | Essäer om litteratur & böcker | 01 november, 2013

Paddington anländer till Paddington Station med en lapp runt halsen

Paddington - En björn för alla tider

Paddington är urtypen för den artige främlingen. Han kommer som flykting till Storbritannien med en lapp runt halsen och hittas av den snälla familjen Brown på en tågstation i London ...

Av: Belinda Graham | Gästkrönikör | 02 december, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.