En porrkrönika från Loserförfattarfabriken del II

blivit lätt i bruksanvisning närmare stådd, ändå fastnade detta, penumbran bockade i lock om opp höjt ovanfört, palindromt är förstört ditt namn karbottnat på språk, tillrop, vilje, rikt; krypin plus ...

Av: Stefan Hammarén | 17 januari, 2012
Stefan Hammarén

Ett självporträtt: Sensuellt och färgstarkt

Under en tid har jag upplevt att jag står på en välvd bro och tittar ner i vattnet. Mitten på bron har blivit min fasta punkt i tillvaron. Landskapet på ...

Av: Helena Svensson | 01 januari, 2011
Konstens porträtt

D'Annunzio, Michetti och Jorios dotter

Plötsligt fylls det lugna torget i en by i Abruzzo i mellersta Italien av förtvivlade skrik. En ung, vacker, skräckslagen kvinna kommer springande. Hon förföljs av en skock berusade, liderliga ...

Av: Johan Werkmäster | 16 maj, 2010
Essäer om konst

Celans Geburtshaus in Czernowitz. Foto Wikipedia

Paul Celan - verkligheten och sanningens dubbeltydiga språkbärare

Den tyskspråkige lyrikern Paul Celan (1920-1970) framstår idag som en av vårt förra sekels stora modernister. Med sina rötter i den judiska mystiken tolkar hans poesi 1900-talsmänniskans hemlöshet och längtan ...

Av: Linda Johansson | 26 april, 2015
Litteraturens porträtt

Vägen till läsandet – Svenska Akademien



Svenska Akademiens HandlingarMörkret är kompakt. Det är tidig morgon. Men det är ändå långt till gryningen. Skrivbordslampan lyser, skapar en skyddande cirkel av ljus som möter dataskärmens flimmer. Det är höst, och jag sitter här i arbetslyan omgiven av tusentals böcker, varenda vägg är bokbeklädd. De bildar nästan som murar runt mig. Men varje bok i dessa bokmurar är en väg ut ur vardagens fängelse.

Litteraturens roll diskuteras flitigt i dessa digitaliserade dagar. Men det är som om man glömt det mest grundläggande, det självklara. Som ung, eller när det sker i livet, måste man hitta en väg till läsandet. Portar som öppnar sig.

När tar man steget från lättuggad underhållning till tyngre och mer givande läsning? Hur finner man stigarna som leder till litteraturhistoriens rika arv, till de själsligt näringsrika böckerna?

I mitt fall var en av dessa vägledande volymer Svenska Akademiens serie av Minnesteckningar. På det med damm och doften av åldrade läderband ingrodda antikvariatet jag brukade gå till i tonåren – där den vänlige innehavaren oftast satt i en sin slitna fåtölj och läste samtidigt som han rökte en av sina många cigariller med den ständigt fyllda kaffemuggen bredvid sig på det lilla bordet – hittade jag böcker som Karl Ragnar Gierows om den store svenske sjuttonhundratalsfilosofen Benjamin Höijer, Anders Österling om Ola Hansson och om resenären och professorn Jacob Jonas Björnståhl, Bo Bergman om Hjalmar Söderberg, Sten Lindroth om författaren och alkemisten Magnus Gabriel von Block.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Där öppnades en av dessa portar som ledde mig till en för mig då okänd del av litteratur- och idéhistorien. Jag tror det skulle ha varit svårt att ha hittat den på ett annat sätt, hur som helst hade det varit avsevärt mödosammare.

En eftermiddag efter skolan på väg hem gick jag till antikvariatet. Det hände rätt ofta. Nate, som ägaren hette, sade att han hade något han ville ge mig. Jag fick fyra fem tunna häften. Det var inträdestal. Varje ny ledamot i Svenska Akademien är enligt Gustaf III:s stadgar ålagd att hålla ett minnestal över sin företrädares förtjänster.

Idag vet jag inte hur många av de tunna gula häftena jag samlat på mig. De står på olika ställen i hyllorna, inställda bredvid författarnas övriga böcker – ibland har jag irriterande svårt att hitta dem. De kan ju stå på två ställen, tillsammans med skrifterna skrivna av den som höll talet eller bland böckerna av den som skildras. Och i ett skåp ute i köksgången står dessutom några försvarliga hyllmetrar med ”Svenska Akademiens Handlingar”. Däri är alla de äldre inträdestalen tryckta. Talen är ofta välskrivna, skarpsinniga texter som presenterar ett författarskap, även om situationen kräver ett högtidligare tonfall än vad de annars använde.

Svenska Akademien. Bild Pjt56 WikipediaMen där finns en del överraskningar. Gunnar Ekelöfs tal över Bertil Malmberg är överraskande njuggt och orättvist, som kryddat med stänk av avund inför den store företrädaren i diktens värld. Nu är dess små häften svåra att hitta. Det är därför en välgärning att Lotta Lotass och Bo Svensén sammanställt volymen ”Minnet av företrädaren” (Atlantis) med arton av inträdestalen omtryckta. Där finns Axel Gabriel Silverstolpes tal om Axel von Fersen, vilket Storviziren Reuterholm använde som förevändning att år 1795 suspendera hela Akademien som han såg som ett radikalt upprorsnäste – särkilt då Nils von Rosenstein, Kellgrens vän och vapendragare.

Där finns till exempel Hjalmar Gullberg skriver briljant och överrumplande klarsynt om Selma Lagerlöf. ”Med ohygglig kraft, nästan utan motstycke i vår litteratur”, framhåller han om ”Gösta Berlings saga”, ”för sagoberätterskan oss ner i själens avgrundsdjup, när hon följer den egenrättfärdige prästens stadier på förfallets och urartningens väg.”

Aderton ledamöter skriver om arton företrädare, men ändå är porträtten fler. ”Ett inträdestal i Svenska Akademien kan ibland ha karaktär av dubbelporträtt”, påpekar Bo Svensén apropå H. S. Nybergs inträdestal över lärdomsgiganten och Akademiens egen hävdatecknare Henrik Schück. ”Det utgör givetvis i första hand en levnads- och karaktärsteckning av företrädaren, men sättet att förhålla sig till denne ger ofta också en nyckel till den inträdestalandes egen personlighet.”

Och i Verner von Heidenstams inträdestal över Carl David af Wirsén, den man som i två årtionden bekämpat och bekrigat Heidenstam och nittiotalisterna, låter sig Heidenstam inte hindras av alla hårda ord som en gång fällts. Han hyllar i stället sin företrädares förtjänster, ser hans ståndaktighet som ett beundransvärt och hedrande karaktärsdrag. Samtidigt framträder här dubbelbilden; Heidenstam byter i vissa av raderna plats med Wirsén. Heidenstam är inte ovetande om att han själv räknas till reaktionens företrädare; han är ytterst medveten om att en gång ska eftervärlden fälla sin dom över hans diktande.

När nu gryningen sakta kommer tänker jag på mig själv i de sena tonåren. Jag hade med glupsk glädje kastat mig över ”Minnet av företrädaren. Aderton inträdestal i Svenska Akademien”. Den öppnar flera dörrar in till det bärande och väsentliga i vår litteratur. Där finns en väg till ett annat och rikhaltigare läsande. Så, tveka inte. Kliv in genom porten.

 

Crister Enander
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

 

Källa

Minnet av företrädaren. Aderton inträdestal i Svenska Akademien
Red: Lotta Lotass & Bo Svensén
Atlantis

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Arthur Adamov. Skrivandet, ett andrum som gjorde den oundvikliga fångenskapen lite mer uthärdlig

I gruppen av teatermän, som under 1950-talet dominerade de intellektuellt präglade och exklusiva scenerna på den vänstra stranden i Paris, utmärker sig Arthur Adamov på många sätt. Huruvida denna, icke ...

Av: Cicilia Traband | Reportage om scenkonst | 24 september, 2012

”En kulturskandal av stora mått”

1947 inträffade ett märkligt fenomen, när en rad arbetarförfattare och kulturprofiler understödda av tidskrifterna Vi och Folket i Bild gick ut med ett manifest som krävde att tilldelningen av ransonerat ...

Av: Bertil Falk | Essäer om litteratur & böcker | 20 mars, 2012

Den samiska shamanen och vismannen - fakta och reflexioner

De största fördomarna mot samer berör enligt min mening samisk shamandom som har ansetts bygga endast på vidskepelse och ännu oftast ses så. Etnologen dr Gabriele Herzog-Schröder i München säger ...

Av: Nina Michael | Reportage om politik & samhälle | 21 oktober, 2014

4. Ingrid

Ingrid öppnade ögonen som hon reflexmässigt stängt för höstsolen som sköt in genom fönstret. Det skulle kanske bli årets sista fina höstdag, med hög luft och gulnade blad som långsamt ...

Av: Ingrid | Lund har allt utom vatten | 06 januari, 2012

Omöjlig intervju med Aleister Crowley – del 2 av 666; att uppfylla sig…

De omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar ...

Av: Johan von Fritz, Freke Räihä | Essäer | 09 augusti, 2012

Svetlana Petrova “Edouard Manets Olympia med katten Zarathustra”

Virala memelingar-  min feta katt och andra kändisar i konsthistorien  

Det var många kändisar som avled under 2016 som David Bowie, Leonard Cohen, Prince och George Michael. För att definiera vem som är en kändis kan man idag räkna antal ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 20 januari, 2017

22. Kjell

Kjell sjunker ner på stolen i hallen. Mor är död, inget kan ändra på det. Han börjar snöra på skorna som han nyss klivit ur. Döden kommer aldrig vid en ...

Av: Kjell | Lund har allt utom vatten | 11 maj, 2012

"Jag måste utplåna fantasin / Jag måste utveckla föraktet"

Om Johan Jönson, en textmaskin på liv och död och om realismen och litteraturens repressiva tolerans. Johan Jönson har genom att ta tag i det ogripbara nått en svart realism. En ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 02 mars, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.