Hundkäx.

Hundkäxet: om livets och konstens betydelsebärande bilder

Första bilden: ett dike invid bilvägen där det växer hundkäx (en av barndomens alla växter jag faktiskt lärde mig känna igen) och min mamma som går på vägen trettio meter ...

Av: Rasmus Lygner | 27 februari, 2017
Agora - filosofiska essäer

Människor lär av djuren och djur lär av människorna

Klockan visar 05.30 och det är tämligen mörkt. 100 sit-ups för att sätta igång blodomloppet. Morgontoalett med en snabb dusch och en god-morgon-hälsning till mina redan utflugna barn. Allt på ...

Av: Vladimir Oravsky | 27 mars, 2013
Gästkrönikör

Carlos Castanedas avsked av sina läsare

Den ensamma fågeln har fem förutsättningar:Den första är att den flyger till den högsta punkten;den andra är att den inte längtar efter sällskap,inte ens utav sin egen art;den tredje är ...

Av: Nina Michael | 27 augusti, 2013
Essäer om religionen

Vem är vem och vad är vad?

Helgonet Lucia från Italien är enligt tradition, språk och kön en kvinna som levde i ett patriarkalt samhällsklimat. Som kvinna var hennes situation säkert mycket svår; främst med tanke på ...

Av: Thomas Silfving och Gunilla Nilson | 23 november, 2012
Gästkrönikör

Erik Larson i odjurets trädgård



Erik Larson Foto Benjamin BenschneiderErik Larson på amerikanska västkusten, han bor i Seattle, är född 1954 och med förflutet som Staff Reporter på Wall Street Journal. Han har också varit flitig i den periodiska pressen, i Harper´s, the Atlantic Monthly, The New Yorker och framför alllt i Time. Hans tidiga bok ”Lethal Passage” (1994) har ett dessvärre fortfarande högaktuellt ämne, som ses av underrubriken The Story of a Gun. Det handlar om en störd tonåring som i december 1988 gick in på sin skola i Virginia och sköt vilt omkring sig: en lärare död, flera elever allvarligt skadade. ”He not only illuminates America´s gun culture – its manufacturers, dealers, buffs and propagandists – but also offers concrete solutions to our national epidemic of death by firearm” påstår förlaget Vintage som sorterat in boken i facket Social Science/Criminology. Den kanske spelade någon roll för det försiktiga förslag till begränsning av vapeninnehav som Barack Obama låtit lägga men som väl fälls av republikanerna och den mäktiga Rifle Association of America i ohelig allians.

 En annan katastrof var ämnet för hans nästa dokumentära skildring, den förödande orkan som drog in över Texas den 8 september 1900, också det ett aktuellt tema med tanke på vad som sedan dess hänt i New Orleans, New York och New Jersey. ”Isaac´s Storm, the Drowning of Galveston” (1999) sätter fokus på en man i stormens öga, meteorologen Isaac Cline på U.S. Weather Bureau och hans privata tragedi samtidigt som hela vidden av förstörelsen dokumenteras. Kuststaden Galveston jämnades med marken, sextusen omkom.  Boken därpå blev snabbt en bestseller, ”The Devil in the White City” (2003), där han skrev lika faktarikt om mord på den stora världsutställningen i Chicago 1893 (som är den vita staden) med handlingen upphängd på två män, dels arkitekten bakom utställningen, dels en seriemördare som lockade till sig sina offer genom den.

”Thunderstruck” (2006) är också den baserad på fakta, en spännande historia förlagd till det dimmiga London 1902 (en detaljerad karta finns med liksom i de tidigare böckerna), men också Cornwall, Cape Cod och Nova Scotia. Där finns också två huvudpersoner, dels radiopionjären Guglielmo Marconi, dels massmördaren Crippen som länge klarade sig undan rättvisan men till slut blev fast. Marconi bidrog genom sin nya uppfinning radiotelegrafen till att Crippen greps, på en Atlantångare på väg till Amerika. 

 För ett par år sedan kom Erik Larsons hittills senaste bok, ”In the Garden of Beasts. Love, Terror and an American Family in Hitler´s Berlin” (2011) som nu är sverigeaktuell, den kommer på Bonniers den 22 mars. När den var ny skrev jag så här om den på Dixikon:

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 I sin nya dokumentärroman har Erik Larson haft god hjälp av alla anteckningar som gjordes och bevarades av den amerikanske ambassadören i Berlin 1933-1937, William E. Dodd, och av hans dotter Martha. Boken är full av intressanta citat ur deras båda dagböcker. Det är väl inte bara tänkbart utan också troligt att det finns några svenska utvandrare i Erik Larsons familjebakgrund. En son till sådana uppträder i hans roman, Carl Sandburg, vars föräldrar kom från Västergötland och som blev präriepoet, insamlare av den amerikanska sångskatten, och författare till en omfångsrik biografi över Abraham Lincoln (och som Hemingway tyckte gott kunde ha fått ett nobelpris, liksom han ansåg att Karen Blixen borde ha fått ett). Sandburg var god vän med ambassadör Dodd, och han var dottern Marthas förtrogne.

 Junkern Franz von Papen, som hörde till den närmsta kretsen kring Hindenburg och som blev rikskansler 1932 trodde att han kunde bemästra både nazister och kommunister, men icke. Snart var han ersatt av Kurt von Schleicher, och året därpå av Hitler (vars vicekansler han blev, för en kort tid). Ett tal som han höll i Marburg var så illojalt mot Hitler att de tyska tidningarna förbjöds trycka det, och hämnden från nazisterna dröjde inte. Ett par av von Papens nära medarbetare mördades, och Göring satte honom i husarrest. Telefonledningen klipptes av och SS vaktade utanför. Han höll god min i elakt spel, slapp lindrigt undan i Nürnbergprocessen och kom att överleva de flesta – han dog till skillnad från de flesta i toppgarnityret en naturlig död 1969, nittioårig.

 William E. Dodd med familj i Tyskland 1933William E. Dodd var nära pensionsåldern när presidenten Franklin D. Roosevelt utsåg honom till ambassadörspost i Berlin, en post som blev allt mera ansträngande och besvärlig för honom. Han har en anteckning om von Papens husarrest i sin dagbok för den första juli 1934:

 “Vice-Chancellor von Papen and his family were imprisoned in their house and his staff were reported to be killed or imprisoned. We drove a little too leisurely, perhaps, by his house this afternoon, but on purpose. It was a strange day, with only ordinary news in the papers.”  

 Dodd hade ett förflutet som professor i historia vid The University of Chicago och insåg säkert att hans anteckningar som ögonvittne till vad som hände i Tyskland skulle få dokumentärt värde. Hans dotter Martha, också hon snabb på att skriva ner vad hon inte sällan ganska fördomsfullt observerade, gav ut sin ”My Years in Germany” 1939, och hon var medförfattare till faderns ”Ambassador Dodd´s Diary” som kom två år senare och som blev en bästsäljare några månader innan japanernas attack på Pearl Harbor drev USA in i kriget.

 n annan amerikan i trettiotalets Tyskland var Thomas Wolfe från Asheville i North Carolina, författare till oändligt långa romaner och död i förtid (han blev bara 38 år och lämnade efter sig en väldig koffert full av manuskript som sedan kom postumt, efter flera förlagsredaktörers mödosamma slit att få fason på dem). Redan 1928 hade han hamnat i bråk på en Oktoberfest i Bayern. Det hade han tänkt skriva en hel roman om, men det blev bara till en kort novell. Han var i Freiburg 1930 och bevittnade nazisternas våldsamma uppsving i valet, från 12 till 107 riksdagsplatser, och fem år senare kom han till Berlin, inbjuden av förlaget Rowohlt som en av deras mest framgångsrika författare.

 Wolfe var genomgående positiv mot den nya regimen och till tyskarna som var ”the cleanest, the warmest-hearted, and the most honorable people I have met in Europe.” De antijudiska stämningarna bekom honom inte, han var inte fri från antisemitism själv. Dodd och hans dotter gjorde vad de kunde för att få honom att inse att det fanns en annan verklighet bakom Tredje Rikets snygga fasad. Hitler var Wolfe hursomhelst inte särskilt imponerad av. Under olympiaden 1936 iakttog han honom på nära håll, och skrev ner sina intryck:

 “A little dark man with a comic-opera moustache, erect and standing, moveless and unsmiling, with his hand upraised, palm outward, not in Nazi-salute, but straight up, in a gesture of blessing such as the Buddha or Messiahs use.”

 Det tog tid innan William E. Dodd, som alltså inte var någon slipad karriärdiplomat, förstod varför så många flotta och gediget borgerliga villor i trakten av Tiergarten i Berlin var hyreslediga, renons på ägarfamiljer fast fullt möblerade. Han flyttade själv in i en av dem och blev förargad när de bortdrivna judiska innehavarna uppenbarade sig. Först efter hand gick det upp för honom vad som höll på att hända, och hans relationer till de nazistiska koryféerna blev efter hand kyliga Hans misstro mot Hitler var besvarad, och även om rikskanslern uppträdde artigt mot Martha Dodd och österrikiskt belevat kysste henne på hand hade han bara förakt till övers för henne - hon var tidvis ganska lätt på foten i sitt umgänge med ledande nazister.

 Dodd som hade svårt att hantera konfrontationer hade säkert helst velat slippa alla audienser hos Hitler. Men han visade civilkurage, växte in i sin roll som diplomat, och kom genom sin dagbok att författa en viktig källskrift om nazisternas tidiga år vid makten, tills han och familjen reste tillbaka till USA 1937 (året därpå blev Joseph P. Kennedy amerikansk ambassadör i London, fast hans tid där blev hälften så lång som Dodds i Berlin).

 Ivo Holmqvist

 

Boken kommer ut den 24 marsEfterord

Artikeln var tidigare publicerad i tidskriften Dixikon. 

Efter publiceringen fick jag ett email från  Erik Larson i slutet av maj 2011, apropå den. Bland annat skrev han så här (heads up är ett amerikanskt uttryck för aktuell information):   

”Thanks for the heads up. Martha is a fascination; her affair with Thomas Wolfe makes interesting reading, though I was able to make only scant reference to it.  
E.”

 Och jag jag hade samtidigt undrat om han efter flera års forskning och jakt på dokument nu var trött på att syssla med nazismen. Det var han, erkände han:

 “(PS: I am indeed sick of Nazi Germany at this point -- the pathology of it all can really wear one down.)”

  För övrigt kan man diskutera om den svenska titeln är alldeles lyckad. Originaltitelns ”In the Garden of Beasts” är förstås en översättning, med symboliska övertoner, av Berlins Tiergarten – den amerikanske ambassadörens residens låg mittemot. Där fanns många odjur, liksom i den politiska ledningen i Tyskland efter Hitlers Machtübernahme den 30 januari 1933. Att återge det obestämda flertalet Beasts med det bestämda entalet odjur kastar ett lite för ensidigt apokalyptiskt ljus på den värste av alla skurkarna – hans anhang var omfattande. Många av dem uppträder i den här boken.

Ur arkivet

view_module reorder

Queer Tango och Tantrisk Buddhism

Sex är nog inte mänsklighetens bästa ämne. Konstigt och märkvärdigt kan det tyckas, efter som sex ju betingar själva vår existens. Men så har också, under epokernas gång, sådana filosofier ...

Av: Annakarin Svedberg | Essäer om religionen | 02 april, 2011

Överlever Nancy Botwin, överlever jag

Hur sunt är det att jämföra sitt eget liv med en amerikansk före detta hemmafru som langar gräs? Jag gör det hela tiden – använder tv-serier som terapi. I barndomen ...

Av: Marja Beckman | Gästkrönikör | 23 januari, 2013

Sikta, skjut, poesi!

"krossa bokstävlarna mellan tänderna" skrev Gunnar Ekelöf i en dikt från 1932 och sammanfattade därmed mycket av vad den modernistiska poesin handlade om. Att krossa språket, formen och grammatiken och ...

Av: Mathias Jansson | Kulturreportage | 31 augusti, 2010

Resor i det susande Karelen

“Skönast bland sköna glimtar syns dock skymten av Karelen, som ett vattenglim bland träden, som ett ljusnat sommarvatten, i den juniljusa tiden då en kväll knappt hinner skymma, förrn den ...

Av: Rolf Karlman | Resereportage | 29 juli, 2016

Annakarin Svedberg

Efter bion

För en del år sedan skrev jag esoteriska sagor och berättelser. Här är en av dem.

Av: Annakarin Svedberg | Utopiska geografier | 14 mars, 2016

Prolog

Det store arbeidet mitt - Livsføring. På sporet av livet selv i det moderne - er til ende. Således er det på sin rette plass å lage en prolog til ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 17 maj, 2010

Jag, kvinnomyran?

Vissa saker vill jag svära åt. Jag vill markera. Jag vill påpeka. Och jag borde göra detta. Men jag förstummas. Finner inga ord. Inom mig rasar den ena fula ordföljden ...

Av: Sandra Jönsson | Gästkrönikör | 08 mars, 2013

Annunciazione, Madrid, Museo del Prado. (Wikimedia)

Rainer Maria Rilke – människan och poeten

Rainer Maria Rilke var en paradoxal figur. Han betraktas tillsammans med kolleger som TS Eliot, James Joyce och Paul Valéry som den europeiska högmodernismens främsta namn, men som person var ...

Av: Carsten Schale | Litteraturens porträtt | 01 juni, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.