En dansk möbelklassiker: Hans J Wegner

Alldeles nyss råkade jag komma över en trevlig kompakt bok i en serie om designklassiker. Den här handlar om hundra stolar från 1900-talet, med ett uppslag åt varje: de slitstarka ...

Av: Ivo Holmqvist | 26 september, 2014
Essäer

Hemma hos Brita Johansson - ljungen frodas och trivs! Foto Brita Johansson

Odla ljung - Spännande kulturhistoria och handfasta trädgårdstips!

- Ljung passar bra för dekoration både ute och inne och används ofta av florister utomlands. Vit ljung blandas i England in i brudbuketter, eftersom den anses bringa tur. I ...

Av: Belinda Graham | 10 december, 2017
Kulturreportage

Från hemsidekitsch till konstauktion: GIF-bildens återkomst

När vanliga människor fick möjlighet att skapa egna hemsidor i början av 90-talet såg vi en kreativ explosion av webbdesign. Slutresultatet blev ofta litet väl mycket av det goda med ...

Av: Mathias Jansson | 28 januari, 2014
Essäer om konst

 Paul Cezannes målning Mordet (1868)

Falskspelare och mördare i konsten

Han ser så fridfull ut där han ligger i badkaret. Den högra handen har halkat ner på golvet och han håller fortfarande gåspennan i ett fast grepp. I den andra ...

Av: Mathias Jansson | 26 november, 2016
Essäer om konst

Strindberg får oväntat besök



Självporträtt 1906I ”Ockulta dagboken” antecknar Strindberg den 3 december 1900: ”På morgonen berättade jungfrun att ’herr Sgs son sökte i går (Söndag)’. Jag blef vettskrämd och grubblade öfver hvad som händt. Hur återseendet skulle bli. Hvad jag skulle göra af honom etc. Gick ut att spatsera. På hemvägen mötte jag två unga män med bedröfligt utseende som jag trodde var han. Som jag inte sett Hans sedan 1892 kunde jag ej känna igen honom. Det var bland det rysligaste jag upplefvat. Hemkommen väntade jag honom så att jag slutligen förnam honom i rummet. Så led jag igenom förmiddagen; då kom min bror-son Gustaf och misstaget klargjordes. Men intrycket satt qvar till kvällen.”

Scenen finns också med i den självbiografiska ”Ensam” från 1903 och som nu kommit i ny upplaga på Lindelöws förlag, där den får stort utrymme. Det är som om ödet knackade på, som om Stengästen stod i dörren. Det är inte alldeles lätt att förstå denna paniska rädsla. Strindberg hade visserligen ”övergivit” sonen, som bodde med sina syskon hos Siri vin Essen i Finland, men han förnekar själv att han hade dåligt samvete av denna orsak (”Till Damaskus” talar ett annat språk). Även om han var lättsuggererad ter sig hans reaktion överdriven: han blir som ”stum av fasa” och överväger att lämna både staden och landet.

Den sjuttonårige sonen har en gång varit ett ”änglabarn”, vars leende gjorde att fadern ”slopade hela apteorin och arternas härledning”. Nu tillskrivs han i stället ”denna hemska blandning av barnets övermänniska och ynglingens vaknande djurliv” liksom misstro mot allt, vilket han bemöter med ”detta ständiga ostyriga grin”. Det blir nu tydligt att det också är sig själv i samma ålder som Strindberg igenkänner.

Det värsta är inte att sonen kanske skulle begära pengar utan att han skulle ”fordra min person”. Allt i ”Ensam” går ut på att slå en ring kring det egna jaget, ”att spinna in sig i sin egen själs silke och vänta på metamorfosen.”

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Detta estetiska och meditativa tillstånd slås sönder av ”gengångaren”. Strindberg vill omge sig med vad han kallar ”obekanta bekantskaper”, tillfälliga möten på gatan kring vilka han kan fantisera, men som inte gör anspråk på hans jag.

Hösten 1886 fotograferade Strindberg en serie porträtt av sig själv och sin familj. Här ett foto på sonen HansHan beskriver den känsla av expansion och maktkänsla, som han erfar vid skrivbordet, då han härkar över tid och rum. Under sina vandringar i staden samlar han intryck, som han senare utformar: ”Hemkommen lade jag upp dramat.” Det är för dessa stunder han lever. Han har gjort den produktiva ensamheten till sin livsform.

Då den solitära tillvaron blir alltför pressande prövar han en söndag att göra en droskfärd runt Djurgården. Det blir en helvetesfärd: ”Det var som förhexadt: mötte endast krymplingar af alla möjliga slag; rutiga, röda, till och med barn som liknade demoner. En hund ville hoppa upp på kuskbocken”, antecknar Strindberg i ”Ockulta dagboken” den 15 juli 1900.

Skakad kommer han hem – för att kort därpå få budet om sonens ankomst. I ”Ensam” har händelserna kontraherats för att understryka fördömelsen. Berättaren konstaterar: ”Jag längtar efter människor men jag har i ensamheten blivit så ömtålig, som om min själv vore hudlös och jag är så bortskämd med att få styra mina tankar och känslor att jag knappt kan uthärda beröringen med en främmande person; ja, varje främmande som nalkas mig verkar kvävande genom sin andliga atmosfär, vilken liksom tränger in på min.”

Hans känslighet och vilja att ”sväva ovanför sumpen” för tankarna till Indras dotter i ”Ett drömspel”. Hon inkarnerar också renhet – det vill säga motsatsen till det avfallna ”änglabarnet”-sonen.

Strindberg söker försoning med livet. Men ensamheten går aldrig riktigt att infoga i ”mitt livs syntes”: ”Jag tror det är mitt öde att jag skall vara ensam och att det är till mitt bästa; jag önskar tro det, ty eljest vore det hela alltför oförsonligt.”

I ”Ensam” ingår också rolldikten ”Ahasverus”. Som övergång gör Strindberg en lustig iakttagelse. Det är vårflyttningens tid och åsynen av de ”nakna” möblerna på trottoaren ger anledning till följande reflektion: ”Det har alltid förefallit mig hemskt att se möbler och husgeråd på trottoaren. Det är husvilla människor som nödgas visa sina inälvor, och de blygas för dem; därför ser man aldrig ägaren i närheten bevakande sina tillhörigheter”.

I kammarspelen skulle Strindberg skildra en senborgerlighet, där själva essensen förflyktigats och tingen får eget liv. Denna process kan anas redan i ”Ensam” och känslan av hemlöshet har också samband med en social osäkerhet och en hotfull verklighet. Då berättaren tycker sig se den olycksbådande ”sonen” på gatan, lägger han märke till ”detta deklasserade, nerstigna som jag fruktat mest av allt”. Han har skapat en egen värld, men riktigt säker kan han aldrig vara. Han kan få oväntat besök.

Göran Lundstedt



 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Om Donatien Alphonse François de Sade, markisen

Det var pompa och ståt, stela ceremonier och stram högtidlighet. Det var påbjudet överdåd och allt vad som vid denna tid tillhörde ett bröllop som välsignats av monarken Ludvig XV ...

Av: Crister Enander | Essäer om litteratur & böcker | 02 januari, 2012

Kaurismäki – absolut finskt?

Aki Kaurismäki kan ses som någonting absolut finskt även om många finländare tycker att han förmedlar en felaktig bild på Finland i sina filmer. Ändå tilltalar Kaurismäkis filmer en internationell publik ...

Av: Mirva Huusko | Övriga porträtt | 17 januari, 2014

Händelserna i Oslo och på Utöya Varför litteratur och filosofi?

Vid terrordåd sådana som mot regerinsgsbyggnaden i Oslo och mot det politiska ungdomarna på Utöja, liksom för övrigt vid tidigare terroristdåd, känns det då inte lite futtigt och lyxigt att ...

Av: Gunnar Lundin | Essäer om litteratur & böcker | 28 juli, 2011

Det mångkulturella Storbrittannien

   Tarquin Hill. www.tarquinhall.com Det mångkulturella StorbrittannienBok- och biblioteksmässan i Göteborg har varje år många intressanta utländska gäster. Förutom att ge oss värdefulla insikter om världen utanför vår lilla svenska ankdamm, kan ...

Av: Tidningen Kulturen | Litteraturens porträtt | 28 september, 2006

Bättre Förr  foto Thomas Wihlman

Den fåfänga jakten på service

Kanske är du som jag, beställer ibland böcker, skivor eller något annat från utlandet, sådant som inte lagerförs i Sverige. Detta är inte alltid en enkel procedur. Som att ha ...

Av: Thomas Wihlman | Reportage om politik & samhälle | 16 juli, 2016

Vägar till världen

I tonåren cyklade jag runt Sverige och läste varje gång Nils Holgersson. I min fil.kand.-uppsats skrev jag därför om ”Landskapsskildringen i Nils Holgersson” och disputerade 1958 på Landskap och natur ...

Av: Erland Lagerroth | Övriga porträtt | 12 december, 2014

Minnets förvandlingar. Om Walter Ljungquist

I de fyra första novellerna i Walter Ljungquists En dörr står på glänt sätts de vuxnas liv mot barnets. De vuxna sörjer tomheten från något förlorat. Barnets liv är ett ...

Av: Gunnar Lundin | Essäer om litteratur & böcker | 17 maj, 2010

 Tage Aurell

existentialisten från Mangskog

Tage Aurell (1895-1976) är en, enligt min mening, alltför förbisedd författare idag. Han var dock en stor författare. Dessutom kan man med fog tolka honom som existentialist (med reservationer); något ...

Av: Carsten Palmer Schale | Litteraturens porträtt | 11 juli, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.