För Buddhismens Vänners vårblad 1973

(som jag fann när jag städade bland mina papper.) Döden Hur vi ser på döden beror av hur vi ser på livet. Vi andas in och vi andas ut. Inandning är födelse ...

Av: Annakarin Svedberg | 17 april, 2014
Essäer

Konst och sport

När en svensk skidåkare spurtar på upploppet ramlar han/hon och bli fyra, om en norsk skidåkare spurtar, vinner han/hon och om en finsk åkare sprintar i mål blir han/hon tvåa ...

Av: Niklas Anderberg | 18 augusti, 2010
Essäer om konst

Varje litterär översättning är unik

Bengt Samuelson och kejsar Tiberius i Villa San Michele, Capri.Crister Enander intervjuar Bengt Samuelson som har översatt flera ryska författare till svenska Den följande intervjun med översättaren Bengt Samuelson har skett ...

Av: Crister Enander | 04 september, 2008
Litteraturens porträtt

En av flera våffelstugor nära Idrefjäll, längs längdspåren...

Fjällanläggningar, Grönklitt, Idre, Ramundberget

Här en snabbpresentation av några vintersportorter söder om Jämtlandsfjällen (Säfsen, Hovfjället, Långberget, Sälen, Grövelsjön m.fl. må ursäkta men kanske kommer att beskrivas senare): Orsa grönklitt (33 mil med bil från ...

Av: Björn Gustavsson | 17 april, 2017
Resereportage

Livet som kommentar



Cortázar "Vad kan en författare göra med enkla människor, helt "vanliga", hur presentera dem för läsaren för att han skall fatta något intresse för dem?..." frågar Dostojevskij i "Idioten". 
Boken "Los premios" (Vinsterna) av den argentinske författaren Julio Cortázar berättar om en grupp människor som vinner en mystisk resa på lyxbåten Malcolm. Båten är som ett mikrokosmos, med klassamhällets alla förtecken. Men även bakom den enklaste personens liv finns en dold verklighet och en ständig kamp för den egna identiteten. 
Den 46-årige Cortázar skrev "Los premios" 1960 i Paris, där han levde i exil efter att ha lämnat Perons Argentina 1951. Boken väckte uppmärksamhet men genombrottet kom först 1963 med "Rayuela" (Hoppa hage), som revolutionerade den spanskspråkiga litteraturen och påverkade andra latinamerikanska författare.

"På sitt sätt är den här boken många böcker, men framför allt är den två böcker..." skriver Cortázar i inledningen och ger instruktioner om möjliga läskonstruktioner. Istället för att vara endast en passiv konsument av boken bjöds läsaren till att vara med om att komponera den. Med detta bokexperiment bröt Cortázar den vanliga rollfördelningen mellan författare och läsare.
Horacio Oliveira, bokens huvudperson, är författare som lever omgiven av diverse bohemiska gestalter. Han söker en ny syn på världen, borta från rationalism, men misslyckas gång på gång. "Livet, som kommentar till något annat som vi inte når, och som finns där inom räckhåll för det språng vi inte tar... ...Livet, en balett på ett historiskt tema, en historia om ett upplevt faktum, ett upplevt faktum om ett verkligt faktum."" (avsnitt 104). 
För min generation var "Rayuela" - Den Gröna Bibeln, som boken kallades i Polen på grund av sitt gröna omslag - en litterär uppenbarelse. Vi unga polacker levde i andra delen av 60-talet med boken och genom boken, vi citerade favoritmeningar för varandra och tävlade om att skapa den bästa historien. För mig och många av mina jämnåriga som några år efter att boken kommit ut i Polen, lämnade landet för att börja sina liv i exil var läsningen av Rayuela, vars huvudpersoner liksom bokens författare lever långt borta från sitt land, kanske också en omedveten förberedelse inför ett liknande öde. Också bevis på och uppmuntran till tanken att det går att leva, skapa, älska även någon annanstans. 
Det kan tyckas märkligt att en författare med tydliga radikala åsikter som Cortázar var så populär och älskad i ett land plågat av sovjetisk regim. Svaret finns i hans verk, som för oss unga polacker fungerade som en dörr - inte helt olik den ensamma dörren på stranden från Magrittes tavla - till en intellektuell exil.

För mig personligen visade sig bekantskapen med Cortázars verk även vara en förberedelse inför mötet med exilargentinare i Sverige. I mitten på 70-talet kom två stora grupper flyktingar till Sverige: från Latinamerika och från Östeuropa. Snart visade det sig att vi polacker och dessa argentinare hade en, eller snarast två, gemensamma nämnare: Julio Cortázar och Witold Gombrowicz. 
Cortázar och Gombrowicz, båda författare i exil, förkastades av sina samtida och var, utom em liten skara entusiaster, illa ansedda i sina hemländer. Trots detta växte bådas rykte i världen. Numera hör dessa två exilförfattare till de mest representativa för sina respektive länder. Varje år firas Witold Gombrowicz i Polen med en festival och ett Cortázarpris för noveller delas ut varje år.

GombrowiczJulio Cortázar föddes i Bryssel 1914 av argentinska föräldrar och familjen flyttade tillbaka till Argentina 1918. Han växte upp i en förort till Buenos Aires och utbildade sig till lärare. Efter universitetsstudier i Buenos Aires tjänstgjorde han 1944-45 som professor i fransk litteratur på universitet i Mendoza. I samband med en antiperonistisk demonstration fängslades han och lämnade sin professur. Under några var fungerade han som en chef för ett förlag i Buenos Aires och arbetade som översättare. 1949 utgavs hans berättande poem "Los Reyes" om Minotaurens roll i labyrinten. 1951 publicerade Jorge Luis Borges i tidskriften Los anales de Buenos Aires den första novellen av Cortázar, "Casa tomada" , illustrerad av Borgeses syster. "Casa tomada" ingick i samlingen "Bestiario" som initierade Cortázars speciella, så småningom för honom typiska sätt att skriva korta berättelser, fyllda med metafysisk oro. Personer i hans berättelser blir indragna i obegripliga händelser,oftast emot sin vilja. Liksom i drömmar misslyckas de med att dra sig ur dessa situationer. Några av dessa korta historier har blivit filmade, bla "Las Babas del Diablo" av Antonioni under titeln "Blow-Up", vilken blivit en filmklassiker. 



Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

I protest mot Perons regim lämnade Cortázar Argentina 1951 och levde resten av sitt liv i Paris där han skrev sina viktigaste verk. Under sina år i Paris försörjde sig han som översättare åt UNESCO, spelade jazz - han var känd för sina kunskaper om jazz och för sin enorma samling av jazzskivor. Novellen "El persequitor" om Charlie Parker betraktas av en del filmkännare som förlaga till filmen "Round Midnight". 
De språkliga puritanerna hemma i Argentina kritiserade honom för hans språk, som ansågs vara arkaiskt och påverkat av franska. Radikala kretsar bland intellektuella anklagade honom för hans likgiltighet som författare för sociala och politiska problem i Latinamerika.

"Jag betraktar mig själv som en kronop, som skriver romaner och berättelser utan några andra mål än just detta vilket alla kronoper ivrigt strävar efter - nämligen en personlig glädje... ...Jag kommer aldrig att skriva för någon bestämd person, för några majoriteter eller minoriteter, men jag vet idag att jag skall skriva "för", att jag har en vision av en läsare, i vilken ett frö till framtidens människa finns..." (öv från polska EJB) - skrev Cortázar i sitt brev till Robert Fernandez Retamar i Havana.

Cortázar besökte Argentina 1973 i samband med sin resa till Cuba innan han 1975 drabbades av besöksförbud. 1983 togs besöksförbudet bort och den av leukemi märkta författaren kunde besöka Argentina innan han dog i Paris i februari 1984. Något år efter hans död kom ut ett urval av hans lyriska produktion, "Salvo el crepúsculo", som han producerade under sitt sista levnadsår. Ett urval av denna samling finns utgivet på svenska av Symposion 1992 i en utmärkt översättning av Lars Bjurman.


 

Elzbieta Jasinska Brunnberg

Ur arkivet

view_module reorder

Riva ner och bygga nytt – eller hur man demolerar en konstinstitution

I hörnet står en maskin som snurrar ett järnklot runt sin egen axel. Varje gång järnklotet träffar betongväggen i galleriet ryker dammet och murbruk faller ner på golvet. Som en ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 22 december, 2014

Andrei Tarkovskij. Filmaren som tänkare

Den 4 april, 2012, skulle den ryska filmskaparen Andrei Arsenjevitj Tarkovskij ha fyllt 80 år.  Nu ska jag bejaka detta faktum, och diskutera Tarkovskijs konstnärskap. Men först tänker jag vara fräck ...

Av: John Andersson | Filmens porträtt | 15 april, 2012

Statue of Buddha, Polonnaruwa, Sri Lanka

Moder Jord, Tibet och alla papporna

Det heter Fädernesland. Det heter Moder Jord. Modern är en och fäderna många. La ma betyder stor moder. I Tibetansk tradition är lama en andlig lärare – oftast munk, oftast ...

Av: Annakarin Svedberg | Kulturreportage | 18 juli, 2016

Albert Edelfelt

Dödsdans och likfärder i konsten

”Jag behöver en död kropp” löd den isländska konstnären Snorri Asmundssons uppmaning på Facebook. Närmare bestämt var det fem döda kroppar som konstnären behövde till en videoinstallation där han tänkte ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 08 april, 2016

Kajsa Antonsson, Miriam Engdahl, Ylva Fred, Daniel Möllås, med mera. Foto: Ineta Svärd

Alla idéer har sina födslovåndor

Ineta Svärd återvänder som tidigare elev till Tonsättarskolan och rapporterar från Ljudvågorfestivalen 2015 i Visby.

Av: Ineta Svärd | Essäer om musik | 30 maj, 2015

Erotisk krönika V – bittra safter rinna i trosorna.

Uppmaning. Fordrande. Dina ögon ser åt annat håll, jag känner blicken sticka. Speglar död i mina pupiller. Vidgade. Utan skydd släpps allt ljus in. Ögonbottnen kastar tillbaka, så bländas du ...

Av: Karin Eng | Gästkrönikör | 07 juni, 2012

MAERZMUSIK – Ett västerländskt slagverkverksdrama med etniska inslag

Den tolfte upplagan av Berlins stora nutida musikfestival – Maerzmusik – har nyss avslutats (15-24/4) och förpassats till det auditiva minnets utmarker. De tio dagarna var uppdelade i två delar ...

Av: Stefan Thorsson | Essäer om musik | 27 mars, 2013

Jeremiah Karlsson

En novell av Jeremiah Karlsson

Jeremiah Karlsson debuterade 2012 med "Tystnadens älskare, stjärnornas vän", Sveriges första socialtjänstthriller, ett slags modern tjänstemannaromaner där polisen är utbytt mot socialarbetare och mordutredningarna mot invecklade familjeproblem. Han har bl.a ...

Av: Jeremiah Karlsson | Utopiska geografier | 30 december, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.