Meditering mellan sinnets och fysikens gränstrakter

Dhamma Pataka-centrets påfågel flyger över huvudet och landar strax framför mig, just som jag går nerför vägen till matsalen. Tio män äter frukost i tystnad. Bara harklingar och nysningar bryter ...

Av: Gustav Broms | 27 oktober, 2009
Essäer om religionen

När platsen är lika mycket din som min

Skogens installation ZOO är ett deltagande. Sprungen ur föreställningen med samma namn som gruppen satte upp för sex år sedan framträder den som en plats för att ytterligare undersöka empatin ...

Av: Viktor Andersson | 05 november, 2013
Reportage om scenkonst

Collografi gör gott för själen

Kärt barn har många namn. Jag får en känsla av att det ter sig så för konstnärerna som uttrycker sig genom collografi – eller collagrafi, alternativt limtryck, som denna tryck- ...

Av: Marit Jonsson, Formom | 16 februari, 2012
Essäer om konst

Veckan från skiten

En kvinna fick rätt i reklamationsnämnden mot en kursgård utanför Härnösand. Hon deltog i en kurs i hawaiiansk tarmrening, och eftersom det inte fanns tillräckligt med toaletter var hon tvungen ...

Av: Gregor Flakierski | 10 april, 2011
Veckans titt i hyllan

Erik Larson i odjurets trädgård



Erik Larson Foto Benjamin BenschneiderErik Larson på amerikanska västkusten, han bor i Seattle, är född 1954 och med förflutet som Staff Reporter på Wall Street Journal. Han har också varit flitig i den periodiska pressen, i Harper´s, the Atlantic Monthly, The New Yorker och framför alllt i Time. Hans tidiga bok ”Lethal Passage” (1994) har ett dessvärre fortfarande högaktuellt ämne, som ses av underrubriken The Story of a Gun. Det handlar om en störd tonåring som i december 1988 gick in på sin skola i Virginia och sköt vilt omkring sig: en lärare död, flera elever allvarligt skadade. ”He not only illuminates America´s gun culture – its manufacturers, dealers, buffs and propagandists – but also offers concrete solutions to our national epidemic of death by firearm” påstår förlaget Vintage som sorterat in boken i facket Social Science/Criminology. Den kanske spelade någon roll för det försiktiga förslag till begränsning av vapeninnehav som Barack Obama låtit lägga men som väl fälls av republikanerna och den mäktiga Rifle Association of America i ohelig allians.

 En annan katastrof var ämnet för hans nästa dokumentära skildring, den förödande orkan som drog in över Texas den 8 september 1900, också det ett aktuellt tema med tanke på vad som sedan dess hänt i New Orleans, New York och New Jersey. ”Isaac´s Storm, the Drowning of Galveston” (1999) sätter fokus på en man i stormens öga, meteorologen Isaac Cline på U.S. Weather Bureau och hans privata tragedi samtidigt som hela vidden av förstörelsen dokumenteras. Kuststaden Galveston jämnades med marken, sextusen omkom.  Boken därpå blev snabbt en bestseller, ”The Devil in the White City” (2003), där han skrev lika faktarikt om mord på den stora världsutställningen i Chicago 1893 (som är den vita staden) med handlingen upphängd på två män, dels arkitekten bakom utställningen, dels en seriemördare som lockade till sig sina offer genom den.

”Thunderstruck” (2006) är också den baserad på fakta, en spännande historia förlagd till det dimmiga London 1902 (en detaljerad karta finns med liksom i de tidigare böckerna), men också Cornwall, Cape Cod och Nova Scotia. Där finns också två huvudpersoner, dels radiopionjären Guglielmo Marconi, dels massmördaren Crippen som länge klarade sig undan rättvisan men till slut blev fast. Marconi bidrog genom sin nya uppfinning radiotelegrafen till att Crippen greps, på en Atlantångare på väg till Amerika. 

 För ett par år sedan kom Erik Larsons hittills senaste bok, ”In the Garden of Beasts. Love, Terror and an American Family in Hitler´s Berlin” (2011) som nu är sverigeaktuell, den kommer på Bonniers den 22 mars. När den var ny skrev jag så här om den på Dixikon:

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 I sin nya dokumentärroman har Erik Larson haft god hjälp av alla anteckningar som gjordes och bevarades av den amerikanske ambassadören i Berlin 1933-1937, William E. Dodd, och av hans dotter Martha. Boken är full av intressanta citat ur deras båda dagböcker. Det är väl inte bara tänkbart utan också troligt att det finns några svenska utvandrare i Erik Larsons familjebakgrund. En son till sådana uppträder i hans roman, Carl Sandburg, vars föräldrar kom från Västergötland och som blev präriepoet, insamlare av den amerikanska sångskatten, och författare till en omfångsrik biografi över Abraham Lincoln (och som Hemingway tyckte gott kunde ha fått ett nobelpris, liksom han ansåg att Karen Blixen borde ha fått ett). Sandburg var god vän med ambassadör Dodd, och han var dottern Marthas förtrogne.

 Junkern Franz von Papen, som hörde till den närmsta kretsen kring Hindenburg och som blev rikskansler 1932 trodde att han kunde bemästra både nazister och kommunister, men icke. Snart var han ersatt av Kurt von Schleicher, och året därpå av Hitler (vars vicekansler han blev, för en kort tid). Ett tal som han höll i Marburg var så illojalt mot Hitler att de tyska tidningarna förbjöds trycka det, och hämnden från nazisterna dröjde inte. Ett par av von Papens nära medarbetare mördades, och Göring satte honom i husarrest. Telefonledningen klipptes av och SS vaktade utanför. Han höll god min i elakt spel, slapp lindrigt undan i Nürnbergprocessen och kom att överleva de flesta – han dog till skillnad från de flesta i toppgarnityret en naturlig död 1969, nittioårig.

 William E. Dodd med familj i Tyskland 1933William E. Dodd var nära pensionsåldern när presidenten Franklin D. Roosevelt utsåg honom till ambassadörspost i Berlin, en post som blev allt mera ansträngande och besvärlig för honom. Han har en anteckning om von Papens husarrest i sin dagbok för den första juli 1934:

 “Vice-Chancellor von Papen and his family were imprisoned in their house and his staff were reported to be killed or imprisoned. We drove a little too leisurely, perhaps, by his house this afternoon, but on purpose. It was a strange day, with only ordinary news in the papers.”  

 Dodd hade ett förflutet som professor i historia vid The University of Chicago och insåg säkert att hans anteckningar som ögonvittne till vad som hände i Tyskland skulle få dokumentärt värde. Hans dotter Martha, också hon snabb på att skriva ner vad hon inte sällan ganska fördomsfullt observerade, gav ut sin ”My Years in Germany” 1939, och hon var medförfattare till faderns ”Ambassador Dodd´s Diary” som kom två år senare och som blev en bästsäljare några månader innan japanernas attack på Pearl Harbor drev USA in i kriget.

 n annan amerikan i trettiotalets Tyskland var Thomas Wolfe från Asheville i North Carolina, författare till oändligt långa romaner och död i förtid (han blev bara 38 år och lämnade efter sig en väldig koffert full av manuskript som sedan kom postumt, efter flera förlagsredaktörers mödosamma slit att få fason på dem). Redan 1928 hade han hamnat i bråk på en Oktoberfest i Bayern. Det hade han tänkt skriva en hel roman om, men det blev bara till en kort novell. Han var i Freiburg 1930 och bevittnade nazisternas våldsamma uppsving i valet, från 12 till 107 riksdagsplatser, och fem år senare kom han till Berlin, inbjuden av förlaget Rowohlt som en av deras mest framgångsrika författare.

 Wolfe var genomgående positiv mot den nya regimen och till tyskarna som var ”the cleanest, the warmest-hearted, and the most honorable people I have met in Europe.” De antijudiska stämningarna bekom honom inte, han var inte fri från antisemitism själv. Dodd och hans dotter gjorde vad de kunde för att få honom att inse att det fanns en annan verklighet bakom Tredje Rikets snygga fasad. Hitler var Wolfe hursomhelst inte särskilt imponerad av. Under olympiaden 1936 iakttog han honom på nära håll, och skrev ner sina intryck:

 “A little dark man with a comic-opera moustache, erect and standing, moveless and unsmiling, with his hand upraised, palm outward, not in Nazi-salute, but straight up, in a gesture of blessing such as the Buddha or Messiahs use.”

 Det tog tid innan William E. Dodd, som alltså inte var någon slipad karriärdiplomat, förstod varför så många flotta och gediget borgerliga villor i trakten av Tiergarten i Berlin var hyreslediga, renons på ägarfamiljer fast fullt möblerade. Han flyttade själv in i en av dem och blev förargad när de bortdrivna judiska innehavarna uppenbarade sig. Först efter hand gick det upp för honom vad som höll på att hända, och hans relationer till de nazistiska koryféerna blev efter hand kyliga Hans misstro mot Hitler var besvarad, och även om rikskanslern uppträdde artigt mot Martha Dodd och österrikiskt belevat kysste henne på hand hade han bara förakt till övers för henne - hon var tidvis ganska lätt på foten i sitt umgänge med ledande nazister.

 Dodd som hade svårt att hantera konfrontationer hade säkert helst velat slippa alla audienser hos Hitler. Men han visade civilkurage, växte in i sin roll som diplomat, och kom genom sin dagbok att författa en viktig källskrift om nazisternas tidiga år vid makten, tills han och familjen reste tillbaka till USA 1937 (året därpå blev Joseph P. Kennedy amerikansk ambassadör i London, fast hans tid där blev hälften så lång som Dodds i Berlin).

 Ivo Holmqvist

 

Boken kommer ut den 24 marsEfterord

Artikeln var tidigare publicerad i tidskriften Dixikon. 

Efter publiceringen fick jag ett email från  Erik Larson i slutet av maj 2011, apropå den. Bland annat skrev han så här (heads up är ett amerikanskt uttryck för aktuell information):   

”Thanks for the heads up. Martha is a fascination; her affair with Thomas Wolfe makes interesting reading, though I was able to make only scant reference to it.  
E.”

 Och jag jag hade samtidigt undrat om han efter flera års forskning och jakt på dokument nu var trött på att syssla med nazismen. Det var han, erkände han:

 “(PS: I am indeed sick of Nazi Germany at this point -- the pathology of it all can really wear one down.)”

  För övrigt kan man diskutera om den svenska titeln är alldeles lyckad. Originaltitelns ”In the Garden of Beasts” är förstås en översättning, med symboliska övertoner, av Berlins Tiergarten – den amerikanske ambassadörens residens låg mittemot. Där fanns många odjur, liksom i den politiska ledningen i Tyskland efter Hitlers Machtübernahme den 30 januari 1933. Att återge det obestämda flertalet Beasts med det bestämda entalet odjur kastar ett lite för ensidigt apokalyptiskt ljus på den värste av alla skurkarna – hans anhang var omfattande. Många av dem uppträder i den här boken.

Ur arkivet

view_module reorder

Hund och katt --- livskamrater till döds? Crister Enander om husdjuret

Kattmamman och Kattpappan kallade vi dem. Några andra namn hade de inte. Ingen sade någonsin något annat. Men Kattmamman och Kattpappan visste alla vilka de var. Mannen hade en ständigt ...

Av: Crister Enander | Essäer | 30 juli, 2012

Veckan från hyllan, Vecka 24 2012

Nationaldagen har firats under veckan. Det bästa med den var att det var ledigt mitt i veckan. Fast annandag pingst var ännu bättre. Och på sikt var det fler lediga ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 09 juni, 2012

Programförklaring

En dikt kan intagas såväl före som efter maten. En dikt kan minska trycket i själen eller öka det. En dikt kan vara begriplig och obegriplig som själva livet.

Av: Charles Sandström | Utopiska geografier | 03 maj, 2010

Benjamin 24

Av: Håkan Eklund | Kulturen strippar | 28 januari, 2012

Young Virgin Auto-Sodomized by the Horns of Her Own Chastity. Foto Arniep

Freuds farliga fröjder

"Freud inser inte att människan är en del av samhällsutvecklingen, att människans natur inte kan studeras skild från de sociala omständigheter under vilka hon lever…" - Bo I. Cavefors

Av: Bo I Cavefors | Essäer om politiken | 06 april, 2015

Hatthyllan

Det var en höstkväll och allt var stilla. Regnet piskade mot stuprännan. Han satt där med ögonen i den dammiga boken. Sidorna var skrynkliga. Fyllda med kaffefläckar och intorkade ostbitar. Han ...

Av: Stina Nilsson | Utopiska geografier | 05 maj, 2010

Postemmakrönika 8 Maskrosbarnet

Gick likt ett av livsfrö inlevelsehärdad som den säregna maskrosen vilken som fröat av sig från växtplats på höghustaket tillbaka till landet bredvid vildrosen och tusenårsalmen emellan, sa här ändå ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 03 juni, 2010

Anna Berg och den svenska naivismen

Modernismen som konstriktning speglar en dynamisk tid präglad av industrialismen och det moderna livets framfart. Synen på verkligheten förändras i början av 1900-talet inte minst genom alla tekniska innovationer som ...

Av: Lena Månsson | Konstens porträtt | 15 december, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts