Var bärsärken en shaman?

  Myten om de gamla bärsärkarna kan än idag sägas vara högst levande. Forskarna har dock länge tvistat om vilka dessa elitkrigare egentligen var. Medan vissa menar att de bör ...

Av: Thomas Jonsson | 08 mars, 2010
Essäer om religionen

Familjeförvecklingar kring en hund

 För många år sedan deltog jag i en ambitiöst upplagd fortbildningskurs om aktuell brittisk litteratur. Det var på University of Surrey i Guildford, någon timme med tåg sydväst om London.  Två ...

Av: Ivo Holmqvist | 19 augusti, 2014
Essäer om litteratur & böcker

Det förlorade paradiset Om Marcel Prousts incestuösa madeleinekakor

Insvept i klädbylten sittande i sin mentala krypta i den korkvadderade sängkammaren arbetar den sjuke Marcel Proust nätterna igenom med sitt mästerverk. Sönderhostad av en tuberkulös hosta, drogad av tunga ...

Av: Benny Holmberg | 26 juli, 2010
Essäer om litteratur & böcker

Narcissus pseudo-Narcissus på sankt Görans trädgård

För det första, snål spar och fan tar, det vill säga om man blir fast eller vill låta måla bilen. Ville inte betala parkeringsavgift som vanligt, så åkte till gratisstället ...

Av: Stefan Hammarèn | 15 juni, 2014
Stefan Hammarén

DET ”PASSAR IN”: Dostojevskij läser Hegel



László F. FöldényiLäser Fjodor Dostojevskij G.W.F. Hegel i Sibirien och brister i gråt?

Att så är fallet är åtminstone László F. Földényis antagande i essän ”Dostojevskij läser Hegel i Sibirien och brister i gråt” (Ersatz 2011). Stöd finner Földényi i att A.J. Wrangel, Dostojevskijs förtrogne i Sibirien, noterar köpet av en Hegelbok. De ska ha studerat filosofi tillsammans, sägs det. Földényi påpekar själv att det är okänt vilken bok det gäller. Han kommer med ett hugskott: det gäller Hegels anteckningar om världshistoriens filosofi. Läsningen antas också ha varit så omvälvande för Dostojevskij att han brustit ut i gråt.

Det finns inga belägg för något av det här. Enbart indicier föreligger. Centrerad kring denna ingivelse vecklar emellertid essän ut sig steg för steg. Jag glömmer snart att essäns tankar alstras av en motor – ett påstående – som inte är adekvat belagt. Essäns motor är en fiktiv iscensättning, ett skickligt illusionsnummer.

Spelar det någon roll att jag glömmer det? Nej, inte alls. Essän är till formen ett ”försök”. Dess fiktioner griper in i ett avgörande skede, de förskjuter textens riktning. Just genom fiktionen kan essän ibland rikta in tanken att fokusera det som fakta inte kan betvinga. Med fantasins hjälp kan så essän låta ämnet framträda tydligare och med större kraft än det dokumenterat verkliga. Det kan naturligtvis inte bli tal om ”bevis”. En essäs bärkraft visas i om det som sägs ”passar in” i ett visst mönster eller inte.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Kan man säga att Földényis hugskott passar in? Definitivt.

Varför då? Därför att de är vinstgivande. Något ”händer”. Oavsett om hugskotten motsvarar en historisk verklighet eller inte klargör de dens natur. De iscensättningar och litterära grepp Földényi använder ökar förståelsen av både Dostojevskij och Hegel. Essän befinner sig emellan verklighet och dikt. Földényi använder sig av fiktiva medel i den grad de är nödvändiga för att blottlägga det verkliga. Huruvida Dostojevskij verkligen satt böjd (gråtande) över Hegels föreläsningsanteckningar eller inte förefaller därmed ointressant.

För Hegel, som Dostojevskij antas läsa, är det verkliga det rationella. Det rationella är hos Hegel ett raster som lägger sig över den oändliga mångfalden och filtrerar den så att endast det som förnuftet kan fatta blir kvar. Resten försvinner. I den hegelska dialektiken måste varje erfarenhet kunna repeteras och framträda i en ordnad erfarenhet. Så utesluts varje avvikande och ny händelse. Det icke-identiska, undret och slumpen försvinner in i oförnuftets skuggland.

In i skuggan försvinner likaså Sibirien. En plats som enligt Hegel aldrig skulle kunna inhysa civilisation och därför heller inte historia i sann bemärkelse. Földényi uttrycker det som att Dostojevskij därför dras in i ”icke-varat”. Han så att säga utesluts från den västerländska andens erfarenhet, han utestängs från ”verkligheten”. Dostojevskijs författarskap ska därefter i mycket, menar Földényi, komma att handla om reaktioner på den västerländska upplysningsrationalitet som glömmer att varje inneslutning innebär en uteslutning.

Den hegelska dialektiken innebär försakelse. För att kunna betvinga mångfalden under förnuftets fana måste den försaka det som inte kan kuvas. Den rationalitet Hegel betvingar verkligheten med är i denna bild grå, dess sken så menlöst byråkratiskt att man aldrig skulle kunna misstänka dens historiesyn för ”konstruktion”, alltså dikt. Det förnuftsdiktande Hegel ägnar sig åt präglas av ett tillstånd av förtätad skräck för det okända. Historien täcks av skygglappar. Allt det som inte kan förklaras och tillrättaläggas ingjuter därför skräck och fruktan. Fattad så blir dialektik – för att citera Földényi – ett slags ”förträngelsens toppteknologi”.

Gud dog långt innan Friedrich Nietzsche. Likaså transcendensen. Földényi ser i Dostojevskij Hegels antipod. Det är Dostojevskij och inte Hegel som ställer de relevanta frågorna. Hegel skymmer över det som inte kan fattas med rationella medel, Dostojevskij håller fram det. Han genomlyser den transcendenta rest som förnuftet vill glömma. Hellre än att förtränga skräcken för det okända försöker Dostojevskij försona människan med den.

Vad kommer efter Gud? Földényi svarar – tekniken. Den mänskliga tillvaron är stympad, idén om människan sargad. En teknisk rationalitet koloniserar steg för steg vår livsvärld och kväver därmed sann mänsklighet. Svaret är naturligtvis inte särskilt självständigt. Man skulle lika gärna kunna hänvisa till Ernst Jünger, Oswald Spengler, Martin Heidegger eller Theodor W. Adorno m.fl. Det intressanta med essän är istället hur Földényi spelar ut Hegel (förnuft) mot Dostojevskij (tro och känsla).

Dostojevskij tillbakavisar inte förnuft, han avvisar tanken att sätta förnuftet på Guds tron. För Dostojevskij handlar det om tron på en mänsklighet som respekterar det oändliga nog mycket, att inte sänka horisonten till det omedelbart synliga och gripbara. Genom sina fiktiva grepp lyckas Földényi aktivera en fundamental konflikt i vårt moderna tänkande. Konflikten är idag mer aktuell än för de som råkar ha huvudrollen på den scen essän frambesvärjer.

Claes-Magnus Bernson

 

Källa
László F. Földényi
Dostojevskij läser Hegel i Sibirien och brister i gråt
Ersatz  

Ur arkivet

view_module reorder

Två av senhöstens mäktigaste kulturupplevelser i Stockholm: Almqvist respektive Strindberg – på Forum…

 25-årsjubilerande Forum, som drivs av Jean-Claude Arnault och Katarina Frostenson och som utgör ett av Stockholms mest spännande kulturställen, bjöd nyligen på en helafton med tema C J L Almqvist ...

Av: Björn Gustavsson | Gästkrönikör | 01 december, 2014

Anna Berg och den svenska naivismen

Modernismen som konstriktning speglar en dynamisk tid präglad av industrialismen och det moderna livets framfart. Synen på verkligheten förändras i början av 1900-talet inte minst genom alla tekniska innovationer som ...

Av: Lena Månsson | Konstens porträtt | 15 december, 2013

Likt alvsmederna och dvärgamästarna från svunna tider

Med tanke på att den sista filmen i Hobbittrilogin just haft premiär, passar en återblick till sommarens Medeltidsvecka och då speciellt föredraget med Peter Lyon bra. Peter Lyon är numera en ...

Av: Jessika Ahlström & Alexander Sanchez | Kulturreportage | 27 december, 2014

Älskade trädgårdar! - Nu blommar det i bokhyllan!

Det finns många sätt att uppleva trädgårdar på. Att arbeta i en trädgård (egen eller andras). Att laga mat från trädgården – och att äta ute. Att skapa en egen ...

Av: Belinda Graham | Essäer om samhället | 29 maj, 2013

Född till liv – Vigd åt död

TEMA FINLAND Ett sekel sedan ”ett ljus tänt i livets fördumningsanstalt”; släckt i förtid av meningslöshet. Krossad av tomheten i de förlorade idealen, begraven i totalitarismens gapande och rullande stupiditet ...

Av: Oliver Parland | Litteraturens porträtt | 09 juni, 2008

Loserförfattarfabriken III

Ny sen årstid på loserförfattarfabriken. Den varma tredjedelslängre sommarén av få ord förbyttes till höstens meningslösa tystnad först. Loserförfattarna hade för det mesta glömt sin första iver att skriva enahanda ...

Av: Stefan Hammarèn | Stefan Hammarén | 11 augusti, 2011

Kvinna, 1969. Foto: Anne Edelstam

Det sprakar av färger på Waldemarsudde

Vardagslivets poesi kallas utställningen (t.o.m 4 juni 2017) med verk av den spanske surrealisten Joan Miró - en av 1900-talets mest uppmärksammade konstnärer. Besökaren möter skulpturer, tavlor och affischer med ...

Av: Anne Edelstam | Kulturreportage | 03 mars, 2017

Från feministiskt ramaskri till ungdomspjäser

Robert Fux som Gert van der Graaf i pjäsen Fans. Foto: Christian Hagward Från feministiskt ramaskri till ungdomspjäser På Orionteaterns varietéscen kan vad som helst hända. Här blandas världskända artister med ...

Av: Agneta Tröjer | Porträtt om politik & samhälle | 18 september, 2007

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.