Härskarmakt och Religion: Bandet mellan makten i himlen och på jorden

 ”Ni förstår ingenting. Ni fattar inte att det är bättre för er att en enda människa dör för folket än att hela folket går under (Joh. 11:49-50).” Översteprästen Kajafas  Bakgrund Religion och makt har ...

Av: Kristian Pella | 23 januari, 2012
Essäer om religionen

Avslut – Början – Agape

Grekerna hade flera ord för att uttrycka det som för oss är Kärlek. Till exempel Fileo som har mest med kunskap, tendens och lust att göra. Och sedan Eros, kropparnas ...

Av: Göran af Gröning | 10 november, 2014
Agora - filosofiska essäer

Craig Taylor: Londoners

Metoden är enkel men effektiv: man låter folk prata på om egna erfarenheter, några stickrepliker behövs knappast för att hålla igång berättarflödet. Så får man, med varsam redigering och trivialiteterna ...

Av: Ivo Holmqvist | 07 augusti, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Hundliv i Central Park

Jag är rädd för hundar, blev biten när jag var liten. Skräcken har tilltagit med åren. Det känns som om varenda hund är ute och sniffar efter just mig! Och ...

Av: Lilian O. Montmar | 19 Maj, 2013
Gästkrönikör

Pär Lagerkvists vandring i det sista mörkret



Illustration: Ida ThunströmI sin diktning talar Pär Lagerkvist direkt till människor av idag genom att ta upp andliga och existentiella frågor. Ändå är denna sida av hans lyriska författarskap förvånansvärt okänd. Det är därför dags att göra en nyläsning av diktaren Lagerkvist genom att fokusera på hans sista och viktigaste bok, Aftonland, utgiven 1953.

Varför är det så tyst kring Pär Lagerkvist nuförtiden? Är han en bortglömd författare? Även en nobelpristagare kan råka ut för ödet att ha blivit bortglömd några decennier efter sin död. Men egentligen ligger hans författarskap precis rätt i tiden med tanke på att det idag på 2000-talet finns ett förnyat intresse för religiösa och existentiella frågeställningar. Den som börjar läsa Lagerkvist upptäcker snart att han talar direkt till vår samtid speciellt i den sista diktsamlingen Aftonland utgiven 1953. Här visar han sig vara vår samtida i sin ovisshet och oro i en mörk och obegriplig tillvaro.

Ännu efter drygt 50 år erbjuder Aftonland en stark och gripande läsning. Boken fick ett mycket positivt mottagande när den kom ut och den anses utgöra kulmen på Pär Lagerkvists lyriska karriär. I dessa dikter vandrar poeten i "det sista mörkret". Vad innebär det då att vandra i detta sista mörker?

Det är mycket sent på jorden i Aftonland både på ett personligt och kulturellt plan. Här ger den åldrade diktaren röst åt livsstämningar i den västerländska civilisations skymningsland. Inget finns längre att tro på: ideologier och religioner har krackelerat och rasat samman. Att vandra i det sista mörkret innebär att vandra totalt blottställd i ett existentiellt-metafysiskt tomrum. I alla tider har människan ställt frågor kring sin existens mål och mening utan att kamma fram till några slutgiltiga svar. Att ropa efter mening i en mörk och oviss värld är kanske inte så underligt men "varför finns ropet"? Varför finns behovet att överhuvudtaget söka mening är Lagerkvists provokativa fråga i Aftonland.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

I ett tal som han höll 1946 i Svenska akademien med anledning av 100-årsminneet av Esaias Tegnérs död berör Lagerkvist problematiken kring meningsskapandet. Han säger där att människan är en komplicerad varelse som "har behov som kan synas alldeles onödiga". Hon drivs av en "evig oro" och sysselsätter sig med "gåtor som ingen bett henne om att lösa eller ens befatta sig med". Här formulerar han den centrala frågeställningen i sitt författarskap, en frågeställning som får ett speciellt naket uttryck i Aftonland. Varför har människan egentligen ett behov av att söka existentiella-metafysiska svar på sin egen existens? Varför är människan den enda varelse i universum som tänker sig ett annat vara som upplevs som brist och ständig oro?

I Aftonland vill Lagerkvist vandra bortom kulturens symbolbygge in i det sista mörkrets ovissa sensibilitet. Med rätta kallar Jöran Mjöberg boken för "de många frågornas diktsamling". Dikterna skildrar en vandring i det ständiga uppbrottets öde land. Kanske är diktjaget redan död, kanske beskrivs en själens dunkla natt men utan mystikens rekvisita. Det mytiska vandringstemats urscen kommer till uttryck i dikten "Vad upplevde jag den kvällen" som följs av pendangen "Med gamla ögon ser jag mig tillbaka", den längsta och troligtvis mest centrala dikten i Lagerkvists lyriska författarskap.

Pär Lagerkvist. Foto: Ateljé Uggla-Wikipedia"Vad upplevde jag den kvällen" skildrar en skenbart trivial händelse då författaren som barn en höstkväll hämtar ved åt sin mor. Men det är en händelse som kommer att förändra hans liv för alltid. Med vedträna i famnen råkar han titta upp mot himlen och ser då för första gången stjärnorna. Plötsligt känner han en kosmisk svindel över att finnas till under "en ödslighet utan gräns". Detta är skrivandets arketyp i Lagerkvists författarskap när han blir medveten om tillvarons storhet och sin egen litenhet. Det existentiella-metafysiska medvetandet föds i samma stund och därmed föds också författaren Pär Lagerkvist. Då barnet kommer in igen till sin mor och lägger ifrån sig vetträna vid köksspisen för att sedan gå och sätta sig avsides på sin pall, är han redan utvald och utstött. Författarskapet börjar där på pallen "långt borta / från de andra" med att barnet med ens känner sig vuxen och drabbad av existensens mysterium. I "Med gamla ögon ser jag mig tillbaka" är det den åldrande diktaren som förundras över tidens flykt och minnenas gåtfullhet. Det är en dikt om de stora livsfrågorna och kanske formulerar Lagerkvist här de frågor som han anade som barn men inte kunde ge uttryck åt där han satt på sin pall för sig själv i tankar. Ingen annan dikt i svensk litteratur lyckas likt "Med gamla ögon ser jag mig tillbaka" tränga ner i minnenas djup till en sorts existentiell urgrund.

Dikten bygger på minnen från morföräldrarnas gård i Getaskärv i Småland. Miljön känns igen från Gäst hos verkligheten liksom morföräldrarnas fromhet och gudsförtröstan. Men Lagerkvist känner inte längre något behov av att göra uppror mot deras naiva gudsförtröstan utan låter den bli en integrerad del av minnenas rytmiska och melodiska sång. Egentligen handlar "Med gamla ögon ser jag mig tillbaka" om diktarkallet - att vara född till främling och förbli en främling på grund av driften att söka mening. Ur det förflutna hämtar dikten upp minnessekvenser som tycks ha en dold kodad innebörd bortom språket och medvetandet. Genom frågornas lyriska musik försöker han avkoda deras mening. Lagerkvist skriver om sin förlorade barndom och sina döda morföräldrar som om de fortfarande levde och andades i nuet eller kanske snarare i textens skapade universum. Det är som om han i själva skrivakten lyckas suggerera fram essensen av förflutet liv och blottlägga den nakna livsgåtan.

Var kommer vi ifrån? Vad är vår själ?
En dimma över svartnat vatten, en lagårdslyktas sken,
en stjärnas?

Med handen över mina gamla ögon,
som var ett barns engång -

...de dödas gård
i senhöstkvällen.

Hur ser då det sista mörkrets symbollandskap ut så som det skildras i Aftonland? Det är ett ökenlandskap bortom denna värld där vandraren har befriats från livets sorger och ängslan. Ökenvandringen utvecklar sig till ett sökande efter "den gud som inte finns". Lagerkvist kan sägas sammanfatta sin komplexa gudssyn i bilden av "spjutkastaren" som kastar "sin andes spjutspets genom mörkret". Spjutkastaren är okänd och det enda som poeten vet om honom är smärtan av spjutspetsen i hjärtat. Detta är det paradoxala med den lagerkvistska gudssynen: den transcendente obegriplige guden bor i människans hjärta som metafysisk saknad vilket får ett starkt uttryck i följande rader:

Vad är djupt som saknad.
Vad fyller hjärtat så som tomhet.
Vad uppfyller själen så som längtan efter något som
inte finns,

som den vet inte finns.

Kanske inspirerades Lagerkvist till sin originella bild av den okände guden som spjutkastare / jägare av den engelske 1800-talspoeten Francis Thompsons dikt "The Hound of Heaven" där människans själ beskrivs som ett flyende villebråd som försöker undkomma guden/jakthunden.

I sista avdelningen av Aftonland sker en märklig katharsis av mentaliteten i boken genom att tonläget skiftar från ångestfullt sökande till tacksägelse och lovsång. Aftonlandets mörker får vika för en sommarmorgons klara ljus. Denna plötsliga förändring av livskänslan kan liknas vid mystikens illuminatio, det stadium där mystikern träder ut ur jagets slutna värld eller själens dunkla natt och ser verkligheten sådan den är. Livet har varit "ett gästfritt hus" och poeten känner sig därför tacksam över att ha fått leva sin stund på jorden. I dessa texter får den ljuse naturlyrikern Lagerkvist fritt spelrum.

Den avslutande sviten "Skapelsemorgon" låter hela skapelsen vittna om den frånvarande skaparen eller deus absconditus genom att ge röst åt djur, växter, himmel och jord. Människan är därför inte ensam om sin existentiella-metafysisla längtan utan delar den med övriga skapelsen vilket inger diktaren en paradoxal frid då han fortsätter sin oändliga vandring bortom aftonlandet. Därmed har vandraren i Aftonland egentligen nått målet för det sökande efter mening som inleddes då han som barn för första gången såg upp mot stjärnhimlen.

 

Bo Gustavsson

 

Ur arkivet

view_module reorder

Båstad på Metropolens karta när Stormen drar in

När min far växte upp i Båstad på 1950-talet var byns centrum traditionellt centrerad kring torget. Här låg, och ligger fortfarande, kyrkan, här finns församlingshemmet och här ligger också det ...

Av: Anna Nyman | Reportage om scenkonst | 04 december, 2012

I love you in various languages

Afrikaans Ek is lief vir jou Albanian ...

Av: Anonymus Loic | Utopiska geografier | 14 februari, 2011

Benjamin 5

O

Av: Håkan Eklund | Kulturen strippar | 10 september, 2011

Den återuppståndna guden

I flertalet av världens mytologiska berättelser som finns bevarade finns det en myt om en återuppstånden gudom, det vill säga en gud som dör men återuppstår. De kan ta sig lite ...

Av: Alexander Sanchez | Essäer | 15 mars, 2012

Stefan Whilde

Livets mening på begriplig dialekt

Jag har en sommarstuga strax utanför en sydskånsk stad. Stugan ligger i en bortglömd by. Byn finns inte med på någon karta. Den blott och bart existerar, kan man säga ...

Av: Tidningen Kulturen | Stefan Whilde | 01 augusti, 2015

Den svårartade godheten

Spirits Fixt av Hebriana Alainentalo Åren klyver tiden i oberäkneliga ytor. Klyver gamla ekar med sorgsens iver. Små och stora vresiga staplar av ord glimmar till och lägger sig ner för att driva fram över ...

Av: Hans-Evert Renérius | Utopiska geografier | 14 augusti, 2008

Japan efter tsunamikatastrofen: Synen på döden inom japansk religion

När tsunamikatastrofen inträffade i Japan var det många som förfärades över de bilder som teve sände efter katastrofen. Efter ett tag byttes förfäran mot en viss förundran som en ...

Av: Kristian Pella | Kulturreportage | 15 juli, 2011

Thailändskt tempel

Tre dikter av Percival

Tre dikter av Percival

Av: Percival | Utopiska geografier | 21 december, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.