Scenkonstens arkiv
Scenkonst
Teater Sláva visar Inannas mod
Image
Den 7 november är det urpremiär för Katabasis - The Best of Hell i Teater Slávas uppförande. Spelet handlar om och kretsar runt Inannas nedstigning i underjorden.
Inanna är kärleks- och krigsgudinnan i den Sumeriska mytologin. Hon stiger ner i "Det Stora Nedan" för att besöka sin syster, underjordens härskarinna, Ereshkigal. Inanna blir minst sagt ogästvänligt mottagen och hon berövas sina sju "me" på väg in genom underjordens sju portar. Genom att bli av med dessa, som enligt den mesopotamiska mytologin ger henne skydd och kraft blir hon dödlig. Väl inne hos Ereshkigal blir Inanna dömd av underjordens domare och dödad av sin syster.
Inanna hade dock varit vis och ordnat så att hon kunde få hjälp ifall det värsta skulle hända i samband med nedstigningen. Hon får sitt liv tillbaka i underjorden med hjälp av sin tjänare och vishetens gud Enki. Inanna kan till slut även komma upp från "Det Stora Nedan", men får betala ett pris för sitt återvunna liv.
Teater: Den komiska Tragedin, Boulevardteatern
Ostyrig historia om fantasins och kärlekens makt
ImageRoger Westberg Foto:Martin SkoogDen komiska tragedin
Av: Yves Hunstad och Eve Bonfanti
Regi: Peter Engkvist
Medverkande: Roger Westberg
Boulevardteatern
ImageGlöm dramatikern. I själva verket sitter rollerna i teaterhimlen och väljer själva ut de skådespelare som ska ge dem liv på scenen. I Yves Hunstads och Eve Bonfantis Den komiska tragedin, här i regi av Peter Engkvist, är det inte mindre än femtiotre roller som sökt sin boning och spelar huvudrollerna tillsammans med Skådespelaren. Som på Boulevardteatern naturligtvis är Roger Westerberg.
Alla dem som sett Roger Westerbergs publik- och kritikerrosade Hamlet - a stand up vet vilken monologmästare och tekniskt styv komiker han är. Expert på att ensam hantera en mängd olika roller. Den talangen visar han än en gång prov på i denna ostyriga historia om att våga fånga den ständigt gåtfulla och gäckande kärleken och försonas med den oundvikliga tidens gång. Och inte minst om att jaga drömmarna som i denna lätt absurda historia blir verkliga långt innan de blir förverkligade.
Det är genomgående fascinerande. Skeendet bryts av att Rollen söker sin Skådespelare, ofta komiskt men det blir ett par gånger för mycket i första akten och spelet förlorar i dramatisk puls och intensitet.
Teater: Vigseln, Turteatern
Ett konstfullt kaos
ImageFoto: Jonas JörnebergVigseln
Av: Withold Gombrowicz
Regi: Nils Poletti
Medverkande: Mia Benson, Carina Ehrenholm, Jesper Feldt, Erik Holmström, Hannes Meidal, Sally Palmquist Procopé
Turteatern, Kärrtorp
ImageWithold Gombrowicz (1904-1969) berättar i Testamente om fragmentariska bilder från sin barndoms Polen där första världskriget gör sig gällande. För honom blev de första upplevelserna av sexualitet ofrånkomligt förknippade med krig, brutalt våld, blod, svett och soldatsånger. Detta tycks ha satt sina spår i Gombrowicz konstnärskap som hela tiden uppehåller sig vid det låga, absurda. Ständigt förs en inre konflikt mellan normalitet och klokhet å ena sidan och brutalitet och förvirring å den andra.
I uppsättningen av Vigseln på Turteatern har scenen iklätts ett öde krigshärjat landskap med sandsäckar och kamouflagenät som huvudsaklig inramning. Huvudpersonen Henrik har kommit hem från fronten i Nordfrankrike. Allting är bekant men samtidigt spöklikt främmande, på en gång dröm och verklighet. Ingen är sig själv och ingen säger egentligen vad den menar - allt är spel.
Kriget, zombieestetik och Tarkovskijs Stalker sägs vara några av inspirationskällorna till det visuella uttrycket. Men framför allt yttrar sig det absurt snedvridna i aktörernas kroppsspråk och tal. Carina Ehrenholm låter inledningsvis sin kropp helt tas över av en kraft utom hennes kontroll, att hon dessutom spelar man och militär förstärker känslan av att karaktärerna är performativa, agerande snarare än gestaltande.
Teater: Fem gånger Gud, Stadsteatern Skärhomlen
Universella frågor i Khemiris drömspel
ImageFoto: Sara BolmstenFem gånger Gud
Manus: Jonas Hassen Khemiri
Regi: Hugo Hansén
Scenografi: Sven Haraldsson
Medverkande: Joel Lundgren, Gabriella Widstrand, Jonatan Rodriguez, Thérèse Svensson och Michael Jonsson.
Scen: Stockholms stadsteater, Skärholmen
ImageDen som beger sig ut till Stockholms stadsteaters filial i Skärholmen får ta del av en sprudlande lekfull uppsättning av Jonas Hassen Khemiris senaste dramatiska skapelse Fem gånger gud. Precis som i Khemiris första pjäs Invasion innebär expositionen här ett avslöjande av i publiken utplacerade skådespelare som tar sig upp på scenen. Även om inramningen här är väsentligen annorlunda är det tyvärr svårt att skaka av sig känslan av upprepning.
Pjäsen inleds som en parodi på ett dramatiserat Oscarstal, där dramaläraren Rolf drömmer sig bort från sin arbetssituation. Snart står det klart att drömmandet är ett ledmotiv i pjäsen. I tur ordning får vi ta del av de fyra elevernas drömscener, som de gestaltar istället för Rolfs föreslagna Ett drömspel, men som just genom drömscenerna blir en blinkning till Strindbergs drama.
Scenografin är hyperminimalistisk i den svarta låda som utgör scenen i Skärholmen. Endast en gul markering och fyra gula stolar finns på scen vid pjäsens början, till detta kommer en liten del rekvisita som används av eleverna när de sätter upp sina drömmar. Det är ett smart drag, eftersom det sätter all fokus på skådespelarna och deras gestaltning av karaktärernas komplexitet.
Teater: Upp i Sadeln med efterföljande stallfika, Dramaten
ImageGirlpower och stallfika
Upp i Sadeln med efterföljande stallfika
Regi: Agneta Ehrensvärd
Scenbild och kostym: Bente Lykke Møller
Medverkande: Ann Petrén, Lotta Telje
Unga Dramaten.
Redan i foajén till Dramatens lilla scen Lejonkulan "doftar det häst". Väggarna är tapetserade med hästbilder och idoler som Malin Baryard och Stig H Johansson. För det här är en föreställning om många tjejers stora passion - och ikväll är det dessutom stallfika!
Men först Upp i sadeln!
Hela vägen in i salongen pratas det ridning, ja långt efter att ljuset släckts hörs hästnamn viskas genom mörkret. Och det märks att både Ann Petrén och Lotta Tejle är gamla stalltjejer för redan från första taget med sopborsten är igenkänningen total hos publiken.
Fler artiklar...
Sida 85 av 99.
