Zoroastrismens högsta gudomlighet, Ahura Mazda

Lunds gnostiska kebabhak

I hjärtat av Lund står hon där. Domkyrkan. Denna romanska 1100-talsjuvel tillägnad martyren Laurentius, vars existens i ett kallt och nordiskt vikingaland ytterst beror på förekomsten av en omkringvandrande judisk ...

Av: Thomas Hermansson | 26 juni, 2017
Essäer om samhället

Fragment av surrogatpyret XVI

Ja vill bara säja dej en sak, Holger Holmlund från Hebbershålet, framhärda Göte grälsjukt å klia sitt aldri läkta å ständit varande sår i ljumsken, där en lömsk minderåri ...

Av: Nikanor Teratologen | 30 april, 2008
Teratologisk sondering

Konsten att att skapa världar (i Venedig)

Konstbiennalen i Venedig är världens äldsta och möjligen viktigaste internationella konstutställning. Stor är den också och det verkar som om ständigt fler vill vara med: i år deltar 77 nationer ...

Av: Nancy Westman | 15 juni, 2009
Reportage om scenkonst

Milla-Elina Bylund Lepistö

Jag är född 1979 och bosatt i Sundsvall. Mitt bidrag består av texter och bilder. För att förstå mitt uttryck kan en beskrivning av min bakgrund, mina idéer och tankar ...

Av: Milla-Elina Bylund-Lepistö | 08 april, 2012
Kulturen strippar

När det var bättre förr



erik_prytzNär det var bättre förr

Nyligen är det femtio år sedan sista numret av Sveriges utan konkurrens bästa novelltidskrift kom ut. Någon riktig efterföljare har den aldrig fått och det är lite synd att behöva notera att i det här sammanhanget så var det faktiskt bättre förr.

Månadstidningen "All världens Berättare" (AvB) startades 1945 och fick uppleva tolv årgångar. Tidskriften gjorde verkligen skäl för sitt namn. Författare från hela världen och från alla tänkbara genrer, som mainstream, deckare, skräck, science fiction, humor etc. fyllde sidorna. Bland författarna återfanns Nobelpristagare vid sidan om kioskboksförfattare. Bara de bästa russinen ur allsköns kakor var gott nog.

Även om AvB inte fick någon efterföljare så hade den sina föregångare. Tidigt ute var "Hemmets Noveller" som kom 1907. De första numren innehöll berättelser av bland andra Anna Branting, Thomas Byrnes, Gustaf Hellström, Luigi Pirandello, Palle Rosenkrantz och Oscar Wilde. Och på 1920-talet kom "Bonniers Novell Magasin" med författare som Vicki Baum, Conan Doyle, Theodore Dreiser, W. Somerset Maugham, Vladimir Semitjov, Anton Tjechov, Rolf Wiesler, P.G. Wodehouse och Alvar Zacke.

Men inget av dessa och andra tidiga novellmagasin kan mäta sig med AvB i något avseende. Varken innehållsmässigt eller layoutmässigt. Till skillnad från föregångarna som i stort sett höll sig till samtida författare, kunde AvB lite dubbeltydigt ha kallat sig "Alla tiders Berättare". AvB rörde sig nämligen fritt i tid och rum. Herodotus och Dashiell Hammett, Augustinus och Ray Bradbury, alla fick de samsas sida vid sida med Rainer Maria Rilke och Lord Byron, med Fritjof Nilsson Piraten och Damon Runyon och Beppe Wolgers. Kända och okända namn trängdes med varandra. Numera bortglömda författare som George Duhamel och Francisco A. Coloane kan fortfarande blända från AvB:s sidor.  De samlade numren av AvB i bokhyllan har något tidlöst över sig.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Även om nu denna tidskrift främst var ett novellmagasin, så innehöll den också annat. Inte minst lyrik. Dessutom använde sig redaktionen av en rad skickliga svenska illustratör. Bland omslagstecknarna kan nämnas Torolf Engström, Anders Henschen, Gösta Kriland, Otte Sköld, och Stig Södersten. Insidorna var rikt illustrerade i svart-vitt av Hans Arnold, Folke Dahlberg, Adolf Hallman, Eric Palmquist,  Uno Stallarholm, Stig Södersten, etc.

AvB höll i stort sett samma höga klass in i det sista. Tyvärr ändrade man på en del vinnande grepp. Således ersattes omslagen av en rad svenska konstnärer med färgfotografier av författare som dessutom intervjuades inne i tidskriften samtidigt som man recenserade nyutkommen litteratur. Det var i och för sig inget fel, men snöpte magasinet på dess ursprungliga renhet att främst tillhandahålla texter, alltid utomordentligt beledsagade med kort introduktion av författaren.

Initiativet till AvB togs 1945 av Albert Bonnier junior. Som mest fick den en  upplaga om 40.000 exemplar. När den lades ned gick det inte spårlöst förbi. I en gemensam ledare skrev huvudredaktören Gert Landin och litteräre redaktören Mårten Edlund att "det är med en känsla av vemod som vi nödgas ta farväl. Det har sagts mycket, på många håll, om denna nedläggning. Både hätska och besvikna kommentarer har förekommit. Vi skall inte ge ytterligare näring åt diskussionen, bara konstatera att vi, med all respekt för företagsledningens säkerligen väggrundade ekonomiska motiv, anser beslutet olyckligt."

När AvB startades 1945 med Karl Johan Rådström som redaktör hade förlaget räknat med förlust, men det gick mycket bättre än väntat. Upplagan steg alltså till 40.000 exemplar. 1949 började upplagan att sjunka och föll ned till 14.000 exemplar för att sedan sakta öka igen. Tre månader före nedläggningen var den uppe i 21.000 exemplar för första gången sedan 1951 samtidigt som antalet prenumeranter var 9000, det största antalet prenumeranter i tidningens historia.

I dagen läge, då novellen lever att tillbakadraget liv i smärre genretidskrifter som CDM, Minotauren, Mitrania och Nova Science Fiction, har vi inte något som kan jämföras med AvB. Jämförelseobjekten är närmast föregångarna.

Tomrummet efter AvB har aldrig fyllts. Men än i dag träffar man många gamla läsare som med nostalgisk värme minns denna superba tidskrift.

Vi är nu några miljoner fler människor i Sverige än vi var perioden 1945 - 1956. Ibland undrar jag om det inte vore dags att återuppliva den formula som gjorde AvB så älskad och uppskattad för femtio år sedan. Eller är tiderna så totalt förändrade och kulturlivet så totalt förslummat av bästsäljarraseri och kändisslafs att en sådan tidskrift är omöjlig i vår oroliga tid? Kanske. Men hittar Du ett ex eller en årgång AvB på ett antikvariat, så tveka inte. Hugg direkt!

Bertil Falk

Ur arkivet

view_module reorder

”Så lunka vi så småningom!” Bellmans musik- och berättarkonst

Carl-Michael Bellman använde som skald både texten och musiken i sitt skapande och uppnådde med detta dubbla verktyg ett djupare och mer accentuerat uttryck än vad som varit möjligt med ...

Av: Benny Holmberg | Litteraturens porträtt | 20 februari, 2013

Magna Grecia Tomba del tuffatore

Med anledning av Internationella mansdagen

Det finns pojkar och även kvinnor som menar att Internationella mansdagen är ett skämt, trots att den enligt Wikipedia ”avser att fokusera på pojkars och mäns hälsa, uppmärksamma mäns bidrag ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 19 november, 2016

Oväder

Nog går det att läsa Nick Caves omarbetning av John Lee Hookers "Tupelo Blues" som en dikt:Looka yonder! Looka yonder!Looka yonder! A big black cloud come!A big black cloud come!O ...

Av: Thomas Sjösvärd | Essäer om litteratur & böcker | 03 januari, 2011

Konsten att radera

Den stora skrivstilsboken låg framför mig, det fanns en glädje blandad med prestationsångest när lektionen började. Min lärare, Julia, studerade noga varje bokstav jag svarvade över min axel, med sina ...

Av: Jenny Berggren | Gästkrönikör | 10 augusti, 2013

Magnus Göransson

En höstkrönika

Här kommer natten, här kommer mörkret, nu kommer hösten. Plötsligt står den där med all sin fundamentala jävlighet och långsamt knackar på din dörr. Inte för att du tyckt sommaren ...

Av: Magnus Göransson | Gästkrönikör | 11 oktober, 2016

Vy över Sherman Fairchild Physical Science Center och Wheeler Hall från Baker Memorial Library. PDW

Resa i New England 2: Tillbaka till Dartmouth.

”Över floden in bland träden” heter en sen och som jag minns det inte särskilt bra roman av Ernest Hemingway, om en amerikansk general i Venedig. Den är minnesvärd mest ...

Av: Ivo Holmqvist | Resereportage | 17 Maj, 2016

Marco Missiroli

Skrivkonsten mellan väsentlighet och dikt

En intervju med Marco Missiroli. Marco Missiroli är född 1981 i Rimini men bor sedan många år tillbaka i Milano, där han givit ut flera böcker och fått prestigefulla priser som ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om litteratur & böcker | 01 november, 2014

Matilda Lilja. Prosa

Matilda Lilja är 20 år och uppväxt i norra Stockholms förort. Hon studerar drama vid Södertörns Högskola och har sedan våren 2011 arbetat för att skapa en alternativ scen för ...

Av: Matilda Lilja | Utopiska geografier | 13 februari, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.