Tomten är vaken. Foto Belinda Graham.

Öppet brev till Regeringskansliet om "Free Fall"

I samband med Finlands 100-årsjubileum överräckte statsminister Stefan Löfven en gåva, skulpturen Free Fall, till Finland. I sitt tal framhöll Stefan Löfven:

Av: Språkförsvarets styrelse | 25 november, 2017
Gästkrönikör

Uppror och klassikerstatus – Ett tärningskast kan aldrig upphäva slumpen

Un coup de dés jamais n’abolira le hazard (Stéphane Mallarmé)Gud existerar inte längre som en allsmäktig kraft. Universum är ett kaos frambringat av slumpen och livet har ingen nåbar mening ...

Av: Pernilla Andersson | 12 juli, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Dr Krabba 9

Janne Karlsson, född 1973 och bosatt i Linköping med mina två söner. Har arbetat inom vården i 20 år, men sade upp mig 2010 för att satsa helhjärtat på tecknandet. Då ...

Av: Janne Karlsson | 02 december, 2011
Kulturen strippar

En tysk MED humor och massor av god karma

”Dagen då jag dog var inte speciellt kul. Det berodde inte enbart på min död. Närmare bestämt lyckades den episoden bara med nöd och näppe klämma sig in som nummer ...

Av: Belinda Graham | 14 november, 2013
Övriga porträtt

Djur inom poesin



Att ge namn åt en katt, det är knepigt som kattenDjur och poesi hör absolut ihop. Konstigt vore det ju annars. Vi är själva djur, djur är poetiska i många bemärkelser, djur står oss nära. Under litteraturhistoriens gång har dock djur använts och/eller skildrats på helt olika sätt och ur en mängd skiftande perspektiv. Redan den antike slavpoeten Aesop, som hans mer sentida kollega Lafontaine, skriver om djur i fabelform – ja, som identiteter i moraliteter. Delvis gör även Ovidius så i sina Metamorfoser. Andra, som säg Chlebnikov, använder sig av djur som emblem (örnar, lejon, hästar osv.). Åter andra, som Rilke, ser djur ur ett antropomorfiskt och symboliskt perspektiv. Ja, det är väl det vanligaste. Här och nu är vi inte så intresserade av just detta, utan om djuren som djur, och hur de då ”fungerar” poetiskt. Det kan handla om beskrivningar, som hos Eliot och Aspenström, det kan handla om inlevelser i djuret självt, som hos Tua Forsström, det kan handla om blandvarianter. Jag skall här inte utveckla detta vidare. Tvärtom vill jag bara förmedla några av de bästa ”djurdikter” jag själv läst. Naturligtvis börjar jag då med en av de mesta kända djurdikterna av alla; Eliots om kattnamn:

Om kattnamn

Att ge namn åt en katt, det är knepigt som katten.
Det finns inte många som duger till de´!
Man grubblar sig tokig av grubbel om natten.
ETT namn är för lite. En katt vill ha TRE!

Först har det namnet som används därhemma,
det enkla, rejäla, som Peter och Tom
och Viktor och Jonatan, Hugo och Emma
-förnuftiga namn, som envar tycker om.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Och om man vill undvika banaliteter
så kan man väl flottare namn hitta på
som Plato, Admetus, Elektra, Demeter
-förnämliga namn men rejäla ändå.

Och sen skaa man hitta nåt säreget åt´e,
nåt ovanligt kattnamn med resning och glans
så katten kan känna sig stolt och belåten
och snurra mustaschen och svänga sin svans.

Och sådana namn har jag några på lager
som Munkustrap, Quaxo och Korikopatt
och Bombalurina och Fille Podager.
Det är namn som blott bärs av en endaste katt.

Till sist ska ni veta att misse och missa
har något som inte för människor är,
det namnet som ingen i världen kan gissa,
som katten om natten i hemlighet bär.

Och ser ni en kisse som tyst mediterar
och grubblar, försjunken i länstolens famn
då vet ni mesamma på vad han funderar.

Han grunda och blundar - begrundar sitt namn,
sitt nattliga, kattliga,
evigt ofattliga,
allra förtegnaste, egnaste namn.

Ur "The Old Possum's Book of Practical Cats" av T S Eliot (1939) översatt av Britt G Hallqvist (De knepiga katternas bok, 1949).

Werner Aspenström har skrivit fina dikter om bland annat gråsparvar, katter och ekorrar, samt en underbar katalogdikt med titeln Tierleben (”Det är kattnosar, hundnosar och fågelnäbbar. / Det är trynen, mular, näsor, nosar, snyten och snablar...”), som man helst bör höra uppläst av författaren själv – Aspenströms varma framförande av dikten finns inspelad. Min favorit är dock Mätarlarven:

Mätarlarven

Erannis defoliaria larvJag sträcker mig ut från mitt körsbärsblad
och spanar mot evigheten:
evigheten är alldeles för stor idag,
alldeles för blå och tusenmila.
Jag tror jag stannar på mitt körsbärsblad
och mäter upp mitt gröna körsbärsblad.
Ur Litania, 1952

En av de mest romantiska, eller hjärtskärande djurdikterna, bjuder emellertid Tua Forsström på: Åkersorkens bön.

Åkersorkens bön

Fader, i Din sommars blåsande grönska,
Fader, i Din sommars oändligt gröna valv:
hjälp mig hinna ner i diket när Dina
utvalda närmar sig på vägen.

Ur Snöleopard, 1987

Om vi höjer blicken över poesins horisont finner vi en ocean av djurmotiv av alla de nämnda slag som nämnts ovan. Det är dock inte ämnet här. Men ändå. För mig är den vita valen i Moby Dick outstanding.

Carsten Palmer Schale

 

Ur arkivet

view_module reorder

Emmakrönika IX Nu måste han ändå vara respektfullt tyst och stilfullare

Illustration: Guido ZeccolaLyxpoeten har (äntligent) slutat skriva underdåniga allehanda dekorerade lyxkärleksbrev yttringars till Emma, enär hon senast var rasande som en spindel och slängde luren i örat på honom lyx ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 06 januari, 2009

Möten med diktare

Moa Martinson skrev en gång en bok som hon kallade Jag möter en diktare vars titel förleder en att tro att det rör sig om en redogörelse för alla kolleger ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 17 maj, 2012

Keepalive (2015), skulptur av Aram Bartholl

Den trådlösa konsten

I fotografiets barndom, när tekniken ännu inte var fulländad, uppstod ibland tekniska fel på kameror och film som gjorde att när filmen framkallades i mörkrummen så upptäckte fotografen att det ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 03 september, 2016

Frågor som för evigt kommer att slå följe med mig genom livet

Alla dessa kvällar som jag låg där på mage under täcket i den bruna manchestersoffan, mina vader och fötter vilande i hans knä. Pappa i sin svarta träningsoverall med gula ...

Av: Jenny Markström | Gästkrönikör | 16 december, 2013

Giotto di Bondone. Jesus död

Johannes evangelium 19:17-37

Den svarta färgen är tydlig. Det finns ingen återvändo.

Av: Hans-Evert Renérius | Gästkrönikör | 03 april, 2015

Filmkrönika: Från ”Twilight” till ”The Host” – numera vill vi bli vän med…

I tidiga vampyrfilmer spetsas vampyrer på pålar av rättrådiga människor, eller bränns av solljuset, i sci-fi filmer klubbas utomjordingar ner, eller skjuts, eller förgås när de kommer i kontakt med ...

Av: Belinda Graham | Gästkrönikör | 09 september, 2013

Tre sorters ondska

Bakom all skönhet ligger något omänskligt: kullarna, den ljuva himlen, trädens konturer, allt förlorar den illusoriska mening som vi tilldelade den. Hädanefter är de oss mer fjärran än ett förlorat ...

Av: Hugo Kuhlin | Essäer om litteratur & böcker | 04 juni, 2017

Ska gatumusikanterna utvisas från Göteborg?

Ur Sveriges framsida hörs nu en bräcklig klagosång. Den ljuder från Gator och torg med en styrka som få tycks förstå. Tvåtusennio är det år då De folkvalda politikerna i ...

Av: Fredrik Rubin | Gästkrönikör | 05 juli, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.