Realiteten. Fra det absolutte til det relative

Innledning Tidene skifter. Et eksempel på at det er slik, er ‘at alt som er, er immanent og relativt, og at utenfor stoffet og stoffligheten, som er i bevegelse, finnes det ...

Av: Thor Olav Olsen | 01 mars, 2014
Agora - filosofiska essäer

Stefan Lekbergs havsgård… Ett konstnärshem som berör

Skönheten är begärlig. För dem som tvingas leva bortom naturen, i bostadsområden skapade endast för förvaring kan skönheten bli som en hägring. Många människor lever till synes helt utan omgivande ...

Av: Boel Schenlær | 25 juli, 2013
Konstens porträtt

Den osynliga staden

Att skriva om Italien är inte lätt. Egentligen skrämmer hela tanken mig. Det finns så mycket redan observerat. Jag kan bara skriva: jag mötte människor. Ryanair är fantastiskt men alla de ...

Av: Mirva Huusko | 27 oktober, 2012
Resereportage

Förlorad i det allslukande världsalltet

Poe dog 1849, 40 år gammal, efter att ha påträffats på en krog i Baltimore i ett förvirrat och medtaget tillstånd, iförd någon annans kläder. Vad han några dagar senare ...

Av: Nikanor Teratologen | 26 juni, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Humoristisk poesi i ett romantiskt perspektiv



smoke bouquetFör min del är humor och glädje långtifrån synonymer. Humor kan – och innehåller ofta – glädje. Ett mått av en sorts glädje. Glädje innehåller, omvänt, ibland humor – men mer sällan. Glädje är för mig ett mycket vidare och djupare begrepp än humor. Därmed alltså inte alls sagt, att humor och glädje i bästa fall visst kan sammanfalla.

Till att börja med: vad är poesi? Och vad är humor? Poesi är för mig en friare, djupare och oftast mer komplex, eller förtätad, gestaltning av existentiella erfarenheter än exempelvis prosa. Men låt oss för all del lämna det senare därhän (det finns naturligtvis väldigt mycket prosa av hög karat!). Poesi är märg, som Ezra Pound uttryckte det (i ABC för läsare). Humor, i en mer kvalificerad mening (inte pajkastningshumor eller platt skämtsamhet), är på motsvarande vis, enligt min mening, något som oftast handlar om perspektivkollisioner.

Humor av den antydda arten är granne med det djupa allvaret. De flesta stora komikerna är oftast väldigt allvarliga. Sådana som Hasse Alfredsson, John Cleese, Woody Allen, Jerry Seinfeld, Charlie Chaplin, Victor Borge, Sarah Silverman, Sissela Kyle och många andra.

Hur då med poeterna? Ja, innan vi går in på dem, låt mig nämna, att jag ofta finner poeter i en vidare mening - såsom Ingemar Bergman, Oscar Wilde, Tom Lehrer, Tom Paxton, Albee, Williams osv. - som smärtsamt komiska och humoristiska. Åter en annan är naturligtvis, tycker jag, Lars Norén. Och därmed kan vi ta steget över till mer specifik poetisk humor (Lars Norén har ju som bekant också skrivit poesi).

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Humoristiska poeter, alltså. Ja, vad sägs om följande förslag (bland en stor grupp andra): Marcel Proust, Kafka, Birger Sjöberg, Lars Norén, Gunnar Ekelöf (fr.a. i ”Strountes”), Sonja Åkesson, Kristina Lugn, William Blake, Baudelaire, Tomas Tranströmer osv. Men här är det sällan frågan om vare sig lättviktigt vitsande eller förberedda ”punchlines”. Här är det frågan om organiskt framvuxen - ofta svärtad – humor.

Innan vi exemplifierar vill jag dock även mycket kort definiera begreppet romantik i denna kontext. Kan alltså romantik förenas med humor? Definitivt. Särskilt som den humor jag ovan antytt (mycket ofta) är djup, existentiell, smärtsam och svärtad. Men romantisk poesi i kvalificerad mening är alltså främmande för platt humor och hjärndöd vitsighet. Romantisk poesi berör och engagerar på djupet. Romantisk humor befinner sig därför i gränslandskapet mellan allmän existentiell iakttagelseförmåga och det av den poetiska gestaltningen utlösta skratt som ofta fastnar i halsen.

shadowMarcel Proust. Redan incitamentet är lustigt. Författaren snubblar på en gatsten och kommer då på att han ska skriva en roman som är som en katedral. Hela "På spaning efter den tid som flytt" emanerar alltså ur en slapstick. Alla de riktigt stora författarna är humorister. Kafkas bildspråk är groteskt humoristiskt – insekten Gregor Samsa i novellen ”Förvandlingen” t.ex. Birger Sjöbergs Fridadiktning innehåller mycket humor, men i synnerhet tragisk sådan. Bodknodden törstar efter sin Frida utan att någonsin nå fram, och romantiserar henne på ett ibland löjeväckande vis. Noréns pjäser – som exempelvis Bergmans ”Scener ur ett äktenskap” – är många gånger så tillspetsade att man ofta inte kan annat än skratta på ett hysteriskt-katharsiskt vis. I Noréns diktsamling ”Dagbok, 1976” – inflikas nattsvarta, ehuru humoristiska, infall. Gunnar Ekelöf kan vara humoristisk både i egenskap av grekiskt influerad parnassgigant och som mer språkligt lekfull utforskare i exempelvis ”Strountes” – t.ex. Kålhuvudet och korvarna, fabel. Både Sonja Åkesson (se t.ex. ”Husfrid”, 1963) och (i min mening hennes litterära lillasyster) Kristina Lugn (Till min man, om han kunde läsa 1976; Döda honom!;1978) är såväl – och främst – stora poeter i den existentiella traditionen och – därjämte – otroligt humoristiska; låt vara med hjälp av ytterst mörka penseldrag. Både Blake och Baudelaire är i sina synnerligen mångbottnade författarskap djupt tragiska och hejdlöst och groteskt ”humoristiska”. I ”Les fleur du mal” växlar och kontrasteras exempelvis det sköna, det hemska och det (då) skandalöst ironiskt-sarkastiska. I Blakes ”Oskuldens och erfarenhetens sånger” kontrasteras det närmast idylliska mot det direkt motsatta – med ibland komiska effekter som följd.

Tomas Tranströmer. Kan han verkligen vara rolig/humoristisk? I allra högsta grad!*

 * I det följande har jag i viss utsträckning profiterat på ”Poesi ur afasi - ett tranströmerskt mirakel”, av Torsten Rönnerstrand, docent i litteraturvetenskap, Karlstads universitet, Tvärsnitt 3:2 004. Läs den!)

Tomas Tranströmers humor är särskilt väl företrädd i "Air Mail", det urval ur hans brevväxling med Robert Bly som utkom 2001. Först och främst är det emellertid värt att notera de många exempel på självironi som ingår i hans författarskap. Det finns en lång rad dikter där diktjaget framställer sig självt som lite löjligt. I "Posteringen" (”Stigar”, 1973) skriver han:

Jag beordras ut i en hög med stenar
som ett förnämt lik från järnåldern.
/--/
Uppdrag: att vara där man är
Också i den löjliga gravallvarliga
rollen - jag är just den plats
där skapelsen arbetar på sig själv

Ett annat exempel hittar vi i den passagen i "Schubertiana", (Ur ”Sanningsbarriären”, 1978),där han berättar om hur han spelar fyrhändigt på sitt piano med en vän:

placemats

Vi tränger ihop oss framför pianot och spelar med fyra händer i f-moll, två kuskar
på samma ekipage, det ser en aning löjligt ut.

Utöver detta: i skildringen av förhållandena på Balkan i "Resans formler" (jfr Espmark, 1983) skriver han om den kommunistiske partifunktionären:

Partiets funktionär på marknadstorget
i stalldoftande byn med vita hus.

Hans himmel följer honom: det är högt
och trångt som inuti en minaret.

Ett annat exempel får vi i en haiku i Tranströmers senaste bok:

På en hylla i
dårarnas bibliotek
postillan orörd.

Låt mig ändå avsluta med ett textfragment av poeten Povel Ramel (Lingonben, 1978, s. 147):

Jag heter Erik Anders Svensson-Typing,
Jag är en typisk människa av idag.
Nuförtiden är ju människor ganska vanligt,
Vanligast av allihop är jag.

Och jag är gift med en typisk liten hustru,
Har en typisk dotter och en vanlig son.
När jag i en vanlig spegel
kastar på mig själv ett snegel,
denna stilla reflektion kan jag aldrig komma ifrån:

Det är alltså DETTA som utvecklingen tänkt sig!
Det är hos mej som processen har gjort halt.
Kronan på verket och pricken över i –
Jag är allt i ett och ett i allt!
/…/

Detta är humor med en underförstådd vändning mot det existentiella. Den romantiska ocean vari bland andra också P B Shelley sam – och drunknade. Ändå djupt beundrad av Isadora Duncan – som kvävdes av en scarf intrasslad i ett bilhjul.

Carsten Palmer Schale
Bilder: Anikó Bodoni Lind

Ur arkivet

view_module reorder

Dr Krabba 4

Janne Karlsson, född 1973 och bosatt i Linköping med mina två söner. Har arbetat inom vården i 20 år, men sade upp mig 2010 för att satsa helhjärtat på tecknandet. Då ...

Av: Janne Karlsson | Kulturen strippar | 28 oktober, 2011

Fotogran ur Fahrenheit 451 av François Truffaut

Förbjudna böcker

Index är inte bara ett register över innehållet i exempelvis en bok utan också den helvetets mun dit den katolska kyrkan skickade de böcker och de författare den inte gillade. Den ...

Av: guido zeccola | Essäer om religionen | 15 augusti, 2015

Emmakrönika XXVII, Den 20 september

Nu årsdag igen för när du kom hit, 20:nde september då. Jag var kär redan, men det var en underbar bekräftelse att få se dig. Jag förstod min kärlek hänt ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 17 september, 2009

Andrew Allen, en kärleksfull artist

Det är lätt att bli förälskad i Andrew Allens musik. Lekfull, fylld av energi och glädje är den en gåva till den som lyssnar. Hans röst är klar och mjuk ...

Av: Helena Svensson | Musikens porträtt | 01 Maj, 2011

Könets mystiker

Illustration av Guido Zeccola efter Beato AngelicoHermann Kesten, Joseph Roth och Albert Camus, med korridorförbindelse till André Gide, häckade en gång i tiden i en lägenhet på sjätte våningen i ...

Av: Bo I. Cavefors | Essäer om litteratur & böcker | 27 november, 2008

Håller Vilhelm Moberg på att bli ett varumärke?

Håller Vilhelm Moberg på att bli en bortglömd författare? I hans rika författarskap har de stora romanerna allt mer kommit att dominera. Inte minst utvandrarsviten riskerar idag att bli ett ...

Av: Mikael Löwegren | Essäer om litteratur & böcker | 03 november, 2011

Japansk slagsmålskämpe fiskar efter filmroll i Europa. Intervju med Masanobu Andô

Det finns skådespelare som blir symbolen för en hel generation och som oavsett roll samtidigt lyckas förmedla en tidstypisk känsla åt hela denna generation. Så är onekligen fallet med Masanobu ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 02 december, 2011

Läkande kraft

En vän skriver till mig om sin tonårsdotter. Han skriver: "A hade panikångest här på morgonen, har varit för mycket för henne i helgen, träning och en kompis som fyllde ...

Av: Sofia Sandström | Gästkrönikör | 23 Maj, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.