Monoteisterna. En utställning om interkulturell dialog i gamla skrifter - Tidningen Kulturen

Kulturreportage
Verktyg
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times

altWien vore inte Wien om det inte fanns en motvikt till främlingsfientligheten. För samtidigt som valplakaten handlar om att inte låta muslimerna och det främmande blodet få övertaget, visas en utställning på Österrikiska Nationalbiblioteket, som handlar om den interkulturella dialogen mellan judar, kristna och muslimer i gamla skrifter. Utställningen klargör att temat om möten mellan kulturerna är lika aktuellt idag som någonsin. I de ständigt återkommande konflikterna mellan de olika etniska, religiösa och ideologiska världsåskådningarna får vi inte glömma bort vilken stor betydelse dialogen och kommunikationen har varit för utvecklingen av de olika civilisationerna under tidernas gång. Objektiva kunskaper och respekten för den Andres uppfinningar och prestationer har varit den bärande kraften i dessa möten. Religiöst motiverade frågeställningar har ofta varit utgångspunkten för vetenskapliga diskussioner, samtidigt som de har haft en benägenhet att förhindra kulturöverstigande insikter.

Utställningen koncentrerar sig på områden som har gynnat den interkulturella dialogen. Teman som medicin, astronomi och astrologi står därför i förgrunden. Mötesplatserna ägde framförallt rum i Mellanöstern och i Medelhavsområdet vid kalifernas och furstarnas hov, eftersom araberna utvidgade sina områden ända till Spanien (Kalifatet i Cordoba) och Sicilien (Palermo). I det spanska kalifatet Cordoba stod framstående judiska och arabiska lärdes arbete i centrum, bland dem Maimonides, Avicenna och Averroёs. Omkring år 750 beskrivs "Bait l-hikma" (Vishetens hus) i Bagdad som en kombination av bibelöversättningscentrum och forskningsinstitut.

Centrum för översättarskolorna var Toledo under kung Alfonso VI:s tid (1040-1109). När universiteten grundades inleddes en period av utveckling och kontinuitet. Skolorna, universiteten och de kyrkliga institutionerna var smältdeglar för utbyte av idéer och diskussioner och därav följde en innovationsvåg i Europas intellektuella historia. Man översatte texter, diskuterade olika ämnesområden, bekantade sig med främmande språk och skrifter och skapade och utvecklande därmed en förutsättning för nytänkande och integration, något som sedan också fick betydelse för och kom att prägla den egna civilisationen. Judar och araber bidrog i högre grad än andra till utvecklingen. Det förekom stor mobilitet av lärare och studenten och detta ledde till meningsutbyten. Utgångspunkten var och förblev under hela medeltiden det kulturella antika arvet, d.v.s. de grundinsikter som de gamla grekerna och romarna byggt sin naturfilosofi på och som förmedlats genom Bysans och framför allt via de arabiska översättarna. Detta kreativa samarbete befruktade och utvecklade vetandet på samtliga kulturområden.

altLiksom inom medicinen står här två antika auktoriteter i framkant, Aristoteles verk (348-322 f.Kr.) på vars grundvalar vårt samhälle ännu vilar. Delar av Aristoteles skrifter, bland annat "Metafysiken", översattes till arabiska vid Al Mansurs hov i Bagdad.

Klaudius Ptolemaios (ca 100-175 e.Kr.) vars skrift "Almagest" innehåller en sammanfattning av allt vad den grekiska astronomin ditintills åstadkommit, översattes av Sahl Rabbán al-Tabari på 700-talet från arabiska till hebreiska. I arbetet framställer Ptolemaios sin teori för himlakropparnas rörelser och undersökningar rörande en mängd andra viktiga astronomiska frågor. "Almagest" innehåller även en kordatabell, som inom matematiken avser en sträcka mellan två punkter på en cirkel och en stjärnkatalog. Ptolemaios anger kordorna för alla halva och hela vinklar upp till ett halvt varv i en cirkel med radien 60 längdenheter.
Araberna bidrog i hög grad på 600-talet till den vetenskapliga utvecklingen och blev Europas förmedlande kontakt med de antika traditionerna. Utställningen fokuserar på den persiske astrologen Albumasar och hans "Introductorium i Astronmiam", som är en översättning från arabiskan skriven i Bagdad i år 848 e. Kr. och Alfraganus som var en persisk astronom under samma tid. Tillsammans med andra vetenskapsmän beräknade han exempelvis jordens diameter.

Det stora judiska inflytandet exemplifieras i utställningen med Jacob Anatoli och Salomon ben Abrahams arbeten. De översatte vetenskaplig litteratur från arabiska till hebreiska. Andra verk omfattar översättningar som främst gjorts i Spanien, Italien och Frankrike.

På utställningen kan man beskåda de stora skriftkulturernas särarter. Varje enskilt skriftspråk utvecklade en egen bokkultur med egna särpräglade drag på grekiska, arabiska, hebreiska och latin. Skriftspråken gav förutsättningen för utbyte av olika vetenskapliga rön.

Här kan man som besökare första gången se dokument ur UNESCO:s världsdokumentarv och flera verk ur Matthias Corvinus renässansbibliotek. Den grekiske läkaren Dioskurides Pedanius (100 e.Kr.) "Materia medica"är en beskrivning av fyrahundra medicinalväxter med bilder, som översatts till arabiska och latin. De spreds genom "Wiener Dioskurides", vilken är en av de värdefullaste handskrifter som finns i Nationalbibliotekets ägo. Denna handskrift innefattar den dåtida medicinens historia. Ett avsnitt ägnas åt en av de mest betydande företrädarna för den arabiska medicinen, Abulcasis. Hans runt första årtusendet författade skrift om kirurgi nådde en enorm spridning. Den inte mindre namnkunnige Avicennas handskrifter och tryck ur "Medicinens kanon" ges också stort utrymme.

Ett utmärkt exempel för samarbetet över kulturgränserna är en "medicinsk rådgivare", "Tacuinum sanitatis". Det är en arabisk vetenskapsmans verk som översatts till latin och som blev en av den tidens mest spridda texter. Dessa skrifter kopierades för hand vartefter och kunde på så vis bibehållas till tryckkonstens införande på 1440-talet, då de trycktes upp och kunde användas ända fram till 1700-talet. Kapitlen avslutas med sammanställningar och kommentarer som härstammar från universiteten i Salerno, Paris, Montpellier och Bologna. Framställningen är enkel och lättläst, emedan det höga vetenskapliga värdet tydligt framgår av appendix.

altUtställningens andra huvudtema är astronomi och astrologi, som på den tiden inte gjordes stor skillnad på. För sjöfarande folk var kunskapen om natthimlens utseende viktig för navigationen. Flera av stjärnbilderna på den norra stjärnhimlen har beskrivits av babylonierna och egypterna. Under medeltiden fick de flesta stjärnbilderna sina nu allmänt vedertagna namn. Tabellerna i Toledo var en exakt sammanställning av astronomiska data. De var delvis ett verk av al-Zarqali, en matematiker och astronom som levde i Cordoba på 1100-talet. "Alfonsine tabellerna" var astronomiska tabeller som utarbetades på katalanska i Toledo på uppdrag av Alfonso X och översattes till latin. Alfonsine tabellerna delade in året i 365 dagar, 5 timmar, 49 minuter och 16 sekunder. De ersattes år 1552 av Erasmus Reinholds förfinade "Preussiska tabeller", som i sin tur bygger på Nicolaus Copernicus "De revolutionibus" och hans observationer av himlakropparna, som hade publicerats i Tübingen år 1551. För muslimerna var tabellerna en hjälp att fastställa Ramadan, bönetider och månkalender, för judarna var de viktiga för beräkningen av kalenderindelningen och bönehögtidena.

Påven hade gett Copernicus i uppdrag år 1514 att undersöka anledningen till att årstiderna i den av Julius Caesar införda officiella "Julianska kalendern" förflyttade sig. Vårdagjämningen som ursprungligen infallit den 21 mars hade vid denna tid förskjutit sig till den 11 mars. Det berodde på att året i den "Julianska kalendern" var 11 minuter och 14 sekunder längre än den tid jorden på ett år snurrar runt solen. År 1627 uppdaterade Tycho Brahe och Johannes Kepler kalendern ytterligare. Ur konsthistorisk blickvinkel är framförallt de talrika handskrifterna om astronomi och astrologi intressanta. Här kan man utläsa personliga horoskop ur längst förgångna tider

Ännu tydligare än inom medicinen, som ibland även den innefattade magiska elementa, är här spådom och vidskepelse parade med vetenskapliga rön. Ett av de mest centrala verken är en så kallad "orakelbok", som innehåller ett unikt lyckohjul för att kunna utläsa en persons horoskop. Bokens många beskrivningar av månadernas förlopp och stjärntecken ger en föreställning om vilka samband människan trodde att stjärnorna hade på deras livsöden. Kristendomen tog avstånd från astrologin på grund av att den ifrågasatte att någon annan än Gud kunde ha inflytande över människan.

Utställningen visas i Wien mellan den 7 maj och 7 november 2010.

Lilian O. Montmar
http://home.swipnet.se/Alerta

 

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen

Cron Job Starts