TV-serien Morran och Tobias, Foto: SVT

Skrattet vid ensamhetens avgrund

Mathias Jansson har hittat parallellerna mellan SVT:s komedisuccé "Morran och Tobias" och andra tragikomiska radarpar genom TV-historien. Många av komediserierna bygger i grunden på djupa existentiella frågor om mänsklig utsatthet ...

Av: Mathias Jansson | 04 november, 2015
Media, porträtt

Guds död, människans bankrutt och den kreativa subversionens metamorfoser - En essä om…

Finns det böcker som kan spränga hela folkhemska helyllebibliotek åt helvete? Nästan alla torde väl förneka att något sådant vore möjligt; dessvärre kanske de har rätt. Om något aldrig förut ...

Av: Nikanor Teratologen | 11 mars, 2011
Essäer om litteratur & böcker

"Jag var inte toastmaster åt någon generation" - Bob Dylan och livet fram…

"Jo", börjar jag försiktigt, "Bob Dylan fyller sjuttio år den 24: e maj, tror du att jag kan få in något om det?". När redaktören svarar javisst blir jag smått ...

Av: Linda Bönström | 24 maj, 2011
Kulturreportage

Anna Fredén. En dikt

Jag är en typisk sängskrivare som helst läser Ann Jäderlund och Pia Tafdrup. När min man sitter med hörlurarna på för att lyssna och skriva så ligger jag i sängen med ...

Av: Anna Fredén. | 06 oktober, 2014
Utopiska geografier

DET ”PASSAR IN”: Dostojevskij läser Hegel



László F. FöldényiLäser Fjodor Dostojevskij G.W.F. Hegel i Sibirien och brister i gråt?

Att så är fallet är åtminstone László F. Földényis antagande i essän ”Dostojevskij läser Hegel i Sibirien och brister i gråt” (Ersatz 2011). Stöd finner Földényi i att A.J. Wrangel, Dostojevskijs förtrogne i Sibirien, noterar köpet av en Hegelbok. De ska ha studerat filosofi tillsammans, sägs det. Földényi påpekar själv att det är okänt vilken bok det gäller. Han kommer med ett hugskott: det gäller Hegels anteckningar om världshistoriens filosofi. Läsningen antas också ha varit så omvälvande för Dostojevskij att han brustit ut i gråt.

Det finns inga belägg för något av det här. Enbart indicier föreligger. Centrerad kring denna ingivelse vecklar emellertid essän ut sig steg för steg. Jag glömmer snart att essäns tankar alstras av en motor – ett påstående – som inte är adekvat belagt. Essäns motor är en fiktiv iscensättning, ett skickligt illusionsnummer.

Spelar det någon roll att jag glömmer det? Nej, inte alls. Essän är till formen ett ”försök”. Dess fiktioner griper in i ett avgörande skede, de förskjuter textens riktning. Just genom fiktionen kan essän ibland rikta in tanken att fokusera det som fakta inte kan betvinga. Med fantasins hjälp kan så essän låta ämnet framträda tydligare och med större kraft än det dokumenterat verkliga. Det kan naturligtvis inte bli tal om ”bevis”. En essäs bärkraft visas i om det som sägs ”passar in” i ett visst mönster eller inte.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Kan man säga att Földényis hugskott passar in? Definitivt.

Varför då? Därför att de är vinstgivande. Något ”händer”. Oavsett om hugskotten motsvarar en historisk verklighet eller inte klargör de dens natur. De iscensättningar och litterära grepp Földényi använder ökar förståelsen av både Dostojevskij och Hegel. Essän befinner sig emellan verklighet och dikt. Földényi använder sig av fiktiva medel i den grad de är nödvändiga för att blottlägga det verkliga. Huruvida Dostojevskij verkligen satt böjd (gråtande) över Hegels föreläsningsanteckningar eller inte förefaller därmed ointressant.

För Hegel, som Dostojevskij antas läsa, är det verkliga det rationella. Det rationella är hos Hegel ett raster som lägger sig över den oändliga mångfalden och filtrerar den så att endast det som förnuftet kan fatta blir kvar. Resten försvinner. I den hegelska dialektiken måste varje erfarenhet kunna repeteras och framträda i en ordnad erfarenhet. Så utesluts varje avvikande och ny händelse. Det icke-identiska, undret och slumpen försvinner in i oförnuftets skuggland.

In i skuggan försvinner likaså Sibirien. En plats som enligt Hegel aldrig skulle kunna inhysa civilisation och därför heller inte historia i sann bemärkelse. Földényi uttrycker det som att Dostojevskij därför dras in i ”icke-varat”. Han så att säga utesluts från den västerländska andens erfarenhet, han utestängs från ”verkligheten”. Dostojevskijs författarskap ska därefter i mycket, menar Földényi, komma att handla om reaktioner på den västerländska upplysningsrationalitet som glömmer att varje inneslutning innebär en uteslutning.

Den hegelska dialektiken innebär försakelse. För att kunna betvinga mångfalden under förnuftets fana måste den försaka det som inte kan kuvas. Den rationalitet Hegel betvingar verkligheten med är i denna bild grå, dess sken så menlöst byråkratiskt att man aldrig skulle kunna misstänka dens historiesyn för ”konstruktion”, alltså dikt. Det förnuftsdiktande Hegel ägnar sig åt präglas av ett tillstånd av förtätad skräck för det okända. Historien täcks av skygglappar. Allt det som inte kan förklaras och tillrättaläggas ingjuter därför skräck och fruktan. Fattad så blir dialektik – för att citera Földényi – ett slags ”förträngelsens toppteknologi”.

Gud dog långt innan Friedrich Nietzsche. Likaså transcendensen. Földényi ser i Dostojevskij Hegels antipod. Det är Dostojevskij och inte Hegel som ställer de relevanta frågorna. Hegel skymmer över det som inte kan fattas med rationella medel, Dostojevskij håller fram det. Han genomlyser den transcendenta rest som förnuftet vill glömma. Hellre än att förtränga skräcken för det okända försöker Dostojevskij försona människan med den.

Vad kommer efter Gud? Földényi svarar – tekniken. Den mänskliga tillvaron är stympad, idén om människan sargad. En teknisk rationalitet koloniserar steg för steg vår livsvärld och kväver därmed sann mänsklighet. Svaret är naturligtvis inte särskilt självständigt. Man skulle lika gärna kunna hänvisa till Ernst Jünger, Oswald Spengler, Martin Heidegger eller Theodor W. Adorno m.fl. Det intressanta med essän är istället hur Földényi spelar ut Hegel (förnuft) mot Dostojevskij (tro och känsla).

Dostojevskij tillbakavisar inte förnuft, han avvisar tanken att sätta förnuftet på Guds tron. För Dostojevskij handlar det om tron på en mänsklighet som respekterar det oändliga nog mycket, att inte sänka horisonten till det omedelbart synliga och gripbara. Genom sina fiktiva grepp lyckas Földényi aktivera en fundamental konflikt i vårt moderna tänkande. Konflikten är idag mer aktuell än för de som råkar ha huvudrollen på den scen essän frambesvärjer.

Claes-Magnus Bernson

 

Källa
László F. Földényi
Dostojevskij läser Hegel i Sibirien och brister i gråt
Ersatz  

Ur arkivet

view_module reorder

sista_kväll erotik

Jag står långt från dig världna blom, finns inget jag mer hade än doftat mig knarkad på dig, din lekamen gör mig blind i bästa, ser dig vackra för allt ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 14 november, 2012

Sannheten

Innledning I uminnelige tider har så vel lek som lærd undret seg over hva som menes med ‘sannhet’ og hva for egenskaper, eller kvaliteter, som gjør at en kan hevde om ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 29 september, 2014

Experimentmässor, igenkänning och julgåvor

Med start på Första söndagen i Advent, alltså den 2 december, kan Svenska kyrkans nya försöksordningar för mässan komma att användas. Ett antal församlingar har fått ansöka om att bli ...

Av: Per-Inge Planefors | Gästkrönikör | 26 oktober, 2012

Är detta en människa? - en reflektion om ondska

Är detta en människa?, frågar sig Primo Levi i hans text med samma namn. Hans litterära beskrivning av de fasor som han genomlevt i förintelselägret Buna i Monowitz nära Auschwitz ...

Av: Marie Hållander | Essäer om litteratur & böcker | 15 juni, 2009

Målarprinsen i arbete (omkring 1905).  Foto: Emil Eiks

Prins Eugen och folkbildningsfrågorna i början av 1900-talet

Övertygad antinazist, liberal demokratianhängare och folkbildare - Mats Myrstener ger oss en inblick i målarprinsen Eugens liv och verk.

Av: Mats Myrstener | Essäer om konst | 09 december, 2017

Free your mind – and the rest will follow

  foto: Henriette Lykke Free your mind – and the rest will follow Sedan drygt femtio år tillbaka har den japanska dansformen Butoh fascinerat sin publik. Butoh är konsten att sudda ut kroppens ...

Av: Johanna Wilkens | Konstens porträtt | 14 augusti, 2007

Remember Manhattan

  Silence (over Manhattan) A black September shadow cloaks the dawn,The City’s once white teeth now rotting stumps,Midst choking dusty embers ether-borne,Its shrunken soundless heart now barely pumps.Infernos upon retribution rise,Fanaticism maddening ...

Av: Guido Zeccola | Allmänna reportage | 11 september, 2011

Who is Charlie?

Alla begrepp flyter in i varandra. Ingenting är längre vad det brukade vara och ingenting är heller hur det ser ut att vara.

Av: Niklas Anderberg | Essäer om litteratur & böcker | 10 december, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts