Malla Silverstolpe: "ett kallt kaos - själens kräfta".

Hon har inte mått riktigt bra de senaste dagarna. Men av missriktad hänsyn har hon inte velat säga något till de andra i ressällskapet utan hållt sina problem för sig ...

Av: Crister Enander | 29 maj, 2011
Litteraturens porträtt

Peru, det farligaste landet i världen

Den latinamerikanska kontinenten har i modern tid präglats av en allt tyngre skuldbörda och stor politisk instabilitet. Det gemensamma arvet från de två närbesläktade kolonialmakterna Spanien och Portugal och ...

Av: Abdel-Qader Yassine | 13 februari, 2010
Reportage om politik & samhälle

Alma – Vindens brud

Alma föddes Schindler, men är för eftervärlden mest känd som Alma Mahler, efter giftermålet med den böhmiske-judiske tonsättaren Gustav Mahler. Hon var dotter till bildkonstnären Emil Jakob Schindler och Anna von ...

Av: Gilda Melodia | 01 oktober, 2014
Övriga porträtt

Idioten på muséet

Hörde en gång om en idiot som gjorde ett museum på precis allt som flöt iland hos honom vid ett klippors ytterskär, bl.a. åror, lådor med smuggelsprit, talrika naziuniformer, EFFOA:s ...

Av: Stefan Hammarén | 26 oktober, 2011
Stefan Hammarén

Japansk, expressiv seriekultur i Sverige



masashi_kishimoto

Manga är ett intressant fenomen. Det handlar om en import från Japan, som hos oss i första hand tilltalar barn och ungdom. I Japan lär manga vara långt mycket mer. Där omfattar den alla genrer och tilltalar alla åldrar och kategorier. I Japan tycks man inte dra samma skiljelinje mellan smutslitteratur och finkulturell litteratur, som vi sedan länge har gjort och alltjämt dras med i Sverige med dess akademier och von Oben-artade Nobelpristävlingar. Företeelsen manga som den tillhandahålls och uppskattas hos oss är ett barn- och ungdomsfenomen.

Masashi Kishimoto

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

När den till synes ändlösa tecknade serien Dragonball kom så borde den - bedömd utifrån knäsatta värderingar och fördomar - egentligen inte alls ha fungerat i vår kulturkrets. Men trots att dagens barn och ungdom är uppvuxna med färg i alla sammanhang och fnyser på näsan åt gamla svart-vita filmer, så lyckades den svart-vita Dragonball bryta igenom det motståndet.

Vilket inte minst tedde sig egendomligt eftersom Dragonball läses på japanskt vis, det vill säga bakifrån. Bakifrån innebär i det här fallet från sista sidan. Baksidan är helt enkelt omslagets framsida i japansk tappning. Även det motståndet är en vall som bröts igenom. Eller, är det kanske snarare på det sättet att barn och ungdom ännu inte har fastnat i det för svenska läsare normala sättet att läsa böcker och därför egentligen inte har något större motstånd att bryta igenom?

Föräldrar, som redan är formade i sina kulturella vanor, har i allmänhet troligen inte tagit sig tid att läsa manga och det är kanske, kanske inte, lika så bra. Det intresse för damtrosor, som då och då skymtar fram i Dragonball, kan nog upplevas som oroande, hur oskyldigt det än är. Denna fetischism visar om inte annat att manga kommer från en annan kulturkrets. Men visst går det att ta till sig Dragonball och annan manga även för en vuxen. Det handlar bara om att ta sig lite tid och ha en smula tålamod. Då öppnar sig en helt ny värld med attityder som både känns riktiga och bakvända, annorlunda och igenkännbara.

Manga har också tagit steget in i den tecknade filmens värld. Det finns hundratals sådana filmer. En mycket populär är den oändliga TV-berättelsen Naruto, som är väl värd att ta del av. Den kan till att börja med te sig inte bara egendomlig utan också som ett uttryck för en våldsdyrkande "kampen för tillvaron" -predikan i konkurrenssamhället. Den som tar sig tid att se de tjugo första avsnitten (av de över 200 avsnitt som i skrivande stund skapats) upptäcker ganska snart att Naruto-serien har för den skeptiske oväntade kvaliteter av existentiell, moralisk och social, ja, till och med av ekonomisk natur.

Masashi Kishimoto, född 1974, som skapat Naruto lär knappast få något Nobelpris i litteratur. I gengäld kan han glädja sig åt att ha anhängare över hela världen, beredda att ta till sig varje nytt avsnitt som släpps i sagan om Naruto. Den tecknade serien föddes 1999 och den 3 oktober 2002 kom TV-debuten.

I korthet är det så här: En Kyuubi, som är en rävdemon med nio svansar terroriserar en by med naturkatastrofer. Byns främste, en så kallad Hokage, offrar sitt liv genom att stänga inne rävdemonen i en pojke, som ska födas. Det är Naruto, som växer upp ensam och blir illa behandlad. Alla struntar i honom, han har inga vänner. Han är avskydd för att man tror att han är rävdemonen medan sanningen är den att han är det fängelse som rävdemonen spärrats in i.

Den hyperaktive pojken vill bli sedd, bekräftad och accepterad, en hjälte. Hans mål är att bli byns Hokage. Han blir en Ninja och hamnar i ett team med två andra ninjor, en flicka, Sakura, och en pojke, Sasuke. Naruto är förtjust i Sakura men hon dyrkar Sasuke.

Konkurrens och fiendskap måste övervinnas om de ska jobba i ett team, vilket deras lugne teamledare försöker att lära dem, vilket inte alltid är det lättaste. Gemensamma ansträngningar varvas med inre strider i teamet. Gruppen tilldelas en uppgift som visar sig ligga på en nivå som de tre egentligen inte kan anses mogna för.

Den man de får i uppdrag att eskortera är i verkligheten den hotade ledaren för ett brobygge, som en taskig kapitalist vill stoppa. Utöver eskortuppgiften måste de skydda mannen så att han inte mördas. Bron är en ekonomisk nödvändighet för en ö. Mördas brobyggaren stoppas projektet. Händelseutvecklingen leder till att Naruto ställs inför en rad moraliska och existentiella problem, som skickligt introduceras och hanteras i en värld där magi i form av olika kampsportstekniker är vapen i de strider som förekommer.

Med risk för att dra en alltför djärv parallell kan man se striden i Bhagavad-Gita som en indisk motsvarighet. Nu har japansk kultur förvisso tagit starka intryck av den indo-tibetanska kulturen i dess kinesiska tappning. Liksom i all japansk kultur förmärks också hindubuddhistiska drag i Naruto. Således anspelas ofta på det ursprungligen hinduiska begreppet chakra (som står för metafysiska kroppsenergier) i TV-serien.

Just det har emellertid inte så mycket med Bhagavad-Gita att göra. Likheten ligger i att både Gita och Naruto handlar om strid och moral. I Bhagavad-Gita är det Krishna som för ett moralfilosofiskt resonemang med Arjuna före den stora striden på Kurukshetra. I Naruto är det huvudpersonen som hela tiden ställs inför moralfilosofiska problem, som. Det kan var och en konstatera som tar sig tid att se de tjugo första avsnitten av de över 200 som i skrivande stund producerats. (Intressant är för övrigt att professor Stig Wikander 1960 påvisade en rad överensstämmelser mellan Kurukshetra-slaget i Bhagavad-Gita och Bråvalla slag i Harald Hildetands saga, vilket tyder på ett gemensamt indoeuropeiskt ursprung.)

Rent tekniskt är Naruto också intressant. Starkt expressiva scener mixas med långsamma, ibland helt stillastående bilder, som ändå är talande och understryker handlingen. De olika huvudpersonernas sinnestillstånd manifesteras på olika sätt, som förvisso redan förekom i tidigt tecknade Disney-filmer. Men medan de hos Disney nästan alltid enbart tillämpades för att beskriva ett tillfälligt sinnestillstånd, så användes metodiken i Naruto dessutom för att beskriva karaktären Sakura i betraktarens ögon.

Således kan man tala om en inre monolog i tecknad i form vad beträffar beskrivningen av Sakura. Hennes ofta stillsamma yttre döljer våldsamma raseriutbrott, som manifesteras för tittaren i form av "den inre Sakura". Hon har detta instängt inom sig på samma sätt som Naruto har rävdemonen inom sig, men när det gäller Naruto själv, så syns hans vilda raseriutbrott på utanpåskriften och tar sig uttryck i för omgivningen fullt synliga våldsamheter. Både hans handledare och kamrater i teamet måste ofta ingripa för att hindra honom från att begå dumheter, vilket inte alltid lyckas.

Man kan utöver allt detta hävda att Naruto i de första tjugo avsnitten handlar om en sorts vandringsdrama, där karaktärerna formas och utvecklas i takt med händelseförloppet. Över huvud taget handlar Naruto i hög grad om karaktärsdaning och personlighetsutveckling. Konflikter i relationerna mellan teamets tre medlemmar gestaltas ur olika perspektiv, samtidigt som deras komplicerade relationer till omgivningen påverkar deras situation. De existentiella frågorna döljs inte heller på något sätt. Döden är inte frånvarande i Naruto. Bland annat spelar ett dödsfall i strid en stor roll för de moralfilosofiska problem Naruto brottas med.

Det är möjligt att Naruto visar sig vara en tillfällig kraft i mediautbudet. Jag tror det inte. Den har en potential som i långa stycken förefaller mig långt mycket mera vidsträckt än vad både Sagan om Ringen med den föredömlige hobbiten Sam och berättelserna om Harry Potter med sitt enkla onda/goda perspektiv kan visa upp. Trots att den tecknade Naruta för ögat gör ett mer primitivt intryck, så tycks mig berättelsen mer djuplodande än de båda supersuccéerna.

Oavsett vilket så är det intressant att se att det i dag finns svenska barn och ungdomar som tack vare manga börjat intressera sig för det japanska språket och som reser till Japan för att förkovra sig i denna spännande kultur med allt vad den har att bjuda på av noh-spel, kabukiteater, zenmeditation, te-ceremonier, sumobrottning, karate och andra kampsporter.

Bertil Falk

Ur arkivet

view_module reorder

Emmakrönika X jag tror mig existera i en blomma

vad kan mina tårar smaka, som nog hennes tårar, droppen som slutligen tidigt klarade separator, efter det min droppe jag fällde i världshav med tesil skilt, vilken hon tog upp ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 13 januari, 2009

Den moderna textila konsten och Sandra Ikse

Textil konst har ofta kommit att enbart handla om material och hantverk. Men det finns textilkonstnärinnor som idag vill nå bortom denna begränsning. De vill uttrycka något viktigt om den ...

Av: Lena Månsson | Konstens porträtt | 09 juli, 2017

Percival vs Beckett. Ett möte i tomrum och tystnader

Det är en höstlik dag närmare bestämt den 27 september 1963 och ett och annat visset löv singlar ned på Boulevard Saint Jacques i Paris. Percival står nedanför Samuel Becketts ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 28 mars, 2011

Apis mellifera

Apis mellifera

Medan biodlaren var borta passade en tjuv på att stjäla honungen ur kuporna. När odlaren kom tillbaka blev han stungen av de uppretade bina som misstog honom för tjuven. Han ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om samhället | 08 juli, 2016

Vantablack, Källa: Wikipedia

Konstnären som äger det svartaste svarta i konsten

Till konstvärldens förtret har konstnären Anish Kapoor exklusiv rätt till det svartaste svarta i konsten. Han äger sedan 2014 rätten att använda Vantablack som kan absorberar 99.96% av allt ljus.

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 19 mars, 2017

dagen efter orden del 4

         

Av: Bröderna Blomqvist | Kulturen strippar | 04 maj, 2012

Jean Vigo

Apropå Jean Vigo

Vem minns inte sekvensen i Francois Truffauts ”De 400 slagen”, där en skolklass är ute och joggar med gymnastikläraren i spetsen och det vid varje gathörn smiter iväg några killar ...

Av: Ulf Stenberg | Essäer om film | 29 januari, 2016

Einar Askestad C e l e b r i t e t…

 C e l e b r i t e t e r   ett urval porträtt ur samtiden     De här publicerade porträtten utgör endast en ringa del av det samlade materialet, precis som ...

Av: Einar Askestad | Utopiska geografier | 22 december, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.