Benjamin 6

 

Av: Håkan Eklund | 17 september, 2011
Kulturen strippar

Köttet tänker

Det finns i köttet en inspirerad fruktan som överflödar till andra sidan av tingen en smak av synd, av teologalisk synd. Kroppen darrar, och det är i dessa konvulsioner som ...

Av: Gilda Melodia | 24 Maj, 2017
Gilda Melodia

An Empirically Based Definition of God, with Feminine and Masculine Incarnation

 A Definition Stemming from Russell’s Paradox and from an Empirically Based Curved Static Cosmos Annihilating Beyond Time and Space Spirit of Truth, Enlighten and Guide our Research O Mary Conceived without Sin ...

Av: Piero Benazzo | 09 april, 2012
Agora - filosofiska essäer

I begynnelsen var processen. Om olika slags vetenskap

Robert E. Ulanowicz är professor i något så ovanligt som teoretisk ekologi vid University of Marylands biologiska laboratorium vid Chesapeakeviken. Han tog sin doktorsgrad som kemisk ingenjör vid John Hopkins-universitetet ...

Av: Erland Lagerroth | 12 augusti, 2009
Litteraturens porträtt

Om Bodil Malmsten och hennes senaste bok



Bodil Malmsten Foto Lars SundhVardagen rör sig framåt på ett smått obegripligt sätt som gör den svårfångad om uppmärksamheten brister bara för ett ögonblick. Nyss var det måndag och snart är det redan helg och ingen vettig människa kan förstå var tiden tog vägen trots att varje timme känts seg som en dåligt organiserad bussutflykt till evigheten.

Men vardagen är inte, trots tristess och tråkiga timmar, uteslutande en transportsträcka av förlorad tid och trista bestyr. Den är full av mening och betydelser, händelser av vikt. I Frankrike sitter nu huvudpersonen – vår hjälte – som förvisso inte är Bodil Malmsten utan en av Bodil Malmsten skapad person som på något märkligt sätt ändå lever tätt intill sin upphovsman, inte olik en fiktionens smygande skuggvarelse som ständigt rör sig parallellt med sin litterära skapare.

Hon kan inte längre bo kvar i staden vid Atlantens kust, dit hon för tre år sedan tvingades flytta från sitt älskade hus och sin vackra trädgård i Finistère. Hon vantrivs i hela sitt jag, själen svider svårt varje dag, det tär på henne in till de mest dolda av nervtrådar. ”Det är själva staden jag inte tål, som jag måste bort ifrån”, slås det fast redan på den nya bokens första sida.

”Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag” är titeln på den fjärde volymen i den serie av – som Malmsten själv betecknar dem – loggböcker ”i den löpande skildringen av intryck och händelser i ett liv som liknar mitt”. De föregående delarna heter ”De från norr kommande leoparderna”, ”Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig” och ”Kom och hälsa på mig om tusen år”. Och jag måste utfärda en allvarlig varning: Bodil Malmstens loggböcker är kraftigt beroendeframkallande.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Till slut, efter över ett halvårs väntan och förhoppningar att få flytta från staden hon inte vill bo i, får hon lägenheten såld och återvänder till Stockholm. Hon har för alltid lämnat damen som bor i bilen på parkeringsplatsen utanför varuhuset Carrefour. Hon har lämnat de bullrande maskinerna som år efter år gräver och väsnas utanför fönstret – fönstret varifrån man ser havet, den enorma Atlantens vågor.

Återkomsten till Stockholm blir omtumlande. Vreden väcks omedelbart till liv. Hon kommer tillbaka till ett land hon inte känner igen. Vad har hänt med Sverige? Ingenting fungerar. Byråkratin har blivit en ogenomträngliga elektronisk djungel som det omöjligt går att ta sig igenom oavsett hur många telefonsamtal, mejl eller felmeddelanden och ilskna klagomål man lämnar på olika webbsidor. Frankrikes i hela världen ökänt krångliga ämbetsmannavälde och deras pappersstämplande excesser är ingenting vid en jämförelse med det nedrustade och skrotade folkhemmets labyrinter av falsk vänlighet och total ineffektivitet.

Vreden – på en gång kall som is och het som lava – som bryter fram med stor kraft är minst sagt befriande i en tid då svenska folket lydigt vant sig vid ett vanskött samhälle, en medvetet söndersprängd infrastruktur som i stället för att tjäna medborgarna ska tjäna miljardvinster åt gigantiska och anonyma aktiebolag. Vreden är tveklöst en underskattad drivkraft. Vrede kan alltid leda framåt, mot förändringar.

”Mina svenska vänner bara konstaterar att så är det, det är samma med tågen och vården, det är som det är.” ”Mina vänner i Sverige reagerar inte på någonting”, skriver Malmsten,

”de har trubbats av, det har inte jag.” ”Det är bara jag i hela Sverige som är ursinnigt rasande och i oavbrutet chocktillstånd…

Jag är arg, men inte tillräckligt arg.

Onödigt arg?

Nej.

Jag är nödvändigt arg.”

Bodil Malmstens loggböcker är, som redan sagts, i allra högsta grad svårt vanebildande. Man vill – glupskt och otåligt – läsa mer. Hon skapar en trollkrets av ord som trots – eller rättare sagt: tack vare – sin oförställda vardaglighet och förankring i det liv vi alla lever förblir oavbrutet fängslande. Ännu en tid vill man få vistas i detta sällskap, få veta vad som händer nästa dag, nästa månad. Funderingarna och reflektioner varvas med iakttagelser och händelser med en ständigt närvarande underström av en konsekvent livshållning.

En människas värld silas genom ett medvetande. Stilen är tonsäker, skriven av en författare med ett absolut gehör för ordens klanger och finast valörer och skiftningar. Jag funderar en hel del på vad det är – förutom stilen – som skapar denna närvarokänsla, denna textens ovedersägliga dragningskraft.

Bodil Malmsten blir aldrig intim. Här finns ingenting av de uppfläkta och skrymtande jag-böckernas påträngande närgångenhet som i sin narcissism stänger ute läsaren. Malmsten bevarar distansen, värnar hårt och konsekvent sin integritet. Och som hon själv skriver gör hon fortfarande strikt boskillnad mellan det personliga och det privata, en numera alltmer bortglömd distinktion av avgörande betydelse. Därmed blir aldrig Malmstens böcker banal bekännelselitteratur. De är i allra högsta grad litterära verk i egen rätt.

”Jag har kört fast i en roman.” Så lyder första meningen i Sven Delblancs ”Trampa vatten”. Det har Bodil Malmsten också gjort. Det är en roman om Edvard. Det är en roman om svek, som – vad jag förstår – nu under protester och trilskande äntligen börjar befolka sig. Släktskapet mellan Bodil Malmstens loggböcker och Sven Delblancs ”Trampa vatten” och ”Åsnebrygga” är påfallande. De är förvisso ytterst olika som författare, men där finns flera drag som förenar; deras vrede, deras omsorgsfulla och hantverkskunniga vårdande av stilen, deras folkbildarnit och ohejdbara strävan att ständigt sprida kunskap om god och näringsrik litteratur, men kanske framför allt deras skarpa blick och förmåga att verkligen se vad som sker bakom det som på ytan till synes händer.

Allvaret är stort. Humorn smittande och ofta drastiskt konkret. Sinnet vasst som en nystriglad rakkniv. Formen, det till synes rapsodiska och tillfälliga, är bedräglig på ett medvetet och raffinerat sätt. Bodil Malmsten förmedlar en moralisk och existentiell hållning, en filosofisk livsåskådning som är fruktbar för varje kämpande pessimist som vägrar ge vika för mörkret och tungsinnet, som vägrar låta sig besegras av livets motigheter och trivialiteter.

 

Crister Enander
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

 

Källa:

Bodil Malmsten

Och en månad går nu fortare än ett hjärtslag

Finistère / Modernista

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Var Pär vår förste postmoderne författare?

Att Pär Rådström (1925-1963) var en utmärkt författare råder knappast någon tvekan om, men var han verkligen så märklig att det motiverar att han efter sin för tidiga bortgång för ...

Av: Bertil Falk | Essäer om litteratur & böcker | 07 juni, 2013

Till slut, en början

A. Jag har glömt bort hur man skapar. Jag vet inte ens vad det är. Jag väntar på idén, det tankefenomen ur vilket saker sägs börja. ”Idé: 1. Föreställning, tanke ...

Av: Kajsa Eriksson | Essäer om litteratur & böcker | 15 november, 2011

Arkiv över idag

Efter tio minuter bärs en kvinna ut med bår. Jag vänder mig om och ser att ingen annan gör det. På den enorma duken strömmar tomma landskap, varpå blickar är ...

Av: Frida Sandström | Essäer om musik | 07 februari, 2014

War is over

John Lennon och Yoko Ono Lennon lanserade på sin tid kampanjen “War is over : If you want it”. Och så är det. Mänsklighetens framtid är avhängig av den enskilda människans ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 16 november, 2017

Pär Thörns performance om Röda armé-fraktionen

I mars för 30 år sedan gick Ebba Grön ut i polisradion. Samma tid skakades dåvarande Västtyskland av Röda Armé-fraktionens (RAF) våldshandlingar och extrema politiska åsikter. Performancekonstnären Pär Thörn bygger stora delar ...

Av: Niels Hebert | Konstens porträtt | 26 september, 2008

Bengt Lidner: Lidande och moderskärlek

  Gränderna är mörka denna dystra och kulna natt. Stanken från träck och gammal urin, pottor tömda rakt ut från fönstrena, är outhärdlig. Vinden ligger på envist och hårt från havet ...

Av: Crister Enander | Essäer om litteratur & böcker | 27 januari, 2011

En livskraftig hundraåring: ”På spaning efter den tid som flytt”.

I mars 1913 fann Marcel Proust en förläggare som var villig att ge ut hans ”A la recherche du temps perdu” sedan flera andra hade tackat nej. Men Bernard Grasset ...

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 09 Maj, 2013

En begravningsbåt av cederträ

Sergei Rachmaninov brukade komma och smörja kråset. Det var på den tiden när kobragudinnans vilda bröllopsnatt ansågs vara ett ämne för finsmakarna. Jag hade rest till Florens, mött Gud bakom ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 01 oktober, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.