EN TEXT OM KONST AV CARL KÖHLER (1919-2006)

Henry Köhler son till den berömda bildkonstnären Carl Köhler har skickat till oss en artikel som hans far skrev för många år sedan. Vi hedrar minnet av Carl med denna ...

Av: Carl Köhler | 08 september, 2011
Essäer om konst

Feministiska serier – en ny typ av uttryck

De senaste åren har kvinnliga tecknare som Liv Strömquist, Sara Granér och Nina Hemmingsson blivit omskrivna och hyllade i kulturvärlden, ofta i litteratursammanhang. Jag vill dock se dessa tecknare ur ...

Av: Sara Broström | 24 oktober, 2011
Essäer om konst

Mats Waltré. Om O

 ”om O” är en diktsvit som handlar om allt, eller kanske snarare om alltet. Eleaten som nämns i ett par dikter är Parmenides, och vem kvinnan på Tepeyacs sluttningar är ...

Av: Mats Waltré. | 09 september, 2013
Utopiska geografier

Ord vi dissar (om engelsk ordimport)

Ord vi dissar (om engelsk ordimport) Den engelska ordimporten till Norden är ett ofrånkomligt faktum, och engelskan ter sig närmast oslagbar med sitt enorma utbud av ord, det vill genomsyra bland ...

Av: Stefan Hammarén | 12 oktober, 2006
Essäer om litteratur & böcker

Craig Taylor: Londoners



Craig TaylorMetoden är enkel men effektiv: man låter folk prata på om egna erfarenheter, några stickrepliker behövs knappast för att hålla igång berättarflödet. Så får man, med varsam redigering och trivialiteterna bortrensade, en hel hop intressanta levnadsberättelser. Studs Terkel i Chicago var en mästare på en sådan intervjuteknik, och engelsmannen Ronald Blythe åstadkom en klassiker när han för snart femtio år sedan lät bybor komma till tals i ”Akenfield – Portrait of an English Village”. Under den sista delen av det radikala sextiotalet och några år in på nästa årtionde överflödade sådana reportage och rapportböcker, av varierande angelägenhet och läsbarhet, den svenska bokmarknaden. De liksom Göran Palms Liv i Sverige-serie byggde på samma enkla grundschema.

Var Craig Taylor lärt sig tekniken ser man på en av titlarna i hans verkförteckning. Hans ”Return to Akenfield: Portrait of an English Village in the 21st Century” som kom för sex år sedan tar, kan man tänka sig, vid där Blythe slutade. Jag har varken läst den eller hans ”One Million Tiny Plays About Britain (2009) men ska göradet när tillfälle ges eftersom jag nu med stort nöje mött de många vittnesmål som han förmedlar om hur det är att bo, arbeta och dö i London, i hans bok från i fjol som har en evig aktualitet både före, under och efter den olympiad som märkligt inte ökat utan tvärtom krympt besökarsiffrorna dit. Craig Taylors ”Londoners” har en slingrande undertitel: ”The days and nights of London now – as told by those who love it, hate it, live it, left it, and long for it.” (Ecco, 2011, 29.99 dollar -jag kom över den amerikanska upplagan).

Nyss var vi i England och rörde oss längs en sydlig och västlig ytterkurva på tryggt avstånd från denna enorma storstad: först Lewes vid sydkusten, sedan Guildford sydväst om London, och så St Albans på en halvtimmes pendelavstånd från Waterloo eller Victoria eller vilken station det nu är som man kommer in på därifrån, det vill säga om tågen avgår och ankommer i tid. En av de åttiofem londonbor som Taylor intervjuat öser sin vrede över British Rail som ofta inte tycks klara av den saken och vars vagnar är lortiga bortom beskrivning. Hon är en av många missnöjda som inser att det finns alldeles för många människor som trängs på en alldeles för liten yta. Men andra är nöjda med sin lott, en av dem en ”arboriculturalist” som ägnat sitt liv åt att sköta träden i stadens många parker och som vet vilka slag som klarar sig bäst, opåverkade av avgaser (förutom plataner en tall från Tasmanien och ett kinesiskt redwood-träd).

Craig Taylor kunde ha citerat Samuels Johnsons lätt tvivelaktiga ”When you are tired of London, you are tired of life” men gör det inte. Han har hursomhelst alldeles uppenbart inte tröttnat på att bo där, och inte heller leds han vid alla livshistorier som han snokat upp bland de miljoner som likaledes hör hemma i världsmetropolen. Han citerar i stället inledningsvis en evig sanning från Shakespeares blodiga drama ”Coriolanus” (där man väl kan tycka att det är minst lika mycket 1600-talets London som antikens Italien som den romerske härföraren far fram i): ”What is the city but the people?” Det låter sig sägas. Mera drastiskt vanvördigt är hans nästa citat, från en man ombord på en Themsen-slup: ”If there is just one London, I have two arses”.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Craig Taylor har också träffat en vältalig och mångordig begravningsentreprenör som kommit på en finurlig affärsidé. Han märkte att när dödsfall inträffade bland gästarbetande polacker så kallade man in en av hans kolleger från Polen som tog sig över Kanalen för att balsamera de döda och som sedan återvände, med kistorna. Den förra hälften av den proceduren sköter han nu om på plats, i hopp om att bli väl etablerad bland nya invandrargrupper. Så handlar det alltså inte bara om de levande utan också de döda i denna jättestad, och om några som likt oss nyss inte låtit sig lockas in i människomyllret, med eller utan olympiad. Om jag alls skulle flytta till utkanterna av London (fast varför det?) skulle det vara till det välplanerade Welwyn Garden City med gott om plats mellan husen och mycken grönska, i utkanten av St Albans. Mer om den behagliga förorten och de tre andra medeltida städerna längs vår engelska rutt nästa gång.

Ivo Holmqvist

Ur arkivet

view_module reorder

Toleranse og verdi i senmoderniteten

Innledning I dette essayet skriver jeg om hva som mer presist er lagt ned i toleransebegrepet, der ‘toleranse’ likeledes er uttrykk for ‘verdi’. Om det er slik at ‘moderniteten’ satte inn ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 10 juli, 2013

Shaw´s corner Foto Ivo Holmqvist

Engelska mil 1: Shaw´s Corner

Den andra bok som Jan Olof Olsson-Jolo gav ut efter debuten med ”Kungens Köpenhamn” hette ”Engelska mil” och var illustrerad av Birger Lundqvist. Omslaget är vackert, med kåsörens och ...

Av: Ivo Holmqvist | Resereportage | 03 augusti, 2016

Gabriella Olsson. Foto: Anna Langseth

Ragga sadist!

"- Chefsöverläkaren är min, sa jag bestämt, sadister växer inte på träd, jag ska ha honom."

Av: Gabriella Olsson | Gästkrönikör | 21 maj, 2015

Gunnar Lundin Vad dagen vet

VAD DAGEN VET       Måsarna i mars – de sista snöfläckarna har fått vingar!       En våg i havet En flagga fladdrar i vinden       Det händer att den som talar fort har något att dölja På ett långsamt ord kan ...

Av: Gunnar Lundin | Utopiska geografier | 05 augusti, 2013

Veckan från hyllan

Just nu pågår det ett VM i handboll i Sverige. Fotbollslandslaget är på turné i Sydafrika. Alla de stora fotbollsligorna ute i Europa pågår för fullt. Det spelas dessutom andra ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 23 januari, 2011

Litteraturens etik

Vad är autonomi? Finns det en litteraturens etik? Detta är de grundläggande frågorna för Carin Franzéns studie För en litteraturens etik som Mårten Björk granskar för Tidningen Kulturens räkning. Är ...

Av: Mårten Björk | Essäer om samhället | 18 december, 2007

Tills vidare (Essä i fragment)

Vad är redigering? Komposition av aforismer, det avgränsades oavslutade gräns? Formen måste fångas när den finns där – Sudelbuchigheten – och sedan komponera. Och hur leva? Att tillåta detta andra som händer ...

Av: Gunnar Lundin | Essäer | 23 maj, 2013

Ivar Kreuger. En spännande entreprenör, i affärsvärlden

De omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar ...

Av: Max Lundqvist | Övriga porträtt | 30 december, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.