Torsten, mera borsten!

Jag ser Johan August Strindberg promenera i ett stockholmskt snöfall. Snart nog ska han återvända till Blå tornet för att jaga bort kräftan med morfin. Bibeln lägger han på bröstet ...

Av: Stefan Whilde | 09 december, 2010
Stefan Whilde

Anders T Ohlsson i Sufflören en av flera monologerunder 2015 års Scenkonstbiennal Foto:RogerStenberg

Maktstrukturer, identitet och genus på Scenkonstbiennalen

Vartannat år arrangeras Scenkonstbiennalen, Sveriges största branschmöte för landets scenkonstnärer. I år arrangerades den mellan den 26 och 31 maj i Malmö. Förutom några internationella, speciellt inbjudna gästspel hade juryn ...

Av: Magnus Dahlerus | 07 juni, 2015
Reportage om scenkonst

Maria Anna (Nannerl) Mozart. En musikalisk begåvning, men en fotnot i historien

På Nationalmuseum i Stockholm visas sedan i slutet av september en utställning om kvinnliga konstnärer i Frankrike och Sverige mellan 1750 och 1860. Den 18 maj 2012 hade en film ...

Av: Lilian O. Montmar | 16 oktober, 2012
Musikens porträtt

Asklepieios mirakelkurer och människans behov av myter

Människan verkar ha ett grundläggande behov av att förstå världen och särskilt det som hon inte har något inflytande över. Kan hon inte logiskt förklara de faktorer som omger henne ...

Av: Lilian O. Montmar | 23 september, 2013
Kulturreportage

DET ”PASSAR IN”: Dostojevskij läser Hegel



László F. FöldényiLäser Fjodor Dostojevskij G.W.F. Hegel i Sibirien och brister i gråt?

Att så är fallet är åtminstone László F. Földényis antagande i essän ”Dostojevskij läser Hegel i Sibirien och brister i gråt” (Ersatz 2011). Stöd finner Földényi i att A.J. Wrangel, Dostojevskijs förtrogne i Sibirien, noterar köpet av en Hegelbok. De ska ha studerat filosofi tillsammans, sägs det. Földényi påpekar själv att det är okänt vilken bok det gäller. Han kommer med ett hugskott: det gäller Hegels anteckningar om världshistoriens filosofi. Läsningen antas också ha varit så omvälvande för Dostojevskij att han brustit ut i gråt.

Det finns inga belägg för något av det här. Enbart indicier föreligger. Centrerad kring denna ingivelse vecklar emellertid essän ut sig steg för steg. Jag glömmer snart att essäns tankar alstras av en motor – ett påstående – som inte är adekvat belagt. Essäns motor är en fiktiv iscensättning, ett skickligt illusionsnummer.

Spelar det någon roll att jag glömmer det? Nej, inte alls. Essän är till formen ett ”försök”. Dess fiktioner griper in i ett avgörande skede, de förskjuter textens riktning. Just genom fiktionen kan essän ibland rikta in tanken att fokusera det som fakta inte kan betvinga. Med fantasins hjälp kan så essän låta ämnet framträda tydligare och med större kraft än det dokumenterat verkliga. Det kan naturligtvis inte bli tal om ”bevis”. En essäs bärkraft visas i om det som sägs ”passar in” i ett visst mönster eller inte.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Kan man säga att Földényis hugskott passar in? Definitivt.

Varför då? Därför att de är vinstgivande. Något ”händer”. Oavsett om hugskotten motsvarar en historisk verklighet eller inte klargör de dens natur. De iscensättningar och litterära grepp Földényi använder ökar förståelsen av både Dostojevskij och Hegel. Essän befinner sig emellan verklighet och dikt. Földényi använder sig av fiktiva medel i den grad de är nödvändiga för att blottlägga det verkliga. Huruvida Dostojevskij verkligen satt böjd (gråtande) över Hegels föreläsningsanteckningar eller inte förefaller därmed ointressant.

För Hegel, som Dostojevskij antas läsa, är det verkliga det rationella. Det rationella är hos Hegel ett raster som lägger sig över den oändliga mångfalden och filtrerar den så att endast det som förnuftet kan fatta blir kvar. Resten försvinner. I den hegelska dialektiken måste varje erfarenhet kunna repeteras och framträda i en ordnad erfarenhet. Så utesluts varje avvikande och ny händelse. Det icke-identiska, undret och slumpen försvinner in i oförnuftets skuggland.

In i skuggan försvinner likaså Sibirien. En plats som enligt Hegel aldrig skulle kunna inhysa civilisation och därför heller inte historia i sann bemärkelse. Földényi uttrycker det som att Dostojevskij därför dras in i ”icke-varat”. Han så att säga utesluts från den västerländska andens erfarenhet, han utestängs från ”verkligheten”. Dostojevskijs författarskap ska därefter i mycket, menar Földényi, komma att handla om reaktioner på den västerländska upplysningsrationalitet som glömmer att varje inneslutning innebär en uteslutning.

Den hegelska dialektiken innebär försakelse. För att kunna betvinga mångfalden under förnuftets fana måste den försaka det som inte kan kuvas. Den rationalitet Hegel betvingar verkligheten med är i denna bild grå, dess sken så menlöst byråkratiskt att man aldrig skulle kunna misstänka dens historiesyn för ”konstruktion”, alltså dikt. Det förnuftsdiktande Hegel ägnar sig åt präglas av ett tillstånd av förtätad skräck för det okända. Historien täcks av skygglappar. Allt det som inte kan förklaras och tillrättaläggas ingjuter därför skräck och fruktan. Fattad så blir dialektik – för att citera Földényi – ett slags ”förträngelsens toppteknologi”.

Gud dog långt innan Friedrich Nietzsche. Likaså transcendensen. Földényi ser i Dostojevskij Hegels antipod. Det är Dostojevskij och inte Hegel som ställer de relevanta frågorna. Hegel skymmer över det som inte kan fattas med rationella medel, Dostojevskij håller fram det. Han genomlyser den transcendenta rest som förnuftet vill glömma. Hellre än att förtränga skräcken för det okända försöker Dostojevskij försona människan med den.

Vad kommer efter Gud? Földényi svarar – tekniken. Den mänskliga tillvaron är stympad, idén om människan sargad. En teknisk rationalitet koloniserar steg för steg vår livsvärld och kväver därmed sann mänsklighet. Svaret är naturligtvis inte särskilt självständigt. Man skulle lika gärna kunna hänvisa till Ernst Jünger, Oswald Spengler, Martin Heidegger eller Theodor W. Adorno m.fl. Det intressanta med essän är istället hur Földényi spelar ut Hegel (förnuft) mot Dostojevskij (tro och känsla).

Dostojevskij tillbakavisar inte förnuft, han avvisar tanken att sätta förnuftet på Guds tron. För Dostojevskij handlar det om tron på en mänsklighet som respekterar det oändliga nog mycket, att inte sänka horisonten till det omedelbart synliga och gripbara. Genom sina fiktiva grepp lyckas Földényi aktivera en fundamental konflikt i vårt moderna tänkande. Konflikten är idag mer aktuell än för de som råkar ha huvudrollen på den scen essän frambesvärjer.

Claes-Magnus Bernson

 

Källa
László F. Földényi
Dostojevskij läser Hegel i Sibirien och brister i gråt
Ersatz  

Ur arkivet

view_module reorder
Emma Sundström

Att låta världar mötas

Jag har alltid trott att jag ska dö ung. Bär hela tiden omkring på känslan av att vara döende. Att jag överlever gör mig inte det minsta lättad, snarare förvirrad ...

Av: Emma Sundström | Gästkrönikör | 16 februari, 2017

Höjdpunkterna från musikåret 2013

Hur jag än vrider och vänder på det kommer 2013 alltid att vara täckt av den dystra hinna som Lou Reeds frånfälle lämnade efter sig. Det var som att ett ...

Av: Peter Sjöblom | Essäer om musik | 28 december, 2013

Den 25:e ölen

Så här efter alla helgdagar, de olika högtidsdagarna har tillsammans med lördagar och söndagar bildat en ”bombmatta” av festtillfällen (också 2013 blir så om jag räknat rätt på hur dagarna ...

Av: Per-Inge Planefors | Gästkrönikör | 04 januari, 2013

Tintins skapare Georges Remi "Hergé" blir 100 år

Tintins skapare Georges Remi "Hergé"  blir 100 år I år skulle Tintins skapare Georges Remi, mera känd som Hergé, ha fyllt 100 år. Sjöhistoriska museet i Stockholm firar med utställningen "Tintin ...

Av: Mohamed Omar | Essäer om litteratur & böcker | 01 mars, 2007

Fragment av surrogatpyret V

Fragment av surrogatpyret V Hur ska man egentligen uttrycka sig, då ju detta ord själv lånar sin prägel från den skatosociologiska dyngan och helgar denna som stilmönster? Hur ska man ...

Av: Nikanor Teratologen | Teratologisk sondering | 30 oktober, 2007

Ditt liv kommer bli bättre så här, sa kulturministern

Jag såg på CNN igår. De diskuterade tårtan och ministern, Makode Lindes numera världsberömda tårta och Sveriges kulturminister Lena Adelsson Liljeroth. Enligt Linde själv har alla, från Al-Jazeera och New ...

Av: Björn Augustson | Gästkrönikör | 20 april, 2012

Östersjöfestivalen jubilerar

Östersjöfestivalen fyller tio år, ett initiativ av trojkan Esa-Pekka Salonen, Valery Gergiev och Michael Tydén, med den förstnämnde som konstnärlig ledare. Det är en festival med ambitioner, inte bara konstnärliga ...

Av: Ulf Stenberg | Essäer om musik | 01 september, 2012

Ina Sohlberg, dikter

Ina Sohlberg är 25 år och Magister i litteraturvetenskap med fokus på William Blake, Guillaume Apollinaire, Gunnar Ekelöf, André Gide och de franska surrealisterna på 1920-talet. Bor i Paris, flyttar ...

Av: Ina Sohlberg | Utopiska geografier | 12 september, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.