The American colony in Jerusalem

I Jerusalem väntar judarna på Messias ankomst, kristna fundamentalister på Kristi återkomst och muslimer på domedagen. Detta är den allra heligaste av städer för två monoteistiska religioner och den tredje heligaste ...

Av: Loulou d'Aki, Rafael Levi | 25 Maj, 2010
Bildreportage

C'est la vie!

Vår granne, vi kan kalla henne Ewa, huvudsakligen för att hon hette så, levde fram till sin 12-årsålder hos en familj som slog och skändade henne från morgon till kväll ...

Av: Vladimir Oravsky | 07 september, 2013
Gästkrönikör

Österrikiska präster kräver reformation

I Österrike har präster under ledning av Helmut Schüller och biskopsvikarien Helmut Prader tagit initiativet till en protestgrupp som kräver en reformation av den romerskkatolska kyrkan. Man vill föra diskussioner ...

Av: Lilian O. Montmar | 22 september, 2011
Essäer om religionen

Vad sysslar du med?

Jag är argJag är arg på världenMen mest är jag förbannad på digFör jag trodde att du var annorlundaTrodde att du var rättvisans ansikteFaktiskt så trodde jag blint på den ...

Av: Sofia Ahmad | 10 januari, 2011
Utopiska geografier

Metaforen i poesi och psykoterapi



Bild Hebriana AlainentaloAtt förklara händelser i livet precis som de var kan te sig omöjligt. Språket kan endast snudda vid våra upplevelser, men aldrig riktigt befinna sig i dem. Metaforen har dock en potential att lägga en brygga mellan språket och våra upplevelser. Genom att beskriva något genom något annat kan vi i bästa fall skapa en förnimmelse av vad vi försöker beskriva. Kanske inte mer sanningsenligt, men mer levande och tillgängligt.

De flesta av oss har någon gång hört de två första raderna i Karin Boyes dikt Ja visst gör det ont: Ja visst gör det ont när knoppar brister. Varför skulle annars våren tveka? Så bekanta var de för mig att jag inte brytt mig om att läsa resten av dikten. Men när jag började fundera över metaforen som medel i dikt och i psykoterapi blev den en naturlig ingång. Vad som öppnades var nämligen en bländande metafor för människans kval. De kval som ofta driver oss när vi söker psykoterapi. Rädslan och svårigheterna i att förändras, problemen med att gå vidare och utvecklas, men också det nödvändiga och ofrånkomliga i att göra det. Dessa kval illustreras i andra strofens sista fyra rader:

Svårt att vara oviss, rädd och delad,

svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra –

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

svårt att vilja stanna och vilja falla.

Här blottas inte bara det svåra i att ta steget ut och våga, utan också det stora kvalet i att inte göra det. Hur vi kan fastna i ett ingenmansland av tvekan. Vi människor ställs ständigt inför oändligt många val. Allt från val av tandkräm, till val av vänkrets och plats vi ska leva på. En människa som mår dåligt upplever dock tvärt om ofta maktlöshet. Att man inte har makt över sitt liv och därmed inte makt att välja. Kanske känner vi oss fast i våra relationer eller i den plats vi kommit att bo på. Psykoterapi handlar ofta om att ge individen ökad valfrihet, att uppmärksamma och tillgängliggöra de möjligheter som finns. Att bygga upp den tillit till sig själv och sin omgivning som ger kraft att gå vidare. Karin Boyes dikt beskriver just denna process av att kasta sig ut i det okända och frigöras:

Då, när det är som värst och inget hjälper,
brister som i jubel trädets knoppar,
då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar,
glömmer att de skrämdes av det nya,
glömmer att de ängslades för färden –
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit som skapar världen.

Braccia Bild Hebriana AlainentaloGenom att vara en metafor för själva den terapeutiska processen blir Karin Boyes dikt också en vacker ingång i metaforens betydelse för poesin och för psykoterapin. I psykodynamisk terapi är metaforen central, då man menar att människor tillägnar sig mening i metaforisk form. Vi förstår oss själva genom metaforer och i den psykodynamiska terapin kommer de fram i de fria associationerna. Terapeuten uppmuntrar klienten till att associera fritt och på det sättet blottlägga vad som inte är direkt medvetet för oss, det vi håller bortträngt från medvetandet. De fria associationerna blir en kanal för meningen att komma fram metaforiskt.

I artikeln On the ”Music of Thought” – The use of Metaphor in Poetry and in Psychoanalysis skriver Henry M. Sheiden att både poeten och psykoanalytikern, trots olikheter i användningen av sin konst, lutar sig mot metaforen i sitt uttryck för att väcka, upptäcka och skapa mening. Han beskriver meningsskapandet genom språket som ett sätt att upptäcka verkligheten och skapa erfarenheter. I sin förlängning kan man säga att språket självt är metaforiskt, att det beror av att vi gör implicita jämförelser. Att säga att man älskar någon är i sig en omskrivning av något annat, en känsla, upplevelse eller förnimmelse av något som kläs i språklig dräkt. En väl avvägd metafor gör att vi kan komma närmare denna bild av något verkligt vi försöker förmedla.

Metaforens värde menar Sheiden är att den organiserar erfarenheter utan att behöva, eller förvänta sig att nåla fast någon slutgiltighet i uttalandet. Metaforen är på så sätt öppen. Vi kan lägga in vår egen mening i den och göra den till vår. Där tror jag att en del av hemligheten i metaforens styrka för både poeter och psykoterapeuter finns. När en psykoanalytiker lyfter fram en tolkning ur de associationer klienten talar skapas en metafor av den meningsskapande metaforen. På så sätt kan klienten återtillägna sig sin egen mening och göra den medveten.

Även i Kognitiv Beteende Terapi, KBT och kanske främst inom tredje vågens KBT lyfts metaforen fram och får en viktig roll. Speciellt i terapimetoden ACT – Acceptance and Commitment Therapy, där man bland annat talar om livet genom olika metaforer. I boken Get out of yout mind and into your life beskrivs processen att hitta sin värderade riktning i en bussmetafor. Metaforen går ut på att du ser dig själv som förare av en buss med ett antal passagerare, som är dina minnen, tankar, känslor etcetera. Ju mer du försöker få bukt med vissa bråkiga passagerare, desto mer plats tar de i ditt liv. Det handlar om att acceptera att de finns där, men inte ge dem onödigt med utrymme. Bussmetaforen är ett exempel på hur metaforer inom ACT kan tydliggöra vad man vill åstadkomma i terapin.

När en psykoterapeut i ACT ber sin klient föreställa sig en väg, som är en metafor för den riktning klienten vill röra sig i, kan klienten själv göra mening av bilden. Själva slutmålet kan ses som ett stort berg i horisonten. Den metaforiska bilden av vägen och berget fylls snabbt av klientens eget liv och egna erfarenheter. De människor som kliver på det imaginära fordonet som färdas längs med vägen är klientens egna och blir onåbara för terapeuten om inte ytterligare metaforer skapas för att beskriva dem. Genom metaforen av den värderade riktningen skapas ett rum för klientens erfarenheter och dess relation till den värderade riktningen. Den värderade riktningen är central i ACT då man menar att klientens lidande egentligen inte behöver minskas, men att klienten ändå måste finna sätt att leva i fas med sin värderade riktning. Att kunna leva i harmoni med sina värderingar överstiger målet att minska själva lidandet. Snarare handlar det om att acceptera lidandet och inte ge det en överdrivet stor plats. Själva begreppet värderad riktning är också i sig en metafor, vilket ytterligare befäster metaforens centrala roll i ACT.

glädjenSheiden lyfter fram att metaforen är en interpersonell möjlighet. Att vi tillsammans kan röra oss in i det metaforiska rummet. I det rummet kan vi göra något mer, eller i alla fall något annat, än att bara utbyta information. Klienten, eller läsaren av en dikt, kan ta emot en metaforisk beskrivning och göra den till sin. På så sätt kan vi dela mening. Poeten i sin tur erbjuder ett liknande rum med sina dikter genom att bjuda in läsaren i sin språkvärld. Som Sheiden skriver, psykoterapeuten och poeten har olika mål, men samma medel. Ibland kan dock målen också sammanfalla. Det psykoterapeutiska språket kan vara poetiskt och poesin kan vara terapeutisk. Själv återkommer jag ofta till Tomas Tranströmers dikt Eldklotter när jag behöver hämta kraft:

Under de dystra månaderna gnistrade mitt liv till
bara när jag älskade med dig.
Som eldflugan tänds och slocknar, tänds och slocknar
– glimtvis kan man följa dess väg.
i nattmörkret mellan olivträden

Under de dystra månaderna satt själen hopsjunken
och livlös
men kroppen gick raka vägen till dig.
Natthimlen råmade.
Vi tjuvmjölkade kosmos och överlevde.

Dikten talar om kärlekens och intimitetens helande kraft. Hur vi trots att vi befinner oss på botten ändå kan finna ljus i varandra. Liknelsen vid eldflugans väg genom olivfälten och hänvisningen till den råmande natthimlen i slutet av dikten skapar en bildvärld att vila i. Duet i dikten kan också omskrivas till vad som helst annars som skänker ljus i tillvaron. Det finns alltid något att leva för, även när det är som mörkast. Alltid något att sträva mot. Om det så är en älskad eller en värderad riktning, eller vad som helst. Här sammanfaller metaforen i poesin med psykoterapin, oavsett skola eller inriktning. Det handlar om att finna och uppmärksamma det som ger mening. Denna mening kan ibland bäst beskrivas eller avtäckas med hjälp av metaforen. Avslutningsvis vill jag ge läsaren ytterligare ett citat från dikten Den halvfärdiga himlen av Tomas Tranströmer som delvis sammanfattar den här essän:

Var människa en halvöppen dörr
som leder till ett rum för alla.

Mattias Segerlund

Ur arkivet

view_module reorder

Anteckning rörande höger- och vänsteresoterism

Traditionalismen är en religionsfilosofisk skola, vuxen ur den västerländska esoterismen, som grundades på 1920-talet av den franske esoterikern René Guénon (1886-1951). Skolan vidareutvecklades i olika riktningar av andra esoteriska tänkare ...

Av: Mohamed Omar | Essäer om religionen | 04 oktober, 2012

Sent i november

När dimman ligger som en våt filt över tillvaron, ska man gå ut. Helst ska man gå ut i skogen där det luktar gott, mossan är mjuk och lingonrisbladen blänker ...

Av: Birgitta Milits | Gästkrönikör | 26 november, 2009

En dikt av Hebriana Alainentalo

En dikt av Hebriana Alainentalo

Av: Hebriana Alainentalo | Utopiska geografier | 24 februari, 2017

bild Privat ägo

Jack Vanarsky och den potentiella konstens sällskap

Han arbetade med rörligt, skivade skulpturer och dito ("lamellade") bilder, Jack Vanarsky, den argentinskfödde konstnären (1936-2009) som landade i Paris under upprorens tid 1968 och blev kvar och verksam där ...

Av: Ulf Stenberg | Konstens porträtt | 18 Maj, 2016

August Strindberg och Nils Andersson – en hållbar vänskap

Att skaffa vänner och att behålla dem var inte Strindbergs bästa gren. Exempel på detta saknas inte: Heidenstam, Carl Larsson, af Geijerstam, Ola Hansson och Laura Marholm är några som ...

Av: Kurt Bäckström | Essäer om litteratur & böcker | 19 september, 2011

Joan as Police Woman,

Intervju: Joan Wasser - Joan As Police Woman

När jag träffar Joan Wasser har hon och hennes tre medmusiker bara några spelningar kvar på den två månader långa Europaturné som de har gjort för att lansera den senaste ...

Av: Thomas Renhult | Musikens porträtt | 21 december, 2015

I en värld fylld av nakenhet och skönhet

I en värld fylld av nakenhet och skönhet Vem - eller vad - är Friedrich Nietzsches Zarathustra? Bo Cavefors skriver om några tongivande nietzschetolkningar. Nietzschelitteraturen är, minst sagt, omfattande. Redan 1889-1890 ...

Av: Bo I. Cavefors | Essäer om litteratur & böcker | 23 november, 2006

Bildens sång

Alla färger syns tydligt, för idag röd bok och sol - varmt mot huden och solskyddsfaktor bör läggas på. Ta hand om fotsulor och andra ytor, och om mjuka-mjuka rösten ...

Av: Ida Thunström, text och bild | Essäer om konst | 27 december, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.