Whilde på sommar

Doktor Frederick Foster Hervey Quin var två steg från döden. En koleraepidemi hade brutit ut och Quin insjuknade med grymma plågor. Desperat tog han det homeopatiska medlet camphor, som Hahnemann hunnit ...

Av: Stefan Whilde | 01 juni, 2014
Stefan Whilde

Foto: Björn Gustavsson.

Shanghai: ett shoppingparadis

Man stiger på ett plan i Stockholm – och 12 timmar senare – efter att ha blickat ner över “ändlösa” sibiriska skogar och Mongoliets enorma ökenområden – stiger man av ...

Av: Björn Gustavsson | 11 september, 2016
Resereportage

När två världar möts

– Det är roligt att lära sig om andra språk. Jag visste inte att man kunde ha det som yrke! säger Milarépa Traoré om vad han lär i skolprojektet Babel. Det ...

Av: Anna Mezey | 21 januari, 2013
Kulturreportage

Gilda Melodia

Ängeln

Du är mitt hjärtas lust. Den som jag har undandragit världen, och behållit i mig själv och undanhållit allt skapat.

Av: Gilda Melodia | 20 oktober, 2017
Gilda Melodia

Livet som kommentar



Cortázar "Vad kan en författare göra med enkla människor, helt "vanliga", hur presentera dem för läsaren för att han skall fatta något intresse för dem?..." frågar Dostojevskij i "Idioten". 
Boken "Los premios" (Vinsterna) av den argentinske författaren Julio Cortázar berättar om en grupp människor som vinner en mystisk resa på lyxbåten Malcolm. Båten är som ett mikrokosmos, med klassamhällets alla förtecken. Men även bakom den enklaste personens liv finns en dold verklighet och en ständig kamp för den egna identiteten. 
Den 46-årige Cortázar skrev "Los premios" 1960 i Paris, där han levde i exil efter att ha lämnat Perons Argentina 1951. Boken väckte uppmärksamhet men genombrottet kom först 1963 med "Rayuela" (Hoppa hage), som revolutionerade den spanskspråkiga litteraturen och påverkade andra latinamerikanska författare.

"På sitt sätt är den här boken många böcker, men framför allt är den två böcker..." skriver Cortázar i inledningen och ger instruktioner om möjliga läskonstruktioner. Istället för att vara endast en passiv konsument av boken bjöds läsaren till att vara med om att komponera den. Med detta bokexperiment bröt Cortázar den vanliga rollfördelningen mellan författare och läsare.
Horacio Oliveira, bokens huvudperson, är författare som lever omgiven av diverse bohemiska gestalter. Han söker en ny syn på världen, borta från rationalism, men misslyckas gång på gång. "Livet, som kommentar till något annat som vi inte når, och som finns där inom räckhåll för det språng vi inte tar... ...Livet, en balett på ett historiskt tema, en historia om ett upplevt faktum, ett upplevt faktum om ett verkligt faktum."" (avsnitt 104). 
För min generation var "Rayuela" - Den Gröna Bibeln, som boken kallades i Polen på grund av sitt gröna omslag - en litterär uppenbarelse. Vi unga polacker levde i andra delen av 60-talet med boken och genom boken, vi citerade favoritmeningar för varandra och tävlade om att skapa den bästa historien. För mig och många av mina jämnåriga som några år efter att boken kommit ut i Polen, lämnade landet för att börja sina liv i exil var läsningen av Rayuela, vars huvudpersoner liksom bokens författare lever långt borta från sitt land, kanske också en omedveten förberedelse inför ett liknande öde. Också bevis på och uppmuntran till tanken att det går att leva, skapa, älska även någon annanstans. 
Det kan tyckas märkligt att en författare med tydliga radikala åsikter som Cortázar var så populär och älskad i ett land plågat av sovjetisk regim. Svaret finns i hans verk, som för oss unga polacker fungerade som en dörr - inte helt olik den ensamma dörren på stranden från Magrittes tavla - till en intellektuell exil.

För mig personligen visade sig bekantskapen med Cortázars verk även vara en förberedelse inför mötet med exilargentinare i Sverige. I mitten på 70-talet kom två stora grupper flyktingar till Sverige: från Latinamerika och från Östeuropa. Snart visade det sig att vi polacker och dessa argentinare hade en, eller snarast två, gemensamma nämnare: Julio Cortázar och Witold Gombrowicz. 
Cortázar och Gombrowicz, båda författare i exil, förkastades av sina samtida och var, utom em liten skara entusiaster, illa ansedda i sina hemländer. Trots detta växte bådas rykte i världen. Numera hör dessa två exilförfattare till de mest representativa för sina respektive länder. Varje år firas Witold Gombrowicz i Polen med en festival och ett Cortázarpris för noveller delas ut varje år.

GombrowiczJulio Cortázar föddes i Bryssel 1914 av argentinska föräldrar och familjen flyttade tillbaka till Argentina 1918. Han växte upp i en förort till Buenos Aires och utbildade sig till lärare. Efter universitetsstudier i Buenos Aires tjänstgjorde han 1944-45 som professor i fransk litteratur på universitet i Mendoza. I samband med en antiperonistisk demonstration fängslades han och lämnade sin professur. Under några var fungerade han som en chef för ett förlag i Buenos Aires och arbetade som översättare. 1949 utgavs hans berättande poem "Los Reyes" om Minotaurens roll i labyrinten. 1951 publicerade Jorge Luis Borges i tidskriften Los anales de Buenos Aires den första novellen av Cortázar, "Casa tomada" , illustrerad av Borgeses syster. "Casa tomada" ingick i samlingen "Bestiario" som initierade Cortázars speciella, så småningom för honom typiska sätt att skriva korta berättelser, fyllda med metafysisk oro. Personer i hans berättelser blir indragna i obegripliga händelser,oftast emot sin vilja. Liksom i drömmar misslyckas de med att dra sig ur dessa situationer. Några av dessa korta historier har blivit filmade, bla "Las Babas del Diablo" av Antonioni under titeln "Blow-Up", vilken blivit en filmklassiker. 



Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

I protest mot Perons regim lämnade Cortázar Argentina 1951 och levde resten av sitt liv i Paris där han skrev sina viktigaste verk. Under sina år i Paris försörjde sig han som översättare åt UNESCO, spelade jazz - han var känd för sina kunskaper om jazz och för sin enorma samling av jazzskivor. Novellen "El persequitor" om Charlie Parker betraktas av en del filmkännare som förlaga till filmen "Round Midnight". 
De språkliga puritanerna hemma i Argentina kritiserade honom för hans språk, som ansågs vara arkaiskt och påverkat av franska. Radikala kretsar bland intellektuella anklagade honom för hans likgiltighet som författare för sociala och politiska problem i Latinamerika.

"Jag betraktar mig själv som en kronop, som skriver romaner och berättelser utan några andra mål än just detta vilket alla kronoper ivrigt strävar efter - nämligen en personlig glädje... ...Jag kommer aldrig att skriva för någon bestämd person, för några majoriteter eller minoriteter, men jag vet idag att jag skall skriva "för", att jag har en vision av en läsare, i vilken ett frö till framtidens människa finns..." (öv från polska EJB) - skrev Cortázar i sitt brev till Robert Fernandez Retamar i Havana.

Cortázar besökte Argentina 1973 i samband med sin resa till Cuba innan han 1975 drabbades av besöksförbud. 1983 togs besöksförbudet bort och den av leukemi märkta författaren kunde besöka Argentina innan han dog i Paris i februari 1984. Något år efter hans död kom ut ett urval av hans lyriska produktion, "Salvo el crepúsculo", som han producerade under sitt sista levnadsår. Ett urval av denna samling finns utgivet på svenska av Symposion 1992 i en utmärkt översättning av Lars Bjurman.


 

Elzbieta Jasinska Brunnberg

Ur arkivet

view_module reorder

Robotens sporadiska dans tillbaka mot framtiden

Moderna museets konstår 2014 i Stockholm inleds med utställningen ”Dansmaskiner – från Léger till Kraftwerk”, som visas 22 januari - 27 april 2014. Vid sekelskiftet 1800/1900 hade moderniseringen av västvärlden inletts ...

Av: Carsten Lindström | Essäer om konst | 31 januari, 2014

Att rädda offentligheten från religiöst och politiskt förtryck

Att rädda offentligheten från religiös och politisk förtryck Yttrandefriheten var årets tema på Göteborgs bokmässa. Stefan Villkatt har intervjuat flera utländska gäster och frågat dem om yttrandefriheten i deras respektive länder ...

Av: Stefan Villkatt | Reportage om politik & samhälle | 28 september, 2006

Utforskaren Ingela Romare

"Det var som att stränga änglar tog mig i nackskinnet och skickade mig till Zurich"Det har alltid varit sökandet efter ett kall och en mening som varit drivkraften i Ingela ...

Av: Ossian Sandin | Övriga porträtt | 16 november, 2010

Rom 1892  Piazza Navona

Mats Waltrè Två dikter

Två nya dikter av Mats Waltrè

Av: Mats Waltrè | Utopiska geografier | 02 juni, 2016

L’art éphémère eller ögonblickets poesi

L’art éphémère eller ögonblickets poesi Ugglan på Närkesgatan i Stockholm är ett tjusigt lokalval när förlaget och tidskriften OEI bjuder på ljudpoesi. Sammetsröda gardiner i underjorden, en lätt mögeldoft – ...

Av: Ida Westin | Konstens porträtt | 01 februari, 2007

Veckan från Günter

Det finns författare som är som årgångsvin, blir bara bättre med åren. En del försvinner bara in i tystnaden, åter andra mal på som vanligt. Och så har vi den ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 10 september, 2011

Den ödesdigra själv(o)tillräckligheten. Krigets anlete

Superbia, högmodet är alla synders moder sägs det. Vilket mått av primärnarcissism vi är nödgade att ha för att bära upp vår sviktande, osäkra och oklara självbild är växlande. Mellan ...

Av: Oliver Parland | Essäer om politiken | 28 juni, 2013

Gunnar Lundin , SKÄRGÅRDSSVIT, 1980 (Edlunda)

Nils vill inte gå ut”Fryser”, säger hanJacob på sina smala ben i middagshettanvaggar sin kotpelare av sömnner till strandenVi sitter vid det vita bordet med semestersprickor av oanvänd tidEva bär ...

Av: Gunnar Lundin | Utopiska geografier | 27 juni, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.