Skulptur av fallos i Pompeji

Sapfo och Catullus som antika inspiratörer

Carsten Palmer Schale om den erotiska poesin i antiken: Sapfo och Catullus.

Av: Carsten Palmer Schale | 13 oktober, 2015
Essäer om litteratur & böcker

Pierre Klossowski Roberte Ce Soir Schinkel Pavillon Foto Andrea Rossetti

Målarexorcistens demoner

Om Pierre Klossowskis utställning Roberte Ce Soir, Schinkel Pavillon, Berlin.

Av: Tim Schmidt | 17 Maj, 2017
Essäer om konst

Den utopiska socialismen

De utopiska socialisternas ädla ideal var inte tillräckligt för att skapa ett jämlikt samhälle, hävdade Marx och Engels, som i stället baserade sin kommunistiska vision på handfasta teorier utifrån produktionsförhållanden ...

Av: Björn Gustavsson | 10 oktober, 2009
Essäer om politiken

Three ladies in Cairo. Del VI. Dark ages

Min mormor, Hilda, växte upp i Sundsvall och berättelsen börjar där i och med Sundsvalls stora brand 1888 med hennes mor, min mormorsmor Ragnhild. Många äventyr senare, träffade Hilda den ...

Av: Anne Edelstam | 25 juli, 2014
Utopiska geografier

Hugo Claus: Bitar av en belgisk verklighet



 

 Hugo ClausBelgien är en ung statsbildning tvärs över språkliga, religiösa och etniska gränser och därmed ett land fyllt av motsättningar och ytterligheter. Flamländaren Hugo Claus, född 1929 i Brygge men uppvuxen i södra Belgien, intervjuades i sveriges radio för tjugo år sedan när hans största verk, ”Belgiens sorg”, just hade kommit ut hos Bonniers. Han kom bland annat in på de belgiska författarnas villkor. De franskspråkiga av dem orienterar sig söderut och vill hellre bli lästa i Paris än i Bryssel, så som skedde med Simenon och Marguerite Yourcenar. De flamländska riktar blickarna norrut, med en större avsättning bland holländarna på andra sidan gränsen, som hände med Marnix Gijsen, Louis Paul Boon, Harry Mulisch.

I de nordliga gränstrakterna är lojaliteterna ofta andra än bland fransktalande söderut, framhöll han apropå de flamländska hemmafascister som befolkar hans roman ”Förintelsen”. Sådana figurer dyker också upp i den väldiga ”Belgiens sorg”. När man läser den går man in i en värld som man slukas upp av, en textmassa på över 650 sidor, med snabba skiften i berättarperspektiv och en kör av skilda röster, skriven med en enorm energi. Per Holmer gjorde ett magnifikt arbete när han överflyttade romanen till svenska.

Hugo Claus var en gigant, i kraft av sin väldiga produktion inom många genrer (omkring 150 publicerade verk), med debut redan 1948. Han var poet och dramatiker, filmregissör och grafiker – en gång medlem av den modernistiska målargruppen Cobra (akronymen för de tre huvudstäder där den varit verksam, Köpenhamn-Bryssel-Amsterdam). Han skrev en lång rad romaner och noveller men också poesi och dramatik, och brukade liksom Boon och Mulisch nämnas i Nobelprissammanhang. Som dramatiker tog han till en början intryck av Artauds grymma teater, och gick senare hårt åt belgisk rovdrift i Kongo i ”Het leven en de werken van Leopold II” (1970).

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Hans samlingsverk ”Gedichten 1948-2004” är en mastodont på 1400 sidor. Den första diktsamlingen, ”Oostakkerse gedichten” från 1955 finns på svenska, och femtio år senare översatte den mångkunnige John Irons ett urval av Claus dikter till engelska, ”Greetings”. Hugo Claus var också själv en flitig översättare, och duktig på ett internt återbruk av egna verk i en växling mellan genrer. I Sverige är han känd nästan enbart för sina romaner.”Svärdfisken” är en förtätad historia om den säregne pojken Maarten som sett alltför många Clint Eastwood-filmer för att det ska vara nyttigt för hans syn på omvärlden. Han hamnar i kläm mellan föräldrar och religiösa fanatiker som är fyllda av giftig antisemitism.

Maarten har en andlig anförvant i den breda bildningsromanen ”Belgiens sorg”, i den försigkomne elvaåringen Louis Seynaeve som går i klosterskola där han stöter sig med de bigotta. Inte underligt att Hugo Claus, som hade ett gott öga till inskränkt nationalism, fördomar och trångsyn, ofta var illa sedd bland de ultrakonservativa anhängarna av det högernationella Vlaamse Blok. Boken myllrar av bisarra figurer på ett sätt som kan påminna om Günter Grass ”Blecktrumman”. I bägge utspelar sig en stor del av handlingen under andra världskriget, när de svältfödda gossarna i klostrets internatskola hos Claus dreglar över filmtidningars lättklädda filmstjärnor från USA. 

På slutet har man hunnit en tid bortom freden. Då har de tyska ockupanterna bytts ut mot amerikanska, något som kvittar de småborgerliga belgarna lika. De smarta i småstaden Walle förstår att anpassa sig efter växlande konjunkturer. Man skvallrar och smågrälar över matbordet. Louis pappa som har ett tryckeri går tjänstvilligt tyskarnas ärenden, och mamman blir glad när en tysk industriman uppvaktar henne. Och Louis iakttar och blir ett minnesgott vittne, liksom den kortvuxne Oskar hos Günter Grass, han som har förmågan att med sitt illande skrik kunna spräcka glas. 

Det är en krigs- och tidsskildring ur grodperspektiv, tidens händelser som de tedde sig från vanligt folks horisont, utan särskild överblick och utan facit i hand. Hugo Claus låter en störtflod av samtal flyta förbi, korta episoder som sammantagna bildar en gobeläng, ett panorama, en fresk. Det är lätt att associera till inhemska målare som Hieronymus Bosch eller James Ensor i Oostende vars groteska ”Kristi intåg i Bryssel” återges på omslaget till försvenskningen. Alltså bitar av både en belgisk och en universell verklighet. Så här enfaldiga, snackesaliga och småskurna men också lika vardagskloka, hederliga och ömhjärtade är människor var de än råkar finnas, i Flandern eller på mycket närmre håll.  

Hugo Claus lånar obehindrat Louis ögon men överger perspektivet redan på följande rad och blir en allvetande berättare, i halsbrytande skickliga narrativa växlingar. Kanske var denna roman om Belgien i krig och fred delvis en förtäckt självbiografi, en vindlande berättelse om anpasslingar och kollaboratörer men också om en pojke som på slutet börjar förverkliga sina författardrömmar: ”Jaha, ser man på. En flamländsk Rimbaud.” Hugo Claus hann alltså med mycket under sina nära åttio år. På sjuttiotalet sammanlevde han och fick en son med Sylvia Kristel, hon som spelade Emanuelle i en lång rad mjukporrfilmer, och var giftbåde före och efter det. Mot slutet drabbades han av alzheimer och valde att få sitt liv avslutat på en självmordsklinik den 19 mars 2008.

Ett drygt dussin av hans böcker har kommit på svenska, mest romaner men också dikter och dramatik. Något är utgivet på ellerströms men det allra mesta på Bonniers, ofta i Panache-serien. De båda sista berättelser som Hugo Claus skrev har nu försvenskats, som nästan allt annat också denna gång av den mycket erfarne Per Holmer. ”Sista bädden” och ”En vandring i sömnen” har getts ut av malexis förlag, vars Marcus Sandekjer med stöd från den flamländska litteraturfonden därmed gjort en berömvärd kulturinsats. 

I dessa båda kortromaner eller långnoveller händer mycket, och ruggigheterna duggar tätt. Den första berör en förtryckt hemmadotter, en pianist, som gör uppror och lever ut sina lesbiska begär under en resa som slutar blodigt, allt berättat i ett långt brev till modern som hon redan på andra sidan skickar en bok: ”Boken var inget vidare, men den passade som handsken. Den handlade om Joan Crawfords förfärande relationer till modern. Om dig och mig. Mommy Dearest löd titeln.” Var och en som läst den boken (och sett filmen, med en ganska övertygande Faye Dunaway) vet att det är Joan Crawfords adopterade dotter Christina som skrivit den och filmstjärnan själv som är förfärlig. Men den poetiska friheten unnar man Hugo Claus, det passar bättre med hans intrig på det här viset.

Vissa sidor av historien är rejält obehagliga, inte alldeles olikt Elfriede Jelineks lätt äcklande ”Pianolärarinnan”. Och i den följande berättelsen handlar det bland annat om bisarra sexorgier i ett isolerat miljonärspalats på landet utanför Gent, en lite råare och groteskare variant av pseudonymen Pauline Réages klassiska ”Historien om O”, med de goda borgarna dolda bakom masker som hos James Ensor. Det intressantaste är den tilltagande tankspriddheten och glömskan hos huvudpersonen-konsthandlarens som snubblar på orden, som om Hugo Claus när han skrev de sidorna kunde förutse vad som skulle komma att drabba honom, afasin orsakad av alzheimersjukdomen som han alltså valde att inte leva med.  

I ett appendix har Marcus Sandekjer låtit trycka sin intervju med Per Holmer där de diskuterar Belgiens särart, den svårartade byråkratin, splittringen mellan Flandern och Vallonien, den tilltrasslade språkfrågan, betydelsen av städerna Gent och Oostende för författarskapet, och vidare Claus personlighet, hans språk vars stiliserade västflandriska dialekt inte alltid är lätt att översätta, och hans tilltagande sjukdom. Det är mycket upplysande och bra.

(Crister Enander som träffade Hugo Claus på bokmässan i Göteborg några år före slutet har skrivit intressant om mötet  i en essä som påpassligt publicerades här på Tidningen Kulturen tre dagar efter Hugo Claus död på kliniken i Antwerpen, och Johan Hammarström recenserade ”Oostakkerdikterna” i september 2006)

Ivo Holmqvist

 

 

Crister Enander om Hugo Claus

http://tidningenkulturen.se/artiklar/konst/konstens-portraett/2636-till-hugo-claus-in-memoriam

 

Recension av Johan Hammarström

http://tidningenkulturen.se/artiklar/litteratur/litteraturkritik/14-en-ensam-dans

Ur arkivet

view_module reorder

Inge Schiöler – Den västsvenske färglyrikern

Stränderna stiger i evig renhet ner pärlemorsvala av sandsom i var skiftande minsta skärva serspeglat himmelens land. Mångfald, enhet är stigen ingen går,ljus som bretts ut av en handsom allt att tyda ...

Av: Thomas Notini | Konstens porträtt | 09 januari, 2013

Du är absolut

Jag står långt från dig världna blom, finns inget jag mer hade än doftat mig knarkad på dig, din lekamen gör mig blind i bästa, ser dig vackra för allt ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 18 mars, 2013

I am still on a stage playing with ideas - A conversation with…

Kaia Hugin is a Norwegian visual artist – here is her website: www.kaiahugin.com – whose “Motholic Mobble” (2008-2013), a series of eight surreal, magical and utterly surprising short videos, has undoubtedly revealed ...

Av: Gianluca Pulsoni | Övriga porträtt | 02 september, 2014

Den internationella läskunnighetensdagen

Lördagen den 8 september, firar varje rättrogen ”etnisk svensk”, för att använda mig av Fredrik Reinfeldts terminologi, Internationella läskunnighetsdagen. Yes meine Damen und Herren, i dag firar vi Internationella läskunnighetsdagen ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 07 september, 2012

Att läsa in människor i sin egen värld

  Så marxist jag är har jag ett fortsatt starkt intresse för historiska personligheter men också hur mer vanligt folk tänker när de gör som de gör. Helt vanliga är de ...

Av: Christer B Johansson | Essäer | 14 juli, 2011

Från utställningen 24 Spaces – en kakafoni på Malmö Konsthall 2013

Illusioner av föränderlighet inom konstens ramar

Vad är konst? Vem skapar den? Benny Holmberg diskuterar konstverkets tillblivelse genom de tre aktörerna konstnär, konstverk och betraktare. Föränderlighet, identitet, rörelse och tid, svaret som ständigt glider undan, men ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om konst | 08 mars, 2015

Kolonisterna på Lappmarksmyrarna

Per Albin Andersson. Foto: Familjen I första numret av Tidningen Kulturen 2008 skrev Lilian O. Montmar en artikel under titeln: Eskilstunakolonister på gungfly i Västerbottens väglösa land. I förra påsken hittade ...

Av: Per Albin Andersson | Reportage om politik & samhälle | 14 augusti, 2008

Vårt egentliga ansiktsuttryck är fördolt

HETERONYMENS DRÖM Efter tid av vakna drömmar som är den sovandes verklighet har jag glömt berättelserna men anar att de inte glömmer mig. Som en Victor Eremita klär jag mig på ...

Av: Göran af Gröning | Utopiska geografier | 21 september, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.