EN TEXT OM KONST AV CARL KÖHLER (1919-2006)

Henry Köhler son till den berömda bildkonstnären Carl Köhler har skickat till oss en artikel som hans far skrev för många år sedan. Vi hedrar minnet av Carl med denna ...

Av: Carl Köhler | 08 september, 2011
Essäer om konst

Feministiska serier – en ny typ av uttryck

De senaste åren har kvinnliga tecknare som Liv Strömquist, Sara Granér och Nina Hemmingsson blivit omskrivna och hyllade i kulturvärlden, ofta i litteratursammanhang. Jag vill dock se dessa tecknare ur ...

Av: Sara Broström | 24 oktober, 2011
Essäer om konst

Mats Waltré. Om O

 ”om O” är en diktsvit som handlar om allt, eller kanske snarare om alltet. Eleaten som nämns i ett par dikter är Parmenides, och vem kvinnan på Tepeyacs sluttningar är ...

Av: Mats Waltré. | 09 september, 2013
Utopiska geografier

Ord vi dissar (om engelsk ordimport)

Ord vi dissar (om engelsk ordimport) Den engelska ordimporten till Norden är ett ofrånkomligt faktum, och engelskan ter sig närmast oslagbar med sitt enorma utbud av ord, det vill genomsyra bland ...

Av: Stefan Hammarén | 12 oktober, 2006
Essäer om litteratur & böcker

Till slut, en början



och flygningen över härvarande moln  längs en slinga av himmel  oändligen någon.

A. Jag har glömt bort hur man skapar. Jag vet inte ens vad det är. Jag väntar på idén, det tankefenomen ur vilket saker sägs börja. ”Idé: 1. Föreställning, tanke, uppslag”. Alltså finns sådant? Uppslag antyder början. Någon fick en idé – men varifrån? Det är orimligt att tänka sig att en idé uppstår från ett ingenting, men är det inte vad man föreställer sig när man vågar påstå att man skapat?

Men ändå skriver jag. Ändå har jag börjat. Märk väl: skriver - mitt i handlingen – verbets presensform erkänner ingen början, inget ursprung.

Och så resan från punkt A till punkt B

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Avgång 12:40 lokal tid,

och flygningen över härvarande moln

längs en slinga av himmel

oändligen någon.

Skriver Wislawa Szymborska och jag tänker: Det finns ingen egentlig början.

Det finns tillfällen då jag upplever att allting är ovant, till och med det upprepade. Jag kan se en vattendroppe falla efter en annan och inte förstå någonting. Kanske är det just fallet som fascinerar? Vad är att falla? Att befinna sig mellan takpannor och mark, eller att gå från bestämd punkt A till punkt B? Det är det pågående som underhåller och förvirrar mig. Där någonting föds är någonting redan levande, något tar vid eller fortsätter i en kedja av händelser. Jag talar inte om ringen, inte om det ständigt återskapande - men om det lösa, plana. Endast sträckan mellan punkterna. Det är inte en tom sträcka, men inte heller är den fylld av någonting särskilt eller beständigt – den har ingen riktning, den bara befinner sig. Ett ljud som uttalas, en ton – men innan ljudet är ingen tystnad. Läpparnas rörelse, tungans. Stämbanden vibrerar. Tanken. Och innan den? 

Jag skriver, jag talar, jag tänker - men vad?

På ett tåg hörs hjulen slå mot marken så länge tåget rullar. Stannar det hörs något annat. Med mina händers rörelser blir texten till. Kanske är allting i rörelse och ingenting stilla? Kanske är stillhet bara inandningen som följer på utandningen som följer på inandningen? Den är ingen början, men är samtidigt en.

Vi lär oss genom att iaktta det upprepade. Upprepningen tenderar att bli sanning - om jag upplever något flera gånger än en förväntar jag mig att det ska hända igen. En penna som släpps förväntas falla neråt för att den tidigare gjort det. Jag vet - detta lyder tyngdlagen – den dras till jorden för att pennan har en massa och jorden har en massa, de attraherar varandra. Om pennan hade en större (ofantligt mycket större) massa skulle jorden istället dras mot pennan. En början? Ett slut? Orsak och verkan? Detta förstår jag ingenting av, och jag vet inte hur vi kan veta. Kanske är gravitation bara en uträkning, något som förväntas hända nästa gång någon låter någonting falla. Är sanningen själva upprepningen?

Jag är ingen schlager,

jag råkar bara handla om samma saker.

Menar Kristina Lugn, och kanske finns i hennes ord en större sanning. Vad är en tanke om inte en reaktion på någonting annat? Någonting gammalt som tagit en annan form? Kanske befinner vi oss bara här för att vara samma saker som låtsas vara andra saker? Jag skriver, jag talar, jag tänker - men vad? Inget nytt, inga texter, ingen början - istället bara imitationer av det redan sagda och tänkta. Upprepningar, experiment med liknande resultat. Kanske gör det ingenting, kanske är det bara så det är. Det är att (i dubbel bemärkelse) finna sig i en mångtydig värld framskriven av andra, att fortsätta skriva den.

I texten uppstår ändå lika gåtfullt – det nya. Det skrivna vill säga något om någonting, men jag har tappat orden. Föreställ er detta: pennans massa växer sig med tiden större än jordens. Den förra meningen blir en ledtråd: kanske är allting uppdiktat? Egentligen är det pennan som drar jorden mot sig genom att skriva fram den? Att skriva fram någonting ur ingenting, att genom fantasin skapa sig en värld?

Jag vet att det skapas och att det har skapats. Men att skapa? Om något har en början, ett ursprung, eller om det egentligen bara fortsätter? Jag tänker på Inger Christensen:

Jag är ingen schlager,  jag råkar bara handla om samma saker.grenarna finns, vinden som lyfter dem
finns, och grenarnas enda teckning

av just det träd som kallas eken finns,
av just det träd som kallas asken, björken,
cedern finns, och teckningen upprepad

finns, i trädgårdens grus finns
även gråten, och mjölkört och gråbo finns,
gisslan, grågåsen, grågåsens ungar;

Oändliga variationer, och ändå avgränsade från varandra. Om det enda som finns är tillstånd i förändring är ingenting nytt, men ingenting heller gammalt – allting är alltings orsak och verkan. Det som finns är bara vant och ovant. Saker en sett och gjort eller inte sett eller gjort ännu. Upptäckter kanske, inte nyheter. En kanon, ett tema.

Jag påstod en gång, som om jag visste, att det inte finns någon egentlig början. Men början finns där jag bestämmer den. Jag har börjat och jag ska sluta, sedan fortsätter det så. Att skapa är kanske bara att svara på en fråga en själv måste formulera. Och frågan är, var i detta myller av redan varande, i detta föränderliga pågående, börjar det? Ur en kanon ska någonting nytt ta form – kan det? Jag svarar: det kan börja på A.

 

Kajsa Eriksson

Bilder: Hebriana Alainentalo

Ur arkivet

view_module reorder

Toleranse og verdi i senmoderniteten

Innledning I dette essayet skriver jeg om hva som mer presist er lagt ned i toleransebegrepet, der ‘toleranse’ likeledes er uttrykk for ‘verdi’. Om det er slik at ‘moderniteten’ satte inn ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 10 juli, 2013

Shaw´s corner Foto Ivo Holmqvist

Engelska mil 1: Shaw´s Corner

Den andra bok som Jan Olof Olsson-Jolo gav ut efter debuten med ”Kungens Köpenhamn” hette ”Engelska mil” och var illustrerad av Birger Lundqvist. Omslaget är vackert, med kåsörens och ...

Av: Ivo Holmqvist | Resereportage | 03 augusti, 2016

Gabriella Olsson. Foto: Anna Langseth

Ragga sadist!

"- Chefsöverläkaren är min, sa jag bestämt, sadister växer inte på träd, jag ska ha honom."

Av: Gabriella Olsson | Gästkrönikör | 21 maj, 2015

Gunnar Lundin Vad dagen vet

VAD DAGEN VET       Måsarna i mars – de sista snöfläckarna har fått vingar!       En våg i havet En flagga fladdrar i vinden       Det händer att den som talar fort har något att dölja På ett långsamt ord kan ...

Av: Gunnar Lundin | Utopiska geografier | 05 augusti, 2013

Veckan från hyllan

Just nu pågår det ett VM i handboll i Sverige. Fotbollslandslaget är på turné i Sydafrika. Alla de stora fotbollsligorna ute i Europa pågår för fullt. Det spelas dessutom andra ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 23 januari, 2011

Litteraturens etik

Vad är autonomi? Finns det en litteraturens etik? Detta är de grundläggande frågorna för Carin Franzéns studie För en litteraturens etik som Mårten Björk granskar för Tidningen Kulturens räkning. Är ...

Av: Mårten Björk | Essäer om samhället | 18 december, 2007

Tills vidare (Essä i fragment)

Vad är redigering? Komposition av aforismer, det avgränsades oavslutade gräns? Formen måste fångas när den finns där – Sudelbuchigheten – och sedan komponera. Och hur leva? Att tillåta detta andra som händer ...

Av: Gunnar Lundin | Essäer | 23 maj, 2013

Ivar Kreuger. En spännande entreprenör, i affärsvärlden

De omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar ...

Av: Max Lundqvist | Övriga porträtt | 30 december, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.