Andreas Björsten: Dikter

dec192010

Skrivet av Andreas Björsten

Post Scriptum

altEfter att ha sett filmen Bright Star

En kvinna i mitt liv
har sagt mig nästan ordagrant
det som Fanny Brawne säger till John Keats
i den här filmen:
"Jag vill lära mig mer om poesi
men jag vet inte var jag ska börja."
Så är det.
Sy det örngottet färdigt, älskling!

*

Jag ville vara i dina klara ögon.
Jag jämför mig inte med John Keats
det här är ingen dubbelexponering
men det finns saker som berör oss bägge
i den här filmen
liksom i hans liv:
Poesins trollmakt till exempel
oskiljaktig från kärlekens.
John Keats var en av mina första och största förälskelser
inom den internationella, klassiska, stora poesin.
Jag minns hur jag satt på Café Sexan
en mulen höstdag sent på året 1981
och läste "Ode to a Nightingale"
i det blåfärgade, enkla bandet Litteraturens klassiker
tittade ut i regnet, på bergsknallarna och skogen utanför

Läste några rader, tittade ut
drack lite kaffe
drömde mig bort
till poesins värld
alluppslukad
av näktergalens röst
i mig

Jag var 22 år
oskuld och ensam
utan någon förankring
någonstans
mitt liv en fullständig
osäkerhet

Inget hade jag åstadkommit
och inget skulle jag kanske åstadkomma
men jag grep tag i poesin
som i en glimmande länk

Hade jag varit John Keats
hade jag bara haft några få år
kvar att leva -

Så förgängligt är livet
snart är vi alla borta
den enda trösten är väl
att de älskande fortsatte att mötas
i poesin
som över en eldslåga

bar hon poesin med sig
när hon gick över heden
deklamerande inför
sig själv och vinden
John Keats dikter

trösten är
att det är i poesin
hon finner tröst
när det jordiska hoppet om kärlek
har lämnat henne

Poesin som fjäril
infångad i sitt hjärta
den har hon alltid nära
den är också hans hjärta
det är där de möts
och förenas

*

Jag har sett
huset där John Keats
och Fanny Brawne bodde i Hampstead
Jag har sett rummet där John Keats dog
men jag har ännu inte sett hans gravsten.

Kärlek med förhinder lyser starkast

Kärlek med förhinder
är den enda kärlek som jag känner.
Det sägs att kärlek med förhinder
lyser starkast.
Måste jag alltså dö
för att bli verklig?

Andreas Björsten
Bilder: Pavel Nastin

"Dikterna är ur GULDBOKEN - som trycktes i 100 numrerade exemplar
- en specialutgåva till Södermalms Poesifestival som ägde rum första helgen i oktober 2010. Man kan köpa GULDBOKEN för 100 kronor, beställ den genom Den här e-postadressen är skyddad från spamrobotar, du måste ha Javascript aktiverat för att visa den Porto tillkommer."