John Updike, rovdjursinstinkten och förloraren

Villa ligger invid villa. Likt rader av fyrkantiga lådor fyllda av välordnat och välartat medelklassliv i ändlösa rader. De välklippta gräsmattorna. De välkammade barnen. De skinande leendena. Männen som firar ...

Av: Crister Enander | 17 februari, 2009
Litteraturens porträtt

Benjamin 30

   

Av: Håkan Eklund | 10 mars, 2012
Kulturen strippar

Loserförfattarfabrikens bläckdirektören in spe personporrträttet

  Nöring, f. övrigt avlägset anförvantande(skrivmaskins)bandet till den förmögna och oresonliga familjen Stoff, bläckdirektör in spe för Loserförfattarfabrikens vidräkning, ur den självanställningsregistreingsmaskinen finns noterat 1650 dyker patronymen Nöring (Stoff) opp i annalerna, parentesens betydelse än ...

Av: Stefan Hammarén, Christofer Nöring | 25 mars, 2013
Stefan Hammarén

”Så lunka vi så småningom!” Bellmans musik- och berättarkonst

Carl-Michael Bellman använde som skald både texten och musiken i sitt skapande och uppnådde med detta dubbla verktyg ett djupare och mer accentuerat uttryck än vad som varit möjligt med ...

Av: Benny Holmberg | 20 februari, 2013
Litteraturens porträtt

Litterära gåtor, fiktionens verkligheter. Om Kristian Petris Träsket



Kristian PetriFilmaren och författaren Kristian Petri skriver i en essä om sin fars död i Dagens nyheter hösten 2011 om bokprojektet som senare mynnade ut i den 83-sidiga bokpärlan Träsket. I DN-artikeln beskriver Petri en person som tränger in i en författares lägenhet, en bitter, missunnsam författare som snokar, kopierar och stjäl. Efter att ha sett Ingmar Bergmans "Det sjunde inseglet" slår det honom att den personen kanske är döden som studerar sitt offer en stund innan han fångar sitt byte. "Till saken hör också att lägenheten är min", skriver Petri.

Träsket tar historiskt och spirituellt avstamp i ett kvarter på Östermalm, i Stockholm fashionabla hörn. Ett bortglömt stycke historia om en plats som till för omkring hundra år sedan inhyste en liten insjö, området kallades "träsket", latrinkvinnorna arbetade här, människor levde här, drömmar sprack och gick upp ur rök här, historia skrevs här. En historia som Petri uppsöker på ett originellt och litterärt mästerligt sätt, genom självbiografi (han har själv levt intill "träskets" kvarlevor i många år) och historiskt grävande.

Uppbrotten bland bokbladenär många, den modiga prosan berättar lika mycket om Petris egna tankar och orosmoln som ett kvarter på Östermalm präglat av misär, och som länk mellan det förflutna och vår tids Östermalm, där könsrollerna framträder som till synes oförändrade: cementerade, medfödda, förseglande.

Böcker som Träsket, skriver journalisten Andres Lokko i en artikel i Svenska dagbladet, påminner oss om de mindre bokhandlarnas oersättliga roll i kulturens Stockholm. Det är nämligen en bokhandel, Rönnells Antikvariat på Östermalm inte långt ifrån kvarteren där Petris Träsket utspelar sig, som gett ut boken. Rönnells utkämpar i skrivande stund ett slags Davids kamp mot Goliat, hyrorna i lokalen på Birger Jarlsgatan skjuter i höjden, marknadshyror ska numera råda, vilka mindre kulturinrättningar kommer att kunna konkurrera med glättiga modebutiker, elgiganter eller McDonald's-"restauranger"?

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

I sin fysiska form påminner Träsket oss om ett hörn av litteraturen som genom åren - och framför allt i den engelskspråkiga - varit en naturlig del, ja, ett välkommet inslag. Dimmiga och berusande vandringar mellan olika världar, såväl verkliga som uppdiktade, historiska som förträngda, verk där saker och ting inte måste uppträda som de förväntas göra. Jag som läsare måste emellanåt stanna upp mellan bokstävernas svalkande lugn och fråga mig: "Är detta sant, eller är det fiktionen som talar, men om det sant, hur kan Petri veta allt detta?"

Det ordfria avtalet mellan läsare och författare, där saker och ting inte nödvändigtvis måste vara som de vid första anblicken förefaller vara, har successivt börjat ebba ut. I bokhandeln är indelningen mellan fiktion och ickefiktion tydligare än aldrig förr, ser någon att ett exemplar av Egalias döttrar vilar sig på barnavdelningen tillkallas personalen och boken härleds vänligt men bestämt tillbaka till vuxenhyllorna.

Kristian Petris Träsket är i det närmaste en litterär befrielse, i en tid (och nu antar jag att jag riskerar att ställa mig själv i ett bakåtkikande hörn av bokhandeln) då allt ska kunna kategoriseras, inhysas och summeras i tre enkla, lättbegripliga ord. Att komplicera saker och ting, att acceptera vissa tankar som mållösa och flyktiga kan i vissas öron låta som farliga floskler. Det är inte för intet som "flumskolan" måste nedmonteras ...

Bokmalar serveras i dag titlar lika förutsägbara som ett snabbmatsmål: leksaken förväntas vara defekt och värdelös och miljöskadlig, maten smakar gummi och har transporterats långt, varför inte från Amazonas regnskogar, och arbetssysslornas stress har lagt sig som ett nervöst skimmer över tallriken (förlåt, plastbrickan) ... Ändå är det få som frågar sig om skräpmat är mat överhuvudtaget. Snarlika frågor, men med en väsentlig skillnad, uppstår under läsningen av Träsket. Existerade ens denna insjö, utgår boken från verkliga skeenden? Människor förtjänar riktig mat, men litteraturens uppgift är en annan, nödvändigtvis inte att mätta läsarens hunger, snarare att förstärka den.

Men det är en svår sak och kräver en skicklig författare. Kristian Petri håller läsaren i handen på ett litterärt modigt sätt. Han sträcker bara ut den, tvingar inte läsaren till någonting, lovar heller ingenting. Kanske är det resenären Petri som i det avseendet träder fram, en resas destination kan sällan avgöras på förhand, och de resor som Petri tecknat ner till mästerliga reseskildringar har liksom Träsket förmågan att börja med ett första stapplande steg och en tanke och i slutändan nå vägs ände någon helt annanstans, i ett helt annat sinnestillstånd.

 

Klas Lundström
författare och journalist

 

TräsketKälla

 

Kristian Petri
Träsket
Rönnells Antikvariat 

 

Ur arkivet

view_module reorder
Roman Anthin. Foto: Gotlands Tonsättarskola

Kejsarens nya kläder – Möte med Ramon Anthin

Tonsättareleverna lärde sig att hantera hela processen för komponerande från den första idén, från embryot, till framförandet av det egna stycket. Komponerande och dirigerande skulle gå hand i hand, en ...

Av: Ineta Svärd | Essäer om musik | 24 juni, 2015

Ur led är tiden – en betraktelse nu när vi ställt tillbaka klockan

När högertrafiken infördes klockan fem på morgonen den 3 september 1967 stod alla bilar stilla en kort stund, och körde sedan vackert över på andra sidan mot vad de var ...

Av: Ivo Holnqvist | Gästkrönikör | 31 oktober, 2017

Turbulenta skyar – ett porträtt av Vincent van Gogh…

Jag ligger på rygg. Himlen virvlar högt där uppe. Några kråkor cirkulerar över mitt huvud. Jag hör pojkarnas uppjagade röster och grimaserar åt den djupsvarta smärtan i bröstkorgen och magen ...

Av: Jonas Wessel | Konstens porträtt | 24 maj, 2013

Huset som kay fisker ritade 1930

Om ett märkvärdigt hus, ritat av Kay Fisker

I Köpenhamns burgna norra stadsdelar finns mängder av vackra villor. Häromdagen var vi bjudna på lunch i en av de intressantaste, i Charlottenlund på en behaglig villaväg kantad av kastanjeträd ...

Av: Ivo Holmqvist | Kulturreportage | 24 oktober, 2017

Tänk om du vore ditt första steg - och ut i rymden?!

Om Hanna Hallgrens diktande Fredag ger mig en bukett blommor som jag inte vet namnet på, ingen vet vad de heter. Jag har frågat på torget där de står men ...

Av: Eleonora Bru | Litteraturens porträtt | 05 juli, 2008

Den poetiska Eddan enligt Lars Lönnroth

Vårt behov av översättare och översättningar är omättligt. Men den yrkeskategorins ansträngningar har inte särskilt ofta uppskattats eller förtjänst. Av slentrian har försvenskningarna antingen förbigåtts helt i bokrecensionerna, eller så ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 03 september, 2017

Fragment av surrogatpyret XII

Vi sprecke, tjompe å bultre oss ut i hallen me Tjååsers livaktit galna jiayu cunyanlegend ekande i skallarna (”Our firste fo, the serpent Sathanas...kitte his throte, and in a pit ...

Av: Nikanor Teratologen | Teratologisk sondering | 18 december, 2007

William Blakes tankevärld

Det andliga klimatet: en kort historikUnder renässansen fanns en bildpoesi, Emblem-Poetry. En bildpoesi som byggde på den vid denna tid rådande mystikens kosmologi. Blake kan räknas till efterföljarna av denna ...

Av: Violet Tengberg | Essäer om konst | 16 december, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.