Benjamin Franklin 1767

Den borgerliga människans prototyp

Benjamin Franklin är, som jag alltmer kommit att se det, en person vi bör ägna mer intresse åt. Han är en av vår västerländska kulturkrets allra mest betydande personer de ...

Av: Carsten Palmer Schale | 02 december, 2016
Kulturreportage

Serpent’s feet are the motion – Gnosis och gnosticism hos Current 93

När de koptiskspråkiga texterna från Nag Hammadi i Egypten upptäcktes 1945 trodde man nog inte att ett resultat av detta skulle bli påverkan på den moderna musikform som kallas Neofolk ...

Av: Ola Wikander | 16 januari, 2012
Essäer om religionen

Stefan Whilde

Konsten att resa inkognito

Jag hade ätit Paila marina, en skaldjursgryta med för mycket mussla i, och avnjutit ett högst mediokert bordsvatten i samma trista lokal som två svettiga tanter och en krokryggad ...

Av: Tidningen Kulturen | 02 april, 2016
Stefan Whilde

På spaning efter den tid som flytt - och den tid som kommer

2013. Det är inte ett speciellt spännande år, i alla fall inte just nu, det är bara ett år som “alla andra“. Ett lugnt, fredligt år med globalisering och världsomspännande ...

Av: Belinda Graham | 11 juni, 2013
Essäer om litteratur & böcker

Lily Tuck: Woman of Rome - A Life of Elsa Morante



Lily TuckFör sin roman ”The News from Paraguay” fick amerikanskan Lily Tuck 2004 års National Book Award, inte alldeles oförtjänt. Det är en historia på faktiskt underlag om kärlek och politik, med en allvetande berättare som ger plats åt brev och dagboksanteckningar. I boken uppvaktas irländskan Ella Lynch av Francisco Solano i Bois de Boulogne 1854, sedan följer hon honom till Paraguay där han blir diktator (en översiktlig karta med Asunción i centrum finns med, till läsarens hjälp), och så biter sig romanen i svansen genom att sluta där den började, i Paris tjugo år senare. 

Baksidan jämför med Márquez och Mario Vargas Llosa. Det är kanske snudd på överord, men det är underhållande och rappt berättat, om latinamerikanska förvecklingar och intriger mot slutet av artonhundratalet. Och hennes novellsamling ”Limbo – and Other Places I have Lived” är mycket bra.

Riktigt lika lyckosam har Lily Tuck inte varit i sin ambitiösa levnadsteckning ”Woman of Rome – A Life of Elsa Morante” (Harper Collins). Det börjar illavarslande, med författaren som knackar på dörren till ett av de hus Elsa Morante bebott i Rom. Hon släpps inte in, och hon medger avväpnande att hennes italienska inte är särskilt kurant. Desto våghalsigare är det av henne att ge sig i kast med den språkligt avancerade Elsa Morante.

Lily Tuck, född 1939, känner sig hemma i Italien sedan hon som ung rörde sig i det sena femtiotalets filmkretsar där hennes far var regissör, och hon har både dessförinnan och därefter levt ett kosmopolitiskt liv. Det här uttalandet när hon intervjuades tyder på att hon känner samhörighet med sin biografis komplicerade föremål:

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Living in other countries has given me a different perspective as a writer. It has heightened my sense of dislocation and rootlessness. . . . I think this feeling is reflected in my characters, most of them women whose lives are changed by either a physical displacement or a loss of some kind”. 

Några djärvare djupdykningar i Elsa Morantes romaner letar man förgäves efter, där har Lily Tuck inte sin styrka. Men hon är bra på att skildra de många konstigheter och konflikter som kantade Elsa Morantes sextiotreåriga levnad. Modern var en megära som inte lät sin impotente man lämna källaren, barnen var inte hans, dem fick hon med en god vän i familjen. Dottern frigjorde sig redan i tonåren, hade en mängd korta förbindelser, och gick på gatan för att alls överleva.

Elsa Morante  Biografin spekulerar att en abort fick henne att aldrig önska sig några barn. Det fick hon inte heller i det långa äktenskapet med den fem år äldre Alberto Moravia. De träffades 1937 – han kommenterade senare spydigt att det var samma år som Hitler mötte Mussolini – och gifte sig fyra år senare. När tyskarna ockuperat Rom 1943 gömde de sig (båda hade judiska föräldrar) först i hans svenska översättares våning i staden. Hon nämns inte vid namn men det var nog den flitiga Karin de Laval som försvenskade flera dussin av hans böcker. Sedan tvangs de upp i bergen och lämnade inte en enkel hydda på nio månader, en paradoxalt lycklig tid. När det var som värst visade hon sig som bäst, erkände han senare.

De levde snart skilda liv även om de formellt var gifta i drygt tjugo år. Hon förälskade sig i tre män som var halvt eller helt homosexuella, först regissören Visconti, sedan den unge amerikanske målaren Bill Morrow som begick självmord från en skyskrapa på Manhattan, kanske i ett LSD-rus, och så Pier Paolo Pasolini, tills han skrev en förödande recension av en av hennes böcker (han mördades kort därefter på stranden i Ostia).

När hennes sista roman kom ut hade hon redan börjat gå in i skuggorna. Året därpå försökte hon begå självmord men misslyckades, drabbades som en följd av detta av hydrocefalus, “vattenskalle”, och levde gravt invalidiserad ännu tre år, till november 1985. Ett dystert liv, kan tyckas, med brant stupande kurva, även om inte allt var nattsvart.

Lika produktiv som Alberto Moravia var hon inte, och aldrig lika känd utanför Italien. Lily Tuck påstår att Moravia håller på att bli glömd, Morante återupptäckt. Det är nog ett önsketänkande, men visst är hon värd all uppmärksamhet.

Framför allt tre romaner har nått utanför Italien (det är också de enda som översatts till svenska): först ”Arturos ö” från 1957 som är en förälskad skildring av en ung pojke på en ö. Kanske blev hon inspirerad av lyckliga veckor på Capri. Så den breda krönikan ”Historien” som sålde i nästan en miljon enbart i hemlandet redan utgivningsåret 1974 men som folk på den politiska vänsterkanten ogillade, och så den mörka ”Aracoeli” från 1982, samtliga med starka sexuella understråk. Kanske läste Lars Saabye Christensen Elsa Morantes ”Historien” innan han skrev sin stora roman ”Halvbroderen”: båda börjar med att en tysk soldat våldtar en kvinna. Han dör kort därefter, hon föder en son.

 Ivo Holmqvist

 

Ur arkivet

view_module reorder

Problemet med Grekland eller Greklands problem

Visst är Grekland korrupt och ineffektivt. Det låter hemskt svepande att säga så men det är sant. De 320 miljarder dollar som landet fått i stöd från EU de senaste ...

Av: Pierre Gilly | Essäer om samhället | 12 maj, 2010

Behovet av att tjäna

En omläsning av Manuel Puigs roman Spindelkvinnans kyss Behovet av att tjäna - en gud, en ide, en sak - tycks förknippad med människan så långt vi över huvudtaget kan blicka ...

Av: Lars-Göran Söderberg | Essäer om litteratur & böcker | 30 mars, 2010

Stillbild ur Julian Rosefeldt ”Manifesto” (2015)

Julian Rosefeldt ”Manifesto” på Hamburger Bahnhof i Berlin tom den 18 september

Ibland hamnar man på en utställning som ger en gåshud. Julian Rosefeldts videoinstallation ”Manifesto”(2015) på Hamburger Bahnhof i Berlin är en sådan. Egentligen skulle den ha slutat i juli men ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 12 september, 2016

Storpolitiken i änkefru Hjorths sängkammare Storpolitik och rena Almedalen i Örebro 1812

”Ryssland och England gick in i en sängkammare hos änkefru Hjorth på Storgatan i Örebro och slöt fred.” Det låter som en absurdistisk pjäs men är faktiskt vad som hände den ...

Av: Staffan Skott | Kulturreportage | 08 april, 2014

Migrationens metaforer

Till Marco Kurtz Vi hör talas mycket om rötter på vår halvö och bortom den. Om våra samhällens och gemenskapers historiska rötter. Om våra ursprung i vissa geografiska områden sedan tidernas ...

Av: Juan Goytisolo | Essäer | 23 februari, 2014

den nya religionen

Sätt dina ungar i förskola så fort som möjligt och märker du av minsta krämpa på dina föräldrar; in med dem på ålderdomshem. Här har vi inte tid med några ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Hammarén | 01 mars, 2012

Sommarföljetong. SLUTSEKUNDER Pjäs i tre akter Av Boel Schenlær Akt …

Scenbilden är densamma i de tre akterna. En cell i ett svenskt fängelse. Vid ena kortsidan en celldörr som öppnas mekaniskt. I golvet en tågräls. Vid celldörren blir det ett ...

Av: Boel Schenlær, | Allmänna reportage | 27 juli, 2009

Sosialetikk. Del I

Innledning Sosialetikk er ikke det samme som sosialpolitikk. Det trenger å bli forklart. Resonnementet mitt er slik. Mens all sosialpolitikk er bundet opp til politiske styresett der ulike sosiale tiltak er ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 07 februari, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.