Veckan från hyllan. Vecka 13, 2012

Han var mannen som gav opportunismen i världshistorien ett ansikte. Hånad av Tom Lehrer i de oförglömliga sångraderna ”Once the rockets are up, who cares where they come down? /That's ...

Av: Gregor Flakierski | 24 mars, 2012
Veckans titt i hyllan

Claude Simon - ordorgiernas mästare

Intrigen är inget och berättandet allt i Claude Simons vindlande textmassor. Det är textsjok som befinner sig bortom de gängse intrigvestibulerna och det vanliga a till ö harvandet i den ...

Av: Benny Holmberg | 19 april, 2010
Essäer om litteratur & böcker

Böcker som har påverkat mig av Robert Louis Stevenson

Tidskriften British Weekly gjorde 1887 en rundfråga till ett antal kända brittiska författare, bland dem William Gladstone, John Ruskin, H. Rider Haggard och Robert Louis Stevenson. Frågan var vilka böcker ...

Av: Robert Louis Stevenson | 21 april, 2013
Kulturreportage

Farväl

Resbloss forsande medDet köttliknande Kärleksspåret på sidan av(Aldrig deklineras en ny himmelJorden har ett blott ännu brandblåttsår)Du där duÄggulaglad bakom gallretDär du bakar ökenbrödAv coniugalis idiomVid varmastoften korgas ...

Av: Guido Zeccola | 04 oktober, 2010
Utopiska geografier

Djur inom poesin



Att ge namn åt en katt, det är knepigt som kattenDjur och poesi hör absolut ihop. Konstigt vore det ju annars. Vi är själva djur, djur är poetiska i många bemärkelser, djur står oss nära. Under litteraturhistoriens gång har dock djur använts och/eller skildrats på helt olika sätt och ur en mängd skiftande perspektiv. Redan den antike slavpoeten Aesop, som hans mer sentida kollega Lafontaine, skriver om djur i fabelform – ja, som identiteter i moraliteter. Delvis gör även Ovidius så i sina Metamorfoser. Andra, som säg Chlebnikov, använder sig av djur som emblem (örnar, lejon, hästar osv.). Åter andra, som Rilke, ser djur ur ett antropomorfiskt och symboliskt perspektiv. Ja, det är väl det vanligaste. Här och nu är vi inte så intresserade av just detta, utan om djuren som djur, och hur de då ”fungerar” poetiskt. Det kan handla om beskrivningar, som hos Eliot och Aspenström, det kan handla om inlevelser i djuret självt, som hos Tua Forsström, det kan handla om blandvarianter. Jag skall här inte utveckla detta vidare. Tvärtom vill jag bara förmedla några av de bästa ”djurdikter” jag själv läst. Naturligtvis börjar jag då med en av de mesta kända djurdikterna av alla; Eliots om kattnamn:

Om kattnamn

Att ge namn åt en katt, det är knepigt som katten.
Det finns inte många som duger till de´!
Man grubblar sig tokig av grubbel om natten.
ETT namn är för lite. En katt vill ha TRE!

Först har det namnet som används därhemma,
det enkla, rejäla, som Peter och Tom
och Viktor och Jonatan, Hugo och Emma
-förnuftiga namn, som envar tycker om.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Och om man vill undvika banaliteter
så kan man väl flottare namn hitta på
som Plato, Admetus, Elektra, Demeter
-förnämliga namn men rejäla ändå.

Och sen skaa man hitta nåt säreget åt´e,
nåt ovanligt kattnamn med resning och glans
så katten kan känna sig stolt och belåten
och snurra mustaschen och svänga sin svans.

Och sådana namn har jag några på lager
som Munkustrap, Quaxo och Korikopatt
och Bombalurina och Fille Podager.
Det är namn som blott bärs av en endaste katt.

Till sist ska ni veta att misse och missa
har något som inte för människor är,
det namnet som ingen i världen kan gissa,
som katten om natten i hemlighet bär.

Och ser ni en kisse som tyst mediterar
och grubblar, försjunken i länstolens famn
då vet ni mesamma på vad han funderar.

Han grunda och blundar - begrundar sitt namn,
sitt nattliga, kattliga,
evigt ofattliga,
allra förtegnaste, egnaste namn.

Ur "The Old Possum's Book of Practical Cats" av T S Eliot (1939) översatt av Britt G Hallqvist (De knepiga katternas bok, 1949).

Werner Aspenström har skrivit fina dikter om bland annat gråsparvar, katter och ekorrar, samt en underbar katalogdikt med titeln Tierleben (”Det är kattnosar, hundnosar och fågelnäbbar. / Det är trynen, mular, näsor, nosar, snyten och snablar...”), som man helst bör höra uppläst av författaren själv – Aspenströms varma framförande av dikten finns inspelad. Min favorit är dock Mätarlarven:

Mätarlarven

Erannis defoliaria larvJag sträcker mig ut från mitt körsbärsblad
och spanar mot evigheten:
evigheten är alldeles för stor idag,
alldeles för blå och tusenmila.
Jag tror jag stannar på mitt körsbärsblad
och mäter upp mitt gröna körsbärsblad.
Ur Litania, 1952

En av de mest romantiska, eller hjärtskärande djurdikterna, bjuder emellertid Tua Forsström på: Åkersorkens bön.

Åkersorkens bön

Fader, i Din sommars blåsande grönska,
Fader, i Din sommars oändligt gröna valv:
hjälp mig hinna ner i diket när Dina
utvalda närmar sig på vägen.

Ur Snöleopard, 1987

Om vi höjer blicken över poesins horisont finner vi en ocean av djurmotiv av alla de nämnda slag som nämnts ovan. Det är dock inte ämnet här. Men ändå. För mig är den vita valen i Moby Dick outstanding.

Carsten Palmer Schale

 

Ur arkivet

view_module reorder

En höstig kärleksförklaring

Jag och min kille är ute på promenad i en Stockholmsförort, såsom vi ofta är. Så köper vi en kaffe och sätter oss ute, i en trappa, för att dricka ...

Av: Jessica Johansson | Jessica Johansson | 30 augusti, 2011

Böcker som har påverkat mig av Robert Louis Stevenson

Tidskriften British Weekly gjorde 1887 en rundfråga till ett antal kända brittiska författare, bland dem William Gladstone, John Ruskin, H. Rider Haggard och Robert Louis Stevenson. Frågan var vilka böcker ...

Av: Robert Louis Stevenson | Kulturreportage | 21 april, 2013

Stig Larsson: Umeå var mardrömmen

TEMA VÄSTERBOTTEN Stig Larsson. Foto: Gustaf Andersson. Regissören och författaren Stig Larsson lämnade Umeå för över trettio år sedan. För Tidningen Kulturen berättar han nu sin Västerbottenshistoria. – Värstingarna på Grubbeskolan kallade ...

Av: Gustaf Andersson | Litteraturens porträtt | 04 februari, 2008

Den europeiska tomheten

”Den civiliserade människans väsen är feghet.”(Joseph Roth, Die Flucht ohne Ende)  År 1927 utgav Joseph Roth (1894–1939) sin vändpunktsroman, den som markerar brottet mellan hans mogna ungdoms vänsterradikalism och hans alltför ...

Av: Anders Björnsson | Litteraturens porträtt | 16 Maj, 2013

Åverkan på en bok

Omslaget är skogsgrönt och har vissa skavanker, som förmodligen kommer från slitage. Bokens höjd är 185 mm, bredd 100 mm och tjockleken mäts till 15 mm. Om man slår upp ...

Av: Henrik Johansson | Essäer om litteratur & böcker | 10 juni, 2012

Bortglömd diktare jubilerar

Det jubileum som tilldrar sig den kulturintresserade publikens huvudintresse detta år, måste utan vidare vara Richard Wagner-jubileet. Mer i skymundan kan man notera 200-årsminnet av det tyska befrielsekrigets store skald ...

Av: Simon O. Pettersson | Litteraturens porträtt | 17 december, 2013

Strindberg får oväntat besök

I ”Ockulta dagboken” antecknar Strindberg den 3 december 1900: ”På morgonen berättade jungfrun att ’herr Sgs son sökte i går (Söndag)’. Jag blef vettskrämd och grubblade öfver hvad som händt ...

Av: Göran Lundstedt | Essäer om litteratur & böcker | 25 juni, 2012

 Anne-Marie och Maria Jönsson, omgivna av pilkonsthantverk. Foto Belinda Graham.

Skånejul 2017 - En riktigt God Grön Jul!

Snön ligger vit på taken och endast tomten är vaken ... Julen känns aldrig mer nära och mer genuin än när man är på en riktigt bra julmässa, där det vackra ...

Av: Belinda Graham | Kulturreportage | 25 november, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.