Jakten på den röda ballongen – en essä om ballongen i konsten

Ett rött hjärta stiger mot himlen. Kvar på marken står en liten flicka och ser hur hennes ballong flyger iväg. Det går inte riktigt att se om flickan är ledsen ...

Av: Mathias Jansson | 05 oktober, 2012
Essäer om konst

Platser i Norden som inspirerar ditt skrivande

Ett välkänt, och väl praktiserat, faktum är att få saker hjälper till att få din kreativitet att flöda likt ett riktigt ordentligt miljöombyte. De flesta vars hjärta slår för skapande ...

Av: Agnes Stenlund | 01 november, 2013
Resereportage

George Gordon, Lord Byron Vi skall inte ströva mer

En "byronisk hjälte" ska vara passionerad, melankolisk och ädel. Bilden är sammansatt av drag ur både Lord Byrons liv (han levde 1788-1824) och hans dikter, särskilt det långa verspoemet Don ...

Av: Lord Byron | 23 juni, 2013
Utopiska geografier

EN TEXT OM KONST AV CARL KÖHLER (1919-2006)

Henry Köhler son till den berömda bildkonstnären Carl Köhler har skickat till oss en artikel som hans far skrev för många år sedan. Vi hedrar minnet av Carl med denna ...

Av: Carl Köhler | 08 september, 2011
Essäer om konst

Tranströmersymposiet – Fåglarna säger ifrån om Nobelpristagaren



Alla vet ju att Tranan är störst!Torsdagen den sjätte går sannerligen till hävderna. Omtumlad av Akademiens besked åkte jag ut på landet för att låta höstvindarna svalka poetpannan. Men inte ens där ville vardagslugnet infinna sig. Som gammal erfaren skådare märkte jag snart att det var turbulens till och med i fågelvärlden.

Vi har en dunge alldeles bakom huset, lärkträd förresten, och där pågick något ytterst märkligt. Ett sammelsurium av fågelröster som alla verkade ha synpunkter på pristagaren – ja, jag har aldrig upplevt något liknande. Som tur var hade jag anteckningsboken med.

Det första jag kunde urskilja var en nötskrika som lät lite bekymrad. Hon oroade sig för fåglarnas ställning i Tranströmers senaste diktsamling, som hon ännu inte lyckats lägga klorna på.

”Hur så?” undrade en gulsparv.

”Jo”, sa skrikan, ”det började ju så bra då 1954 i debutboken, med lärka och fiskgjuse redan på första sidan. Och sen har det faktiskt varit ganska gott om oss i hans böcker. Det är vråkar och trutar och trastar och hökar i åtminstone var femte dikt!”

”Jojo”, sa örnen. ”Men vad gör han med oss? Det är ju till att ta sig friheter! Jag säger bara: metaforer… Mig ville han korsa med en mullvad i en av sina verser. Fatta! Mullvad!! Hur skulle det se ut? Jag bara frågar”, sa han och snörpte på kroknäbben.

Nu blandade sig näktergalen i leken:

”Håll ut, näktergal står det på sidan 72, och jag är glad för det omnämnandet! Jag har faktiskt känt mig lite marginaliserad i postmoderniteten. Annat var det på Stagnelii tid! Ack, those were the nights…”

Skogsduvan for upp med klatschande vingar:

”Marginaliserad? Ha! Du skulle bara veta. Visserligen finns jag också med på ett hörn, men vad hjälper det? Nuförtiden är det ingen som vet vem jag är. Nej, nu är det bara turkduvor som gäller.”

”Du. Flyg hem till Sjöbo, sa rosenfinken, som också hade invandrarbakgrund.

Varpå en koltrast hoppade fram och kråmade sig:

”Alltså, jag blev ju vald till nationalfågel får några decennier sen, och nu har jag fått en poetkollega. Vi har mycket gemensamt!

”Avadå, sa en bofink lite småsurt (hon var från Malmö).

”Jo, sa trasten vidlyftigt. ”Jag och Trastströmer är ju så att säga de…smakfullt svävande klarinetterna i orkestern.”

En skata skvattrade till:

”Klarinett säger du? Karln är ju pianist! Det var väl därför han ville skriva om mig, jag är ju svart och vit som pianotangenterna… Fast det var jobbigt att posera för den där haikun i Den stora gåtan.”

Nu gick stjärten som en metronom på henne.

”Jag fick springa fram och tillbaka över det där förbaskade fältet i gott och väl en kvart innan han var färdig. Flyga var det inte tal om. Nej. Av nån anledning skulle det springas…

Här fick jag kramp i stenografhanden. Det var ett rent otroligt tjabbande i dungen. Men det blev den högresta tranan som fick sista ordet. Han lutade sig ner mot sina betydligt mindre bryllingar – vilket tog en liten stund:

”Nationalskald och Nobelpris – med ett sånt efternamn behövs ingen hajp.”
Han tog några danssteg och blåste en fanfar.
”Alla vet ju att Tranan är störst!”

 

Niklas Törnlund

 

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Människosyn och natursyn

 Grov modell över vår idag dominerande syn på människan och naturen Vår västerländska kulturs syn på människan och naturen – och relationen dem emellan – har naturligtvis, som alla kulturer, en ...

Av: Carsten Palmer Schale | Essäer om religionen | 12 september, 2011

Tandgnissel och släktskap: Grupp 8:s 70-tal och feminismen år 2010

Om Ebba Witt-Brattström vore min mormor hade jag gärna krupit upp i ett mjukt soffhörn och andäktigt myst över hennes livsberättelse så som hon framställer den i sin nyss publicerade ...

Av: Lovisa Lindgren | Essäer om samhället | 31 Maj, 2010

Som en fjäril vid Guds andedräkt

En intervju med Nanok.Om det finns någonting omedelbart så finns det hos Nanok.Hennes filosofi är språk, såsom för Orfeus, och när Orfeus sjunger då  blir sångerna rum. Tanken är det ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 05 oktober, 2009

De jämlika

Han var mer fallen för det praktiska än det eteriska; sjukvård, tandvård, en soffa att sitta i. Det var behov han hade sett hos de som varit omhändertagna som barn ...

Av: Per-Henrik Bartholdsson | Gästkrönikör | 10 Maj, 2013

Veckan från hyllan,vecka 29- 2012

Den förträfflige rumänske författaren Mircea Cartarescu har skrivit ett debattinlägg, bland annat publicerat i Det Stora Svenska Morgonbladet, där han kommenterar situationen i Rumänien. Rubriken är ”Den rumänska nationen är ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 14 juli, 2012

Angeren

Innledning I begynnelsen var nektelsen, og så lenge mennesket tviholdt på den, gikk livet på tomgang. Livets ordløse farer skygget for at et nøkternt blikk på omstendighetene kunne oppstå: Mennesket levde ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 03 november, 2014

Älskade HANS-ÅKE

De hade varit och sett en film på Filmstaden ; Solstorm. Den var inte så bra som de förväntat sig efter boken. Klockan 20.55 satte de sig på en buss mot ...

Av: Ingalill Enbom | Utopiska geografier | 25 januari, 2010

Ett landställt skepp där Aralsjön tidigare bredde ut sig

Moder Jord är i kris

Jorden är förutsättning för våra liv. Den är ett gemensamt villkor för allt levande. Jorden har fostrat oss människor, den är vårt arv och vårt ansvar. Det är globalt känt ...

Av: Lena Månsson | Essäer om samhället | 11 februari, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.