Detalj ur omslaget till

Vad kan vi lära av Läsebok för folkskolan?

I ”Läsebok för folkskolan” – huvudlärobok för svenska skolbarn fram till 1960-talet – speglas tydligt hur ett samhälles rådande mentaliteter reproduceras när det gäller att smidigt infoga de unga i ...

Av: Björn Gustavsson | 13 juli, 2017
Björn Gustavsson

Jobbcoachen från Arbetsförmedlingen

Jag har aldrig träffat en sådan där jobbcoach från Arbetsförmedlingen som regeringen just nu satsar så stort på, men föreställer mig att deras uppgift går ut på att hjälpa människor ...

Av: Marja Beckman | 10 september, 2009
Gästkrönikör

Marco Missiroli. Foto Gian-Luca Rossetti

Skrivkonsten mellan väsentlighet och dikt

Marco Missiroli är född 1981 i Rimini men bor sedan många år tillbaka i Milano, där han givit ut flera böcker och fått prestigefulla priser som Premio Campiello, Premio Comisso ...

Av: Guido Zeccola | 07 november, 2014
Litteraturens porträtt

Från Harmonia Mundis cd

Jean-Philippe Rameau och baletten Les Indes galantes

;William Christie tolkar Jean-Philipppe Rameau i Paris nyöppnade konsertsal

Av: Eva-Karin Josefson | 04 augusti, 2017
Essäer om scenkonst

DET ”PASSAR IN”: Dostojevskij läser Hegel



László F. FöldényiLäser Fjodor Dostojevskij G.W.F. Hegel i Sibirien och brister i gråt?

Att så är fallet är åtminstone László F. Földényis antagande i essän ”Dostojevskij läser Hegel i Sibirien och brister i gråt” (Ersatz 2011). Stöd finner Földényi i att A.J. Wrangel, Dostojevskijs förtrogne i Sibirien, noterar köpet av en Hegelbok. De ska ha studerat filosofi tillsammans, sägs det. Földényi påpekar själv att det är okänt vilken bok det gäller. Han kommer med ett hugskott: det gäller Hegels anteckningar om världshistoriens filosofi. Läsningen antas också ha varit så omvälvande för Dostojevskij att han brustit ut i gråt.

Det finns inga belägg för något av det här. Enbart indicier föreligger. Centrerad kring denna ingivelse vecklar emellertid essän ut sig steg för steg. Jag glömmer snart att essäns tankar alstras av en motor – ett påstående – som inte är adekvat belagt. Essäns motor är en fiktiv iscensättning, ett skickligt illusionsnummer.

Spelar det någon roll att jag glömmer det? Nej, inte alls. Essän är till formen ett ”försök”. Dess fiktioner griper in i ett avgörande skede, de förskjuter textens riktning. Just genom fiktionen kan essän ibland rikta in tanken att fokusera det som fakta inte kan betvinga. Med fantasins hjälp kan så essän låta ämnet framträda tydligare och med större kraft än det dokumenterat verkliga. Det kan naturligtvis inte bli tal om ”bevis”. En essäs bärkraft visas i om det som sägs ”passar in” i ett visst mönster eller inte.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Kan man säga att Földényis hugskott passar in? Definitivt.

Varför då? Därför att de är vinstgivande. Något ”händer”. Oavsett om hugskotten motsvarar en historisk verklighet eller inte klargör de dens natur. De iscensättningar och litterära grepp Földényi använder ökar förståelsen av både Dostojevskij och Hegel. Essän befinner sig emellan verklighet och dikt. Földényi använder sig av fiktiva medel i den grad de är nödvändiga för att blottlägga det verkliga. Huruvida Dostojevskij verkligen satt böjd (gråtande) över Hegels föreläsningsanteckningar eller inte förefaller därmed ointressant.

För Hegel, som Dostojevskij antas läsa, är det verkliga det rationella. Det rationella är hos Hegel ett raster som lägger sig över den oändliga mångfalden och filtrerar den så att endast det som förnuftet kan fatta blir kvar. Resten försvinner. I den hegelska dialektiken måste varje erfarenhet kunna repeteras och framträda i en ordnad erfarenhet. Så utesluts varje avvikande och ny händelse. Det icke-identiska, undret och slumpen försvinner in i oförnuftets skuggland.

In i skuggan försvinner likaså Sibirien. En plats som enligt Hegel aldrig skulle kunna inhysa civilisation och därför heller inte historia i sann bemärkelse. Földényi uttrycker det som att Dostojevskij därför dras in i ”icke-varat”. Han så att säga utesluts från den västerländska andens erfarenhet, han utestängs från ”verkligheten”. Dostojevskijs författarskap ska därefter i mycket, menar Földényi, komma att handla om reaktioner på den västerländska upplysningsrationalitet som glömmer att varje inneslutning innebär en uteslutning.

Den hegelska dialektiken innebär försakelse. För att kunna betvinga mångfalden under förnuftets fana måste den försaka det som inte kan kuvas. Den rationalitet Hegel betvingar verkligheten med är i denna bild grå, dess sken så menlöst byråkratiskt att man aldrig skulle kunna misstänka dens historiesyn för ”konstruktion”, alltså dikt. Det förnuftsdiktande Hegel ägnar sig åt präglas av ett tillstånd av förtätad skräck för det okända. Historien täcks av skygglappar. Allt det som inte kan förklaras och tillrättaläggas ingjuter därför skräck och fruktan. Fattad så blir dialektik – för att citera Földényi – ett slags ”förträngelsens toppteknologi”.

Gud dog långt innan Friedrich Nietzsche. Likaså transcendensen. Földényi ser i Dostojevskij Hegels antipod. Det är Dostojevskij och inte Hegel som ställer de relevanta frågorna. Hegel skymmer över det som inte kan fattas med rationella medel, Dostojevskij håller fram det. Han genomlyser den transcendenta rest som förnuftet vill glömma. Hellre än att förtränga skräcken för det okända försöker Dostojevskij försona människan med den.

Vad kommer efter Gud? Földényi svarar – tekniken. Den mänskliga tillvaron är stympad, idén om människan sargad. En teknisk rationalitet koloniserar steg för steg vår livsvärld och kväver därmed sann mänsklighet. Svaret är naturligtvis inte särskilt självständigt. Man skulle lika gärna kunna hänvisa till Ernst Jünger, Oswald Spengler, Martin Heidegger eller Theodor W. Adorno m.fl. Det intressanta med essän är istället hur Földényi spelar ut Hegel (förnuft) mot Dostojevskij (tro och känsla).

Dostojevskij tillbakavisar inte förnuft, han avvisar tanken att sätta förnuftet på Guds tron. För Dostojevskij handlar det om tron på en mänsklighet som respekterar det oändliga nog mycket, att inte sänka horisonten till det omedelbart synliga och gripbara. Genom sina fiktiva grepp lyckas Földényi aktivera en fundamental konflikt i vårt moderna tänkande. Konflikten är idag mer aktuell än för de som råkar ha huvudrollen på den scen essän frambesvärjer.

Claes-Magnus Bernson

 

Källa
László F. Földényi
Dostojevskij läser Hegel i Sibirien och brister i gråt
Ersatz  

Ur arkivet

view_module reorder
Karnevalståg från Moderna Museet 1968

Art Distribution – en omöjlig historia som fyller femtio år

Vi vet att vi lever i en värld där marknadskrafterna styr och ställer. Du måste, om du vill överleva, göra dig själv till ett varumärke, det vill säga om du ...

Av: Percival | Kulturreportage | 13 augusti, 2016

Bernadette och miraklet i Lourdes

Helgon finns i de flesta religioner och intresset för helgon har varit utbrett i alla tider. Inom olika kulturer har män och kvinnor betraktats som särskilt heliga och vördnadsvärda på ...

Av: Lena Månsson | Essäer om religionen | 25 maj, 2014

”Även en värld som skapar sig själv, måste en gång ha blivit skapad.”

Under en resa i Indien i december 1993, arrangerad av Samuel Strandberg i Samuel Travels, kom jag till den lilla staden Rishikesh, där Ganges flyter ut ur Himalaya. Att vi ...

Av: Erland Lagerroth | Övriga porträtt | 04 oktober, 2013

Ingen rädder för vargen här…

”Who´s afraid of Virginia Woolf”, Mike Nichols filmatisering av Edward Albees pjäs som nyss visades på TV 2 är väl mest känd för att Elizabeth Taylor som Martha och Richard ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om film | 16 september, 2017

Humanismens historia

Illustration: Joakim Ceder Humanismen och den kristna etiken lyfts ofta fram som grunden för det västerländska samhället. Religionshistorikern Christer Hedin ser närmare på dessa traditioner och deras betydelse för dagens samhälle.I ...

Av: Christer Hedin | Essäer om religionen | 08 januari, 2011

Ester Henning och den skapande kraften

”Jag är den största konstnären”, förkunnar Ester Henning för världen. I romanfantasin ”Drömmen om Ester” fascineras Anna Jörgensdotter av hennes motstånd och okuvliga konstnärliga kraft. Författaren har närmat sig ett ...

Av: Lena Månsson | Konstens porträtt | 02 november, 2017

Regler og regelstyring

Innledning Eksempler på aktiviteter som er regelstyrt, er sjakk og fotball: I det tjuende århundre dukket det opp filosofer som hevdet at språk er regelstyrt (Austin; Searle).Ut fra en oppfatning om ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 12 juni, 2013

Att fullgöra den plågande plikten – industrimusikens roll för individen i samhället

Einstürzende Neubauten sade tidigt i sin karriär, långt före de hade blivit det romantiskt anlagda band de inte utan finnes är idag, och medan de fortfarande gjorde en musik som ...

Av: Peter Sjöblom | Essäer om musik | 14 oktober, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.