En av Sveriges starkaste liberala röster

Det första intrycket av Dilsa Demirbag-Sten är hennes energi och engagemang. Redan innan vi har satt oss vid ett bord för att diskutera hennes nya biografi Fosterland, har hon hunnit ...

Av: Waldemar Ingdahl | 27 Maj, 2010
Övriga porträtt

Veckans Bodström

Förre justitieministern, fotbollspelaren och deckarförfattaren Thomas Bodström har skrivit en bok som avslöjar det som alla redan för länge sedan visste. Dessutom tycker han att socialdemokraterna ska förnya sig genom ...

Av: Gregor Flakierski | 29 Maj, 2011
Veckans titt i hyllan

Attraktionslagen gäller alltid

Du känner till attraktionslagen. Den styr dig när du blir förälskad och när någon blir förälskad i dig. Jag drogs till min nuvarande hustru, jag drabbades inte av henne. Jag ...

Av: Stefan Whilde | 01 juli, 2013
Stefan Whilde

Veckan från hyllan, Vecka 24-2013

Rasisterna i SD (Sicherheitdienst? Det skulle förklara en del) har varit i blåsväder (igen) eftersom de uppbär massa partistöd för mandat som ingen företräder. De får helt enkelt pröjs för ...

Av: Gregor Flakierski | 08 juni, 2013
Veckans titt i hyllan

Slutet i Blå Tornet



August Strindberg, den sista promenadenI juni 1911 kom August Strindberg fram till att hans dödsår borde vara 1912. Den slutsatsen drog han genom att kombinera årtal ur sitt liv. I ett brev till den gode vännen Nils Andersson berättade författaren samma månad att inälvorna sprängde och att han lagt bort den regelbundna aftongroggen, den lika litet som vinet smakade längre. Det magonda Strindberg började känna efter uppbrottet från den tredje frun Harriet Bosse tog nu en allvarligare vändning.

En lunginflammation julen 1911 förvärrade situationen men till födelsedagen den 22 januari hade tillståndet förbättrats och Strindberg kunde från balkongen i Blå Tornet ta emot folkets hyllningar; samma dag redovisade en delegation med Hjalmar Branting i spetsen resultatet av den insamling som gjorts för titanens skull – det handlade om en bred folklig manifestation.

I april tilltog smärtorna och andra illavarslande symtom förmörkade situationen. En av de läkare som behandlade Strindberg var svärsonen Henry von Philp, gift med hans dotter Greta. I brev och samtal förklarade Strindberg att hans livsverk var fullbordat och att han på något sätt kände ro. Men vilja till bot och tillfrisknande fanns. Det visar ett brev till läkaren Carl Ludwig Schleich, en bekant som han lärt känna på krogen Den svarta grisen i Berlin 1893. I brevet berättade Strindberg om sina plågor, men något svar som hjälpte kom inte. Kanske tänkte Strindberg på att Schleich framgångsrikt medverkat till framställning av lokalbedövningsmedel. Smärtlindring var önskvärt, opium hjälpte inte alltid.

I maj fick Strindberg problem med hjärtat, anfall av andnöd upprepades. De viktigaste personerna i författarens omgivning var nu döttrarna Karin, Greta med make och brodern Axel. Dottern Anne-Marie och den sista förälskelsen Fanny Falkner nekades besök

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Trotjänarinnan Mina Boklund och den anställda Röda Korssystern Hedvig Kistner fanns dagligen på plats. Tjänstekvinnorna blev de som oftast kunde hjälpa och trösta. Slutet kom den 14 maj kl 16 30. Det troliga är att Strindberg dog i sömnen och att han var ensam i rummet. Men Kistner och Boklund fanns i närområde. Karins man Wladimir Smirnoff omtalade att Strindbergs ansikte efter döden hade ett uttryck som var svårt att glömma: det var vackert, vänligt och nästan skälmskt småleende.

Strindberg fick sin vilja fram beträffande tid för begravningen: den skulle äga rum en tidig morgon men hans önskan om avskildhet uppfylldes inte: tusentals personer följde kistan och vid graven fanns medlemmar ur regeringen, arbetarorganisationer, landets studentkårer, Författarföreningen, Stockholms teatrar, släktingar och många andra. De tre fruarna saknades: Siri von Essen hade dött den 21 april samma år – Strindberg skickade en anonym krans utan text till hennes begravning - , den andra frun Frida Uhl var fullt sysselsatt med sin kabaré i London och Harriet Bosse föredrog att sitta ensam på en bänk ute på Djurgården istället för att vara med på Norra Kyrkogården. Dock fanns den unga Fanny Falkner på något undanskymd plats där; med hjälp av Mina Boklund som stod nära graven lades hennes blomma på kistan.

Officiant var ärkebiskopen Nathan Söderblom. Den döde hade förbjudit tal men Söderblom läste ur Bibeln: Saliga äro de som hungra och törsta efter rättfärdighet ty de skola bliva mättade. Inskriptionen på graven: Var hälsat kors, mitt enda hopp, berättigade detta.

Vid sitt sista besök hos den sjuke Strindberg fick Nils Andersson den bibel Strindberg fått av sin älskade mor. Bibeln var fullklottrad med Strindbergs egna kommentarer. Efter Anderssons död 1921 gav dennes hustru Anna den till Söderblom.

Kurt Bäckström

Ett tillägg av  Ivo Holmqvist.  Ave crux spes unica…

 
Ett till synes bisarrt yttrande av Strindberg fyra år före hans död får sin förklaring när man vet vad han dog av. Så här ligger det till:
 
Det är inte särskilt svårt att vara den perfekta värdinnan och den omtyckte värden. Bara två ord behövs: ”Äntligen!” när gästerna kommer, och ”redan?” när de går (fast man måste till varje pris undvika att säga tvärtom).
 
En dålig förebild vad gäller avskedsrepliker är August Strindberg. När George Bernhard Shaw och hans hustru Charlotte besökte honom i Stockholm 1908 avslutade den svenske titanen besöket med en bisarr sluthälsning, visserligen på tyska, men det var ett språk som den store Wagner-beundraren GBS säkert behärskade, kanske också hans likaledes irländska fru):
 
”Klockan två kommer jag att må illa.”
 
Efter en sådan värdreplik är det ju inte mycket mening för gästerna att dröja sig kvar.
 
Olof Lagercrantz nämner det här i sin Strindbergsbok, liksom Michael Meyer i sin. Meyer som skrivit en mycket bättre bok om Ibsen och gillar honom mer verkar anföra yttrandet mest för att visa att Ågust var en halvtokig bondlurk som inte förstod att föra sig i finare salonger.
 
Men det är faktiskt möjligt att Strindberg bara konstaterade fakta, om än burdust. Han dog, som Kurt Bäckström relaterar i sin fina artikel här ovan,  i maj 1912 av magcancer. Som framgår av hans ”Ockulta dagboken” hade han lidit av sjukdomen i flera år dessförinnan.
 
”Um zwei Uhr werde Ich sehr krank sein!” Det var förstås kräftan som fick honom att må illa varje eftermiddag, punktligt klockan två.
 
 Ivo Holmqvist

 

Ur arkivet

view_module reorder

August Strindberg 2012

Om August Strindbergs liv, leverne, texter och persona tvistar de lärde ständigt. De flesta har en uppfattning om Strindberg och ofta en ganska stark sådan. Det är anmärkningsvärt att en ...

Av: Jessica Johansson | Jessica Johansson | 07 januari, 2012

Illustration: Hebriana Alainentalo

Fantasi och mening

Kärleken har behov av verklighet.

Av: Tidningen Kulturen | Melker Garay : Reflektioner | 15 september, 2015

En intervju med Markus Andersson

Konst har alltmer kommit att handla om att provocera, utmana konventioner och tänja på gränserna för det acceptabla. Samtidigt kan man skönja ett växande intresse för figurativt måleri och traditionellt ...

Av: Tobias Ridderstråle | Konstens porträtt | 18 februari, 2013

I juletid blommar körsbärsträden i Central Park

Efter en tolvtimmars flygresa över Atlanten i ”monkeyclass” kan det kännas skönt att sträcka på benen med en promenad. Vi är på besök hos dottern och ska fira jul på ...

Av: Lilian O. Montmar | Resereportage | 15 januari, 2012

Det är som om öarna åter stiger upp för min syn

Det är som om öarna åter stiger upp för min syn   Klipporna på Färöarna är otaligt många och fantastiskt vackra. Har rest på många sätt, och i många länder, men särskilt starkt ...

Av: Björn Gustavsson | Resereportage | 09 februari, 2007

Det är vackert i sin uppgivenhet och i det vackra finns i sin…

I dessa dagar då samhället tampas med problem som utanförskap och ungdomar på glid, fyller två guldpärlor 30 år. Guldpärlor i form av film om just tonårens utmaningar, utanförskap och ...

Av: Nicole E. Wallenrodhe | Essäer om film | 24 april, 2013

Europas vatten

Att Försvaret bitit sig fast vid Vättern som föreslaget utökat övningsområde för militärt flyg oroar. Dessutom förmår man inte sända representanter till Ödeshög eller Jönköping för samråd om det som ...

Av: Per-Inge Planefors | Gästkrönikör | 15 november, 2011

Orientalism – västs syn på Öst

Foto: Simon Amarcord TEMA ÖST-VÄST Idéhistorikern Mohammad Fazlhashemi beskriver hur den västerländska självbilden vuxit fram i kontrast till ett, mer eller mindre, konstruerat Öst. Resor till fjärran länder i syfte att upptäcka ...

Av: Mohammad Fazlhashemi | Essäer om samhället | 30 april, 2008

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.