Det som ryms i mitt hjärta

nov032010

Skrivet av Benjamin Larsson

Post Scriptum

altDel ett - Slutet

Han står framåtböjd
med ansiktet nära
reflektionen i spegeln.
Låter ena handens fingertoppar
smeka pannan, näsan och läpparna.
Reflektionen gör likadant.
Han skakar på huvudet.
Drar en djup suck.
Reflektionen gör likadant.
Förutom spegeln står det i ena hörnet av rummet en säng.
En stol står bredvid sängen
och en garderob står i ett annat av rummets hörn.
Han går fram till sängen och sätter sig på dess kant.
Från köket hörs radion.

Vid fruktdisken står det en äldre kvinna i svart kappa.
Hennes hår är mörkgrått och lockigt.
Hon ställer sig bredvid honom framför bananer uppradade bredvid varandra i högar
och växlar blicken mellan prisskyltningen och honom.
"Det är bara 10 kronors skillnad!" utropar hon.
Han tittar på prisskyltningen.
"De brukar vara dyrare!" fortsätter hon
samtidigt som hon pekar på de Kravmärkta bananerna.
Han fokuserar på den vita, skrynkliga, hyn runt hennes läppar
och nickar.

Han promenerar på en cykelväg.
På cykelvägens ena sida rör sig en å sakta framåt.
På cykelvägens andra sida står höga tegelbyggnader tätt ihop.
Han stannar och observerar dem.
Vinden sprider en fuktig och rå lukt.
Han tittar upp mot himlen,
på fiskmåsarna som ger ifrån sig nasala läten.

Han sitter ovanpå en brits
inne i ett litet rum målat i vitt.
Hans skjorta är uppknäppt
och en medelålders man (med ljusgrå skäggstubb)
står framför honom.
Mannen trycker ett stetoskop mot hans bröst (över där hjärtat sitter)
och låter det vandra över bröstet.
Sedan lindar mannen en blodtrycksmätare
runt hans ena överarm.
Han tittar ut genom rummets enda fönster,
på bilarna som kör för förbi,
och känner hur blodtrycksmätaren trycker åt runt överarmen.




Han sitter på sängens kant
och stirrar på väggen framför sig.
Lägger sig ned ovanpå sängen
med händerna längs sidorna.




Del två - Början


Han står framför spegeln.
Luggen täcker hans panna och hans ena öga.
"Se glad ut" intalar han sig själv.
Trevande formas läpparna till ett leende.
Hans spegelbild gör likadant.
"Se glad ut" uppmanar han sig själv.
Leendet blir bredare,
tills det spricker.

Han sitter på en trästol
i en avlång korridor målad i ljusrosa.
Stolsitsen är klädd i ett orange, knottrigt, tyg.
Hans händer är knutna.
En sjuksköterska kommer ut ur en av dörröppningarna i korridoren
och går in i en annan dörröppning.
Han lutar huvudet bakåt mot väggen och blundar.

En medelålders kvinna
med kort, svart, hår och läppar målade med mörkrött läppstift
försöker att dra ut honom ur hans mors livmoder.
Hans huvud sitter fast.
Kvinnan sätter ena foten (som stöd) mot en av kanterna
på britsen som hans mor ligger ovanpå.
Kvinnan drar med all sin kraft
och huvudet släpper.
Han skriker.

Han står lutad mot en ljusgul tegelvägg.
Han knackar av aska från en cigarett
och sätter den mellan läpparna.
Andas in cigarettens innersta.
Hans blick är fäst på ett litet fönster
fem våningar upp
på sjukhusets huvudbyggnad,
vilken står framför honom
och pekar rakt upp i luften.
Han skakar på huvudet,
släpper cigaretten på marken,
och går.

Han är ung.
Han väntar
på någonting.
Han vet inte vad.
Han är frustrerad.


Mitt emot honom på andra sidan köksbordet sitter hans mor.
Två kastruller är framdukade.
Två tallrikar, två gafflar, två knivar och två glas är framdukade.
I den ena kastrullen trängs potatisar om det lilla utrymmet.
I den andra kastrullen badar knäppkorvar i oljigt vatten.
Hans mor tittar på honom och han tittar på sin tomma tallrik.
"världen är en orättvis plats" säger hans mor
och sedan lägger hon upp två knäppkorvar och potatis på sin tallrik.





Del tre - Mitten



Den röda skjortan hon bär är för stor.
Hon har det långa, mörkblonda, håret i en hästsvans.
"Hej!" utropar hon (hennes röst är söt och varm).
Våra blickar möts
och jag kollar snabbt ner
på rullbandet som sakta transporterar matvarorna framåt.
Jag observerar hur hennes händer
scannar matvarorna och ett pipande ljus uppstår.
"Var det något mer?" frågar hon
och jag tittar in i hennes ögon (de är stora och mörkbruna).
Jag skakar på huvudet.
"Det blir det 87 kronor" svarar hon.
Jag betalar.
Sneglar på henne samtidigt som jag packar ned matvarorna.

En bit framför mig drar en hund sin husse framåt.
Hunden når till sin husses knäskålar,
och hussen håller i kopplet med båda händerna.
Hunden lyfter på huvudet och tittar på mig
när jag passerar dem på min cykel.
Hussen kollar även hon upp,
och det är hon.
Jag bromsar och sätter ena foten mot marken.
Cykeln stannar och jag vänder mig om.
Ser hur hunden drar henne ifrån mig
i motsatt riktning.

Gatlyktor lyser upp cykelvägen
på vilken jag går.
Framför mig, vid ett övergångställe,
står en grupp av fem stycken unga kvinnor.
De bär alla på varsin lila plastpåse
från vilka de kommer ett klirrande ljud när de rör på dem.
Jag går fram och ställer mig bredvid dem.
Tittar upp mot trafikljuset (det är rött för gående).
Jag känner hur någon tittar på mig
och vänder mig om mot ena sidan.
I mitten av gruppen står hon
och fixerar mig med blicken.
Det är en lång och intensiv blick.
Sedan blir trafikljuset grönt
och hon försvinner med resten av gruppen
över vägen och bakom ett högt tegelhus.



Jag står framför en hylla fylld med hygienartiklar
när hon plötsligt dyker upp en bit bort,
från bakom hyllan.
Hon går mot mig
och fixerar mig med blicken.
Hon ler.
Drar ena handen genom det mörkblonda håret
och går förbi mig.

Hennes läppar formar sig kring mina.
Hennes händer sprider spår av värme
över min rygg.
Jag sjunker allt längre ned i hennes ögon.
Jag sätter mig upp i sängen med ett ryck.
Tunga andetag.
Min hand söker sig till platsen bredvid mig i sängen.
Den är tom.

Hennes händer är kupade kring en rund kopp.
Hennes blick är djupt försjunken i koppens botten
och hennes lugg hänger ned över hennes panna.
Jag observerar henne under tystnad.
Hennes blick flyter upp från koppens botten
och fästs på mig.
Hennes ögon är stora och mörkbruna.
"Dina ögon" säger jag
och hon ler så att hennes tänder syns.
"jag kan inte titta i dem utan att drunkna" fortsätter jag
och hon skrattar.
Jag tar en stor tugga av min macka.
"Så du ger upp?" svarar hon
och formar ena handen till en pistol.
Skjuter mig.
Jag lägger ena handen på bröstkorgen (över hjärtat),
där låtsaskulan gick in.
Vi skrattar båda två.



Bänken består av smala träplankor
fastskruvade på en järnkonstruktion.
Den är obekväm.
Hon har huvudet vänt mot mig
och betraktar min profil.
Jag tittar framför mig,
på ån som rinner genom staden.
"Du ser väldigt djupsinnig ut" påpekar hon.
Sedan ler hon (det där leendet)
och jag kan inte låta bli att själv le.
"Håll kvar det där leendet!" utropar hon
och tar upp en kamera ur väskan bredvid sig.
Hon sätter dig på huk framför bänken.

Hon står i mitten av rummet.
Hennes blick glider över väggarna,
taket och golvet.
"Det är alldeles kalt!" utropar hon
med ryggen vänt mot mig.
Sedan vänder hon sig om och tittar på mig.
"varför har du ingen TV?" frågar hon.
Jag rycker på axlarna och sätter mig på sängkanten.
Hon sätter sig bredvid mig.
"Du måste skaffa dig en TV" fortsätter hon.
Jag lägger händerna om hennes midja och drar ned henne i sängen.
Hon skrattar.
"jag menar allvar, du måste..." fortsätter hon
och jag kysser henne.

Jag står på en trottoar
och håller upp ena handen
som skydd för solen.
Ser hur hon kommer gående mot mig.
"Hej!" utropar hon och småspringer fram till mig.
Låser armarna runt min midja.
Jag lägger mina händer om hennes midja
och låter dem vandra ned till hennes rumpa och lår.
Hon trycker sina läppar mot mina
och låter armarna falla ned till sidorna.
Trycker ned ena handen i en av fickorna
på sina jeans.
Hennes andra hand söker efter min.
Min blick glider
över t-shirten som klibbar sig fast
runt hennes överkropp.
"Vad tänker du på?" frågar hon.
Jag blundar och drar in hennes dofter.
Svett och en svag doft av vanilj och jordgubbe.
"Dig" svarar jag.

Jag vaknar upp bredvid henne.
Lakanen är svettiga och hon sover hon fortfarande,
med ansiktet tryckt mot kudden.
Hon mumlar någonting jag inte kan höra.

Vi står vid en busshållplats.
En ryggsäck står lutad mot mitt ena ben.
Hon står framför mig
med armarna i kors
och lutar kroppens tyngd från den ena foten
till den andra.
Jag tar upp ryggsäcken med ena handen
och hänger den på ryggen.
Jag ställer mig framför henne
och lirkar upp hennes armar.
Tar hennes händer
och rör på fötterna (i takt med musiken i mitt huvud).
Jag håller upp ena armen i luften
och hon ler, snurrar runt och trycker sin rygg och sin rumpa
mot mig.

Hon sitter lutad mot sätets ryggstöd med fingrarna kring en liten, svart, MP3-spelare.
Jag sitter bredvid henne
och ser hur hon nickar med huvudet i takt till musiken.
Solstrålarna tränger igenom bussens fönster
och träffar hennes hår.

Hon går bredvid mig längs en strand
vilken sträcker ut sig raklång framför oss.
Hon tar min hand och drar med mig
ut i vattnet.
Solen glittrar mot vattnet
och smeker hennes hy.
Hon går upp ur vattnet
och jag ser hur hon sätter sig i sanden,
drar upp benen i fosterställning
och låter hakan vila mot ena benets knäskål.

bild: Pavel Nastin